Ipred = Censur av kunskapssamhället
I kölvattnet av ipred så har jag kommit att tänka på begreppet censur, och vilka konsekvenser det egentligen har för oss och vårt samhälle.
Ett vanligt argument hos censurförespråkare - för IPRED's direkta konsekvens för det svenska medvetandet kommer att vara en statligt- och storföretagsstyrd censur - är att utan censur så kommer "farliga" åsikter att spridas.
Nu är det väl snarare så att en ökad medvetenhet och ett ökat informationsintag från olika verklighetsuppfattningar snarare tenderar att gynna sanningen, objektiviteten, och humanismen av de enkla anledningarna att vi är beskaffade med ett sunt förnuft och att vi är födda med något som kallas empati - förmågan att se oss själva i andra om vi bara får möjligheten till det, dvs. blir försedda med en medie- eller informationsbild som MÄNSKLIGGÖR istället för att avhumanisera "de andra".
Det är när information undanhålls oss som propagandistiskt inducerad masshysteri är som mest effektiv, då vi är som mest mottagliga för toppstyrning och hjärntvätt. Det är när vi famlar i mörkret, när vi är okunniga, och vi blint litar till en källa (vare sig det är en nyhetsbyrå eller våra "ledare") som vi riskerar att bli de monster som vi bevisligen visat oss kunna vara genom historiens lopp.
Det är ju ex. inte i ett fritt kunskapssamhälle som en stark nazistisk rörelse växer fram för att massa personer fått läsa verk av nazi-förespråkare, vägt för- och nackdelarna med denna pseudo-politiska rörelse mot all annan information som finns tillgänglit på nätet och som framställer andra verklighetsuppfattningar, och kommit fram till att nazismen är så jävla förträfflig.
Nej, sådana reaktionära rörelser (om den har sin grund bland folket och inte i själva verket är propagerad av makteliten själva för att gynna sina egna intressen, vilket också är vanligt ex. under Irak-kriget) har ofta sin grund i samhällen där en allt för stark och homogen världsbild uppmålas som den enda sanningen, och där alternativa åsikter antingen förbjuds eller på andra sätt undertrycks - något som kan hända även i vad vi kallar för demokratier. Men även dessa rörelser uppstår i en miljö av begränsad kunskap och information, och det enda verkliga fundamentet för en anti-ideologi är den officiella ideologin som man motsätter sig - och det innebär att man är lika blind som förut, fast trotsig på ungefär samma sätt som ett barn är.
Denna mänskliga svaghet, att vi kan tro på vad som helst och blint följa vem som helst så länge vi är okunniga, är det maktmedel som ledare har förlitat sig på genom historien för att koncentrera makt och välfärd till eliten och föra idiotiska angreppskrig. Det och sitt våldsmonopol. Insikten om att hot om våld egentligen inte är nödvändigt för att få folk att agera mot sitt eget intresse utan att det räcker med att styra informationen kan mycket väl ha varit demokratins verkliga katalysator.
Internet och fildelning, och det relativt upplysta kunskapssamhälle dessa lett till, hotar nu denna heliga treenighet av makt, pengar och information. Och det är därför så mäktiga krafter går ihop för att terrorisera folket och återigen förpassa oss till vår plats i ignoransens mörker för att för evigt spela vår roll som blodsugarnas "Igor".
Bro!
