Är G ett krav när det gäller antagning till utbildningar?

Han lär ju ha blandat ihop behörighet med att man fortfarande kan få ett slutbetyg om man har IG eftersom IG ändå faktiskt är ett betyg, även om ett dåligt sådant.

Din polare hittar nog på lite för att skoja med dig

Njah tror faktiskt inte riktigt på det där, det beror på om man har "kämpat" för att få G eller om man har fått G utan att ens ha pluggat och därmed i princip gjort ett "val" att inte satsa på matte. Sen tror jag att det räcker om man verkligen är beredd på att kämpa och inser att man måste plugga matematik en hel del.
Dock rekommenderar jag att man läser Matte E på gymnasiet och ser till att man förstår just den matten också.

Jag är extremt tekniskt intresserad och valde att inte satsa på matte. Att matte skulle vara något universalverktyg för att kunna sätta ihop eller förstå sig på någonting mer avancerat än legomodeller med 5+ märkning är bara dumheter. Det som krävs är logiskt tänkande vilket matte är ett bra, om inte det bästa, exemplet på men matte i sig är knappast den mirakelkur den framställs som.

Jag gick på lektionerna, lärde mig vad som sades men jag orkade inte leka entusiastisk och nipprig över att ha löst YTTERLIGARE en ekvation exakt likadan som de tidigare 50 så jag fick bara G. Det krävdet enligt lärarna nämligen att man inte bara lärde sig, förstod det, kunde skriva rätt på proven och vara intresserad utan man var tvungen att se intresserad ut också.

Vet inte hur det är med elektroteknik men KTH tänker höja behörigheten till Matte E från och med 2010, så det talar väl för sig självt där.
Men de flesta som är tekniskt intresserade tror jag väljer att inte lägga all tid på matte, för att just gymnasiematte är löjlig i sig själv, det är dålig planering på kurserna och oftast kaotiskt på lektionerna och slutproverna är helt huller om buller och här tror jag många håller med mig. Så man ska inte se ner på de som väljer att fokusera på alla andra kurser på gymnasiet för att höja meritsnittet än just matte.

Du måste kunna matte för att läsa till civilingenjör. Allt man gör där är att räkna på saker. De enda tentorna jag inte har haft med mig miniräknaren på är just mattetentorna. Alla andra går ut på att beräkna olika saker. Det är inte heller som i gymnasiet där man fick ett gäng värden som passade fint i en formel. Här förväntas man härleda saker själv. Kan man inte lösa integraler eller differentialekvationer kommer man inte klara sig långt som teknolog. Man måste inte bara lära sig saker, man måste förstå saker.

Jag är extremt intresserad av teknik men jag är ganska kass på matte, jag är oerhört seg på huvudräkning. Fast jag ska inte säga att jag inte förstod, jag förstod fast jag var väldigt seg på att räkna. Därför sökte jag till datanätteknik, borde inte vara så mycket matte där. Hade varit kul med högskoleingenjör fast jag gick aldrig matte D+fysik B, valde slackerkurser ist.

Alltså det är skumt, jag tycker fysik är intressant att diskutera, speciellt mindfuck-fysik. Dock är jag hopplös när det kommer till "själva fysiken" (räkna).

Jo tack jag vet. Jag har läst rätt mycket matte på varierande nivåer och att det krävs hög nivå på dessa kunskaper inom vissa grenar är ingen nyhet. Jag menar bara på att det är väldigt löjligt att matte ses som någon form av magisk hatt man ska kunna trolla fram kunnande inom allting som heter någonting med tekni(s)k eller data från.

Beror ju helt på vad du ska bli. En renhållningstekniker lär ju inte behöva mycket matte.
När man pratar om tekniska utbildningar brukar man av tradition mena just civilingenjörsutbildningar och samtliga där kräver mycket matte. Den som kräver minst är väl informationsteknik och liknande men alla ingenjörer måste fortfarande läsa analys i en och flera variabler, linjär algebra och en del annat smått och gott.
Det finns ju faktiskt en anledning till att matematik kallas för naturvetenskapens språk. Det är så man beskriver allt inom naturvetenskapen och kan man inte matte så kan man aldrig komma längre än populärvetenskap i nivå med Illustrerad Vetenskap vilket är lite som att läsa Aftonbladet om man är kulturintresserad.

Dålig matte

Och visst, tankesättet ja, men det har jag aldrig protesterat mot. Att lära sig analysera, tänka logiskt inom givna ramar och annat som matte i grunden är går faktiskt att lära sig utan att för femtioelfte gången räkna ut hur långt kalles äpple flyger om slangbellan är spänd si eller så mycket.

Ge en unge en rubikskub och jag garanterar att när han lärt sig lösa den har han lärt sig betydligt mer om analys och de tankesätt som är bra att ha än vad han skulle ha gjort om han spenderat samma tid med näsan i en mattebok. Jag vet inte hur många jag känner som har mycket bättre betyg i matte än vad jag har men de har banne mig inte fattat hälften av det dem lärt sig. Visst, ger du dem en kopia på talen ur boken och ändrar siffrorna så löser dem det. Men de har inte lärt sig att använda kunskapen utanför detta, de har liksom inte tagit med sig någonting ur boken så att säga.

Och det är det jag menar. Matte a lá skolbänk i sig är inte någon mirakelkur, men ändå är det just det som det framställs som.

Det jag vill hävda är att man inte behöver kunna franska så länge man inte skall till Frankrike elle Kanada. Ska man inte lämna landet räcker det med Svenska och Engelska. Jag menar på att det man behöver kunna är att använda sin röst för att tala och sen lär man sig språket vartefter behovet uppstår till skillnad från hur matte behandlas idag där det verkar vara den generella åsikten att man behöver kunna så gott som ALLA språk för att klara av en dagstur till Norge...

Ingen mängd rubikskuber kommer lära dig lösa differentialekvationer. Det kan bara en mattebok och lite intresse göra.
Men jag kan förstå att matten på gymnasiet känns lite meningslös för man har inte så mycket nytta av den då den är så extremt grundläggande och inte alls inriktad på högre studier. Det är ett stort hål mellan det som man lär sig i gymnasiet och det som högskolan förväntar sig att man skall kunna.
i gymnasiet är en diffekvation alltid av andra ordningen och har man tur är den homogen, har man otur är den inte det och då måste man jobba sig med en partikulärlösning också istället för att bara ansätta ett karaktäristiskt polynom.
Detta sätt att hantera diffekvationer är helt meningslöst då du inte lär stöta på många som är så lätta att lösa. Det vore bättre att lägga den tiden på separabla diffekvationer eller ännu hellre lite mer allmänna numeriska lösningsmetoder.
Sen borde det vara obligatoriskt med lite linjär algebra i gymnaiset. Lite grundläggade om vektorer och lite Gausselimination hade underlättat mycket när man börjar på högskolan. Att inte grundläggande mängdlära tas upp är också skandal.