Alright då skriver jag lite mer
Det som gör just statskulden lite rörigt är för att det är en skuld, och skulder fungerar inte riktigt som man tror. Om jag lånar ut 100 kr till min bror så får han +100 kr och jag får -100 kr. Om banker eller stater lånar ut pengar så gäller detta bara i väldigt speciella fall.
Låt oss ta ett litet exempel först, eftersom det är lättare att förstå än när länder lånar till och från varandra. Låt säga att jag vill låna 50000 kr till en schysst begagnad bil från Swedbank.
Vad Swedbank gör då är att de lånar ut pengar från andra kunders konton. Detta låter lite suspekt och det är det också, men det fungerar så länge som alla kunder inte tar ut alla sina pengar samtidigt. Låt säga att 50 kunder alltid har en tusenlapp på sitt konto oavsett vilket. Då kan Swedbank låna ut dessa pengar till någon annan (mig) och få ränta på det. Swedbank behöver bara låna ut en liten bråkdel av sina egna pengar, men kan ta ränta på hela beloppet.
Att bankerna ger betalt (i ränta) för att man ska ha sina pengar hos dem är alltså inte för att bankerna är snälla utan för att det är ett billigt pris att betala för att få tillgångar som kan lånas ut till andra.
Centralbanken/riksbanken har ett finger med i spelet av en anledning som jag kommer att förklara inom kort. När en bank lånar ut pengar från andras konton uppstår den något kluriga situationen att pengar skapas från tomma intet! De 10 personerna med sina bankkonton har ju lika mycket pengar som tidigare på sina konton, men jag som lånat pengar har ju nya pengar. Sålänge inte personerna med bankkontona tar ut sina pengar samtidigt, och inte banken lånat ut alldeles för mycket, fungerar detta.
Detta är mycket enklare än vad det låter, men det kräver ändå en förklaring:
Person A har 10 000 kr på sitt konto på mitt konto på Swedbank.
Jag har 0 kr på mitt konto på Swedbank.
Dustin har 1 000 000 kr på sitt konto på Swedbank.
Swedbank handhar då totalt över 1 010 000 kr.
Nu vill jag låna 2 000 kr från Swedbank. Banken vet av erfarenheter att de kan låna ut max 3 000 kr av Person A:s pengar till mig, för han kommer inte att ta ut alla sina pengar. Just eftersom Person A inte räknas ta ut detta, kan banken göra detta i smyg men ändå säga att A:s saldo är oförändrat.
Person A har 10 000 kr på sitt konto på mitt konto på Swedbank.
Jag har 2 000 kr på mitt konto på Swedbank.
Dustin har 1 000 000 kr på sitt konto på Swedbank.
Nu kommer själva tricket:
Om jag exempelvis köper en processor från Dustin, är det bara ett bokföringstrick att hantera köpet om jag handlar via Internet eller med kort:
Person A har 10 000 kr på sitt konto på mitt konto på Swedbank.
Jag har 0 kr på mitt konto på Swedbank.
Dustin har 1 002 000 kr på sitt konto på Swedbank.
När jag sedan betalar tillbaka mitt lån får Person A pengarna jag lånade, och Swedbank själva tar räntan.
Mellan perioden där jag lånar pengar, fram tills jag betalar tillbaka, har bankens bokföringstrick gjort att pengar uppstått ur tomma intet. Dessa försvinner sedan när jag betalar tillbaka. Eftersom jag handlar med Internetbanken behövs inga sedlar eller mynt blandas in i köpet.
Nu kommer vi till centralbanken: Att banker som Swedbank kan skapa pengar ger riksbanken möjlighet att kontrollera mängden pengar i samhället. Detta kallas för penningpolitik och handlar om frågor som hur många kronor det ska finnas i samhället vid en viss tidpunkt, exempelvis. Målet med penningpolitik är att stabilisera ekonomin, alltså att priser inte ändras upp och ner. Ett annat mål med penningpolitik är att stimulera ekonomin (mer om detta senare). Centralbanken kan precis som Swedbank skapa pengar ur tomma intet, och dessa pengar kan lånas ut till de vanliga bankerna. Detta kallas för att "öka penningmängden" och resultatet är att räntorna sänks (om det finns mer pengar att låna ut så kostar det mindre att låna pengar).
Ett exempel: Låt säga att jag vill låna 1 miljon för att skapa ett företag. Just nu är räntan på Swedbank säg 6%. Många på forumet är fortfarande ganska unga och har inte lånat pengar, så jag kan förklara hur det fungerar som ett sidospår: I ett enkelt exempel räknas räntan ut på hela återstående lånebeloppet, och det betalar jag per år. Om jag lånar 1 miljon och inte betalar tillbaka något på lånet, kommer jag betala 6% av detta varje år, alltså 60 000 kr. Om jag betalar tillbaka 200 000, så minskar räntan till 6% av de återstående 800 000.
I alla fall, här kommer penningpolitiken in. Riksbanken kanske vill att mer jobb ska skapas, och att ekonomin ska stimuleras. Vad de gör då är att skapa mer pengar som de lånar ut till bankerna. Bankerna kan då i sin tur låna ut mer pengar till lägre ränta. Räntan kanske sänks till 3%. Genom att göra detta vill riksbanken uppmuntra mig att skapa det där företaget, eftersom det blir billigare (jag behöver bara betala 30 000 kr per år i exemplet ovan).
Just nu pågår en debatt bland ekonomiintresserade om penningpolitik fungerar, alltså det har rätt effekt. Penningpolitik som den fungerar idag är en ganska ny förteelse, det är alltså en form av politik som bara existerat de senaste 30-50 åren ungefär. Den här debatten är väldigt lång, men den ena sidan säger att ändring av penningmängden/modifiering av räntor _orsakar_ dålig ekonomi (exempelvis att dollarn bara kostar 6 kr nu, jämfört med 8-10 kr för några år sedan). Den andra sidan säger att penningpolitik kan _lösa_ dålig ekonomi.
För att komma tillbaka till statsskulden (:p) banksystemet och penningpolitiken har en inverkan på statsskulden. Den lustigaste exemplet, som är det största frågetecknet bland många som tittar på tabeller över länders statsskuld, är att hela världen har lånat mer än vad de lånat ut! Detta är för att en utlåning av pengar inte innebär att utlånaren förlorar 100 kr och lånaren får 100 kr, utan att lånaren får 100 kr och utlånaren kanske förlorar 5 kr bara.
Nu är detta inlägg väldigt långt, så jag kommer skriva mer imorgon.