Ångest, vad kan man göra?

Motionerar du?

Att vara snäll mot sig själv & sin kropp är bra,
det gör dig dessutom redo för framtiden på ett bra sätt.

Har du någon plan för framtiden, eller vill du "bara ha ett jobb"?
(Det är ju lättare om du vet vad du vill - & försöker ta dig dit.)

Läser du bara matte B? Tänkte mest ifall du har mycket dötid eller onödig fritid över (tid som man kanske bara tror att man behöver) så sök något kvällsjobb som t.ex ICA öppet till 22:00. Att faktiskt ha en daglig rutin med arbete gör på sig bra då man känner att man faktiskt gör något för samhället. Dessutom så är det sociala inom arbetslivet en viktig del för att kunna avancera sedan. Oavsett om du jobbat på lager eller varit pizzabagare.

Vet själv när jag började jobba som installationselektriker för snart 5 år sedan. Kände mig som en ovälkommen plåga och helt oviktig. Var inte direkt skolad i det grova språket eller kunde genomskåda skämt som bara lät allvarligt :). Kunde lika bra ha stannat hemma.

Nu, 5 år senare är det bara så här: Jag gör som jag vill...

Börja läsa på heltid? Du skaffar dig en utbildning samtidigt som du träffar massvis med folk. Är ju ingen förlust om du skippar lån och fortsätter att bo hemma.

Du bör börja fundera på vad du vill arbeta med, vad som intresserar dig. Och sedan utbilda dig till vad det nu är du är intresserad av.
När man är ung, som dom flesta av oss här på forumet så är man inte så van vid motgångar. Så det känns extra jobbigt när man väl stöter på en.
De flesta av oss har oftast haft en kanske för bekväm uppväxt.

Men kom ihåg, du lever i Sverige, du kan i princip utbilda dig till vad du vill.

Jag förstår inte hur du kan läsa på komvux samtidigt som du är arbetslös, men jag antar du har kollat upp reglerna innan. Fast de har kanske börjat med deltidsarbetslös nu med studier?

Sedan är du inte alls gammal och extremt massa ungdomar sitter i precis samma sits som du i sverige, räcker dessa inte till så kan man glo på diverse kanaler på Internet och se vilket helskotta vissa har.

Angående studier så leder enbart matte B ingenstans, men jag antar att du har plan på ett program av något slag därefter? Isåfall så har du ett mål som du kan satsa emot.

Angående ditt jobb som tågvakt så får du väl skaffa kängor och riktiga sockar? Har du ej råd med nya kängor så säljs de även billigt i secondhandbutiker.

Se om du kan få träffa en kurator. Det hjälpte väldigt bra för en av mina kamrater som förvisso inte var arbetslös, men av lera olika anledningar mådde ganska dåligt (utan att egentligen lida av Depression).

Hade ungefär samma sak som du och fick sertralin utskriven av min läkare. Har tagit 1 tablett per dag i 6 månader och trappar ner nu.. Blev inte beroende och kände nästan inga nertrapnings-symptom alls- din läkare lär knappast skriva ut "tunga" mediciner åt dig i första hand utan kollar först hur du svarar på SSRI som har nästan inga biverkningar alls

Jag själv brukar ha som huvudsaklig räddning när livet är som svårast; att försöka sätta upp mål i framtiden som kan kan och vill göra. När jag inte har något fint att se fram emot i framtiden så blir jag en gnutta deppig och det ställer till det för mina studier på gymnasiet bland annat.

Sedan så är min dagliga dos av musik ett måste för mig. Lugn Chillstep är det jag huvudsakligen lyssnar på, som jag också starkt rekommenderar. Ett exempel kan vara http://youtu.be/V4WfBD0CbPs?hd=1

Har inte så stor erfarenhet av arbetslöshet(även om jag är det), men i Sverige har vi utbildning för allt. Min tidigare arbetslöse far slutade röka för att utbilda sig till en kock och slaktare, en av de bästa valen han gjort i sitt liv enligt honom själv.

Kan som tillägg också tipsa om GMU, det som tog över efter lumpen. Har själv inte ens behörighet till det, men har gått "Sjövärnskåren" 2 av 3år vilket är typ marinen för yngre för att rekrytera nya soldater, och det är sjuhelvetes kul måste jag säga. Finns efter det mycket man kan göra inom försvaret, ett yrke för varje person

Hoppas det löser sig

Om du har högskolebehörighet tycker jag du ska börja plugga på heltid.

Annars så har du alla låg-kvalificerade jobb, såsom tidningsbud, brevbärare.
Har du körkort ökar dina chanser också till jobb.
Lumpen kan ju också vara ett alternativ.
Bor du i en storstad är ju det ett +.

Sysselsättningen finns, det handlar om att bredda sina vyer och fortsätta leta.

Nu läste jag inte alla inlägg, men jag var i en liknande situation när jag var 20 (är 25 idag). Jag hade varit arbetslös en längre tid, sen lyckades jag få ett städjobb där jag vantrivdes otroligt mycket och fick slita mer än vad jag tror är lagligt.

Jag sa upp mig från jobbet och började sedan leta lägenhet i sthlm. La upp en annons på blocket och fick ett boende nästan på en gång (det är inte så svårt som folk säger, bara man inte är för petig. Att hitta en liten etta ute i en förort där man får bo några månader är inga problem).
Sen stack jag bara, skaffade mig en "praktik" på egen hand (egentligen gick jag bara till en polare som hade ett produktionsbolag och frågade om jag fick hänga på kontoret och hjälpa till med stuff, obetalt. För övrigt samma företag som jag idag jobbar på). Det var sjukt svårt att få pengarna att gå runt, men det gick på något vänster ändå.

Det som gjorde susen för mig var just det, att byta stad. Jag hade egentligen alla problem kvar, men att få flytta hemifrån och att få lära känna en ny stad räckte för att gnistan skulle komma tillbaka, då löste sig resten också.

Finns ingenting att vara missnöjd med! jobbmarknaden idag är rätt trång, och jag hade faktiskt jävligt tur att jag fick det jobbet jag har idag. jag är 19år, och råkar känna min chef. Annars hade jag nog suttit hemma jag med.

Men gör såhär!

Motionera, ev gå på gym? kan ju öka din självkänsla. GRYMT BRA om du söker jobb!

Det är otroligt viktigt när du söker jobb att du visar att du står på marken med båda fötterna.
Du ska visa att du kan och VET att du själv kan. Det är nog rätt svårt om man har dåligt självförtroende.

Du kan också söka utbildningar, såsom mattläggare eller vad som, känner flera som gick ut gymnasiet och kom ingenstans, dom säkte utbildning med praktik som mattläggare och idag jobbar dom och tycker det är otroligt kul!

Lycka till!

Vill först rekommendera dig att kontakta din distriktsläkare, medicinsk rådgivning på internetforum ersätter inte läkarbesök vilket du skulle kunna vara betjänt av. Men det finns många fina råd i den här tråden du kan ha god nytta av att ta tillvara på! Jag kan bidra med några allmänna råd om hur man kan minska ångest:

Livsstil
En "sund livsstil" är en bra start. Regelbundna rutiner med adekvat mängd sömn (inte för mycket, men heller inte för lite!), ordentliga måltider och regelbunden motion är en bra början. Det behöver inte handla om några maratonlopp, en rejäl promenad per dag är en bra början!

Ångesthantering
Kognitiv terapi, som nämnts ovan, har visat sig ha god effekt mot ångest. Poängen med behandlingen kan sägas vara att lära sig tankesätt vilka gör ångesten mer hanterbar. En början kan vara att undvika flyktbeteende, det vill säga att inte undvika situationer som skapar ångest. Undvikande bygger på ångesten medan exponering för ångestskapande situationer istället minskar ångesten. Jag vet - det är lätt att säga, men också förbannat effektivt!

Läkemedel
Vissa preparat är effektiva mot ångest, men skapar beroende vilket gör att högre och högre dos krävs för att uppnå effekt, och ångesten förstärks när man slutar. Således ingen bra idé i längden. Preparaten i fråga kan ibland förskrivas mot mycket stark ångest, men undviks så långt det går, och din vilja att inte ta dem om du inte absolut måste är en nog en god inställning. Andra preparat, främst så kallade SSRI-preparat (till vilka exempelvis Sertralin och Citalopram som nämnts ovan hör) är effektiva i längden, och är inte beroendeframkallande. Biverkningarna är oftast milda.

Äsch, jag personligen tror inte så mycket på "Social/telefon/[valfritt namn här]"-fobi. Jag har pratat med folk som påstår sig ha lidit av t.e.x. "Social fobi", eller "Telefonfobi". Enligt damen i fråga så "försvann fobin, när hon hörde min sexiga röst". Så det var ju som man säger DET!:D Men å andra sidan: det är bra jag hade den inverkan på henne så att hon blev frisk!;)

Som någon sa för ett tag sedan: "Jag har inte Social Fobi - jag är svensk!:D;)"

Jonas Wahlström (han på Skansen): brukar säga att han varje dag har folk som säger att de har fobi för spindlar, ormar och annat smått. Men Prisa Herren (Jonas;)) ty när han har låtit besökarna få bekanta sig med det aktuella djuret i fråga så har deras fobier försvunnit.:D Så Herr Wahlström och Herr MacEnkronan är nog två bra individer som räddar världen från fobier.:D:D (Om han är Gud, gör detta mig till Jesus då?;)). Jag har för övrigt MP3:n där Wahlström talar om detta om någon nu skulle undra.:)

Poängen är att jag ALDRIG ALDRIG har någon av mina utländska vänner som har uttalat att de lider av X eller Y problem.:) Nej jag tror att detta "klagande" har något med det faktum att göra att vi är svenskar.:P

Mitt råd till dig kära TS det är är att du slänger iväg detta och helt enkelt ägnar dig åt en karaktärsdanande aktivitet och FÖRAMFÖR ALLT ägnar dig åt en aktivitet som tar dig UR Fas 3-prylen (och allt vad AMS saker nu kan tänkas heta) och hade jag varit som dig hade jag sökt arbete utomlands. Holland är ett utmärkt val: du behöver inte ha så mycket erfarenhet för att få börja jobba på något lite "enklare ställe", typ packa lådor eller liknande, jobba där en månad och byt upp dig bit för bit tills du har hittat något du trivs med.:)^^ Ty när du återvänder kommer du tacka mig och säga något i stil med:
-"Tack MacEnkronan för att du fick mig att inse att det finns så mycket mer än Fobier och Fas 3-jobb".

Många är väldigt egenkära och hemkära och det gör att folk får problem med att "fungera" i andra länder. Många brukar se utlandsvistelsen som "En längre semester" ("vi är ju ändå bäst här hemma:D") men om du integrerar dig i landet av ditt val så kommer allt gå kalas!:D:D Plocka fram Staken helt enkelt!:):D

Detta kanske låter "farligt" i mångas öron, men lyssna inte på olyckskorparna (om de dyker upp här) för det är inte alls farligt att, våga åka utanför - och framför allt lämna - kommunens 50-skylt, strunta i Svensktoppen, Let's Dance och bidraget!:):D

Jag själv har bestämt mig för att flytta utomlands!:)<3 Jag har tröttnat på Hötorgskonst, konstiga sociala strukturer, det urholkade folkhemmet, kylan (både den sociala och väderleksmässiga), folk som inte vågar lämna ekorrhjulet osv. osv.

På Fritiof Nilsson Piraten's gravsten står att läsa:

"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972."

På min gravsen bör det ju stå (Lo contrario de Nilsson):

"Här vilar en Krona, som tröttat att för Sverige hora! Kronan till annat land drog, för att hålla drömmen vid liv! Inget liv eller kiv i Kronans inre huruvida drömmen skulle förverkligas eller inte - Han dog som en uppfylld man av drömmar, erfarenheter och förverkliganden i sitt sinne!"

Ja eller något ditåt i alla fall!;):D

Lycka till TS!:)<3 Cuidate y mucho abrazos!:):D

Har du mycket cash kvar? kanske du ska åka på en lång semester? Australien? De flesta hitta ganska lätt jobb där.
Stanna där ett år sen åk Kina/Vietnam och de andra länderna som ligger nära där.

Kanske åka till Holland för testa cannabis? För din ångest.

Gött att herrn är vid gott mod igen!:D:)<3

Är lika gammal som dig och har själv ångest som först och främst påverkar min aptit. I början trodde läkarna att det var fysiskt, men har visat sig att min mage i stort sätt får magkatarr när jag känner mig nere. Äter Mirtazapin som är en svag ångestdämpande som dessutom gör en trött några timmar (man tar på kvällen) vilket betyder att man också sover väldigt bra på dem. Det jag känner som hjälper bäst är när jag arbetar i t.ex. projekt i skolan, eller på annat sätt får en fast dygnsrytm, med bra mat/sov-tider osv.

Jag tror personligen att ångest nästan blir värre om man går runt och tänker på det, men självklart är det skönt att undvika. Det är skönt att du känner dig bättre och du ska se att du nog kommer må jättebra sen när det ordnat sig med jobb etc. Skulle du dock börja må sämre så se till att försöka prata med nån psyk och gärna nån nära vän. Tror de flesta är förstående och det är ofta skönt att prata av sig.

Läste igenom hela tråden och det här är det ENDA inlägget som inte är helt jävla bullshit! Om ni inte har erfarenhet av hur det är att må psykiskt dåligt (och då menar jag inte att vakna på fel sida eller vara irriterad på kollegan) jag menar i övervägandet av att man själv inte tycker att man förtjänar att leva.
Att hata sig själv för utséende, betéende eller olika aspekter, har ni känt så? Nej trodde väl inte det.

Sluta leka psykoterapeuter och berätta att vi hittar på, gör någonting vettigt istället.