MUF på krigsstigen - Vill anfalla Eritrea

svensk teknik Vs eritransk skulle väl ge oss en liten chans(vid fullskalig invasion), men MUF bör återgå till verkligheten, 200 000 soldar mot våra, uhm inte ens 100 soldater(?) som vi har vid afrikas horn...

Det skulle ändå inte bara vara Eritrea man gick i konflikt med.... Tror att många andra länder skulle inte gilla om Sverige fick för sig att gå in i en annan land....

De eritreanska myndigheterna hänvisar till att Dawit är eritreansk medborgare, och hans fall därför en intern angelägenhet..
http://www.freedawit.com/aboutDawit

Såklart vi kan förhandla, men skicka in svenska soldater bara för att en person även har svensk medborgarskap tycker jag är fel. Detta har inget med att göra med hans ursprung, då jag tycker likadant med Annika Östberg, (bodde i sverige för över 40år sedan, ja då är personen inte sveriges problem)

Vilken pajas. Lite skillnad på att tillfångata sju pirater och att invadera ett land kanske? Speciellt ett av Afrikas mest militariserade länder med uppemot 300 000 soldater.

Skulle vara kul att se honom lägga fram det här förslaget för ÖB.

Att skicka soldater in till ett land och riskera att starta en krig på grund av en människa visar för mig att killen har väldigt lite aning om politik, och att börja sin "karriär" på det sättet visar att han är nog den siste kille man bör ge makt åt... Vist kan man ha bra åsikter när man är ung men den riktiga kunskapen, tänkande och åsikter skappar man sig först med ålder och när man har riktig utbildning, men vissa får för sig att dom vet allt redan när dom är 17 och har börjat sin första år på gymnasie- och då kommer det såna uttalande..

skillnaden mellan Dawit och Mehdi är väl att Dawit hade demokratiska ideal, medans Mehdi kanske inte hade det?(han blev väl aldrig fälld för terrorism väl? det är väl svensken som satt inne på guantamamo?)

EDIT: och det är därför tidningarna i sverige bryr sig om han så mycket:)

håller med dig där;)

Varken krig eller fritagning är någon särdeles bra idé. Inget av dessa är "krafttag" på något sätt utan bara dumheter. Krig över en person är meningslöst och ideologiskt, det samma gäller fritagning av en som ju inte är någon nyckelperson. Även detta förutsätter att man dödar åtskilliga personer. Vidare är facit för dylika operationer väldigt dåligt. Generellt sätt misslyckas 70% av dylika black-ops kapitalt och bara någon procent är fullständigt lyckade. De enda länder som möjligen har en något bättre statistik är Nordkorea och England (SAS). Att SSG eller SIG skulle klara detta bättre än någon annan är förstås orealistiska pojkdrömmar ala Tom Clancy. Dylika organisationer har man därför att man måste, inte för att man i teorin kan. Spara på resurser är klokt och att använda specialförband för en operation som med all sannolikhet misslyckas oavsett kompetens är ingen bra idé. Imagen är nämligen viktig i sig och en misslyckad operation ger betydligt sämre image än att utåt sätt verka flat. Inte ens krigsromantiska nationer skulle göra något sådant. Se på t.ex. USAs misslyckande i gisslandramat på ambassaden i Iran.

Risken för pinsamheter är alltså bra mycket större än någon lyckad aktion, varvid det hela kan avskrivas som populistiskt "gamble". Krig är av begripliga skäl ännu dummare då Sverige inte ens har logistiken att ta sig dit. Vi har helt enkelt ingen militär doktrin eller kapacitet för något sådant, vilket inte i sig på något sätt betyder att vår försvarsmakt är dålig. Ja, den är idag dålig, men även när den var bra, var den ändamålsenlig och inte till för pajaskonster i Afrika som även SAS skulle betacka sig. Visst vore det omåttligt coolt, men det är liksom inte poängen. Sanktioner är bättre och inget hindrar att man sprider FUD och gör sig obekväm. Man kanske kan _lura_ hem Isaak genom kidnappning vid förflyttning men till detta behövs inte ens en pistol. En sådan ställer bara till extra problem om och när operationen misslyckas. Han kan ju vidare dö på kuppen.

Jag tycker det räcker med den åsikten som MBY lägger fram.
"omåttligt coolt" är i mina ögon tillräckliga skäl för en black ops.

In med några helikoptrar och lyft ut dawit.
Visst, jag skiter fullständigt i honom egentligen då han satt sig själv i situationen han är i.

Man flyr inte från ett land och sen när man fått medborgarskap i sitt nya land åker tillbaka igen...

Jepp och jepp. Inget av vad jag sa tyder på att SSG eller någon annan skulle vara dålig.

Men dock, lyckade operationer kommer faktiskt till allmän kännedom i högre utsträckning än misslyckade (om de inte misslyckas framför ögonen på någon som kan och vill berätta), åtminstone i väst. Om något klassificeras som hemligt av t.ex. DoD (USA) är det ett tecken på misslyckande. Lyckade operationer har ett ohemult propagandavärde. Och, ett viktigt och, hemliga lyckade operationer är inte direkt falsifierbara, varpå vi inte har någon statistik. Antalet misslyckad hemliga kan vara lika stor eller större. Att räkna med sådan vi inte _kan_ räkna med är liksom att flytta målsnöret.

Wykman verkar inte vara det minsta verklighetsankrad...

För mycket spritfester?

Särskilda Inhämntnings Gruppen(SIG) ägnar sig åt spaning

Särskilda Skydds Gruppen(SSG) ägnar sig åt strid

så kan man väl enklast beskriva de "Spec Ops" förband vi har i sverige

Jo, det är tänkbart. Men den största aktiviteten av detta slag var ju under kalla kriget, och en del av detta har ju nått ytan i efterhand.

Fast, vi måste kanske skilja på olika typer av operationer. Klart att det finns sådana där framgång också mäts i hemlighetsmakeri och misslyckandet endast mäts i offentligt ljus. Som när Frankrike sprängde en Greenpeace-båt i Australien. Resonemang kring huruvida hemlighetsmakeri i sig är framgång beror alltför mycket på typ. I fritagningsoperationer kan man dock inte gärna hemlighålla att personen inte fortfarande sitter där han sitter och då är världens "mätbara", offentliga tillstånd efteråt som avgör lyckande eller misslyckande. Mycket få "black-ops" är dock strategiska för det långa loppet, så framgång eller misslyckande står klart rätt fort och det kan finnas ett propagandavärde i att vara offentlig. Fast i sak är det inte det som styr, utan det omvända; finns det verkligen behov av högsta hemlighetsmakeri? Om inte, behövs inga propaganda-pressreleaser för att det ska komma upp till ytan. Många kända operationer kännetecknas ju just av att operationen i stora drag är känd, effekterna mindre kända och syftet är spekulativt. I sådana fall, vilka torde vara vanliga, har alltså inte myndigheter gjort något specifikt för att "propagera", de har bara inte haft behovet av strängaste sekretess i efterhand. Just sådana operationer som inte ger någon mätbar offentlig förändring är ju dock också sådana som går att hemlighålla om de misslyckas. Ja, i synnerhet om de misslyckas. "Offret" är ju ej heller pigg på att avslöja att de utsatts för detta, om inte misslyckandet består i ett nedskjutet plan, skapandet av en martyr eller något annat som kan väcka sympati och avsky och därmed har ett propagandasyfte.