Marknadsekonomi = rättvisa

Låter jättebra i teorin, men det gör ju kommunismen också.

Håller med Zartax.

Jag håller med att ren marknadsekonomi är ett väldigt bra utgångsläge, problemet är att jag ser det som skapat för välställda personer som vill skydda sina egendom mot oss som har det sämre. Det sjuka är att de välställda personerna kan kräva att de fattiga är med och betala i främst deras beskydd.
Ägaranderätten syfte är ju inte att några skall leva gott medans resten av folket tittar på, då tar folket fram högafflarna som förr i tiden.
Tom något så grundläggande som äganderätt måste ha en balans i samhället, nu lär vi knappast få några svinrika personer som förr. Men vi kommer få och har fattiga personer som inte har tak över huvudet.
Så marknadsekonomi med lite socialism tycker jag är bra.

Att oreglerad marknadsekonomi inte är någon höjdare. T.ex: Varför ska amerikaner ha möjlighet att köpa landområden i Afrika och odla tobak när de egentligen behöver odla mat till lokalbefolkningen?

Jag är för marknadsekonomi och konkurrens på lika villkor, men helt oreglerat? Nä.

Ifrågasättande av "absolut äganderätten" av fysisk materia, när det finns folk som har det dåligt. Jag ser alltså inte äganderätten som självklar, dock tror jag heller inte på ren anarki. Men om vi har marknadsekonomi med lite socialism så att alla i sverige har: Rätt till mat för dagen, tak över huvudet, akutsjukvård, skola tills 18år med mera så är jag med.

Marknadsekonomi är rättvist.
Men rättvisa behöver inte vara något gott i helheten.

En oreglerad marknad öppnar upp för utarmande och ger de med resurser praktiskt större chans till mer resurser vilket gör att de med mer resurser har större chans till mer resurser.
Nu är det visserligen likadant åt andra hållet.

Så vad ska vi ha, marknadsekonomi eller planekonomi?
En blandning såklart!
Det finns ingen fcuking rättvisa när det kommer till allt vad resurser heter.
Därför behövs en viss statlig inblandning, ev viss del våldtäkt. Därför behövs en rörlig marknad, en levande marknad.

Sen kan det missbrukas i oändlighet, men betrakta nuläget, vi är inte döda eller sönderexploaterade ännu. På något sätt har vi överlevt dessa våldtäkter, på något sätt går blandingen mellan statligt kontrollerad marknad och en marknadskontrollerad marknad på i 4 km/h och håller ihop med plåster och gladpack.

Ligger inte dessa våldtäkters orsaker någon helt annanstans än i den magiska staten?

Missbruk sker, arbeta aktivt för att påverka politiker och företagsledare att sköta markanden utefter bästa förmåga.
Missbruk kan man sedan definiera som bidrag eller bristen på detsamma, det blir bra och dåliga resultat åt båda hållen.

Blandning tack.

Som det är idag här i Sverige ungefär?

Ja det blir inte så långt ifrån, lite mer åt höger bara och mycket mer på vissa saker som jag anser folk kan betala med sin egen plånbok.

Marknadsekonomi är definitivt rättvisa, men det är inte den enda typen av rättvisa som finns. Men att få fullständig rättvisa är omöjligt.

Själv förespråkar jag att man använder viss orättvisa för att få ännu mer rättvisa av en annan typ. Exempelvis stödjer jag en större mängd tvångsfördelning av pengar än ~libertarianer likt Psionicist. Jag anser att det är befogat att exempelvis tvinga människor att betala andra människors sjukvård (inklusive sin egen samtidigt då).

Fast jag tycker nog inte att orättvisa är så viktigt egentligen, jag har några utilitaristiska åsikter inom mig som kör över rättvisan inom vissa områden. Om människor dör eller plågas (indirekt alltså, inte att blanda ihop med direkt påverkan) alldeles överdrivet mycket bör vissa former av rättvisa få stryka på foten - vilket är varför jag inte har något fundamentalt emot att tvinga människor till vissa saker (såsom att betala skatt för sjukvård och utbildning eller för arbetsgivare att bekosta skyddsutrustning om det behövs).

Jag tror på (den nästan oreglerade) marknadsekonomin eftersom det är bättre än alternativen (en allt för kontrollerad marknad), inte eftersom jag anser det vara det enda rätta moraliskt. Att jag sedan finner exempelvis auktoritär socialism som motbjudande är en annan sak.

Sando - Huh? Kul hur du nämner bostadskontroll tillsammans med saker som sjukvård och monpol

Att monopol inte förekommer tycker jag inte staten inte skall bry sig så mycket om, men det bör finnas några konkurrenslagar.
T.ex. om det finns en stor kapitalstark affärskedja som vill in på en marknad där det redan finns en konkurrent. Så skulle affärskejdan kunna prisdumpa sina varor på den nya marknaden tills konkurrenten blev utslagen, och därefter höja priset. Med marknad syftar jag på ny produkt eller nytt område, där den sista är den farligaste.

Ja de hänger ihopa, jag tycker dock staten/myndigheter inte skall kunna tvinga företag att splittras som ibland har hänt. Det bör dock finnas någon myndighet som kan övervaka stora aktörer så de just inte beter sig oschysst mot de små. Vilket konkurrenslagar skall ta hand om. T.ex. exemplet som jag sa, men de kan även jävlas och trixa upp priset på saker som de vill ha m.m. Det finns typ oändligt många sätt att jävlas på.

Borde vi inte definiera begrepp som "moraliskt, socialt och rättvist" för att diskussionen ska vara meningsfull? Två av begreppen (moraliskt, rättvist) ser jag som helt subjektiva, det tredje (socialt) som oberoende av existensen eller avsaknaden av marknadsekonomi.

På vilket sätt är det rättvisa att en som föds i en fattig familj har mycket sämre förutsättningar?

På vilket sätt är det rättvist att vissa föds till att äga massa land, skogar och företag bara för att deras föräldrar råkar äga dem?

Den definitionen flyttar ju bara problematiken till begreppet "förtjänar", som Zartax skriver.

Jag skulle säga att begreppet "socialt" inkluderar samtliga sociala samspel, men låt gå för att det enbart ska innefatta för samspel där alla parter är frivilliga. Det kan förvisso diskuteras vad som är frivilligt och inte.

Det kanske de flesta gör, men jag tvivilar på att alla gör det, eller att de flesta tycker att det betyder samma sak. För mig så betyder det någonting fullständigt subjektivt, varför det (för mig) blir knasigt att säga att någonting är moraliskt, istället för att det är något man anser vara moraliskt enligt sin egen personliga moral.

Där stöter du ju på problem, rättvist hur då? Rättvisa är inget universellt begrepp. Saker som är rättvisa med ett tankesätt kan vara orättvisa med ett annat.

Ta detta exempel: 3 personer delar på en kaka de fått för ett arbete de utfört, 2 av dessa har redan mer kakor än de kan äta och kommer således kasta den del av kakan de får. 1 av dem har däremot inga kakor alls, så han har ett behov av kakor som överstiger de båda andras sammanlagda behov. De har alla utfört likvärdigt arbete, hur skall de dela?

Det rättvisa om man utgår från lön efter arbete är ju att alla får lika stor del. Detta är rättvist (om än inte speciellt nyttomaximerande)

Det rättvisa om man utgår från att de som har det sämre bör få större del är ju att han med mindre får en större del (detta är ju inte heller helt nyttomaximerande då nyttomax nås ju när den med inget får allt). Hur som helst är ju också detta rättvist utifrån den ståndpunkt vi har.

Det blir svårt om vi skall bestämma någon universell tolkning av rättvisa, då vi lär inte kunna enas om en enda.

Nu är jag inte så insatt i olika ekonomiska system, men angående orättvisa och att "personer med mindre värde" kommer hamna i skymundan för större företag;

Om man säger att imorgon skulle total marknadsekonomi gälla, så är det ändå ganska logiskt att vissa företag har resurser till att driva ifrån andra som kommer att få problem då dessa större företag har möjlighet att på olika sätt utkonkurrera de mindre. Efter ett tag så skulle detta kunna påverka personer med mindre "värdefull utbildning" och dessa skulle riskera fattigdom.
Men skulle inte detta efter en stund vända? De personer som är "olyckligt drabbade" utav marknadsekonomins början blir efter företags stadgande i det nya systemet en stor massa som borde anses som ett mål för både redan etablerade företag och nya företag/företagare?
På det sättet borde marknadsekonomin återigen börja pressa ner priser på vissa varor för att nå denna massa. Eller så uppkommer nya företag som vill nå denna massa. Alla vill ju ha en del av kakan.

När jag tänkte på detta för första gången så lät det jättebra, men sedan kom jag på att om man vill börja tillverka jeans så behövs tyg. Om det inte går att få tag i de medel som krävs för att skapa tyget för att företagen har oöverkomliga överpriser på resurserna så kommer det bli extremt svårt för nya företag att konkurrera med större, etablerade företag. Då kan man ju starta ett tygföretag men då behövs vissa maskiner och medel som dessa också finns tillgängliga till överpriser.

Var faller mina argument?
Eller hur löses sista stycket?

Företag finns ju som accepterar överpriserna med målet att kunna hålla alla sina priser uppe och förhindra nya, privata aktörer som pressar priserna. Fast iofs så finns det flera företag som tillverkar jeans och flera företag som tillverkar tyg så dessa har ju konkurrens sinsemellan.
Det blir ju lite frågan om vem som äger marken där resursen finns tillgänglig också. Om hela världens mark ägs av privata, stora företag så finns det ju ingen möjlighet för andra att etablera sig, medans om man har en kvadratkilometer mark med bomull så kanske man kan öppna i liten skala och pressa priser den vägen för att sedan expandera med sin egen naturresurs.

Får väl hoppas att inte hela min tankegång är helt åt helv**e!
//pscs3

Marknadsekonomi är mest ekonomiskt. Det är det sätt som ser till att man får ut maximalt av dessa ändliga resurser. Visst det gör att idag kan inte A som lever på socialbidrag få tak över huvudet men om 10-20 år har han fått ut mer av marknadsekonomin än socialbidraget.

Exemplet i sig är väl inte helt korrekt men min tro är att visst tjänar vissa grupper idag på plan-/bland- ekonomi men över en viss tid kommer alla tjäna igen på att marknasekonomin stimulerar teknologin.

Staten utför ett arbete men den kan aldrig leva upp till effektiviteten av privata företag som konkurrerar. Därför borde vi sluta lägga en massa pengar på administration som är onödigt dyr.

Tidigare har jag alltid blivit i det närmaste upprörd över liberalernas benhårda tro på the economic man men jag har börjat svänga. Det finns något genuint och barnsligt naivt(nu menar jag utan negativ klang) i deras ständiga jakt efter utopia. Tron på att en oreglerad marknadsekonomi löser alla problem, från skoskav till social utslagning och krig är även den nära på gullig.

Desto mer jag reflekterar över det desto mer inser jag att jag är avundsjuk. Avundsjuk på samma sätt som jag är inför djupt religiösa människor. Tror det kan underlätta massor att ständigt vara säker på att om bara mina idéer och regler gäller, då kommer allt bli bra.

Oscar Wilde
"A map of the world that does not include Utopia is not worth even glancing at, for it leaves out the one country at which Humanity is always landing."