Moraltestet i P3?

Poängen är väl att belysa frågan om lika värde. Men jag tycker oftast han (Bengt Brylde) har bra motiveringar till sina betyg, och som han säger, det är inte själva valet i sig som är det viktiga utan hur du motiverar valet och hur konvekvent du är från situation till situation.

Jag håller inte med dig om att frågorna skulle behöva någon verklighetsförankring. Givetvis är scenariot fullkomligt bisarrt, men poängen är att ställa personen inför ett dilemma utan något rätt svar. På så sätt kan man göra en "karta" över personens moral. Vad det ska vara bra för är en helt annan femma. Själv tycker jag att moral är ett godtyckligt påhitt.

Herregud vilken fråga...skulle ta min kompis och dom enda som går emot moralextremister eller kompislösa.

Skillnaden här är att det är ditt val. Att inte bry sig om några som dör oavsett din påverkan är en sak, men här är man direkt med och bestämmer, vilket kastar ett helt annat ljus på saken. Att jag personligen värderar min kompis mer än tusen okända behöver nödvändigtvis inte vara den prioriterade anledningen när man gör sitt val, eftersom man får tid att resonera. Man behöver ju inte alltid gå på det som 'känns' bäst, vettu. Jag blir säkert mer ledsen om jag dödar min kompis än de 1000 andra, men jag skulle nog få mer dåligt samvete om jag dödade 1000 personer än 1, trots att den jag räddade var min kompis.

1000 mot en kompis? Uhm, enligt mig är det en totalt absurd fråga... jag skulle helt klart välja att rädda de tusen främlingarna. Visst, att förlora en vän vore hemskt... men det vore nog värre att veta att man dömt tusen andra till döden och tiotusentals till samma situation som man själv vore i om man valde det andra alternativet.

Exemplet jag drog var bara för att visa att man faktistk blir, i de flesta fall iaf, mer ledsen över att förlora en vän än över att många hundra dör i naturkatastrofer.

Men hade man velat dra frågan till sin yttersta spets hade man istället kunnat säga att man har vännen och de andra 1000 i samma rum som en själv. För nu när jag inte känner eller kan se de andra vars liv jag väljer bort kan det vara lätt att göra det här valet, men hade allihopa stått framför mig hade det varit en annan femma. Man blir mer berörd.

Så jag förstår inte varför man inte skulle gå på det som känns bäst i den här frågan. Känner man att det är bättre att rädda 1000 än en så gör man detta och vice verca. Eller har jag missförstått dig på den här biten?

Jag kanske formulerade mig dåligt. Vad jag menade var att man inte nödvändigtvis behöver gå på känslor när man väljer. Att du blir mer känslomässigt påverkad när du ser de andra som du kommer döda ändrar ju inte grunderna i valet, utan påverkar bara din förmåga att leva dig in i deras öde. Om man imo ska nå upp till någon slags moralisk grundnivå måste man kunna göra detta utan att ha en koppling till personerna annat än att man vet att de finns. Jag vet om att det troligen kommer skapa mycket mer lidande att döda 1000 andra än att döda min kompis, bara inte för mig. Frågan är då hur självisk man är och om man är beredd att ta smärtan själv för att bespara andra. Det är knappast självklart (hoppas jag verkligen!) att man alltid ska eller kommer försöka minimera sitt eget eller de man känner mest förs lidande.

Att självklart välja sin kompis tycker jag visar på en brist på empati för andra människor. Man går bara på det som är bäst för en själv. Som HerrEkberg sa: "Man undrar ju, är detta samma personer som utan att blinka skulle slänga (okända) barn överbord för att rädda sig själva i den sista livbåten?

Beror på bilken kompis det är. Har vänner som inte skulle vilja att jag räddade dem i en sådan situation. Men om det bara var upp till mig så skulle det nog bli min kompis.

Anledningen är rätt enkel. Personligt värde. Alla människor är precis lika i sitt värde som människor (om man nu inte frivilligt gör nått för att sänka sig). Detta betyder dock inte att alla har samma värde för människor i sin omgivning. Självklart värderar jag min kompis över en okänd människa. Vart dessa människor sen finns är ju nästan helt oviktigt

Jag ser inte riktigt hur vår känslomässiga påverkan för den specifika personen har något med moral att göra? Jag anser t.ex. att det är precis lika dålig moral att stjäla från sin kompis som att stjäla från en okänd, om det är under samma förhållanden. Bara för att det ena handladet är lättare än det andra blir det inte mer moraliskt korrekt. Man måste ju på något sätt vara konsekvent i sin moral, annars undergräver man folks förtroende till en. Hur ska man kunna lita på någon som handlar olika mot personer beroende på hur bra han känner dom? Hur bra känner han mig?

Edit: Belga, vad är "värde som människa"? Något värde existerar inte utöver det vi som andra människor placerar i personer, det du kallar för personligt värde. Alla har inte samma värde eftersom det inte finns något objektivt värde.

Spelar ingen roll om det finns ett objektivt värde eller ej. Det viktiga är att man insett att det just är ens egna värderingar som höjer värdet på ens vänner och familj m.m. och inte att de som människor skulle vara förmer än andra.

I det att jag vet att mina egna värderingar är det som gör skillnaden mellan en okänd och en vän, så vet jag också att de två utan mina värderingar inte är värda olika mycket. Sen kan man ju anse att detta då betyder att de då skulle ligga på noll båda två, men det är ju upp till var och en att avgöra.

Utan någon som värderar är termen 'värde' meningslös. Om vi räknar bort din värdering så finns det andra som värderar. Räknar vi bort alla värderingar finns inget som kan kallas värde. Det innebär inte att de är värda lika mycket eller att båda är värdelösa. Värde är helt enkelt inte applicerbart utan någon som värderar.

Det där är ju samma argument som "om ett träd faller där ingen hör det falla, har då ljudet det skapat existerat?".

Jag anser att det är precis omöjligt att inte värdera människorna i vår värld. I samma sekund man blir medveten om att det över huvud taget finns andra människor så har man på ett eller annat sätt tillskrivit dem ett värde. Så även om man hittar en människa som ingen känner, ingen vet om att denne ens existerar. I samma stund du blir medveten om att denne person finns så har personen blivit tillskriven ett värde. Du kanske inte bryr dig och är totalt likgiltig inför personen, men det i sig är en värdering det med, och det är där jag sätter lägsta nivån, alla har som minst det värdet och jag har inga illusioner om att jag skulle vara värd mer än någon annan på samma sätt.

Det är rätt intressant det där också. Om man skulle vara i kompisens situation, skulle man då vilja bli räddad? Själv tror jag inte det... eller klart jag vill bli räddad, men inte om det kostar tusen människor livet.