Astronomiinlämningsuppgift...

Eller 2,725K som vi säger sedan 1967

Angående expansion och krocken med Andromeda;

Galaxer tenderar att bilda hopar som håller ihop genom gravitationell påverkan på varandra. Vår galax och Andromeda är medlemmar i den s.k. lokala gruppen (http://en.wikipedia.org/wiki/Local_Group).

Därmed kan det mycket väl vara så att avstånd mellan galaxer inom gruppen minskar samtidigt som själva gruppen avlägsnar sig från andra galaxer utanför gruppen.

Angående strålning och temperatur så kan du läsa mer om det Zartax sa här; http://en.wikipedia.org/wiki/Planck%27s_law

Vad finns det för motsättning i expansion och att något inte behöver exploderat? Ingen.

Universum expanderar och med det menas att avstånden mellan icke gravitionellt bundna objekt ökar. Ingenting i den beskrivningen vittnar något om huruvida universum är oändligt stort eller ändligt, krökt eller platt, öppet eller slutet. Även ett oändligt universa kan expandera i och med att avstånden hela tiden ökar.

Det är Hubbles lag i ett nötskal: Hastigheten, var med två objekt avlägsnar sig från varandra, är proportionell med avståndet mellan dessa.

Din citerade text är en hygglig beskrivning.

Edit: Zartax och Elgot: Enligt konvention, precis som Elgot påpekar, skrivs kelvingrader med stort K och utan gradtecken. Jag kliade mig en smula i huvudet när Zartax talade om 2,7° någonting. En öppningsvinkel, tänkte jag, men det skulle vara en ofantligt stor sådan (av sammanhanget förstås det dock givetvis att det är mikrovågsbakgrunden som avses). I astronomi använder man vinklar om bågsekunder och knappast grader (en bågsekund är 1/3600 av en grad).

Längsta ordet ja sett på länge
förlåt för offtopic :S

Jadu, kan man "förklara" big bang så har man gjort ett storverk. Men nej, universum var inte en lite punkt. Referensramarna fanns ö.h.t. inte men 'singularitet' är ordet som är på modet i sammanhanget. Universum blev till, med tid, rum och partiklar och allt. Men hur "stort" det var är lite fel frågeställning. Först efter den s.k. inflationen och rekombinationsfasen (där partiklar i egentlig mening uppstod) kan vi tala om ett universum med en geometri som låter sig beskrivas. Det kan ha varit oändligt stort, och då är det de fortfarande. Det kan också varit ändligt men oavgränsat (som ytan på en sfär) och då är det det fortfarande. Ändock expanderar det och kan expandera hur länge och hur mycket som helst, trots att det redan är potentiellt oändligt. Det finns ingen motsättning här. Något oändligt kan öka. Avstånden mellan två objekt är dessutom inte oändliga. Om det är knepigt, tänk dig då det omvända; föreställ att allting krymper. Om alla objekt krymper kommer också det skenbara avståndet mellan dessa öka. Alltså tänk dig att allt, inklusive partiklar och fält, krymper förutom rymd. Det är bara ett annat okonventionellt synsätt med en pedagogisk touch.