Doping i framtiden

Lär väl inte vara nyttigt i längden heller? Såna där prepparat lär inte vara bra för kroppen. Jag menar, finns det någon elitidrottare som gått på anabola hela sin karriär? eller är jag ute och cyklar?

Du har aldrig varit idrottare va?

Vi som håller på med idrott vill inte behöva ta kemiska preparat för att kunna vinna. Alla argument för att släppa dopningen fri baseras på ett djupt förakt för idrottsmän och -kvinnor. Vi är inga cirkusdjur vars uppgift är att underhålla folket, och vi vill inte att idrotten förvandlas till en freakshow där deltagarna är dopade bortom vad som är mänskligt.

Elitidrotten är bara en liten del av idrotten i stort. Idrott är knattetävlingar, frivilliga funktionärer, föräldrar som hjälper till, laganda och samhällsansvar. Det är nog inte många föräldrar som skulle stötta sina barn i en elitsatsning om de visste att dopning var en förutsättning för en framgångsrik karriär. Att legalisera dopning skulle rasera hela förtroendet för idrottsrörelsen.

I slutändan handlar all idrott om utövarna. TV-pengar och sponsoravtal i all ära - utan deltagare ingen tävling. Vad en professor i praktisk filosofi tycker är helt irrelevant så länge idrottarna själva inte tycker som han. Och jag kan lova er att nästan inga elitidrottare är för en sån här idé.

Håller med! då blir det mer som en tävling om vem som tänjer på gränserna längst, idrott ska skötas rent!

Var väl iofs inte det som sades, utan att det skulle hållas på en rimlig nivå.
Eller?

Och de genetiska förutsättningarna.

Det är en sport i sporten att att kunna dopa sig utan att bli upptäckt. Så jag tycker de på sätt å vis kan ha kvar dopingförbjudet.
Jag tycker dessutom eliteidrotten idag redan har gått för långt, då många idrottare sliter ut kroppen mer än vad vi soffliggare med våra chipspåsar gör. Det är självklart bra att röra sig, men en viss gräns på hur mycket tid & skador som detta generera måste finnas, för att föräldrar ska tycka att deras barn ska hålla på med sånt.
-Se hockeyspelare och deras tänder, andra idrottare och deras knän etc..

För övrigt tycker jag olika klasser är tråkigt, inget roligt att se någon som är världens snabbaste person i sin klass. Likaså om en dopad person springer en viss sträcka på en viss tid så är det inte så roligt att se en odopad person, men som tränar onaturligt mycket, springa samma sträcka på en längre tid. Båda den dopade och den odopade håller ju på med "onaturliga" saker, varvid en normal människa som tränar med "förstånd" ej kan slå deras rekord.

Det där faller ju pladask på att det är just idrottsmän och -kvinnor som dopar sig, frivilligt, medvetet och i lönndom. Sedan står de med skammen när det avslöjas. Om dopade människor är cirkusdjur så är det en självpåtagen bild. Givetvis är inte idrottare cirkusdjur.

Denna diskussion kan föras över på medicinsk teknik i allmänhet. I nuläget ges implantat och proteser och hormoner till folk som brister på något sätt. I framtiden kommer dessa ersättningsdelar bli bättre än våra egna organ. Vi måste förr eller senare ta upp denna etiska fråga till debatt och jag tror inte, på sikt, att det håller i längden att bara låta medicinsk behövande få tillgång till denna typ av "förbättringar". Argumentet om super- eller övermänniskor är urdåligt - det är som att erkänna sin egna vridna människorsyn, ty redan "naturligt" är vissa människor på ett biologiskt plan "bättre" än andra. Det är något som inte kan hjälpas och "bättre" är ett olyckligt värdeord. Om en protes är bättre än ett ben så blir den amputerade ändå en "supermänniska". Eller ska vi med flit skita i att utveckla tekniken så att en benprotes alltid är lika bra eller lite sämre än ett riktigt?

De medicinska risker som finns med dopning borde vara avskräckande nog. Väljer någon att dopa sig så borde det vara ens eget val, ty människor även utan doping är olika och "sportslig chans" är en chimär. Alla ska väl få en sportslig chans att dopa sig? Ska bara de som dopar sig och lyckas komma undan med det (vilket händer) vara de vinnande?

Jag tycker faktiskt att Tännsjö (och detta är ingen ny argumentation från hans sida) är rätt vettig i detta avseende.

Å andra sidan finns det idag en mycket stark begränsande faktor i och med att det är förbjudet. Det är t ex knappast några idrottare som tar anabola steroider, just för att det är så lätt att upptäcka. De som nödvändigtvis vill fuska tvingas göra det i så små mängder eller använda sådana preparat att det inte är uppenbart. Fri dopning skulle öppna för mycket tveksammare substanser.

Du har ingen aning om vad du pratar om.

Det är extremt sällsynt sett till antalet utövare att idrottare råkar ut för skador som invalidiserar dem efter den aktiva karriären. Det händer ibland att folk tvingas lägga av pga skador, men det är inte många som får bestående men. Det kan definitivt inte jämföras med de medicinska risker som systematisk dopning medför.

Källa på det?

Dopningstester är inte perfekta men de är bättre än folk i allmänhet tror. Att fuskare fortsätter åka fast både på bredd- och elitnivå tyder ju på att det kanske inte är så lätt att komma undan trots allt.

Vad är alternativet? Man kan knappast lägga ner testerna helt eftersom det rimligtvis borde finnas någon sorts åldersgräns för att få dopa sig i idrottssyfte. Det är inte så bra att låta pojkar och flickor i puberteten ta hormonpreparat.

Med andra ord - publiken vill inte ha fri dopning och idrottsmännen vill inte heller ha det. Återstår väl professorer i praktisk filosofi då.

Idrottsorganisationerna är från grunden uppbyggda av idrottare - aktiva, pensionerade, ledare, föräldrar osv. Motståndet mot dopning förenar hela idrottsvärlden. I slutändan är det idrottarna själva som avgör vilken väg idrotten ska ta.

Du kan inte göra några få fuskare representativa för alla idrottare.

De allra flesta vill kunna tävla utan att ta en massa kemiska preparat. Om man släppte dopningen fri skulle man tvinga alla med elitambitioner att börja använda sådana. Man skulle med andra ord rätta sig efter den tvivelaktiga syn som fuskarna har. De flesta renhåriga idrottare skulle förmodligen lägga av om förslaget blev verklighet.

Angående implantat och proteser så är det en debatt som jag tror måste föras efterhand som den biomedicinska tekniken blir tillgänglig. Vi hade ett exempel med löparen Oscar Pistorius vars fall avgjordes i domstol. Andra fall, som är mycket vanligare, gäller dispens för att använda dopningslistade mediciner, t ex mot astma.

Det finns Paralympics för de med handikapp. Jag ser egentligen inga problem i att det utökas med fler klasser även för de som presterar bättre än de utan handikapp. Så är t ex fallet i maraton redan idag (rullstolarna är snabbare än löparna). Det är alltid svårt att dela in klasserna och det blir aldrig 100% rättvist, men det innebär inte att man bör lägga ner hela klassningen och låta alla tävla mot alla.

Att alla har olika fysiska förutsättningar är nog något vi får leva med inom idrotten. Jag köper inte argumentet att dopning skulle göra det mer rättvist - man kan ändå bara förändra sin kropp till en viss grad. Vill vi ha det absolut rättvist får väl till slut bara klonade människor tävla mot varandra.

Gör de som är emot det?

Är själv lite delad i frågan. På sätt och vis så är det ju nästan mer rättvist med doping då jag kan tänka mig att genetiska fördelar minimeras. Vet inte riktigt vad riskerna med doping är mer än från någon i högstadiet där en typ hade fått aggregationsproblem.

Äh, leve e-sport.

varför tar ni anabola som exempel? Typ sämsta ni kunde komma på eller?

Det var väl lite av Torbjörn Tännsjös idé, vissa har naturliga fördelar, andra kan till exempel på medicinsk väg bli likvärdiga.

Jag håller helt och hållet med belga i denna frågan.
En intressant fråga som ställdes i OS-sändningen idag var vad som hade hänt om dopingfall hade bestraffats på samma sätt som ekobrottslighet. Om en påkommen dopare hade varit tvungen att betala tillbaka(bli betalningskyldig) allt han vunnit?
Det hade säkert avskräckt endel.

Då upptäcker man med de tydliga och lätt utförbara testerna att de till exempel väger för mycket eller har för många blodkroppar.