Någon som går industriell ekonomi eller på LiTH?

Vad jag har hört så trackas alltid I ner och "vi" säger att de inte kan räknas så nåt säger mig att matten inte borde vara alldeles för svår.

Något du kan göra är att du tar reda på kurserna du kommer att läsa, väljer ut en som verkar spännande, kollar vilken kurslitteratur som används, och lånar boken på biblioteket. Då märker du snabbt om det är något för dig eller inte.

Edit: Konstig grammatik.

Har läst I i Göteborg under 4,5 år och har inget ont att säga. Nämnas bör dock att jag alltid har haft lätt för matte (aldrig behövt läsa till prov tidigare) och nu har jag precis godkänt i alla kurser. Har bland annat haft möjligheten att läsa på Berkeley, Stanford och Bocconi, allt via I-sektionen på Chalmers.

Jobbmöjligheterna är för tillfället mycket goda, vet kursare som efter enbart 3 av 5 år redan skrivit kontrakt med BCG/McKiney (garanterad ingångslön på strax under 40 000). Dessutom har vänner som tagit examen nu runt jul och har flertalet jobb att välja mellan, alla på relativt höga positioner med löner som andra bara kan drömma om. Hur det ser ut om 5- 10 år är dock omöjligt att sia om.

Var beredd på några års hårda studier. Industriell ekonomi har väl varken mer eller mindre matematik än någon annan civ. ing. Snarare mer isåfall.

Som Zartax/alfin säger, hade man det lätt för matte på gymnasiet är det ingen garanti för framgång utan det krävs pluggande. Har man det svårt på gymnasiet blir det än jobbigare. Det är betydligt svårare och ett nytt sätt att tänka på, glöm din vapendragare till miniräknare till exempel.

Men du gör nog rätt i att hålla uppe ditt snitt på 18.8, I lund krävdes 18.7(alt. 1.6 på HP) eller nåt för att komma in på I och jag skulle gissa på att det är högre/lika högt i Linköping.

03 när jag började var det 19,33 resp. 1,7, vet dock inte vad det har varit nu de senaste åren, men en kvalificerad gissning är att det är lägre eftersom markant fler personer blir antagna.

Jo, mer eller mindre matematik har det. En snabb kontroll på
http://www.lith.liu.se/sh/civing/index.html
säger att I läser 52 obligatoriska hp matematik. Detta är mindre än vad till exempel Y (med 74 hp) läser men mer än vad till exempel TBI (42 hp) läser.

Antagningsstatistik finns här, för övrigt:
http://www.vhs.se/templates/Page.aspx?id=1442

Läsåret indelas (i alla fall på LiTH) i fyra perioder, 1-2 på hösten och 3-4 på våren, som läses seriellt. Varje period indelas sedan i fyra block, som läses parallellt. Detta gör det lätt att läsa flera (upp till fyra i alla fall) kurser samtidigt, förutsatt att de går i olika block.

som iare på LiTH så tror jag man kan säga att vi läser lite mer matte än de vanliga civ. ing. (Maskin, Data) i och med att vi läser mycket statestik och optimering. dock läser teknisk fysik(Y) mycket mer. dom grundläggande matte kurserna ligger i första året och det är ett högt tempo. sen trappas det ner lite då de tekniska och ekonomiska kursererna tar mer tid.

Andy Mcdee, men å andra sidan läser ni vad jag förstått mindre diskret matematik än civ.ing. datateknik, så i slutändan tror jag skillnaden är rätt marginell. Jag tror inte det finns någon anledning att välja bort I för att det programmet skulle ha mer matte än andra civilingenjörsprogram.

Här kan man räkna obligatoriska poäng även för D.
http://www.lith.liu.se/sh/civing/lot_d.html

Jag får det till 46, vilket är något mindre än vad I (52) läser. Slutsatsen stämmer dock: det finns nog bättre skäl till att välja bort I än att det innehåller för mycket matematik.

Att sia om arbetsmarknaden 5 år in i framtiden är omöjligt, när jag startade att läsa på Chalmers så sa man att läsa till programmerare var ett garanterat kort till arbetslöshet och om man ville vara säker på jobb så skulle man läsa till lärare i naturvetenskapliga ämnen. Nu när jag är påväg att snart ta examen så är det exakt tvärtom.
Kontentan utav det hela, läs:
1) vad du är intresserad av
2) försök läsa något där inte kunskaperna är alltför mycket färskvara

Det kan vara på sin plats att påpeka att dessa troligen ligger en bra bit över snittet i sin prestation och inte nödvändigtvis borde ligga till grund för trådskaparens förväntningar.

Enl. statistik från 2005 (privata sektorn) hade ingenjörer (i Industriell ekonomi) efter 3 års anställning ~24 400 kr i lön, med bäst löneutveckling av alla ingenjörer (datateknik och teknisk fysik hade något högre löner efter 3 år men sämre utveckling över en längre tid). Lönerna har stigit sedan 2002/2005 (när rapporten skrevs vara 23 000 kr snittet för ingångslöner bland ingenjörer) och lönerna skiljer sig en del över landet men det kan kanske fungera som en fingervisning.

Tror du kan ha något högt ställda förväntningar. Jag känner visserligen t.o.m. systemvetare som fått 30tkr i ingångslön (som programmerare), så visst är det möjligt men det är nog betydligt svårare i Sundsvall.

Har de minskat mängden matte i D-programmet sedan jag blev antagen? Jag har en 55 poäng obligatorisk matte (och en del extra valfri såklart), och det är om man räknar algoritmkurser som helt icke-matematiska.

Många konstigheter har gjorts för att Bologna-anpassa programmen (i alla fall på Y), men att mängden matematik skulle ha minskat samtidigt som programmet har blivit längre verkar mystiskt. Jag kan ha räknat fel dock..

Näe, det har dom nog inte gjort. Det är faktiskt så att alla mattekurser inte syns i studiehandboken eftersom de går nästa gång först 2009. D:are läser alltså förutom de där 46 poängen även en kurs i statistik och troligtvis också en i optimering. Så det blir väl säkert en 10 hp till.

Dåså Tänkte väl att I inte kunde läsa mer matte än D

Om 5-6 år (när JoBBi är klar) är det väl inte helt orimligt att 30k är en helt normal ingångslön för I-are och även andra civ.ing. För 10 år sen var ingångslönen ~20000 för civing, nu är den väl 25000 kanske (SI tycker att man kan kräva nästan 27000)

Om tuff matte och annat: Jag skulle nog säga att hur bra man var på matte på gymnasiet inte säger allt om hur det sedan går på civ.ing-utbildningen. Även om man hade det lätt förut kanske man blir tvungen att börja plugga utanför föreläsningarna/lektionerna, och det kan vara nog så svårt om man glidit igenom förut. För en som redan är van vid att räkna matte hemma från gymnasiet behöver det inte bli en lika stor omställning.

Exakt hur många poäng matte som är obligatoriska i jämförelse med tex D spelar inte så stor roll, kan man ta 2 mattekurser kan man ta 4, bara det att det tar dubbelt så lång tid. Och man ska inte oroa sig för mycket om hur svår just matten är, om du kommer in på utbildningen så är du tillräckligt smart för att klara den, bara du lägger ner lite tid och motivationen finns där!

Om I-linjen: Något som kan skilja sig mot gymnasiet är hur bra betyg dom som läser I hade på gymnasiet i jämförelse, och framförallt hur ambitiösa dom är. Speciellt om du läst en något "enklare" gymnasielinje som tex elprogrammet på ett gymnasie utan tokhöga intagningskrav. Iaf är det den uppfattningen jag fått.

Lånar tråden lite ...
Har precis som trådskaparen funderat väldigt mycket kring Industriell Ekonomi. Saken är den (Efter vad jag sett från er som skrivit) att jag nu är osäker på om jag kommer lyckas få en plats någonstans.
Är inne på mitt andra år nu (går Naturvetenskap) och ligger vid 16~ i utgångsbetyg just nu. Hur mycket tror ni jag måste höja med för att ha en chans? (Har goda möjligheter, pluggar knappt någonting i dagens läge, har det allmänt lätt för mig vilket bidrar till lathet)
Spelar ingen roll vart kursen finns, är öppen för att flytta istortsett var som hellst efter gymnasiet.

Mvh
/Martin

Enda i stockholm som har det programmet är väll KTH, tror det e runt 19 i intagning där.

Jo det är en tanke, fast om det behövs så satsar jag gärna mer nu sista tiden så jag får högre snitt (Vilket jag som sagt har goda möjligheter för)
Men ligger alla Industriella Ekonomi linjer runt 18-19~ vart man än väljer att söka?