Data- och systemvetenskap

Man behöver inte nödvändigtvis kunna så mycket för att ha ett välbetalt jobb...
Missa inte heller att söka, det känns som att många har ställt frågor som denna. Här till exempel: http://sweclockers.com/forum/showthread.php?s=&threadid=80990...

Jag hörde med folk förut när jag sökte för något år sedan, och de flesta som prövat systemvetenskapen verkade va missnöjda.

Jag avråder. Gick två år på DSV vid SU. Helt värdelöst. Flum. Lågt i tak. Hade över huvud taget ingenting med datorer att göra annat än att datorn används som verktyg. Men säg mig, vilka utbildningar använder inte datorn som verktyg idag? Man får lära sig en rad med intetsägande förkortningar som RUP, UML, XML, blaha, men folk tassar ändå omkring i korridorerna och kan inte skilja en transistor från en diod eller en hårddisk från ett datorchassi eller en von Neumann-maskin från en harvarddito.

Den så kallade "utbildningen" var så botten att jag faktiskt var riktigt bitter efteråt. CSN-skulder och utan nya kunskaper. Allt jag kan om datorer, och det är en smula, har jag lärt mig på egen hand.

Välj något matematisk-datalogisk eller data-ingenjörs-utbildning i stället om du inte bara vill ha en examen på måfå och bli någon trist mellanchef någonstans med vaga kunskaper som man "inte kan ta på".

Data systemvetenskap är en samhällsvetenskaplig utbildning, och inte naturvetenskaplig eller teknisk. Det låter som MBY är mera åt ingenjörshållet, och då passar nog inte DSV för en hardcore hacker. Men för en samhällsvetare som vill jobba i skärningen mellan teknik och samhälle, så kan nog DSV vara lämplig. Det är två lite matematiska kurser, och resten är typ projektledning och sånt. Mjuk utbildning. Inte så mycket hardcore programmering.

Annars kan du läsa spelprogrammering.

Skillnaden på ett ingenjörsprogram är att man läser ingenjörsämnen och får en grundläggande allmänbildning inom dessa. T.ex. reglerteknik, el, industriellekonomi och mattematik, detta oavsett om man nu läser teknisk fysik, maskin/elektro/dataingenjör. Denna grund är väldigt bra att ha för det mesta.
Sedan finns finns det olika nivåer och inriktningar, där dataingenjör oftast är lite åt elektroniksidan. Datavetenskap däremot har ingen alls ingenjör-allmänbildande grund och kan då istället ha mer programmering.
Systemvetenskap däremot är något mer "flummigt", där jag inte är rätt person att säga vad de gör.

Men om man skall jämföra dessa så är det inte lätt att säga att den ena är bättre, då de inte lär ut samma sak. Jag t.ex. kan inte ett skit om systemvetenskap, skulle aldrig någonsin få ett jobb där de vill ha en sådan kompetens, däremot skulle inte heller en systemvetenskapare få något jobb med elektronik och hårdvarunäraprogrammering, såvida den inte har lärt sig detta utanför skolan.

Sedan finns det olika nivåer på olika skolor, jag tror att det finns bra 4 åriga D-S program. Men jag har set och läst extrakurser 3åriga med inte alltför högt tempo. T.ex. jag som inte alls har läst någon uml-kurs, borde ju ha varit den som skulle ha stört problem med det på en programmeringskurs, men icke..

Intressant nog användes begreppet "mjuk" i utbildningskatalogen i beskrivningen/reklamen för utbildningen. Gissa vad man associerar "mjuk" till i datorsammanhang? Ja, inte tänker man på "luft", "flum", "ovetenskapligt" utan naturligtvis på mjukvara. I och med att diverse programmeringskurser fanns listade under utbildningen samt "programmeringsmetodik" kunde väljas år 2-4 trodde åtminstone jag i min stora enfald att det faktiskt rörde sig om en datorutbildning.

Falsk marknadsföring således. Det är inget fel med samhällsvetenskap eller samhällsorienterade utbildningar, men vad menas ens med "samhällsvetenskaplig datorutbildning"? Studiet datorn-i-samhället är rimligtvis sociologi och datorn-som-verktyg gäller alla utbildningar.

Det är alltså främst diskrepansen mellan utbildningens namn och marknadsföring och egentliga innehåll som jag hänger upp mig på, inte att RUP, UML, etc är skit. Men jag undrar om det verkligen är motiverat med en akademisk utbildning för detta...

En kurs var dock bra. Men givetvis hade jag då läst kurslitteraturen flera år i förväg, av eget intresse. Det var kursen om tillstånds- och turingmaskiner. De kunde ha skippat Chomsky-tramset bara.

Edit: Många förknippar av någon anledning data- och systemvetenskap med GUI-konstruktion och liknande. Sanningen att säga lästes det inalles 5 poäng om detta ämne under två år. Inte mycket alltså. MMI (på DSV kallat MDI) torde vidare vara kognitionspsykologi och ett ämne för psykologer och neurologer och inte wannabe-datavetare. I själva verket genomsyrades utbildningen av korta kurser i diverse ej sammanhängande ämnen och någon "röd tråd" fanns inte. Förutom allt tjat om "UML" och "RUP" såklart. De två första åren läste vi två(!) poäng hårdvara och 3(!) poäng operativsystem. MMI är förvisso ett mycket intressant område men det vi läste och de systemvetare jag talat med ger inte vid handen några djupare konkreta insikter i detta.

bud_bundy: Lustigt nog jobbar jag just precis med elektronik och hårdvarunära programmering. Och gissa vad? Ja, jag har lärt mig detta helt på egen hand, långt borta från någon systemvetenskaplig institution. Jag ångrar mig inte en sekund!

Självklart kan man lära sig samma sak utanför, det handlar bara om motivation. De flesta? som jag behöver ha en dagisfröken som säger läs det, läs detta, annars får du ingen göttepåse på lördag.
Alltså vi behöver gå kurser för att tvinga oss att göra tråkiga saker.
Det kan dock vara lite svårt att bevisa sin självlärda kunskap, men kan man formulera sig som du MBY, så drar en sådan arbetsansökan direkt till sig uppmärksamhet. Men om man bara har en examen, så kan man också säga att man kan lite saker utanför.

Sedan de riktigt bra i skolan är sådana som lär sig utanför, jag hade en klasskamrat som i en översiktkurs (ingick mikrodator, asic, fpga programmering, kretskorttillverkning etc) som gjorde ett märkligt val i sitt lilla mikrodatorprojekt.
Han gjorde en gps-fartkameravarnarare via en gpsmodul med rs232 gränssnitt. Men mikrodatorn(gammal av något okänd märke) han valde, hade ingen uart. Så han kodade denna själv, och fick då räkna hur lång tid instruktionerna tog för att få detta rätt. Inte nog med detta så räckte han sdram inte till att ta emot hela meddelandet från gpsmodulen, utan han kunde bara ta emot halva sedan flyta detta till flash och sedan ställa samma fråga igen och ta emot slutet på meddelandet.
Hela klassen tappa hackan, vaf-n valde han inte en avr-krets med usart som oss andra? (Kan hända han flyttade till eeprom-minnet, en annan tänkte mest på ens projektredovisning.)

Lite samma sak med programmera, den bästa programmeraren jag har läst med kom från master-maskiningenjör. (inget program man läser för att lära sig programmera) Men det är lite detta jag tycker det är bra att ha en stadig grund, den är så lätt att bygga vidare. Teknisk fysik är helt underbart på detta sätt, nu skulle själv jag aldrig ha klarat det programmet, som första program.
*edit* masterexamen hade han, då han inte hade läst i sverige.

Så mitt plus till ingenjörprogrammen(helst civil) är att man där får en bra grund, det är lättare/roligare för de flesta att bredda sig i programmering på egen hand än att t.ex. göra det i matematik.

Datavetenskapliga programmet som typ helt är inriktad på programmering. Man skall dock vara medveten om att inriktningarna varierar från skola till skola.
Jag tycker att man förenklat kan säga om "datorutbildningar", att på ena sidan så är ektroingenjörsprogrammen och på den andra datavetenskapliga programmet. Mitt i mellan dessa ligger dataingenjörsprogrammet, som dock måste innehålla vissa kurser för att det ska ge en ingenjörsexamen. Denna dataingenjörprogram kan dock gå från att nästan vara elektroingenjör, till att hålla på med samma som Datavetenskap, fast med mer matte.

Angående logaritmer så finns det olika typer, vissa kräver enorm matte, vilket gjorde att jag gick bet på ett projekt. (och mina studier avslutades) Andra logaritmer är det mer list/programmeringstänkande. Och beroende på vilken typ det är så är olika bakgrunder bra. (t.ex. ett riktigt matematikprogram)

*edit läste om din fråga* Alltså det finns systemvetenskap, datavetenskap är DS är en blandning av dessa två. Så något mitt i mellan dessa behövs inte. Datavetenskap är alltså inget ingenjörsprogram, de läser inte ens högskolematte på vissa skolor, likaså ingen elektronik. Dock ofta en grundläggande mikrodatorkurs.

För att förstå algoritmer och logik måste du läsa mycket matematik. Det går inte att förstå algoritmer utan att läsa matte. Vill du pyssla med algoritmer och logik så är det ingenjörs eller matematik program som gäller. Simple as that. Att förstå fysik utan matte går väl inte? Algoritmer och logik kräver mer matematiska kunskaper än fysik.

Vill du slippa hardcore matte så kan du välja DSV. På högre årskurs får du själv välja fritt bland kurser, då kan du välja det du vill lära dig mera om. I lägre årskurs måste alla läsa samma saker. MBY läste inte högre årskurs, där kunde han valt sånt som intresserade honom.

Ett alternativ är att läsa högskoleingenjör 3år. De läser lite matte, men det är en teknisk utbildning. Kanske passar somliga bättre? Mycket hardcore programmering är det där.

Jösses, om jag hade en krona varje gång det argumentet dök upp...

För det första vet du ingenting om mina insikter i årskurs 3 och 4 och för det andra är argumentet felaktigt.

När jag gick i mellanstadiet hörde jag ofta att i högstadiet, där, skulle man få bestämma mer själv vad man ville läsa. Icke. I årskurs 8 hörde jag att där, ja där, skulle man få välja själv vad man ville läsa. Icke. Men i gymnasiet, där minsann, skulle man få välja. Icke. Ah, högskolan, där skulle man få välja! Slut på grundläggande allmänbildning och in med specialistkunskaper. Icke då! Gud nåde vilken smörja man tvingades stå ut med på DSV och det blev _inte_ bättre efter basblocket enligt unisont vittnesmål från alla jag talade med.

Jag hade tänkt läsa vidare på ämnet säkerhetsinformatik som förutom att vara intressant och givande också verkade ha lite fler nöjda studenter. Så gick jag då på den första föreläsningen i ämnet. Eftersom föreläsningar och håltimmar överlappade varandra smög jag mer än gärna in på föreläsningar för andra ämnen och andra årskurser, ja helt andra utbildningar. Droppen kom dock när jag bevittnade en "introduktion" som skulle locka studenterna till respektive inriktning (det var fyra till antalet vill jag minnas, däribland säkerhetsinformatik). Höjden av fördummande antiintellektualism nåddes med orden "det handlar inte bara om krypteringsalgoritmer utan även om sådana saker som att inte glömma laptopen i taxin".

Nu visste jag med en gång vad det handlade om: En eller ett par futtiga poäng i kryptering och en hel akademisk inriktning som handlade om att man inte ska glömma laptopen i taxin! Det, hade jag kunnat doktorera i!

Att säkerhet inte bara handlar om kryptering är så urbota självklart att jag knappt kan finna ord på vad som är fel med uttalandet ovan. Jag vet inte var jag ska börja; det är helt banalt självklart att säkerhetsinformatik är mycket mer än bara kryptering. Att å ena sidan reducera det till "glömma i taxin" och samtidigt fördummat utgå från att studenterna inte så begriper fann jag närmast skandalöst. När någon företrädare för denna hjärnlösa utbildning säger något som "inte bara X, utan även Y" så vet jag ju nämligen av pur erfarenhet att det praktiskt taget bara kommer handla om Y när förutsättningen för Y ligger i X. Att förminska sitt eget ämnesområde till "inte glömma laptopen i taxin" fick mig att aldrig mer vilja sätta min fot på denna farsartade komedi till utbildning.

MBY, ungefär när gjorde du din utbildning?
(själv är jag inte alls intresserad av DSV, det blir civilingenjör med inriktning datateknik på KTH för mig, alternativt spelutveckling (seriös sådan!) på HGO).

Jadå, DSV ger en hyfsad grund. Det viktiga är ändå inte vilket program du går, utan hur mycket jobb du lägger ned. Om du programmerar på fritiden kan du bli mycket bra. Det har ju MBY visat, att fritidssysselsättningar är viktiga.

Om du inte trivs på DSV kan du hoppa av, det är inte hela världen att byta utbildning.

03-05 har jag för mig. Nuförtiden läser jag inte data ö.h.t. utan underhåller mitt intresse för naturvetenskap i allmänhet (läser för tillfället distans geologi på SU - när jag orkar, säg 1/100 av full tid. )

Möjligt. Men det var inte direkt vad som stod i utbildningskatalogen. Chefutbildningar borde vidare näringslivet syssla med (och så gör) och inte den akademiska världen. Det håller inte riktigt att skyla över problemen med DSV genom att påtala att det är en bred utbildning i allmän IT-(in)kompetens eller projektledning.

Angående namn så är det en strategi för att värva folk, en gång i tiden påbörjade jag ett elektroningenjörsprogram, men p.g.a. diverse saker tog ett sabbatsår. När jag kom tillbaka hette mitt program helt plötsligt dataingenjörsprogrammet och det var exakt samma kurser i den. Skolan hade bytt namn för att försöka locka dit mer studenter.

Annars läste jag även en transformerkurs, den fick jag 5p matte B-nivå för. De året innan mig läste exakt samma kurs med samma bok och allt, men de fick bara räkna den som en elkurs. Jag har även hört talas om kurser som kan hoppa upp och ner i nivåer, fast det inte påverkar kurs-innehållet något alls.

Nå jag tycker det är skit att varför kan de ej skriva vad program utbildar folk till klart och tydligt, utan använda en massa ord som man måste ha läst programmet för att förstå vad de betyder. Men det handlar om att locka folk och inte skriva sanningen. -T.ex. Vi har haft detta program i 10 år, ingen av studenterna har fått något vettigt arbete. Men rent teoretisk skulle man kunna arbeta som X efter utbildningen.

Jag håller i huvudsak med dig. Jag uttryckte mig en smula missvisande i mitt förra inlägg, skyller på stress. Jag menade inte att utbildningen var skit eller att chefsutbildningar absolut inte får läsas på högskolor. Jag menade bara att Data- och Systemvetenskap kan inte motiveras allena på att det skulle vara en bred utbildning för chefsskap och projektledning. Men givetvis finns andra motivationer. Det är jag som personligen ogillar utbildningen men det betyder inte att min kritik av den är kritik av dess vetenskaplighet. Förvisso har jag mildare kritik även av det slaget men jag ska försöka att inte blanda ihop de tu; utbildningens marknadsföring och namn, hur den (o)passade mig å ena sidan och utbildningens kvalitéer å den andra.

Angående namnet tror jag utbildningen har hetat i princip samma sak sedan 60-talet. Det är ingen ny utbildning i vilket fall. Men månne har den devalverats över tid; jag har svårt att se att den var så okonkret på 60-talet.

Det är mest själva namnet jag hakar upp mig på. "Datavetenskap", vad är det? Studiet av datorer, informationsteori, algoritmer och på det hela taget vetenskapen om datamaskiner och beräkningar kallas för datalogi. Vari ligger vetenskapen? Är det en induktiv vetenskap? Deskriptiv? Har den någon nollhypotes? Vilka teoribildningar finnes?

Det var så att säga marknadsföringen som jag fann felaktig. Utbildningen är säkert relevant för många och har sina kvalitéer men den har då rakt inte med datorer att göra! Det kändes mer som en utbildning i data-business och jargong.

MBY,
Det är ju det jag säger, du är lite mera hardcore. Du skulle passat in på en teknisk datautbildning. Där får du läsa algoritmer och sånt tills du spyr.

Men om man inte är hardcore, så är nog DSV bra. Det är en bred utbildning och utbildar projektledare, de kan lite om allt.

Mycket "hardcore" som värdeord...

Jag fann då rakt inte DSV som en "bred" utbildning. Snarare låst i samma mantran, RUP, UML, XML, UML, UML, UML, etc etc. "Projektledare" är lite för vagt för att det ska gå an att bara säga "utbildar projektledare". Ingenjörer brukar vara projektledare för ingenjörer, ekonomer för ekonomer. De har helt enkelt fått en projektledarutbildning. Ingen kan påstå att DSV utgör 160p (gamla systemet) med "projektledarkunskap". Så mycket ligger det faktiskt inte där i.

DSV är troligtvis inte ett dugg bredare än andra utbildningar. Historiker måste läsa en jäkla massa allmän historia även om de bara är intresserade av 1300-talet, paleontologer måste läsa en jäkla massa om fossil i olika eror och eoner även om de bara är intresserade av prekambrium, ingenjörer måste läsa en hel drös med matematik, hållfasthetslära, fluiddynamik, starkströmslära, skeppsbyggnad, etc, beroende på inriktning, även om de bara är intresserade av att koda java.

Man kan inte nosa pyttelite på en myriad områden och kalla det för "brett". Det blir som en pannkaka: Väldigt "bred" med synnerligen tunn.

1. På det här forumet är det helt meningslöst att försöka argumentera för något som inte innefattar sjuttongradsekvationer eller mikrochiplödning (...).

2. Ingen av mina fd kursare jobbar med projektledning eller "chefsskap".

3. Är det ingen som tänkt på att inte ALL systemutveckling som bedrivs kräver förståelse och/eller intresse för högskolematte?

4. Det är helt meningslöst att övertyga folk på det här forumet att något som inte är en ingenjörsutbildning också kan vara något att satsa på.

5. Lycka till.

Oj, det var mycket jidder här alltså.

Jag väljer bara att kommentera en fråga du ställde som jag tycker sammanfattar det mesta genom hela denna tråden.

Man får höra mycket skit om just den här utbildningen om man läser på diverse forum, främst av ingenjörer som anser att systemvetare inte kan nåt och att ingenjörer är bäst osv.

Det blir vad man gör av det.

Jag håller med. En utbildning blir vad man gör den till. Sitter man själv på fritiden så kan man bli bättre programmerare än en dataingenjör.