Undersökning om det svenska skolsystemet

Man skulle kunna lägga grundgymnasie-matten, engelskan, etc i ett 10 grundskoleår, så att gymnasiet för många utbildningar på så sätt enbart blev en inriktningsval.

Problemet är dock att när de får några år sedan ändra betygssystemet, till det nya (IG, G, VG och MVG) så stängde de samtidigt ute folk från gymnasiet. Förr i tiden kunde man ha en 1:a i matte, engelska etc och ändå skaffa sig en gymnasieutbildning. T.ex. inom industri och få riktigt bra betalt efter utbildningen. Lite längre tillbaka runt '90 så var många gymnasieutbildningar dessutom 2åriga och ingen matte, engelska etc var ej obligatorisk. Detta kan tyckas vara skit, men samtidigt blev "ingen"(väldigt få) utestängd.

Nå gymnasienivån är oftast riktigt låg, men samtidigt tror jag inte högre tempo skulle gynna majoriteten. De flesta ungdomar väljer utbildning som de inte riktigt vet vad de är, detta gäller även högskolestudenter. Men skillnaden är att det inte gör så mycket i gymnasiet, då man ofta ändå får läsa om vad man har lärt sig i en senare utbildning.

Det jag tror är att höja variationen på gymnasiet, utbildningar med högt tempo för dem som vill ha det. Elitklasser och klasser för folk som inte är så bra är en självklarhet. Så när de t.ex. gör flera naturklasser, låt då de med bäst betyg hamna i samma klass. (ja betyget säger inte allt)

Rena yrkesutbildningar för de som vill ha detta, där självklart inte ett G i varenda kärnämne skall vara ett krav för att få börja programmet.

*edit* Fast om man gör historiblickar så skall man tänka på att arbetsmarknaden har förändras och högre teknisk krav krävs, många av våra föräldrar gick bara 7år grundskola och inget gymnasium. Ändå så var det inget problem på arbetsmarknaden, sa någon 15åring att den var arbetslös så förstod inte folk vad den menade. För ordet arbetslös var inte ens med i deras vokabulär.
Så kanske vi kommer kräva att folket är mer "akademisk utbildade" och på så sätt höja studietiden, som vi hela tiden har gjort.

Du sätter fingret på något intressant i stycke 1 och 3, speciellt sett utifrån frågeställningen: Vad är syftet med en gymnasieutbildning?

Jag tolkar det som att syftet är:
1. Förmedla en viss grundkunskap som ska främja demokratin genom att ge en generell grundkompetens som delas av en stor del av befolkningen.
2. Förbereda för fortsatta studer.

Det första syftet skulle uppfyllas mycket bättre med ett extra grundskoleår för studier i kärnämnena.
Det andra syftet misslyckas gymnasiet med totalt. I de fall man faktiskt råkat läsa något som går att tillämpa på högskolenivå så har majoriteten ändå hunnit glömma bort det. Det som gymnasiet borde lära studenterna är studieteknik, något som inte heller görs. Allt gymnasiet lyckas med är en felinlärning av studieteknik, med ytinlärning och total avsaknad av analys.

Matte A och B borde tillhöra grundskolan (matte A är i princip repetition av grundskolan). Kemi A och fysik A kunde man nog klämma in där med. Kanske engelska A med. Sen trycker man ihopde ämnen som idag ingår i år 1-9 till 7 år istället så att man får någorlunda vettigt tempo. Då tycker jag grundskolan skulle va najs

Jag gillar det brittiska A-level-systemet. Även IB:s system är bra. Där finns inspiration att hämta.

håller med alldeles för mycket ytinlärning

Jag började fylla i er undersökning, men mina åsikter om/förakt för det svenska skolsystemet går inte att få in i er undersökning på ett bra vis.

Jag skulle vilja vända på det och ifrågasätta varför åldern är en så viktig faktor i den svenska skolan. Vissa kan knappt torka sig själva i arslet när dom är 16. Andra kan driva små företag framgångsrikt. Vi skulle lika gärna kunna dela in barnen efter storleken på deras snoppar. Det har ungefär lika stor relevans för deras mognadsgrad som ålder.

Borde inte hela skolans funktion vara baserad på uppskattning och uppföljning av elevernas mognad?

Ja, varför inte? Det bör väl vara upp till föräldern och barnet att uppskatta vad som tjänar barnet bäst.

Ja.

Nej. Man bör tidigarelägga yrkesutbildningar i den mån det går och hyvla ett år av utbildningstiden, om inte mer. 3 år för att lära sig tapetsera och kladda lite färg på en vägg? Snälla. Barn är inte korkade.

Grundskolan skulle vi kunna kapa från 9 till 5 år till att börja med. Sedan bör vi utgå från individens förmågor, behov och önskemål när vi planerar för framtida bildning inom ett eller flera yrkesområden.

När jag gick i gymnasiet för 5 år sedan så var det plågsamt understimulerande.

Finns det verkligen utrymme för skillnader mellan olika grundskolor? Riktlinjerna är ju tämligen styva.

Om vi hade varit programmerbara mikrochips så hade det varit en alldeles utmärkt idé. Men nu är vi ju inte det. Vi är individer. Och vi är väldigt olika. Så nej.

Bör yrkesutbildningar följa vissa standardiserade mål? Ja, i dom flesta fall.

För att bli en god, anställningsbar svetsare så behövs det en mängd baskunskaper om hur man bäst hanterar smält metall utan att skada sig själv eller sin omgivning och hur man går tillväga för att skapa jämna resultat.

För att bli en god akademiker så är en standardiserad metodik mycket viktig om man vill bli tagen på allvar i den vetenskapliga världen.

Det viktiga är inte huruvida en lärare har förmågan att stoppa in sakkunskaper i ett barns kranium. Det viktiga är lärarens attityd och förmåga att uppmuntra barnet att på egen hand samla kunskap. Får individen en tvärnit i sin utveckling när den 12-åriga tvångmatningen med sakkunskaper upphör så spelar det ingen roll hur bra lärarna är på standardiserade test.

varsågod

Är det någon som tycker att något av ovanstående berör faktiska problem, eller försöker ni bara undersöka alternativa idéer?

Det var ett sablans tjat om lärarnas kvalitet hit och dit, det räcker väl att ha godkända lärare. Folk måste inse att det som ytterst bestämmer en elevs studieframgångar är eleven själv. Att lägga enorma resurser på att ta fram så kallade 'elitlärare' för att göra halvsunkiga elever av sunkiga elever är bara att anses som slöseri.

Om det är något som kan påverka motivationen hos eleverna är det ju just läraren. Det borde läggas mindre vikt på lärarnas ämneskunskap och mer vikt på pedagogik och förmåga att stimulera eleverna. Sen borde man kanske försöka rensa bort allt flum som verkar stoppas in i lärarna nuförtiden.

Det vill säga sänka nivån på utbildningen ännu mer? Nivån på gymnasiet är redan skrämmande låg, vilket påverkar högskolan där nivån också får justeras åt ett håll, nedåt.

Alla som läser på gymnasiet kommer väl ändå inte att läsa på högskola?

Bättre pedagogik tror jag också på, särskilt bland "IG-barnen".

Nej nu har du fått det om bakfoten. Ett bra exempel på detta är hantverkare. Många är väldigt duktiga inom just sitt område men väldigt korkade överlag. Det gör liksom ingenting, så länge dom är bra på sin sak. Ett-två år ute i arbetslivet är således betydligt viktigare än samma tid bakom skolbänken i gymnasiet. Det är oftast mycket bättre att vara realist än att alltid sträva efter politisk korrekthet.

Det sa jag aldrig, utan det är din egna tolkning av det jag skrev.

Personer som inte ska läsa vidare ha oftast svårare för teoretiska ämnen, t.ex matten. Du kan ju fråga dig själv vad som är viktigast:
1. Läraren ökar sina pedagogiska kunskaper och lyckas få eleverna att klara av (G) i matte A (och möjligtvis B).
2. Läraren kan 5 tusen formler i huvudet istället för 4 tusen.
Blir det ingen bra utbildning om man väljer alternativ ett?

Så sant. IP och skolbänk går bara inte ihop.

Givetvis inte. Jag är för en höjning av nivån, om vi ska ha en chans att konkurrera internationellt måste vi ha bättre utbildad arbetskraft. Att lägga mindre kraft på ämnesutbildning under lärarutbildningen kommer inte sänka nivån, en normalbegåvad kommer inte ha några problem att ta till sig den informationen när denne lägger upp lektionerna, och när man repeterat samma sak i 40 år kommer det sitta. På gymnasiet blir det såklart viktigare med ämnesutbildning, men 4,5 år för att bli gymnasielärare är alldeles för länge.

Det får dom väl ändå göra nu?

Det är lite delade meningar i just den frågan och i praktiken fungera det inte ändå. Som så ofta händer så klagar bråk-barnets föräldrar hos lokaltidningen och vips så får läraren skulden.

Angående hur vida lärare får skicka ut elever har jag av min handledare (läser till lärare ifall ni undrar) fått ett tips på en riktlinje som jag tycker är ganska vettig. Den skiljer grundskolan från gymnasiet. I princip bör inte en lärare skicka ut eleverna från klassrummet i grundskolan då de faktiskt enligt lag är skyldiga att vara där. Läraren står inte över lagen och bör då inte skicka iväg eleverna från deras skyldighet.

När det kommer till gymnasiet finns det en stor skillnad. Gymnasiet är frivilligt och det är upp till eleven om denne vill vara där eller inte. Därför kan läraren hålla en striktare linje och har mer befogenheter när det kommer till att skicka ut eleverna från lektionerna.

Ska även klämma in att detta är mina högst subjektiva åsikter som inte behöver vara den enda sanningen. Ville bara delge mina tankar.