Ang. andfåddhet...

Instinkten att böja sig ner kanske kommer från den tid då vi fick springa för livet när mamutar (1 eller 2 m?) och liknande djur började jaga oss för att nån idiot i flocken fes och förstörde smygtaktiken vid jakt.

Jag kan tänka mig att man gärna böjer sig ner och gömmer sig bakom något när man är jagad av ett elakt djur.

Kan vara så att man avlastar diafragman eller något liknande med en annan framåtlutad kroppshållning.

Om man testar själv, så märks det ju att man kan få in mera luft i lungorna om man är upprätt än om man är framåtlutad.

Eller så kan det vara så att kroppen märker att hjärnan får aningen för lite syre i de fall där man är väldigt trött. Instinktivt lutar man sig framåt för att få mera blod till huvudet.

Bara några funderingar. Skulle vara kul att veta vad som "orsakar" det.

Ont om syre -> snurrig -> ramla... kan vara ett skydd så man inte ramlar och slår sig.

Att andas när man drunknar är också ett reflex... vilket bevisar att ibland så vet inte den autonoma nervsystemet vad som är bäst för kroppen ..... Finns mer exempel på det.

Om man tänker evolutionärt så måste hela tiden de olika arter anpassa sig till ny miljö, vilket betyder att ibland så fungerar inte de olika anpassningar alls om miljön ändras. Men det finns väl rätt många bra reflexer.

Fick upp ett rolig bild av den super evolutionära instinkten hos strutsarna att stoppa huvud i sanden för att bli av med fiende hehe

Som vid alla tänkbara biologiska egenskaper och deras funkioner så krävs det ju att naturlig selektion ska ha sett till så att hela populationen har det.
Att de som böjer sig ner skulle ha en viss fördel vid jakt skulle jag kanske kunna köpa, men jag har svårt att se hur denna fördel ska vara så stor att de som böjer sig ner skulle lyckas konkurrera ut alla icke-böjande på den korta tid vi varit jägare.

Jag tror mer på någon förklaring i stil med den CSM101 gav, dvs att det inte finns någon egentlig rationell orsak till att vi böjer oss ner vid just utmattning utan att det beror på vår fysionomi i övrigt.
Förklaringen kommer se lite ut som varför vi kan börja hicka när vi blir skrämda (om det nu stämmer), det finns en förklaring... men den förklaringen innehåller inte en rationalitet till varför det är fördelaktigt att börja hicka när man blir skrämd.

Alla som inte böjde ner sig blev uppätna?? Dessutom är det annorlunda med människor, vi kan tänka och går inte helt på instinkter. Att böja ner sig, gömma sig och andra instinkter kunde vi ha ärvt från tidigare människoarter.
Dessutom så skulle väl konkurrensen i en sån fall inte gå ut på att aktiv konkurrera ut svagaste i stammen utan det skulle vara en direkt effekt av att alla som saknade den dog.

Helt orimligt är inte förslaget, men jag har svårt att se hur det skulle ge en sådan otrolig fördel att det skulle ha spridit i nog hög grad för att det ska vara orsaken.

Nu hänger jag inte med, vad har vår förmåga att resonera med något att göra? Det vi resonerat oss fram till ärvs inte vidare.

Nej, det där går inte.
Någon eller några få måste börja med att uppvisa egenskapen. Därefter måste de få som har den få mer avkomma innan de dör än de övriga.
För att många skulle ha denna egenskap innan "konkurrensen" sätter igång kräver det att genetisk drift bara skulle råka ha gjort så att stora delar av populationen skulle ha denna egenskap. Det är inte rimligt.
Nya egenskaper sprider sig genom konkurrens, inte massdöd.

Tänkte mer att om alla utan en viss egenskap dör även om den egenskap inte är till större fördel, så kommer avkomman ändå att ärva den egenskap eftersom det skulle bara finnas individer med gen anlag kvar. Fast i verkligheten så är det som du skriver mer komplicerad, kanska små chans att få individer skulle sprida vidare en egenskap.

Tänkte inte att det vi resonerar överförs vidare- utryckte mig fel. Tänkte mer på att evolutionen har stannat hos människor på grund av att vi tänker och behöver inte dö ut på grund av någon svaghet t.ex. styrka eller snabbhet. och inte heller konkurrerar människor mot varandra som djur gör, utan alla får chans att föröka sig. Våran hjärna rekompenserar våra fysiska svagheter.

Att det finns lite vatten i lungor beror på att söt vatten tas upp av alveoler i lungorna, däremot fylls lungorna med vatten då man drunknad i saltvatten, eftersom balansen mellan koncentration av salt i kroppen utjämnas.

Att strutsen stoppar i huvud i sanden stämmer nog inte, men det finns massa andra "dåliga" reflexer. Till exempel "somnar" storkar då dom befinner sig i stor fara, dom intar ställningen i vilken dom vanlig vist sover i.

Skulle nog gissa att det inte handlar om mängden blod, utan syrehalten i blodet. Anledningen till att man flåsar när man springer är ju att kroppen måste anstränga sig maximalt för att få tillräckligt mycket syre. Har själv känt att jag när jag sprungit hårt kan bli lite "lätt" i huvudet. Att sänka huvudet borde underlätta för kroppen att få maximalt blodflöde dit och på så sätt snabbt syresätta hjärnan till fullo igen.

Bättre kondition gör att man har lättare att syresätta alla kroppsdelar tack vare effektivare syresättning, och man flåsar då inte lika mycket, och behöver inte sitta eller huka i några minuter efteråt för att återhämta sig eller att få bra med syre till kroppen.

Tycker själv det låter rimligt men jag är ingen expert.

För att andas använder man flera muskler. Den överlägset viktigaste är diafragma, och den är i sig tillräcklig för andning. Andra muskler, exempelvis de så kallade intercostalmusklerna kan dock också användas för att underlätta angningen. Människor som drabbas av vissa sjukdomar som gör det svårare att andas, framför allt KOl, sitter gärna framåtlutade med stöd för armarna (finns en klassisk läroboksbild på det med en man som sitter bak-och-framvänd på en sol med armarna stödda mot stolsryggen). Detta förklaras av att man vid detta läge bättre använder övrig andningsmuskulatur, såsom ovan nämnda intercostalmuskler i denna position. Jag är rätt säker på att samma resonemang kan beskrivas på denna situation!

Edit: Läst tråden noggrannare, och vill bara bekräfta det CSM påpekar; syreförsörjningen till hjärnan tryggas av helt andra mekanismer, förenklat kan man säga att kroppen snörper åt vissa blodkärl så att hjärnan får syre på bekostnad av övriga kroppen. Detta begränsar syreflödet till exempelvis musklerna, och dessa slutar av denna anledning fungera långt innan hjärnan känner av någon syrebrist.