Ursprungligen inskrivet av ed76
Behövs någon mer åt MBY hållet än mig som kan gneka ut på vilka olika sätt man använder ahem-bitars xxxxxxx. Men om du menar längden på minnesaddresserna eller vad det kallas på fackspråk "så man kan använda mer minne" så blev 128bitar så mycket att windowsminiräknaren fick krupp.
Jag läste någonstans att 128 bitar i det sammanhanget skulle räcka fint till ramminnesstorlek tillräckligt stor för att få in all data som finns i hela världen just nu utan problem.
Någon kanske kan illustrera ungeför hur mycket det blir på ett bättre sätt typ "om vi säger att det finns 500 millioner datorer i världen total med en genomsnittslig hårdiskstorlek...." eller dylikt.
Fick även intrycket att om vi skulle börja köra i 128 i stället för 48 skulle datorerna bli ganska mycket slöare, vet inte hur mycket det ligger i det.
Tja, du har rätt. Förvisso finns det redan i specialfall 128-bitarsarkitektur men generella 128-bitars-cpuer förefaller opåkallade. Ordlängden är ingenting som följer någon exponentiell utveckling likt mängd RAM eller beräkningsprestanda så att vi i framtiden kommer få 256/512/1024-bitarsarkitekturer. Den utvecklingen går mycket långsammare, om alls. Windows 8 kommer inte stödja 128-bitarssystem eftersom sådana x86 inte kommer att finnas. Windows 8000 år 10009 kanske stödjer det, vad vet jag, men nyttan av bredare bussar till ALU (det som egentligen definierar ordlängden) avtar stadigt. Att man kan ha bredare och bredare bussar mot RAM är en annan sak, det går ut på att flytta flera ord samtidigt, inte bredare ord.
För att förstå det komplett ointressanta med 128-bitarssystem kan man dra sig till minnes Bradfords lag om exponentiellt avtagande. Lagen har inte direkt bäring på frågan men konceptet är det samma: Högre tal är sällsyntare än lägre. Hur många gånger förekommer talet 1 (som får plats i en bit) i en typiskt programmeringsuppgift jämfört med t.ex. det godtyckliga talet 646 879 341 657? Mer generellt: Hur ofta förekommer stora tal jämfört med små? Svaret är att små tal förekommer våldsamt mycket oftare. 8 bitar räcker till alla tal mellan 0 och 255 (eller -128 till +127 med signed integer), vilket täcker en förkrossande majoritet av alla tal i bruk. 16 bitar räcker till tal upp till 65 536 (eller 32 767) och 64 bitar räcker till 1,8 * 10^19.
Flyttal har länge varit 32, 64 eller 80 bitar och 128 bitars flyttal skulle förvisso vara välkommet ur precisionssynpunkt, men precis som 4096-bitarstal som t.ex. används för asymmetrisk kryptering (RSA) är dessa något som man hyggligt sällan behöver använda och är det något datorer alltid har kunnat så är det att sammanfoga (konkatenera) flera bytes efter behov (det är därför som även en 8-bitars C64 kan hantera stora tal. HPs miniräknare byggde länge på en 4-bitarsarkitektur och hanterar tal upp till +/- 9,9 * 10 ^ 499 [vilket för den garvade genast avslöjar beror på BCD-kodning]).
256-bitars minnesadress kommer aldrig att komma helt enkelt därför att den mängden RAM inte kan förekomma även om vi använder alla atomer i den lokala galaxhopen som minnesceller. 128 bitars adressbuss är nästan lika fånigt mycket (typ en planet av minnesceller eller så - accesstiden skulle också bli mycket lägre än idag på grund av ljusets hastighet som begränsning).
Slutsatsen är att för specialtillämpningar kan 128 bitar mycket väl platsa (ibland skulle man rentav vilja ha mer), men aldrig för minnesaccess och antagligen inte generellt på grund av att man alltid kan konkatenera om det behövs varvid 128 bitar vore en puckad (läs oekonomisk) arkitektur. Den som tror att nästa eller nästnästnästnästa Windows kommer stödja x86-128 har inte förstått det här med exponenter.
http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."
