Karriärtvång

Du har identifierat ett välkänt problem med livet.

Jag skulle uppskatta att 95% av världens befolkning inte riktigt vet vad de ska ha sitt liv till. Lösningen de flesta kommer fram till är att titta vad alla andra gör - det fungerar ju för dem verkar det som.

De flesta människor, de som inte blir deprimerade och börjar gå på mediciner, skaffar sig då olika projekt. De som inte är läshuvuden skaffar ofta familj och barn. Det är ett projekt som ger mening i livet.

Många andra, lite mer "ambitiösa" människor, skapar istället ett projekt i karriären. Man studerar sin utbildning, klättrar på karriärstegen. Det är ju liksom vad alla andra gör och "drömmer om", så det måste ju vara roligt.

Ofta är ju inte sånna här beslut så genomtänkta. Du har ju din press på dig från bekanta att också skaffa ett sånt där projekt, eftersom det förstärker deras känsla att de styrt sina liv som de själv vill.

I call bullshit.

Du ska göra vad du vill göra med ditt liv, och skita i vad andra tycker. Till en viss gräns. Vad denna gräns är är lite individuellt.

Att skita i vad andra tycker låter faktiskt som ett utmärkt tips. Gör det du tycker är intressant, det du vill göra om 5 eller 10 år. Vill du bli en svensson? Hur vill du förändra världen, om alls?

Du passar onekligen inte bra ihop med dina bekanta. Säg upp bekantskapen och hitta nya vänner. Att försöka traggla med människor som inte alls förstår dig är poänglöst.

Det tycker jag inte! Alltid bra att kunna komma överrens med folk även om de inte riktigt förstår än.

När folk ger en råd ska man generellt lyssna, men bara för det ska man inte lyda.

Låt inte andra dra ner dig i deras giriga konsumtionsorgie, vad spelar det för roll om de inte förstår dig och tycker att du är konstig, de har ju inte en fot på jorden själva. Man kommer ju aldrig uvecklas om man omger sig med folk som bara vill försöka ändra på en.

Åsikten att lycka i livet står i direkt proportion till saldot på bankontot är i brist på bättre ord, fånig.

Jag känner igen det där. Är precis klar med min civilingenjörsutbildning och håller på att söka jobb. Egentligen skulle jag helst vilja ha ett deltidsjobb så jag kan fortsätta med min stora passion, idrotten. Pengar är inte så noga, jag är van att leva på lite och jag kan alltid tjäna pengar senare. Det är bara det att som ingenjör förväntas man oftast jobba heltid och helst lite till, och det har jag ingen lust med för tillfället. (Fast nu blir det förmodligen så i alla fall, måste ju betala hyran.)

Reaktionerna från omgivningen när man säger vad man vill göra är blandade. Nästan alla blir förvånade, de lyckas bara dölja det olika väl. Få är dock uttalat kritiska. Det verkar finnas någon sorts konsensus om att "javisst, självklart ska man göra som man vill med sitt liv, med det är ju inte meningen att man faktiskt ska göra det". Drömmar är helt OK att ha så länge man inte låter dem stå i vägen för viktiga saker som jobb och karriär.

Jag tror aldrig man kan uppnå en dröm utan att offra något annat. Förr eller senare kommer man till ett vägskäl: är det värt att satsa på det man helst vill, eller ska man forma sig i mallen som alla andra har byggt upp åt en? Svaret är inte alltid självklart. Det kan t ex tyda på ett visst mått av självinsikt att satsa på juridikstudierna snarare än sångkarriären...

Det enda rådet jag har att ge är att tänka till ordentligt. Egentligen är det rätt ironiskt att man kan analysera valet av ny dator eller mobiltelefon ur alla vinklar men när det kommer till ens egen framtid tenderar man att halka in någonstans och vara nöjd med att man åtminstone hamnade någonstans (och det var ju inte så tokigt). Men var det verkligen det man ville?

Har du försökt att prata lite mer allvarligt med dina bekanta om det här? Inte ska du behöva gå och känna press på dig att göra något som du själv inte önskar, särskilt inte av de som står dig allra närmast.

Säger som min "kloka" far, "Jag jobbar för att kunna vara ledig" Vilket skulle kunna innebära att man har ser till att man får fin utbildning och ett välbetalt jobb som man sedan väljer att antingen jobba röven av sig och spara en massa pengar för att sedan kunna vara ledig och leva på sparade pengar och göra vad man vill. Eller så väljer man att jobba säg 30-40% och ändå leva gott och få en massa fritid.
Att man sedan vill ha alla dessa lyxartiklar (bilar,hus etc) förefaller mig ganska så naturligt även om det kanske inte alltid är nödvändiga saker.

Jag tycker det låter ganska soft som anläggningsarkitekt.
Skulle funderat på att flytta till Kanada och jobba på något vägprojekt och ha ett litet men funktionellt hus med nära till fantastisk natur och känna gemenskap i ett litet samhälle och arbetskolegor.
Ta sin pickup till den lokala puben och kolla på hockeymatcher med stammisarna.

Du har ju alla möjligheter som anläggningsingenjör. Kontakta SIDA eller motsvarande, åk till ett u-land och bygg broar. Jag springer i karriär-hjulet just nu men mitt mål är att hamna på SIDA eller i den administrativa organisationen hos Läkare utan gränser eller motsvarande. Där har du en bra motivering och utmaning som inte är knuten till saldot på ditt bankkonto!

gör det du känner för!

min kusin började plugga nån bil/flyg tekniklinje på kth för några år sedan, men han hoppade av efter ett par månader o började jobba o resa. Nu har han tröttnat på de o utbildat sig te reseledare o är just nu på nån ö i Grekland, tror att det var Kreta. Inte för att han tjänar bra alls, men kul har han:D

ne fy fan så depprimerande, låter alldeles för litet för mig att sitta och supa med de lokala stammisarna. Men jag är bara 22 år också. Kan nog tänka mig det vid pensionen:)

Hej Old
Jag märker på tonen i ditt inlägg att du redan vet vad du måste göra. Man ska aldrig göra saker man inte vill och jag är övertygad om att din omgivning kommer att förstå om du förklarar hur du känner.

Jag vill dock bara påminna om att det materialistiska kan vara otroligt roligt och festligt också. Jag själv är väldigt tävlingsinriktad och tycker därför det är superkul att tjäna mer/få högre betyg/köpa dyrare prylar än andra.

Vad är meningen med att komma till level 60 i WOW? Det är kul helt enkelt.

Ja.

Ja.

Ja.

Jag har ingen gräsmatta. Men jag hade tyckt det var kul om jag haft en.

Det ger kanske inte alla lycka. Till exempel trådskaparen verkar ju duktigt trött på hela grejen. Men vad är det egentligen för fel på att runka. Jag runka jättemycket. Otroligt mycket!

Jag tror mycket väl att du kan vara en sådan person som inte tycker det är kul att vinna! I så fall önskar jag bara att du finner något annat som gör dig lycklig istället.

Vinna vad?

Vill bara poängtera att samhället är uppbyggt på konsumption, altså när vi slutar handla "lyx" artiklar får vi, som vi har idag, en finanskris. Tycker alla borde kolla på Zeitgeizt Adendum.
http://video.google.com/videoplay?docid=7065205277695921912

Iom att den ligger på google video så kan jag nog utan att fara illa säga att den finns på pirat hamnen också.

Hur som helst så tänkte jag dela min egen önskan/mål eller vad man nu ska kalla det. Jag har sagt till mig själv att jag ska vara finansiellt fri när jag är 25, altså om 5 år. Hur jag ska lyckas har jag inte kommit på så än så länge jobbar jag på fabrik. Trivs förvånansvärt bra faktiskt och tjänar lagom med pengar.

Just nu fågar alla mig vad ska du göra nu, ska du plugga, vad vill du göra sen? FFS jag vill leva, altså inte behöva oroa mig för pengar. Det känns som att alla krav/förväntningar skulle försvinna om man hade flera miljoner på banken. Då tänker alla, "Ah, han e rik och har mer än han behöver." och sen är det bra så. Är man rik så har man det som "titel" eller då har man uppnått allas förväntningar etc.

Allt är helt jävla vrickat tycker jag, hur samhället är uppbygt. Finns ingen plats för utstickare som jag själv anser mig vara. Har alltid konstiga åsikter och tänker alldeles för mycket.

Bottom line så tycker jag att man ska följa sitt hjärta, eller hjärna eller vad man nu vill kalla det. Annars kommer man aldrig vara lycklig, själv tror jag att många av våra växande folksjukdommar så som utbränning och depitioner uppstår när man inte kan följa sitt hjärta.

Ett växande problem bland unga är psykiska problem, känner själv av detta ibland, går lite upp och ner. Det är troligtvis pga krav/förväntningar från familj, vänner och media(glöm inte att media påverkar otroligt mycket!!!)

Tack för mig, och glöm inte, du är inte ensam!

Gör det du vill, inte vad din omgivnng tycker att du borde. Bara för att de fyller sina liv med karriär och statusjakt betyder inte det att du skall göra det. Det finns faktiskt viktigare saker i livet än karriär, konsumtion och statusjakt.

Du missade 1'a April med 3½ timme

Att göra det man tycker är roligt och givande verkar ju vara ett hett tips!

Men jag förstår inte detta med att allt är så meningslöst, varför ha märkeskläder? Varför ha en stor lägenhet? Varför ha hög lön?
Blir det inte lite dumt i längden att tänka så? För så kan man ju säga om allt!
Så fort någon ber om tips på en stor och säker hårddisk i Lagringsforumet, ska vi börja svara med "Varför? Det är ändå meningslöst!"?

Men jag vet inte nu vad jag vill göra. Jag vet dock att jag vill känna mig behövd, att veta om man inte är där så är man någon som folk saknar. Tror aldrig jag har upplevt det...
//pscs3

Nu förstår jag inte alls? okej det var ett sidospår men filmen tar upp mycket som är sjukt med dagens pengasamhälle...

Lyssna på dig själv är endaste vägen. Har själv gått emot i princip alla sedan valet till gymnasiet där jag ensam valde en annan inriktning än alla vänner, än vad familj krävde osv. Sedan dess ständigt blivit påmind om hur fel jag gör i mina val i livet, vid univ.studieval, jobb, inköp, prioriteringar osv.

10år senare nu, har jobb inom den väg jag gick i valet till gymnasiet och ångrar det inte en sekund.

Sen kan man inte förbi se att pengar är utan betydelse i dagens samhälle. Pengar gör en knappast lyckligare, men den som förnekar att pengar inte bidrar till en enklare och drägligare vardag skulle jag vilja höra argumentera. Pengar är dock ett relativt begrepp som alltid bör ställas i motvikt mot ens utgifter och omgivning. Dvs hög lön innebär inte automatiskt att man har större ekonomisk frihet (möjligtvis större materiell tillgång).

Nu råkar jag har ett riktigt välbetalt jobb trots att det inte var något syfte från start. Jämfört med mina arbetskollegor har jag enorm ekonomisk frihet iom att jag inte binder upp pengar i de materiella tillstånden många strävar efter (senaste sportbilen, fetaste hemmabion, 15000 klockar, 250m2 hus osv). Mina kollegor beklagar sig ständigt att de aldrig har pengar, har råd att göra något, hur mycket skatt osv vi betalar så de aldrig får över några pengar, detta trots att de tjänar säkert dubbelt än genomsnitts svensson gör utan överdrift.

Jag föreslår att du lyssnar på dig själv och fokuserar på dig själv. Livet handlar inte om att jobba eller materiellt välstånd, utan handlar om att trivas med dig själv. Faktorer som träna, upplevelser, välmående, mat, omgivning etc menar jag är viktigare än karriär och materiellt välstånd för att trivas.

Gå din egen väg, accepterar inte din omgivning dig är de inte mycket att hänga i julgranen. I mina ögon verkar de avundsjuka för de ser en stark person som strävar efter att uppfylla sitt ego för sin egen skull. Och inte som många andra, att visa upp ens ego utifrån andras krav och förväntningar.

En hårddisk är väl något praktiskt. En hårddisk med skruvar av titan för 7500kr jämfört med den vanliga för 750kr är däremot något meningslöst.

Märkeskläder är däremot onödiga. En jacka med ett 10 öres märke som kostar 2000kr mer än likvärdig jacka utan märket. Varför? För att visa att du har pengar nog för det?

När jag fick min son så träffade jag flera föräldrar som mådde dåligt över att de inte hade råd att köpa den där barnvagnen för 20 000kr eller de där kläderna för 300kr st till den lilla/lille.
Själva köpte vi en vagn för 10 000 och kläder för 30kr st.

Att bli en person som folk saknar det kan man endast bli genom att inte vara stöpt i samma mall som alla andra. Att uppvisa godhet och snällhet.
Att försöka hjälpa till där man kan och att vara sig själv.

Att sträva efter lycka genom ägodelar fungerar bara sålänge ens inkomst motsvarar ens behov av produkter. Förr eller senare så måste man köpa dyrare produkter och pengarna kommer att sina enligt parkinsons lag om att utgifterna stiger till inkomsternas nivå. Då får man olycka istället. Att jobba häcken av sig för att kunna köpa vara X så man kan slå grannen som också jobbar häcken av sig.

Sak samma. Någonstans finns det ändå en hel bunt rika jävlar som skrattar åt folk som kämpar för vad de anser vara B-produkter.

När man dör så kommer ingen minnas en för alla saker man hade.
De kommer minnas en för vad man gjorde.