Citat:
Ursprungligen inskrivet av TheSweede
Ja spetznas betyder "Special Forces" i princip på rysska, men det mesta som skiljer dom olika spetz enheterna åt är inte vad dom gör, utan vem som är deras styrande organ, finns allt ifrån KGB styrda "oznas" till VDV-enheterna som är en mer infanteri-integrerad special enhet (dock en luftburen inf. styrka) som inte styrs direkt av t.ex. KGB utan "vanlig" militär personal...
Förövrigt så är deras träning densamma till 90%, sedan kommer specialiserings tärningen in i bilden...
Och jo, MÅNGA av deras kamoflage innehåller blåa, gula, röda, etc. uniformer... färgglada, men dom används oxå i rätt miljöer...
Egentligen står inte Spetsnaz för "Special Forces", det betyder bara "special purpose regiments". Läs här:
Spetsnaz är en förkortning av Spetsialnoye naznatjenie som betyder ungefär (trupper med) speciellt syfte (spetsialnoye = särskilt, naznatjenie = syfte). Spetsnaz var ett truppslag med olika elitförband i Sovjetunionen under kalla kriget, vars uppdrag var att verka bakom fiendens linjer med okonventionell krigsföring och underättelseinhämtning. Spetsnaz kan närmast jämföras med det brittiska elitförbandet SAS och liknande styrkor. Men spetsnaz var många gånger större till antalet och de kunde tränas snabbare och med hårdare metoder.
Spetsnaz plats i den ryska organisationen var under den militära underättelsetjänsten GRU. Den politiska underättelsetjänsten KGB hade sina egan specialstyrkor, men de fick aldrig använda spetsnaz. Man talade heller aldrig officiellt om spetsnaz utanför kretsen kring de högsta officerarna och generalerna i Sovjetunionen.
För ytterligare att dölja existensen av spetsnaz gömde man dem bland andra förband. De hade ofta sina anläggningar i samma baser som fallskärmstrupperna eftersom spetsnaz också tränade fallskärmshoppning och eftersom spetsnaz historiskt tillhörde fallskärmstrupperna. Det fanns aldrig någon spetsnazuniform, utan de bar fallskärmstruppernas uniformer. Spetsnaz förekom också i mindre skala inom andra försvarsgrenar. En särskild typ av spetsnaz utgordes av elitidrottsmän och kvinnor som genom sin sport ofta kunde rekongnocera på utländsk mark, i samband med internationella tävlingar. Dessa skulle i händelse av krig utföra de svåraste och mest avancerade uppdragen. Totalt fanns det i slutet av 80-talet, innan Sovjetunionens sönderfall, tiotusentals soldater och reservister inom spetsnaz.
Stora delar av spetsnaz var så kallade diversionsförband, d.v.s. tränade för att sätta in strax före ett anfall för att slå ut huvuddelen av försvarsförmågan redan innan det reguljära anfallet. Spetsnaz uppträdde som turister eller lastbilschufförer i västeuropa. Troligen fanns även spetsnaz infiltrerade i det vanliga samhället. Bland uppgifterna fanns bland annat att mörda eller kidnappa höga militärer och andra betydelsefulla personer, sabotera el-, tele-, och järnvägsnät, radio och TV etc och förgifta vattenreservoarer i städerna med kemiska eller biologiska medel. Allt i syfte att förhindra en ordnad mobilisering och försvaga folket i landet som skulle anfallas. Diversionsförbanden användes aldrig fullt ut i krig eftersom de var ämnade att slå mot välordnade samhällen i västeuropa och USA, och sovjetunionen anföll aldrig något sådant land genom krig, de länder i östeuropa som invaderades gav upp inför övermakten nästan utan strid.
Spetsnaz utvecklade sina egna metoder för träningen av soldaterna. Målet var att få fram soldater som var villiga att utföra extremt svåra och farliga uppdrag, även självmordsuppdrag, till varje pris och att finna tillfredställelse i att göra det. Soldaterna måste först brytas ned och förnedras totalt. Därefter tränades de att bli av med rädsla för sådana element som förekommer i krig, som blod, fiendens hundar och höjder. Det militära samhället och den outtömliga tillgången på soldater i Sovjetunionen tillät de mest brutala träningsmetoder. Under ett moment av träningen befinner sig rekryterna plötsligt i ett rum med blod upp till halsen. I ett annat blir de instängda i ett rum med en galen hund. Om det förekom dödsfall under träningen sorterade det bara ut de svagaste, vilket enligt militärens synsätt var mycket önskvärt. Och menade man: Om soldaten dör under träning är han ändå inte tillräckligt bra för spetsnaz. Bättre då att soldaten dör då det inte gäller någonting än i krig då han har ett viktigt uppdrag.
Förutom de vanliga soldaterna som utgjorde den stora massan av spetsnaz och elitidrottarna som utgjorde eliten, fanns det en tredje typ av agenter. Dessa var vanliga medborgare som rekryterades för att obemärkt kunna rekongnocera och förbereda baser åt grupper av spetsnaz. Den ideala spetsnaz-agenten var en medelålders man eller kvinna, gärna någon pensionerad eller handikappad som bodde i ett eget hus avsides. Vad dessa inte fick berättat för sig var att en av spetsnaz huvudprinciper var att döda alla som sett dem på fiendens territorium, inklusive sina egna agenter efter utfört värv.
När Sovjetunionen splittrades och kalla kriget tog slut behövde man inte längre 30- 40 000 spetsnaz, man behöll dock ett okänt antal i tjänst. Nuförtiden är spetsnaz ett officiellt truppslag som har egna uniformer och märken. Rysslands militär har en även en mindre specialstyrka som heter Alpha, den är dock antagligen inte helt inom samma organisation.
Källa: http://susning.nu/Spetsnaz