Särskrivningar

Här i stan hade en affär satt upp en skylt i sitt fönster om att dom nu började sälja "Herr kläder", undrar vad fru kläder tycker om att dom säljer hennes man.

Sen finns det iofs viktigare grejjer att bry sig om, menmen :).

Särskrivning är det största hotet mot demokratin.

"Skum Tomte 5kr"

Jag hade en diskussion med språkkunniga utbytesstudenter från olika länder angående detta, de tyckte sveriges system med ihopskrivningar var helkonstigt och ovanligt. Jag sa att det även förekom i engelska t.ex. airplane, men de tyckte det ej var samma sak. -De skrattade åt vissa ord i Metrotidningen som tack var detta system var runt 30 bokstäver långt.

Nå är detta system med ihopskrivningar som svenskan ovanligt som de sa? Själv tycker jag det är meningslöst att lägga ner så mycket tid på att vara bra på ett språk som bara några infödingar använder, t.o.m. på många arbetsplatser i sverige är det engelska som gäller, likaså utbildningar. B.la. min senaste utbildning som knappast är något att skryta över, var såklart helt på engelska.
Så alla särskrivningar tack vare engelskan är bara ett steg i rätt riktining och överge svenskan. -Visst övertyga de andra att överge engelska till förmån för svenska är heller inte fel, men ej trovärdigt något sådant kommer att ske.

Frux: Om det ändå vore så väl. Det är omöjligt för en normal människa att besöka exempelvis spelavdelningen är på Swec utan att bli en psykstörd människa.
Tur nog så har Akademiska ämnen... klarat sig hyfsat.
Det är synd att det nästan aldrig verkar finnas antisärskrivningsfascister som moderatorer, istället är det moderatorer som närmast uppmuntrar till särskrivning. Mycket tragiskt. Man får inte ens ha åsikten att särskrivande är fel utanför trådar som är specifikt gjorda för att diskutera detta (exempelvis denna tråd).

Det hade varit intressant med ett forum som var precis som alla andra forum, men där allvarliga särskrivningar leder till en varning.

Ihopskrivningar och mer korrekt svenska är viktigt när man spelar analfapet.
Sen är det snyggt med mer korrekt språk, impar på tjejerna med spår av hjärnsubstans, där innanför pannbenet :9

Nej, men man fattar varför andra kan skratta år våra ihopskrivningar, det måste se lika märkligt ut som skriven grönländska gör i våra ögon.

Fiskbulle (blä, en bulle på en fisk), jätteliten (duh?), innombords, skogvaktare (Treebeard), damcykel (en cykel av kvinnligt kön) Måste se oerhört lustigt ut för en t.ex. engelsktalande.

Vilken oerhört torr tråd.

Jag tror inte på att man kan beskylla engelskan för svenskarnas särskrivande. Enligt min erfarenhet är de som särskriver mest de som knappt kan någon engelska alls, inte vet skillnaden mellan "de" och "dem", o.s.v...

Dessutom tycker jag inte att särskrivningen är något som hör den unga generationen till, eftersom jag har märkt att väldigt många människor i medelåldern också särskriver. Dessa också utan några större kunskaper i engelska.

Ser särskrivningen på samma sätt som jag ser på stavningar som "alldrig", "kretik" och "våldtäckt". Tycker fördomsfullt att de tyder på låg bildning, eller som det börjar bli väldigt populärt att kalla det idag; dyslexi.

(Naturligtvis menar jag inte att alla dyslektiker skulle vara lågt bildade, utan att mycket verkar skyllas på symptomet)

Du är förmodligen helt rätt ute. Särskrivning är inte något nytt fenomen utan kan återfinnas i historiska texter alltifrån medeltid till idag. Idag beskylls engelskan, men det är nog bara en "ad hoc"-hypotes eftersom engelskan har annorlunda sär- och ihopskrivningsrelger än svenskan. Men vi hade särskrivningar redan när tyskan var det influerade språket och mig veterligen är också just tyskan drabbad av detta.

Så, skyll inte på engelskan. Det är, hur osmakligt det än må låta, ren och skär obildning som är boven i dramat. Slapphet och dumhet. Dyslexi som förklaring tror jag inte ett skvatt på. Varför skulle inte en dyslektiker kunna lära sig att följa en av de få (den enda?) hel konsekventa regeln i svenskan; "låter det som ett ord, skrivs det som ett ord"? Helt utan undantag är denna regel (vilket inte hindrar ett fåtal uttryck från att både kunna sär- och ihop-skrivas - men betoningen blir därefter). Precis som "Lyml" säger har "alla" på internet dyslexi. Konstigt, då jag vet många som har just dyslexi som skriver utmärkt. Jag har aldrig sagt det förut, och jag har ingen diagnos bakom, men jag har vissa läsproblem som är stereotypa för just dyslexi. Brukar jag särskriva? (Av mina många tusentals inlägg på forumet har jag belägg för att jag särskrivit en gång - en gång jag snabbt upptäckte och rättade till [samtidigt som jag erkände det i en "edit"]).

...

Att stava fel är en annan sak. Det måste vara tillåtet - alla stavar fel. Detta innebär dock inte att man får ursäkta sig hur som helst ("hur som helst" kan också skrivas hursomhelst - båda är ok) och vägra sig ta till välmenande förmaningar.

...

Att inte kunna skilja på "de" och "dem" riktigt blöder i ögonen. Det är nog, för mig, det värsta efter särskrivning. Hur tusan kan man ens förklara att folk använder "dem" när det ska vara "de"? För mig är det fullkomligt obegripligt. "Dem" är ett hyggligt avancerat ord, som nog borde komma senare i språkutvecklingen än "de". Således bör man förvänta sig ett överanvändande av "de" när det strängt taget ska vara "dem". Men ändå är det tvärt om, trots att "de" i stället för "dem" svider mindre i ögat än vice versa. Jag erkänner villigt att jag själv knappast är någon expert på "dem", jag tycker detta pronomen är allmänt svårt. Men att komma undan problemet är lätt med omskrivningar och användningen av "dessa". En regel jag lärt mig är att om man i huvudet formulerar om meningen för att innehålla ett "oss" kan man skriva "dem". Förekommer i stället "vi" i omformuleringen blir det i stället "de". Regeln är knappast lika vattentät som regeln om ihopskrivningar.

Detta leder mig till den mer allmänna frågan om varför folk använder ord eller språkkonstruktioner de själva inte begriper? Begriper folk objektsformen "dem"? Om inte, varför skriver man "dem"? Är det talspråk? Dialektalt?

Jag tror att det beror lite på dialekt. Själv så har jag ofta problem med att inte skriva ihop "i alla fall". Detta uttalas dock som ett enda ord. I alla fall där jag kommer ifrån.

Det är på intet sätt fel att skriva "i alla fall". Tvärt om; det är att föredra av läsbarhetsskäl. "Iallafall" är inte god svenska, men väl godtagbar sådan. Det uttalas inte heller som ett ord, även om det kan tyckas så. Saken är det att "i alla fall" är ett statiskt uttryck, och då kan det förefalla som ett ord. "Jallafall", som många, inklusive jag, säger är ett uttryck snarare än något som låter som ett ord. Eftersom det är ett uttryck kommer orden i tät följd och man kan uppfatta det som ett enda ord. I framtiden kan det tänkas att "iallafall" blir den enda riktiga formen. Dylika uttryck är ett bra motbevis till det ogrundade påståendet att särskrivningar någon gång i framtiden kan bli riktiga med hänvisning till språkutveckling. Särskrivning är förvanskning, inte utveckling. Det finns goda skäl till varför särskrivningar är fel från början till slut. Skrivspråket kommer inte, om säg 100 år, ha "utvecklats" så att "skum tomte" och "kassa biträden" blir riktigt. Därmed inte sagt att språket inte utvecklas. Självklart utvecklas språket kontinuerligt.

...

Mitt favoritexempel är "rök fritt" som ju antyder den diametrala motsatsen till vad som avses. Jag undrar hur det står sig rent juridiskt? Kan man komma undan med att röka där det ju faktiskt så står, att man kan röka fritt? Det borde man. Det pucko som skrivit skylten borde ha hela ansvaret.

Skrev lite luddigt. Menade självklart att jag brukar skriva "iallafall" om jag inte tänker efter. Obegripligt användande av ord såsom "dock" är en annan svaghet i mitt skrivande.

Är verkligen "iallafall" godtagbar svenska?

Kände många 8- till 12-åringar som skrev slarvigt, med stafel och konstiga uttryck men som ändock kunde/kan konsten att skriva ihop när det skall skrivas ihop. Gemensamt för dessa är att de tog sig tid och hela tiden tänkte före/efter när de skrev, att de var måna om att texten skulle se bra ut och vara lätt att läsa.

Så jag håller med dig, det har inte mycket med bildning att göra. Det har med ens inställning till skrivande och text att göra. Eller dylikt..

Dock är det varken svårare eller mera tidskrävande att skriva utan särskrivningar. Snarare tvärt om; man behöver inte trycka på mellanslag lika ofta.

Detförutsätterjuattmanvetvadsomskaskrivasihoppannarsblirdetjuännumerfel.

Oj vad obildande ni är ;). Själv-klart är det words stavning-kontrol som ligger bakom alla sär-skrivningar.