Är MVG en rättighet?

Nej det är ingen rättighet. Jag pluggar/har pluggat med många som haft olika grader av dyslexi, vissa grava. Svårighetsgrad har varit allting ifrån natur på gymnasiet till högskolestudier på KTH. Dessa människor har fått plugga mer, helt klart, men de har även haft bra betyg. Det är inte omöjligt att med dyslexi ändå klara både gymnasiet och högskola med höga betyg, allt beror på hur mycket du kämpar.

De ska få hjälp att få godkänt. Allt annat är bonus. Någonstans måste gränsen dra.

Jag skulle säga att allt beror på vilken grad av dyslexi du har. Alla med dyslexi kan verkligen inte få höga betyg i alla kurser.

Har som sagt kompisar med rätt grav dyslexi som ändå klarar sina studier galant, visst, de får läsa sammsa sida 5 ggr i böckerna, men det får de.

Svårt att diskutera enskilda fall där man inte vet mer än vad som står i en partisk snyftartikel.

Men alla barn med problem och handikapp borde få extra hjälp, på min tid så hade jag m.f.l. flera en speciallärare vid sidan av i svenskan och engelskan, dessutom fick vi med talproblem gå till en talpedagog. Det fanns även speciallärare i matematik, vilket jag inte precis hade problem med. Men jag misstänker samma rättigheter finns än idag? (På högstadiet splittrades dock engelskan, matten till allmän och särskild-grupp.)
Att däremot få en helt egen lärare ja då bör man ha stora problem, men det finns helt klart barn som har behov av en personlig assistent.

Vad exakt hon i artikeln är ute efter är svårt att gissa om, att hennes dotter ska ha kortare lunchrast är dock fel. Alltså hon vill ha mer hjälp, men vi vet inte vad hon får. Och alla kan tyvärr av ekonomiska orsaker inte få så mycket hjälp som de egentligen skulle behöva. För det finns väldigt många elever med problem och som inte går ut med Godkänt i alla kärnämnen.

Hjälp till G - ja.
Hjälp till MVG - nej.

Dyslektiker kommer dras med sin "sjukdom" hela sitt liv, de kommer behöva kämpa betydligt mer än vi andra utan dyslexi.
Detta är realitet och detta måste både mamma och dotter inse.
Får hon hjälp till MVG så kommer detta snarare straffa henne senare, ju förr hon inser att hon kommer behöva kämpa "2ggr" så mkt som alla andra ju bättre.

Hon ska få hjälp att hantera sin dyslexi på bästa sätt, och inte att få hjälp att uppnå MVG.

Larvigt att gråta ut i pressen.

...sedan kan man ju faktiskt vara ett pucko också, med eller utan dyslexi. Så nej, givetvis har ingen "rätt" till MVG, lika lite som man har "rätt" att vara frisk. Det finns sjukdomar och tillstånd som inte all världens pengar "räcker till" att bota.

Att man inom rimliga gränser ska ha rätt att få stödundervisning är en sak, men kontexten i artikeln är ju en annan, det gamla vanliga "rättigheter" och mycket tyst om skyldigheter. Jag skulle vilja ha doktorsgrad i alla ämnen som går att studera, har jag inte rätt till det om jag skulle vilja?

Man måste väl ändå dra gränsen någonstans; resurserna som kan läggas på specialundervisning är förmodligen väldigt ofta begränsade. Visst är det fint om extra hjälp kan delas ut, men om man uppnår godkänd nivå (som förvisso ofta verkar ligga lite väl lågt) borde man väl inte kunna kräva så mycket mer?

Dock borde man väl när alla elever har uppnått godkänd nivå börja jobba på att alla skall klara vg? Det är väl inte mer "rättvist" att prioritera ned andra som av olika anledningar inte har mer än godkänt betyg?

Om du byter ut hjälp mot specialhjälp så är svaret: Ja.

Om du har svårigheter att få ett G så ska du få specialhjälp, men inte för högre betyg. Var så jag menade och det är min åsikt. Slackers ska självklart inte ha någon specialhjälp.

Nja, men man måste väl ändå försöka maximera effekten av den insatta specialhjälpen? Och varför skall inte folk med vg i så fall få extra stöd för att uppnå mvg? Bäst vore naturligtvis om samtliga fick extra undervisning, men då är vi ju i princip tillbaka i utgångsläget igen. Istället misstänker jag att man, vilket väl inte låter så orimligt, koncentrerar sig på de svagaste och därmed försöker höja bottennivån.

Nej, men det finns så mycket som kan ses som orättvist. Vissa kanske har svårt för matematik eller bara är ointresserade av historia. Jag hävdar fortfarande att det är en god start att försöka se till att alla uppnår godkänd nivå.

Dyslexi t.ex.

Låt mig omformulera lite, jag tycker hon ska ha hjälp att hantera sin dyslexi på bästa sätt, dvs angrip problemet. Det är principen.

Problematiken är väl vart man ska dra gränsen för hur mycket hjälp hon ska ha, vilket är en kostnadsfråga. Läggs pengarna där försvinner de någon annanstans, en extralärare till henne, en lärare mindre till ordinarie studenter.

Säg såhär, hon får hjälp med sin dyslexi, vilket betyg hon får sedan, IG-MVG är egentligen upp till henne (motivation/nedlag tid osv)

Hon borde få hjälp så att hennes dyslexi inte begränsar henne vid t.ex. matematikinlärning etc. Att hon inte kan få MVG vid rättstavning är förståeligt men det ska inte gå ut över andra ämnen om det går att undvika.

Eftersom godkänt rimligen är den nivå samhället tycker att man kan kräva av en medborgare är det väl rimligt att försöka få eleverna att klara denna? Om det sedan visar sig att man får lärare och pengar över kan de gärna användas för att nå högre höjder, men då finns det kanske någon annan som behöver hjälpen bättre.

En person med gravt dyslexi behöver väl mer hjälp för att klara av godkänt än en person med lätt dyslexi?*

* Gäller säkert inte allt, bara en generalisering.

Visst.

Du skrev: "Varför hänger du upp dig på betyget för? Handikappet måste väl ändå få styra insatsen?" Elgot (och även jag) menar att G bör vara den gränsen man borde få ha specialhjälp till.

Om en person har ett gravt handikapp får ju den då mer hjälp än en annan. Vilket leder till att betygets grad inte utesluter att hjälpen bör baseras på handikappet. Hoppas du förstår nu.

Jag fick inte extra hjälp för att få MVG i alla ämnen. Jag var säkert dummare än någon annan smart men jag fick ingen extra hjälp för det.