Sjuklingars konkurrensrätt på arbetsmarknaden?

Det finns många i Sverige som har något hälsoproblem, vissa större än andra. Om man inte är såpass sjuk så man helt omöjligt kan utföra arbetsuppgifter som exempelvis tidningsutdelare(Metro) eller telefonförsäljare hemifrån, så får man stå till arbetsmarknadens förfogande, såvida man inte hittar en buffel och båg läkare som sjukskriver en p.g.a. att man har dålig konkurrenskraft.
Nå när man säljer sin tjänst på arbetsmarknaden så avgör ens konkurrenskraft om man får arbetet eller ej. Några viktiga faktorer i konkurrenskraft är:
Vad man säljer, alltså en själv och ens kunskap. Inte lätt att höja och om man höjer det genom utbildning skapas nya problem, såsom att man konkurrerar mot nya personer.
Säg att man har sjukliga problem och har svårt att få jobb som lokalvårdare, man tar då och läser en bra civilingensjörsutbilding (t.ex. teknisk fysik). Efter att man är klar med denna utbildning så kan man söka nya arbeten, men då konkurrerar man inte mot samma personer som innan. Likaså blir man inte heller bättre som lokalvårdare, snarare så minskas en konkurrenskraft för detta arbete med ens utbildning. Då de tror att man inte blir långvarig utan snart byter arbete.
Skicket varan/tjänsten är på, alltså hur frisk man är. Inte så lätt att göra en konkurrenskraftig om man ligger dåligt till.
Marknadsföring/presentation. Hur bra man framför sig själv, här har vi alla arbetslösa något vi kan påverka rejält.
Villkor/begränsning, vad arbetaren ställer för villkor på vad den kan göra. T.ex. inte ställa upp att arbeta mer än x antal timmar i veckan, kräva raster på bestämda tider etc.
Pris är oftast den viktigaste faktorn, även om alla andra faktorer är dåliga så kan denna faktor göra så en får bäst konkurrenskraft och därmed får arbetet.

Nå till problemet, vi sjuklingar är i dagens system enbart begränsad till att konkurrera med marknadsföring/presentation, lycka till att sälj en ”defekt vara/tjänst” med enbart påverka denna faktor.

Själv tillhör jag gruppen sjuklingar, jag har nu hittat ett arbete som är precis som om någon har kollat in mina kunskaper och försökt göra ett arbete efter det. (visst min engelska är ett problem) Deras krav är civilingenjör med lång arbetserfarenhet(kan de glömma), väldigt brett kompetensområde inom ovanliga ämnen och simuleringsprogramvaror vilket inte många i Sverige har använt. Allt vad de skriver om som är ett stort plus har jag gjort väldigt mycket. Så hade jag bara varit frisk så hade jag troligen fått arbetet, speciellt då det verkligen är brist på folk inom kompetensområdet.
Men nu så känns det helt kört, min hälsa drar ner min konkurrenskraft rejält, så företaget t.o.m. hellre skulle välja en med mycket lägre kompetens än mig för detta arbete. Men arbetet jag pratar om är ett riktigt högavlönat arbete, runt 35 000kr i månaden (före skatt) skulle jag gissa på. Jag som arbetslös troligen snart socialbidragstagare nöjer mig med runt 10 000kr (före skatt). Likaså kan jag sänka mina villkor rejält, det är mycket utlandsresor och jag behöver inte bo i fina hotell åka första klass på flyg etc. (vandrarhem duger fint)

Det jag menar är att dagens arbetsmarknadsystem är till för att skydda medelklassen mot de över och de under, d.v.s. sparka neråt och slå uppåt. Fackförbund säger t.o.m. själva indirekt att de håller på med lönekarteller för att skydda medelklassen mot oss som har det svårt.

Nå reflektioner har jag rätt eller har jag fel? Och visst många sjuklingar får bra socialbidrag, men det är arbete som vi vill ha. -Det komiska är att den som får det högavlönade arbetet, troligen kommer se mig som en bidragstagare(parasit) som lever på hans/hennes skattepengar.
*edit*
Jag är långtifrån ensam med problemet det finns säkerligen taxiförare i Malmö/Göteborg, som skulle vilja arbeta med det de är utbildad för och samtidigt få några tusen extra i månaden mot deras nuvarande arbete.

Främst ens eget problem, där det finns kollektivavtal och dylikt som hindrar en att bli konkurrenskraftig.
Och det är ju självklart att en arbetsgivare anställer den personen som den tror är mest lönsam för företaget, är då en person mer frånvarande än en annan p.g.a. sjukdom, så blir det en högre kostnad att anställa den sjuka personen.

Många med sämre hälsa tycker staten ska gå in och betala arbetsgivaren, det är ett sätt, vilket görs för vissa med riktigt stora problem. Det jag förespråkar är att arbetarna själva ska få sänka sina krav och på så sätt bli mer konkurrenskraftig. Jag själv nöjer mig med 1/3 av lönen för ett högavlönat arbete och det är väldigt konkurrenskraftigt. (så sjuk är jag inte)
Det är som när man skall köpa en bil säg en s70, den ena kostar 100 000 den andra av samma årsmodel och utrustning kostar 33 000. Då kan den billiga faktisk tillåta ha en hel del brister och ändå vara mest konkurrenskraftig för många köpare. (rost, gnidsel och kanske t.o.m. lite svårstartad kalla dagar)

Idag så ska jag försöka få en arbetsgivare köpa mina tjänster för samma pris, det går ju skitbra... Ännu bättre går det att söka arbete som fönsterputsare/lokalvårdare, då de undrar hur det står till med mig psykiskt. Då jag typ bara har läst på högskola/universitet och sedan direkt väljer dessa yrken. -Mina högskolor hade dessutom inga fönsterputsarkurser, så jag är inte bättre på arbetsmomentet än någon annan. Kanske KTH har, jag ska kolla... Det är ju rätt komplicerad kinematik att räkna på vid fönsterputsning(armen), så man bör ju vara civil för mattens skull.

Faktisk något jag har funderat på, dessutom är farsan delägare i en "förening" som ibland(väldigt sällan) säljer tjänster(gräsklippning, snickeri etc) till andra företag, så jag behöver inte ens starta någon firma.
Problemet är bara att det inom mina kompetensområden mot industrin, verkligen krävs att man är en enormt stor kompetens och erfarenhet som jag saknar. -Jag kommer aldrig få det heller, då jag är normalbegåvad som bara lagt ner mer tid än de flesta på studier. (runt 10år högskola)
Det skulle dock kanske gå att sälja sig som en konsult från firman och sedan arbeta som en vanlig arbetare, men då gillar företaget inte mitt bolag istället för mig, vilket blir samma problem.
Likaså har jag funderat på kringskrams till datorer till nördar, då jag har lite kunskap om datorteknik & elektronik. Men det blir svårt att leva på, dessutom så kommer någon kund klaga på att man med sin elektronikpryl har saboterat hela datorn.

Inte riktigt.
Jag kan utföra arbetet och kan t.o.m. få det med hög lön, dock ej troligt då jag inte kommer vara den enda som söker arbetet. Dessutom tycker jag att företaget ska få anställa precis vem de vill, men där självklart lönen som i all marknadsekonomi har betydelse.
Ingen kan påstå här att priset på en tjänst/produkt inte har betydelse då ni ska avgöra vilken tjänst/produkt som ni väljer. Samma är det för företag, de kollar också in priset på tjänster/produkter.
Då jag har läst x antal år på högskola kan jag inte vara alltför sjuk, dock är det tillräckligt för att det ska minska mina anställningsmöjligheter.

Så det jag tycker är att jag ska söka arbetet med ett lönekrav på säg 10-15 000kr (före skatt) och kartellbildade föreningar a.k.a. fackförbund bara ska skita i detta.
Jag har erfarenhet av ett företag där jag arbetade på förut, där blev facket skitförbannad för att företaget lejde ut ordinarie arbete när företaget ej hade arbetskraft så det räckte. Så företaget fick söka tillstånd hos facket innan de lejde ut arbete. Likaså tillåt facket/arbetsmiljöverket mig inte arbeta hur mycket jag ville, bruten veckovila och allt vad det hette.

Ska göra det snart, jag skall bara ta ut ett nytt betygsutdrag först där nämnda kurser finns med, "studentexpeditionen"(vad den nu hette) på skolan öppnar troligtvis nästa vecka.

Jag missade ditt inlägg. Jo det där med roboten ska jag kolla upp, dock är det ett litet företag (20 anställda eller så).
Och den där kunskapen jag saknas finns det faktisk ibland kurser på arbetsförmedling, som man jag förstår rätt får betalt för att gå.
Och det är som sagt ett arbetsmoment som det blir mer av, förr gjordes det manuellt nu vissa delar med industrirobot.(kostnadseffektivare) -Jag säger ej exakt vad, då jag hänger ut ett visst företag som går att lista ut vilket det är genom att gå igenom mina inlägg. (varför nu någon skulle göra det)
*edit*
Ett fel vissa högutbildade gör är att tro att de per automatik är bättre på allt, t.ex. om det skulle bli en diskussion på arbetet om kvaliten efter roboten. Så har troligtvis de gamla hederliga arbetarna mer rätt än mig, fast jag nu är bättre på robot än dem. -Det är därför jag ha grundläggande kunskap om momentet. Självklart har jag gjort momentet några gånger, men det var bara i all hast där läraren/labbpapperet sa välj dessa parametrar.

Självklart är lön bara en liten kostnad i det hela, då arbetaren upptar dyr utrustning etc.
Att företag är rädda för att plocka in sådana som mig är självklart. En lösning på detta vore att låta sjukliga anställa sig under sämre villkor om de vill, för alternativet blir att de typ inte anställer sådana som mig alls.
Detta problem har vi "sjuklingar" oavsett vilket arbete vi söker, visst "korttidsarbete" är lättare. Även när jag söker ett städjobb så är ju detta ett problem, där mina studier knappast gör mig mer attraktiv för arbetet.
*edit*
Sedan kan min arbetspolitik ses som väldigt negativ för medelklassen, medans deras arbetspolitik indirekt går ut på att hålla sådana som mig borta från deras arbete. -Jag är för helt fri konkurrens, de är för att skydda deras egna intressen.

Angående praktik & dylikt så har jag flera planer, jag blev sjuk för runt 10år sedan och har kämpat mig till hyfsade akademiska meriter ändå. Som man egentligen kan ifrågasätta om det var ett smart val, då mina anställningsmöjligheter inte är större för det.

Nå praktik på returen eller så är inte fel, vilket kanske kan leda till något yrke som sedan kanske leder till ett bättre. (om jag får bra vitsord)

Jag har folksjukdomen irriterad tjocktarm (colon Irritable), vilket många har men med olika grader av symptom. Mitt problem är uppblåst och gasig mage, vilket arbetskamrater inte tycker om och de har varit på mig. Självklart har även fackombud på arbetsplats hånat mig för min sjukdom, för vad är de annars där till för?
Gissa hur roligt att berätta detta för varenda arbetsgivare som jag söker arbete hos, det blir något de drar på puben. -Det kom en kandidat idag som var perfekt för arbetet, betyget var fullt av 5:or och jag skulle precis anställa honom när han berättade att han hade gasbesvär. Mhoahaha (skitskoj för mig att veta)
Detta är orsaken till varför jag vågar skriva ut det här, man blir härdad psykisk efter att ha bli förlöjligad/förnedrad tillräckligt många gånger.

Nå hur jag klarade högskolan är att det nästan inte är någon närvaroplikt, man kan gå till och från precis hur man vill. Sedan har jag inte heller valt de svåraste programmen/kurserna. -Man kan ju gå 10år på gymnasiet/komvux utan att ge sig på natur/IB. Men jag har inte hållit på med grundkurser heller för den delen.

Att utföra arbetsuppgifter så är det inga problem såvida jag får gå från platsen hur/när jag vill. Helst ett eget rum så gör jag lugnt 60h i veckan utan en enda frånvaro. Dock är ju detta en stor nackdel, vilket innebär att jag måste vara grymt mycket bättre kunskap och erfarenhetsmässigt än andra vilket jag inte är. Och när jag inte får arbeta som ingenjör, så kommer de andra bara dra ifrån mig för var dag som går.

Ja detta är faktisk ett stort problem.

Problemet är främst uppsvälldhet vilket ökas vid stress, när magen blir uppsvälld så luktar det. Eftersom jag vet om detta problem så sitter jag spänner mig och direkt beredd på värsta slagsmålet när jag umgås med folk. -Ja, jag har allt varit i slagsmål p.g.a. min sjukdom.

En gång för länge sedan sjukskrev jag mig p.g.a. min sjukdom, det gick till början sedan var jag tvungen att gå tillbaka till arbetet. Jag berättade för doktorn att jag dagligen blev trakasserad p.g.a. min sjukdom även av en fackombudsman på arbetet. Så jag satt ensam på rastena inkl lunchen i omklädningsrummet. Då jag inte var helt ärlig på arbetsintervjun så kunde jag inte heller anmäla detta utan att själv åka dit mest.
Jag visade doktorn även mitt jägarexamensbevis och förklarade klart och tydligt att hur mycket arbetskamraterna än trakasserar mig, så kommer jag då inte ta mitt liv utan det händer något större.
Men detta hjälpte såklart inte och doktorn sa att jag får lära mig att leva med mitt problem, det finns många som har mycket värre.

Angående hjälpmedel så finns det, men de gör nästan ingen skillnad. Doktorn är idag dessutom omöjligt att träffa, enda jag kan göra är ansöka om nya mediciner på en blankett.
Så det är arbetsmarknaden som gäller för mig, och vara beredd om att slåss på arbetsplatser om min rätt att förstöra andras arbetsmiljö... -Det finns kanske bättre saker att slåss om, men det är facket och doktorn som tycker att jag skall behöva slåss om detta.
*edit* arbetsförmedlingen är de enda schyssta, men så behöver man ju ha pengar någonstans..
Jag är inte en sådan som vill leva på bidrag utan arbeta, men då självklart för en lägre lön, eftersom det blir dyrare för arbetsgivaren med ett eget rum för mig etc.

Om det hade handlat om pinsamhet så hade jag väl knappast förstört mitt sweckonto med det utan kört med ett annat. Forumet är hur lätt som helst att hitta för den med problem bara googla och finn direkt: http://www.ibsforum.se/

Så jag är inte arg på någon mer än just lönekarteller och att man inte får sänka sina arbetsvillkor, så att man blir mer konkurrenskraftig.

*edit*
Att det finns olika grader är som med alla problem, visst har jag ibland lite ont i ryggen då jag sitter konstigt, lite överviktig är jag(påverkar väl ryggen), min syn är ej längre helt perfekt, likaså hörseln. Dessutom tål jag ej extremt mycket damm etc, dock är detta bara fullt naturligt och problem uppstår när främst när en har stora problem.
Jag kan inte gå till en som har ryggproblem och säga att det är väl inget, för det har jag också och ändå kan jag göra dessa arbetsmoment. -Inte sagt att du menade såhär, men de flesta med ett problem har inga större problem med det. (helt frisk och perfekt är ingen)