Att bygga en slumpgenerator

måste man ha minst 500 låtar i sin ipod kan det va ide o ha en slumpgenerator.

har jag fattat rätt nu så reagerar alltså webbcamen på radioaktiviteten i brandvarnaren eller sönderfallen?
typ som en sån där man mäter radiaktivitet med då?

så. om ja fyller alla usb portar med sånna så skulle min dator va snabbare?

Visst, ungefär som en lavalampa. Men det skulle behövas en hel del bildbehandling. Det man inte vill få med är ju stjärnor och flygkorridorer, samt dag- och nattskiftningar, då dessa ju inte är speciellt slumpmässiga. Men i princip skulle man ju kunna ta vilken föränderlig bild som helst, hasha den, och vips skulle man ha god entropi.

Edit: Som du kanske förstår är "vita prickar" kanske inte det smartaste att leta efter! Sjärnors positioner kan bestämmas mycket exakt, årtusenden fram- och tillbaka!

Datorspel har ju en hel skopa slumpmässighet i sig.

Kan en processor slumpa adekvat utan att ta indata från tangentbord, hårddisktemp, nätverkspaket eller dylikt?

Som sagt innan är ju inte processorns slump-metoder så jätte slumpmässiga, utan består mest av beräkningar och siffrar, som för den vanliga människan kan se alldeles för stora och oöverskådliga ut, alltså upplever vi det som slumpmässigt.
Men om en eller flera datorer sätts att knäcka ett krypto endast genererat av en annan processors slump-beräkningar så är det inte omöjligt att inom överskådlig tid knäcka det.
Att ta in slumptal från externa indatakällor förbättrar slumpen, men den är ju inte perfekt, om något sådant enns finns.

Ja, slump existerar på riktigt. Det är en konsekvens av själva kvantmekaniken. Olika utfall på två identiska experiment är månne en definition, men den är ej fullständig. Vidare ska utfallet vara oförutsägbart och utfallet ska ej heller gå att deducera i efterhand, dvs man ska inte efter en inspektion kunna sluta sig till varför utfallet blev som det blev.

Det är vidare rätt meningslöst att faktiskt tala om två identiska experiment, eftersom det är just kvantmekaniken som leder till att något sådant ej låter sig genomföras. Härav verklig slump. Alltså finns det visst en slump, och en konsekvens av detta är just att man inte kan utföra två idealt identiska experiment!

Sedan drar du för stora växlar på det hela. Kvantmekaniken "växelverkar" dåligt med makrovärlden, och självbestämmande och liknande frågor är i sak oavhängigt kvantfysikaliska fenomen. Förklaringsvärdet är också dåligt. Ingen filosof blir nöjd med varesig en deterministiskt eller icke-deterministisk underliggande finstruktur. Speciellt inte som den har föga betydelse för de fenomen som äger rum i den mänskliga hjärnan.

Måhända finns det en klass av evkationer som bestämmer hur vi fungerar och vad vi kan göra. Men detta är dock inte samma sak som att "styra". Sådana ekvationer, eller snarare formler och satser, är något som iteras, om och om igen på ungefär samma sätt som i en cellautomat. Givet komplexitetsgraden i iterationen av vår(a) hypotetiska formler är det dock meningslöst att "räkna i förväg". Svårt också att veta vilka inputs vi behöver. Således är vårt beteende "praktiskt taget icke-deterministiskt" helt oavsätt vad kvantmekaniken säger.

Vi bör alltså för närvarande separera dessa problem helt och hållet. Världsalltets minsta fenomen styrs av ren slumpmässighet. En slump som dock kan räknas på. Ett utfall kan ha olika stor sannolikhet. Det enda vi inte kan veta på förhand är exakt hur en vågfunktion ska kollapsa.

I makrovärlden dock, är förmodligen helt deterministisk med få undantag. Undantagen är när en kvanthändelse får genomslag och propagerar upp till vår makrovärld. Detta, vill jag påstå, sker uteslutande utanför vår hjärna. Den sistnämda kan därför mycket väl vara helt deterministisk. Däremot behöver våra handlingar inte vara det, just eftersom vi får sensorisk input från omvärlden. Omvärlden kan t.ex. bestå i att vi sitter och glor i en bubbelkammare eller stänger in katter med giftflaskor i lådor.

Edit: Det sista kanske verkar groteskt för den oinvigde. Det jag refererade till är naturligtvis Schrödingers kissekatt: http://en.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dinger%27s_cat

Skulle jag ta fram tal från kamerans bild skulle jag skriva ett program som går och hämtar frame by frame från camen och sen kollar var i x och y kordinat pixlarna inte är svarta..

Då får du faktiskt två slumpade tal som du kan muliplicera med varandra... sen kan du ange att vissa fixlar står för vissa primtal.. sen kan nån som e smart bygga ett krypteringsverktyg...

Observera att du då får en speciell fördelning eftersom multiplikation är kommutativ.

Om vi för enkelthetens skull antar att kameran har en upplösning på 10 * 10, och att det faktiskt är helt slumpmässigt var en pixel "tänds", så kommer medelvärdet på X och Y vara 5. Inget konstigt med det. Om du multiplicerar X med Y, kommer således resultatet ha ett genomsnitt på 25. Så vi kommer få en intressant slumpfördelning mellan 1 (1*1) och 100 (10*10), med en sannolikhetstopp vid 25, inte 50. Om vi i stället adderar talen, får vi en gaussisk fördelning, med sannolikhetstopp vid 10.

Ett sätt att få en linjär fördelning mellan 1 och 100 (10*10 pixlar) är att numrera varje pixel. Det tal vi erhåller kan då räknas ur t.ex. 10(Y - 1) + X.

Det var ungefär detta jag menade med att man måste tänka sig för så att man inte får oavsiktliga "artefakter" i sin fördelning, även om själva generatorn är "perfekt".

(Det är inget fel med gaussiska slumptal, ibland vill man ha just den fördelningen, men det blir knasigt om man förväntar sig en jämn fördelning.)