Angående stöld, några frågor.

Förutsatt att värdet på flaskan ligger under 800 kr, borde det rubriceras som snatteri, se NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699. Jag vet inte om den gränsen har höjts de senaste, men den omnämns i Norstedts Juridiks kommentar till brottsbalken på Zeteo och den torde vara uppdaterad.

Straffskalan för det brottet är böter eller fängelse i högst sex månader. Att det blir fängelse torde enbart vara aktuellt för återfallsförbrytare under vissa, tämligen snäva, kriterier. Väldigt ovanligt, i varje fall.

Det person A har att vänta sig är troligen ett strafföreläggande. Det innebär att det inte går till domstol, utan att den misstänkte går med på att betala de böter som åklagaren antar att domen skulle sluta på.

Det är möjligt att åklagaren beslutar om åtalsunderlåtelse, men med tanke på att person A är tillräckligt gammal för att gå på krogen, är det inte vidare troligt.

Det kan även gå till dom. Det är egentligen mindre vanligt än åtalsunderlåtelse just när det gäller snatteri, men då räknas alla femtonåringar in där också. Om det blir dom lär det också bli böter.

Att person A är full gör ingen skillnad, förutsatt att han försatt sig i det tillståndet själv.

Snatteri kräver inte stundens ingivelse. Huruvida det verkligen är planerat eller inte har viss betydelse enligt BrB 29:1 st. 2, men det är inte avgörande. Vid vissa mer allvarliga brott är det faktum att det är i stundens hetta avgörande, jfr dråp och mord, men inte ens där är det uteslutande.

Om jag inte missuppfattar dig, tror jag att du tänker bakvänt i uppsåtsfrågan. Om man kan bevisa att det fanns uppsåt till stöld, men att varken värdet eller omständigheterna i övrigt gör att brottet ska rubriceras som stöld, kommer personen ändå att dömas till snatteri. Det objektiva rekvisitet måste täckas av det subjektiva rekvisitet innan någon kan dömas till brott.

Om man kan bevisa att det enbart fanns uppsåt till snatteri, men att brottet objektivt sett är stöld, kommer personen ändå att dömas till snatteri. Det subjektiva rekvisitet täcker inte upp till det objektiva, men det täcker däremot upp de objektiva rekvisitet i snatteribrottet, som även är uppfyllda i det här fallet. Se NJA 1944 s. 229.

Om du kollar i BrB 1:2, finner du att "[e]n gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen." Ett exempel på ett brott som inte kräver uppsåt är vållande till annans död i BrB 3:7. Där står det rakt ut i lagtexten att det krävs oaktsamhet. Om detta inte står, krävs det uppsåt enligt 1:2.

Vidare står det i BrB 8:2 står det att "[ä]r brott som i 1 § [stöld] sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas..." Det ska alltså vara fråga om de objektiva rekvisiten i stöldparagrafen (tagande, tillhöra annan, skada) kompletterat med de resterande rekvisiten i snatteriparagrafen (lågt värde, övriga omständigheter). Eftersom det inte står något om att enbart vårdslöshet, och stöldparagrafen till och med specificerar uppsåtet (tillägnelseuppsåt) är det just detta som krävs.

Det låga värdet har av HD sagts vara 800 kr i rättsfallet NJA 1990 s 743. I NJA 1994 s 699 har HD sagt att den bör kvarstå på denna nivå till dess en höjning till 1000 kr är motiverad.

Omständigheter i övrigt är flertalet. Där talas det om saker som olovligt tagande av saker som måste lämnas utan tillsyn, när tagandet försatt andra i risk och att tagandet inneburit intrång i någon annans integritet (tillgrepp ur handväska).

Angående planering har HD sagt följande, avseende ett butikstillgrepp:

Emfasen är min.

Liten edit: Jag får det att låta som att det i praktiken är omöjligt att dömas till stöld om värdet underskrider 800 kr. Så är det inte. Det finns ett rättsfall där en person stal en klocka för 140 kr, om jag inte missminner mig, och åkte dit för stöld, eftersom han tog den från en redlös person som inte kunde värja sig. En person åkte dit för stöld från ett apotek, eftersom han missbrukade förtroendet han fått (eller något i den stilen) när han blev insläppt i en del av apoteket där kunder vanligtvis inte har tillträde.

I äldre rätt, då snatteri var saker under 30 kr, hade en person tagit saker med ett värde som översteg hundra kronor, och dömdes till snatteri, eftersom han trodde att det var skrot som betingade ett värde på ungefär 10 kr. Här hade han bara uppsåt till snatteri, så det var omöjligt att döma honom för stöld.

Här har jag verkligen ingenting att tillägga. Det är alltid dumt att prata med polisen om man är misstänkt för ett brott.

Rättegångsbalken 30 kap. 3 § 2 m.

Åklagare brukar sätta rubriceringen högre än vad domstolen dömer till. Poliser innehar inte juridisk expertis.

Jodå. Det kan mycket väl bli stöld. Personligen tror jag dock att det blir snatteri. Det passar bättre in med tanke på rekvisiten för brottet.

Jag tror att det var polisen som rubricerat brottet, inte åklagaren.

Det är lite tråkigt att ha en diskussion mot dig när du inte håller dig till reglerna för argumentation. Hur ska jag svara på det här? "Nej, när din arbetskamrat Anders var uppe i Sollentuna tingsrätt så var det faktiskt inte tal om det här, Sentenced." Hänvisa till någon källa med juridisk tyngd så kan jag bemöta dig.

Jag menar att åklagare i regel rubricerar brott högre än det i slutändan blir när det kommer till dom. Nu hittar jag dock ingen källa för det hela, så det kan lika gärna vara någon professor som pratade om hur det var i Sverige på 40-talet. Själva problemet var att åklagare ska vara opartiska, men att de i praktiken agerar som motpart. Men vi släpper det hela, jag orkar inte traggla böcker för att hitta någon källa som kanske inte finns.

Vet ungdomsbrottslingar ens om att 800 kr är en uppsatt gräns i praxis? Inte för att det är vidare viktigt just nu. Hur som haver så tycker jag att du ska komma med något som stöder dina påståenden, särskilt när du med pompa och ståt proklamerar exakt vad försiggår i rättssalarna.

Jag tycker mig minnas någon kassörska som förlorade jobbet och åkte dit för stöld när hon tog en förhållandevis liten summa ur en kassa också. Det var primärt ett arbetsrättsmål, dock.

Men hur som haver. Jag vet inte om några fall där HD dömt till snatteri mellan privatpersoner. Det finns säkert, med tanke på den oerhörda mängden fall, men det är ganska mycket att harva igenom. Jag vet om ett fall där TR och HR dömde till snatteri, men HD ändrade det hela till egenmäktigt förfarande. Men det enda som HD egentligen ändrade i TR:s domskäl var att han inte kunde anses ha tillägnelseuppsåt. Det var NJA 1973 s. 590 och är intressant av helt andra skäl.

Angående klockstölden sa HR följande:

Edit: Jag kan söka igenom de databaser jag har tillgång till. Jag har däremot blivit lite tveksam, eftersom jag misstänker att de flesta tillgreppsbrott mellan privatpersoner är sådana som inte anmäls. T.ex. barn som tar från sina föräldrar eller andra personer som de har nära relationer till.

jag kan berätta va som händer.

du åker dit för stöld, får Villkorligt och dagsböter. been there done that

Haha! Världens längsta rättsdiskussion och sen säger Ragganof svaret på två korta meningar. Det tyckte jag var skoj

minns inte riktigt, men var inte alls mycket eftersom dom räknade det på inkomsten året innan och då var jag arbetslös och gick på försäkringskassa.
vart nån tusing ellr nått, men var glad för att dom inte räknade på min inkomst jag har nu när jag jobbar i norge.

Sentenced: jag satte mig själv inte in så mycket i hela processen. eftersom min mor är jurist så fick hon ta hand om det men hon sa att det var för att flaskan värderades över dom där 700kr ellr va det är. och därför blev det stöld.

eftersom jag hade erkänt slapp jag åka på rättegången, men var bra sugen då dommaren var morsans kompis och satt och söp med henne bara nått år innan på morsans bröllop. helt nog helt klart varigt spännade.

Nu har jag klippt bort lite i ditt svar för att få det mer överskådligt. Jag menar inte att på något sätt förstöra argumentationen.

Nej, det är bara jag som är dryg. Jag ber om ursäkt.

Jag tror att jag uttryckt mig dåligt. Jag menar inte att regeln om 800 kr är fäst i sten, utan jag erkänner helt och hållet att det är flera saker, övriga omständigheter i lagtexten, som krävs för att något ska bli snatteri och inte stöld. Anledningen till varför jag inte gått in vidare mycket på dem, är helt enkelt av den anledningen att jag inte finner att några av dem uppkommit. Den enda informationen som finns är egentligen att det är ett tillgreppsbrott.

Jag vet inte om brottsrubricering som ord betyder något speciellt inom juridiken, men de kallar i alla fall det som inträffat för ett misstänkt brott av en viss art. Om de inte kan fästa ett specifikt brott på händelsen, vet de inte vilka kriterier som måste uppfyllas, och då blir det väldigt svårt för dem att göra en förundersökning.

När det gäller små förundersökningar av den här typen brukar inte åklagarmyndigheten vara vidare inblandad. De vet om den och det är möjligt att de signerar några papper, men i praktiken lägger polisen fram en klar förundersökning på åklagarens bord. Denne läser sedan igenom den och beslutar huruvida åtal ska göras eller inte.

Om inte polisen bestämmer för att lägga ned förundersökningen, vill säga.

Det tror jag överensstämmer med praxis. Det är möjligt att väktare och liknande åker dit för ett trolöshetsbrott som konsumerar egendomsbrottet, men det är bara spekulation. Jag orkar inte kolla upp det.

Brottet är fullgjort när personen tagit saken med uppsåt att behålla det (tillägnelseuppsåt). Vad som faktiskt händer efter det har ingen relevans vad gäller vilken typ av brott det blir (grov stöld, stöld, snatteri, etc), men däremot kan det ha betydelse för vad det blir för påföljd (fängelse, böter, etc). Om den som begått brottet t.ex. ångrar sig och lämnar tillbaka objektet, kommer de troligen att landa i den lägre straffskalan, om det i övrigt vore ett ordinärt brott utan särskild hänsynslöshet eller verevart.

Däremot spelar det roll rent civilrättsligt. Om jag stjäl en oöppnad flaska och åker dit utan att ens hunnit öppna den, har inte krogen någon fordran på mig. Stöldgodset har gått åter i ursprungligt skick. De har inte lidit någon ekonomisk skada. Om jag däremot dricker upp flaskan, kommer jag då att måsta gälda skadan åter.

Det här återfinner du i 29 kap. BrB. Notera att straffmätning och straffvärde handlar om paragrafernas inbördes skala (två till tio års fängelse, böter eller fängelse i högst sex månader etc.) medan att bestämma straff handlar om rubriceringen (mord, dråp, stöld, snatteri, etc.)

Det är stöld eftersom person A har tagit saker innanför bardisken som inte är offentlig plats. Däremot kan man fråga sig vakternas rätt att "leka polis". Om vakterna inte sett person A göra något och han nekar så händer troligtvis inget. Det framgår ju inte av texten.

Svar har egentligen redan givits, men eftersom det har varit olika bud.

Såsom gärningen är beskriven kommer värdet på det tillgripna godset avgöra om det rubriceras som stöld eller snatteri. Gränsen är alltjämt 800 kr. Påföljden för snatteri är i princip alltid dagsböter (penningböter om värdet är mindre än 50 kr). För att du ska komma upp i fängelsenivå krävs väldigt mycket.

Om du i polisförhör uppgett att du är beredd att ta emot ett strafföreläggande så är detta troligaste handläggningssättet. Om du inte betalar ditt strafföreläggande i tid så kommer ärendet att gå till domstol, oavsett om du erkänner eller inte och oavsett om du betalar i ett senare skede. Om du betalat i ett senare skede har du möjlighet att få tillbaka dessa pengar i ett senare skede.

Om du inte velat motta ett strafföreläggande så är det troligaste, under förutsättning att åtal väcks, att det blir rättegång. Det finns dock sedan den 1 november 2008 möjlighet att avgöra brottmål utan rättegång. Detta förutsätter dock att ingen vittnesbevisning krävs, t.ex. om du erkänner ett brott, eller om det finns ett analysbesked som styrker den påstådda gärningen.

Borde du inte ersätta dem med vad deras egentliga förlust var för flaskan? De har ju inte förlorat 800 och du fick inte behålla flaskan^^