Värt att läsa upp betyg efter 2010?

Har du provat att skriva HP?

Om jag kommer ihåg det rätt blir det två grupper. Grupp 1 kommer in på sina gymnasiebetyg, grupp två på sina upplästa. Jag är inte säker på hur man väljer ur de båda grupperna, men det är en viss andel ur båda.

Det bästa du kan göra är att ta kontakt med studievägledaren på vuxenutbildningen i din stad, så kan denne hjälpa dig.

Du tycker att man ska söka sig till ett yrke där man dagligen tar beslut som är skillnaden mellan liv eller död om man får åt helvete på högskoleprovet?

Du har nog störst möjligheter att komma in på läkarutbildning nu dessa 2 åren innan 2010. Antagningen ändrades för högskoleproven så att dom med livserfarenhet väljs separat vilket sänker betyget från oss studenter som tar högskoleprovet. Har inte tittat på VHS på sistone men kan garantera att du inte behöver mer än 1.7-1.8 för att komma in på läkarutbildning i dagsläget. Men detta varierar ju oxå ganska kraftigt mellan skolan man säker till.

Sedan finns ju ett 3:e alternativ. Plugga till läkare utomlands. För tillfället pluggar en av mina polare till läkare i polen på en skola enbart för nordiska studenter. Där är det ungefärliga antagningsbetyget 1.5-1.6, Men det finns ju så klart en hake. Utbildningen går på cirka en halv miljon under dom 6 åren han är där. Dock så står CSN för det men om du nu har 2 föräldrar som är läkare antar jag att inte pengar är nåt problem?

Varför inte? Högskoleprovet är fullkomligt irrelevant på allt utom att mäta "hur tror du att vi vill lösa denna uppgift? Du har 10 sekunder..."

Jag håller fullkomligt med Dranshmont; högskoleprovet säger inte ett smack över hur man presterar i den akademiska världen.

Men det där är väl ändå ett onödigt hårt omdöme, även om det (liksom betyg) kanske inte säger så mycket som man skulle önska.

Jag håller inte med. För att komma in på KI så ska man antingen ha 20.0 i betyg eller 1,6+ på HP. Jag har träffat riktiga idioter med 20.0, hittills har jag inte träffat någon som presterat bra på HP som jag ansett vara ointelligent. Den akademiska världen må vara en sak, men just läkaryrket anser jag vara ett undantag där jag tycker att man utan undantag skall vara den skarpaste kniven i lådan. Visst, högskoleprovet kan väl knappast kallas optimalt men jag tycker man ser vissa kopplingar mellan folk som får dåligt på det och folk som kallar det ett irrelevant skittest (syftar inte på någon speciell person).

Edit: Bara som lite intressant kuriosa. På det senaste högskoleprovet så var en av texterna i LÄS medicinskt orienterad och därtill med ganska svåra frågor.

Edit 2 : Ett argument för att KI delar min synpunkt är att dom VT 2009 tar in 39 personer på betyg (25%), 38 personer på högskoleprov (25%) och 75 personer på PIL (50%). En stor majoritet av platserna till PIL baseras på högskoleprovresultatet.

Det viktigaste som läkare är inte att man är intelligent, det är att man kan lära sig massor av saker och få dem att fastna. Höga betyg är en mycket starkare indikator på att man klarar det än högt resultat på högskoleprovet.

En läkare ska inte lista ut hur han ska kurera en patient, han ska veta hur han ska göra det.

Ta en titt på hur PIL är utformat och du inser snabbt att dom som går vidare är samma personer som får högt på HP

Du kan inte vara seriös?

Jag är helt seriös. Om jag får välja mellan en läkare som inte är übersmart men kan sina grejer och en som är Einstein men inte har läst på ordentligt, så väljer jag den förstnämnde.

MIN erfarenhet av folk som får högt resultat på högskoleprovet är att de inte orkar plugga ordentligt.

Om man lyckas väl med högskoleprovet men har låga betyg kan det kanske vara som du säger, men samtidigt kan man fundera på vilka brister någon som misslyckas (grovt) på högskoleprovet har.

Min poäng i ett nötskal.

Som om att vara intelligent och att vara påläst skulle stå i något sorts motsatsförhållande? Varför skulle han som var Einstein vara dålig påläst?

Ingen läkare på planeten kan allt. Det finns dessutom en massa saker som inte en enda läkare kan men här blir det givetvis bättre för varje dag då man hela tiden gör framsteg och finner nya samband.

Du behöver knappast oroa dig för att råka ut för läkare som är dåligt pålästa, begreppet existerar inte i Sverige. Idioter är dock tyvärr mycket vanligare.

Det är lite det jag vill komma fram till; det finns inget motsatsförhållande. De flesta som får bra på högskoleprovet är också duktiga på att plugga och de flesta som har höga betyg är intelligenta.

Men skitsamma, det var inte det tråden handlade om.

Jag tror att folk i denna tråden inte riktigt vet vad dom pratar om när det gäller högskoleprovet. Gymnasiebetyg är simpelt. plugga i några dagar innan prov och du får lätt MVG, men du har inte lärt dig ett dugg, du glömmer bort det mesta efter 2 dagar i alla fall.

Högskoleprovet å andra sidan bygger på saker man läst / sett och kommer ihåg. det vill säga att högskoleprovet är ett test för att se om du har förmågan att lära dig och sen komma ihåg. Det mesta på högskoleprovet är ändå sånt man gått igenom under ~12 i grundskola + gymnasiet.

Högskoleprovet är alltså ungefär som högskolan, du måste förstå för att ens ha en chans.
Tex gymnasiet vs högskolan: Jag kom knappt ihåg vad vi lärde oss 2-3 veckor tillbaka under gymnasiet. Men nu på högskolan så kommer man ganska bra ihåg vad man lärde sig första veckan under första året.

Sen tycker jag att betyg och högskoleprov kanske inte är det bästa sättet att få rätt folk till rätt utbildning. I dagens läge kan det ju vara folk som sitter på urusla betyg men en sånn kunskap inom nåt visst ämne som inte kan söka till detta då tex idrott strular till det för honom. Införande av lämplighetsprov kombinerat med en utvärdering av läraren om hur ens beteende är skulle vara så mycket bättre.

Helt rätt, ingen av dom två är optimala. Det optimala är om universitet får utforma intervjuer och tester specifikt för varje utbildning, detta går tyvärr inte att göra på alla som söker vilket innebär att man måste gallra på andra sätt först.

Helt fel. Här slår du ju huvudet på spiken fast tvärtom. Precis som Chobi ovan visar så säger betyg inte ett skit. Tycker du inte att det faktum att KI bara tar in 25% (vilket förmodligen skulle vara 0% om dom fick) på betyg skvallrar om att dom inte heller tycker att betyg är ett bra sätt att mäta någonting på?

Det finns i huvudsak två stora problem med betygssystemet. Det ena är att det är fruktansvärt lätt att få högsta betyg i en kurs, det andra är att det är olika svårt mellan olika skolor och lärare. Detta problem har du inte med högskoleprovet, det är lika svårt för alla och fem personer i Sveriges historia har fått alla rätt (årligen får ca 3% av dom som skriver får 2.0)

Fast läkarlinjen är väl rätt lik gymnasieskolan, dvs, man skall kunna ta in massor av kunskap och sen rapa upp den på prov (fördel om det sitter sen förstås ). De flesta som kommer in på läkarlinjen tar examen, få misslyckas. Lite skillnad mot tekniska linjer, här hoppar 20.0-människor av som flugor

Personligen imponeras jag mer av en 2.0-människa än en 20.0. Den som fick 2.0 på HP är garanterat kapabel till att sätta 20.0, men motsatt förhållande råder inte på långa vägar (jag är inte så imponerad över 20.0'are som fått 1.3 på HP...).

Finns väldigt många skäl till att man inte har 20.0, räcker ju med en idiotlärare ... sen är man ju rätt ung när man går gymnasiet och det är ju inte säkert man vet vad man vill när man börjar. Även om 20.0 är lätt krävs det motivation för att klara det.

Ang. trådskaparen skulle jag läst upp betygen och skriva varenda HP som ges - man får bättre resultat med tiden (både erfarenhet av själva provet + livserfarenhet)! Kommer man verkligen in på 1.6-1.7? Får man inte det, tja, ärligt talat vet jag inte om jag skulle vilja ha en läkare som inte klarade det ...

I övrigt håller jag fullt med Chobi. Varken 20.0 eller 2.0 är naturligtvis en garant för att man blir en bra läkare (men det ökar sannolikheten).

För att argumentet ska gälla måste du visa motsatsen, dvs att de som får låga betyg på HP är dumma typer. Ett prov där alla som klarar nålsögat är intelligenta säger ingenting såvida man inte kan säga att dumma inte klarar igenom samma nålsöga. För allt vi vet kan vi ha en population där 50% är intelligenta och 10% av dessa klarar HP och 0% av de återstående 50%. Vi har tappat bort nästan hela populationen och bara bedömt 5%. Kan vi visa att de dumma inte passerar kan vi åtminstone bedöma nästan hala populationen!

Sedan ska man inte, som någon gjort här, blanda ihop ämnesbetyg och poäng på ett stresstest (edit: vilket är huvudargumentet. Nuffror hit och dit säger inte så mycket om man ska göra något annat än en kvantitativ bedömning)...

Nja, man kan inte diagnosera någon med hjälp av medlidande Krävs ganska stora kunskaper också. Läkarlinjen är lätt men det krävs att man kan ta in väldiga mängder information. Man har oftast en tenta per temin och du förväntas ha läst och förstått ett x antal tusen sidor litteratur då.

Om du kommer på intervju måste du ha något att komma med hursomhelst. "Jag vill bli läkare" duger nog inte riktigt, det säger alla

Jag söger som House

Jag tar hellre en läkare som är en jävel men räddar mitt liv, än en snäll läkare som håller min hand när jag dör

Medlidande hos läkare är överskattat.

[/B]

Ett sånt där citat är ju som taget ur en värld där allt är gjort av fluffiga rosa moln.

Det finns flera sätt. Eller snarare, KI får göra som dom vill. Dom tre officiella sätten är att man kan få en direkt inbjudan, man kan ha varit väldigt top 200 att komma in förra terminen genom tre olika urval och man kan ha bra på sitt senaste högskoleprov. Allt detta får dig kallad till PIL. När du sen gör PIL så kommer du få göra en del tester (varav ett test är väldigt likt högskoleprovet). Inför höstterminen 2008 fick 420 ansökande kallelse till provet, 152 fick kallelse till intervju och 64 blev antagna

Jag håller med när det kommer till mig (kanske naivt av mig), men jag håller inte med när det kommer till andra.
Empati och förstående (oavsett om det är genuint eller inte) kan "göra under" för patienten genom placeboeffekten.

Det kommer ganska ofta upp trådar om läkarprogrammet, men detta var en av de mer intressanta. Många bra åsikter också.

Det är förstås viktigt att vara empatisk. Detta bör man trycka på på utbildningen, och i utbildningen bör moment som syftar till att öka blivande läkares förståelse för patientens situation finnas med. Som med allt annat har olika människor olika lätt för detta. I undantagsfall kommer människor med otillräcklig förmåga inom detta område in på läkarprogrammet, och vet någon ett sätt att undvika detta är jag den förste att gratulera. Faktum är dock att bland befolkningen som helhet har de allra flesta en alldeles tillräcklig empatisk förmåga. Om vi antar att sökande till läkarprogrammet i detta avseende utgör ett tvärsnitt av befolkningen blir det ett rätt trubbigt instrument.

Dessutom anser jag att en god förmåga till inlärning krävs för att bli läkare. Denna kan mätas på flera sätt. Fördelar och nackdelar finns med alla. Betyg ger fingervisning om uthållighet och motivation, men grundar sig på en subjektiv bedömning, och kan "dopas" genom uppläsning. Högskoleprovet är objektivt, men huruvida det som testas verkligen är relevant kan förstås diskuteras. Sedan har vi slutligen intervjuer. Med dessa kan man testa det de ansvariga för utbildningen anser viktigt, och dessutom få en bedömning av den sökande som person. Detta är förstås den mest subjektiva bedömningen av alla. Dessutom visar undersökningar att studenter som kommit in på detta sätt i högre grad än andra hoppar av.

Slutligen: Det är väldigt många som söker läkarprogrammet idag, men inte kommer in. Av desa är jag övertygad om att en stor del har vad som krävs för att klara både utbildning och yrkesliv. Man kan alltid dra till med extremfall som killen med Asperger som skriver 2.0 men är socialt borttappad eller tjejen som lägger tre år på att läsa upp gymnasiebetygen och slutilgen kommer in. Men det vanliga är trots allt det vanliga. Av de som söker är vissa lite bättre på problemlösning, andra lite bättre på uthålligt nötande och så vidare. Men de allra flesta är bra nog, och blir efter utbildningen utmärkta läkare.

Vad vill du visa med det? Att han satt alla timmar av dygnet och pluggade? Att han har bildminne? Att du har mer av ett "liv" under studietiden? Att han inte satt och fördrev tiden på sweclockers?

Det har ju inte sådär jättemycket med hur smart man är du kanske kommer ihåg allt bättre än honom nu ändå. Kanske inte. Men det säger inte så jättemycket hur snabbt man blir klar med studierna.

Håller helt med, man behöver kanske inte vara världens mest kramgulliga person, det räcker med att övertyga patienten att man är det.

Mycket bra åsikter där. Det jag främst vill lyfta fram är när du säger

och

Detta tycker inte jag är acceptabelt. "Lite svinn" eller hur man nu skall uttrycka är något som förekommer överallt, hela tiden i vårt samhälle. Jag tycker dock att just i detta yrke (eller snarare denna yrkesgrupp) är det nollvision som gäller. Det är helt enkelt för mycket som står på spel för att man skall kunna godta att en eller annan i brist på bättre ord, korkad person lyckas ta sig in på utbildningen. I synnerhet eftersom vi redan konstaterat att just själva utbildningen är väldigt mycket "dumkunskap".
Jag tycker att lösningen på problemet är att helt enkelt använda PIL för att tillsätta 100% av platserna, ingen ska kunna komma in utan en djupare granskning av det aktuella universitet.

En gammal klasskamrat till mig fick 20.0 i betyg i gymnasiet. Samma klasskamrat frågade mig i bastun under vår klassresa varför man inte blir brun i en bastu. Hon söker för närvarande till KI. Jag vill inte få henne som min framtida läkare.

Detta förvånar mig. Du menar alltså att procentuellt sett fler av de som blir antagna via PIL är hoppar av än de som blir antagna via HP och BG? Har du länkar till undersökningarna läser jag dom gärna.