En atom baklänges genom tiden?

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Nov 2011

En atom baklänges genom tiden?

Det har ju spekulerats om att det skulle finnas partiklar som går snabbare än ljuset, och därmed rör sig baklänges genom tiden. Jag undrar då, hur skulle vi veta om t.ex. en ensam atom gick bakåt i tiden. Den är tillsammans med några vanliga atomer och rör sig inte åt något speciellt håll i rummet. Finns det någon bra på fysik på detta forumet som kan upplysa mig lite?

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001

Vanliga atomer har inte imaginär massa, utan tvärt om ordinär massa, så det går inte. Står du vidare still i rummet så går du framåt i tiden i samma takt som allt annat i din referensram. Det är föresten få fysiker som verkligen tror på tachyoner (som inte heller skulle stå stilla utan skulle gå fortare än ljuset).

http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Nov 2011
Skrivet av MBY:

Vanliga atomer har inte imaginär massa, utan tvärt om ordinär massa, så det går inte. Står du vidare still i rummet så går du framåt i tiden i samma takt som allt annat i din referensram. Det är föresten få fysiker som verkligen tror på tachyoner (som inte heller skulle stå stilla utan skulle gå fortare än ljuset).

Okej. Men om en Tachyon går nära en ljushastighet snabbare än ljuset så måste de väl stå nästan still i rummet igen?

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Källaren
Registrerad
Sep 2004
Skrivet av Aleshi:

Okej. Men om en Tachyon går nära en ljushastighet snabbare än ljuset så måste de väl stå nästan still i rummet igen?

Om den går snabbare än ljuset så står den väl inte stilla utan åker runt som en galning

AMD Athlon xp 2100+ | Asus A7M266 | 512 DDR | GeForce3 | 40 GB Hdd | DVD Plextor 16X

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
V-ås - är jag inte söt?
Registrerad
Jul 2001

Jag undrar var uppfattningen kommer ifrån att om en partikel mot all förmodan skulle färdas snabbare än ljusets hastighet så skulle den färdas bakåt i tiden. Lorentzfaktorn har ju ingen reell lösning för v >= c. Vad som händer med partikeln vid en högre hastighet än ljusets borde därmed vara odefinierat.

Coola låtar i massor!
http://revolvermen.com

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001

Nja, vi kan väl definiera imaginär tid. Nu vill inte jag vara djävulens advokat och varken jag eller de flesta som faktiskt är fysiker trycks tro på tachyoner. Men tanken är att dylika partiklar bryter lorentzfaktorn och kan användas för kommunikation bakåt i tiden, så i någon mening går partiklarna bakåt i tiden: http://en.wikipedia.org/wiki/Tachyonic_antitelephone#Two-way_...

Jag antar att det är "valfritt" om man tolkar imagniär proper tid som baklängestid, eller om man betraktar det som att lorentzfaktorn är bruten och därmed ger ett imaginärt svar som ska tolkas som reellt (måhända med någon transformation och/eller teckenbyten).

Edit: Var tusan klockan ska befinna sig eller se ut, som ska mäta imaginär proper tid är helt bortom mig...

http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001
Skrivet av Aleshi:

Okej. Men om en Tachyon går nära en ljushastighet snabbare än ljuset så måste de väl stå nästan still i rummet igen?

Hmm, bra fråga! Jag tänkte först säga "nej, eftersom partikeln kan färdas i någon given riktning", men med tanke på att just rum och tid är sammanflätat vid ljushastigheten så vette fan hur det ser ut vid 2c. Men jag gissar att 2c, 3c, xc är "legala" hastigheter för tachyoner. Om man nu vill tro på dem, dvs.

http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Nov 2011
Skrivet av MBY:

Hmm, bra fråga! Jag tänkte först säga "nej, eftersom partikeln kan färdas i någon given riktning", men med tanke på att just rum och tid är sammanflätat vid ljushastigheten så vette fan hur det ser ut vid 2c. Men jag gissar att 2c, 3c, xc är "legala" hastigheter för tachyoner. Om man nu vill tro på dem, dvs.

Du verkar definitivt göra skäl för din forumstitel. Tack. Jag tolkar detta som att ämnet kanske inte riktigt behandlats. Jag får söka vidare lite, du har redan använt dig av ordval jag tänkte kolla upp lite mer om.

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001

Jodå, visst har ämnet säkert behandlats. Men jag utger mig inte för att veta hur det står till.

http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2003

Nu vet jag inte direkt om mitt svar rent tekniskt är direkt relaterat då jag inte kan någon fysik alls, men jag läste faktiskt lite om (vad jag tror är samma sak som) detta på Wikipedia för några dagar sen, snöar ofta in på artiklar som jag inte ens förstår hälften av

http://en.wikipedia.org/wiki/Arrow_of_time
http://en.wikipedia.org/wiki/T-symmetry

Hoppas det ger något!

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001

Denna tråd får mig att tänka på något som är ganska ångestladdat för mig. Jag har som princip att i vetenskapens namn alltid luta mig åt konsensus i ämnet som jag själv inte behärskar. Principen är att om jag inte vet speciellt mycket om ett fält, är det klokast att lita på de som vet något om fältet eller är involverad i det. Vissa undantag är "patologiska" fält där utomstående expertis kanske har en klarare bild än inomfältare på grund av att inomfältare är protektionistiska. Detta gäller t.ex. parapsykologi och psykoanalys, två dödfödda och mer eller mindre pseudovetenskapliga områden som helt enkelt vägrar att försvinna på grund av denna protektionism och revirpinkande.

Ett av de sista ämnen man förväntar sig något sådan inom är fysik, och det ska mycket till för att jag ska ha en annan uppfattning om ett fysikaliskt spörsmål än en fysiker. Om jag har en annan uppfattning är det ofta oavsiktligt - jag har fått fel uppfattning på grund av oförstånd, inte på grund av att jag vill vara obstinat.

Men det gror en känsla inom mig vad strängteori beträffar och den känslan blir inte precis svagare efter att ha läst Peter Woits och Lee Smolins respektive böcker ("Not Even Wrong" och "The Trouble with Physics"), båda högst populärvetenskapliga även om Woits bok är rätt svårläst. Om jag dristar mig till att säga "strängteori är patologisk vetenskap, ungefär som N-strålar", är det då något som är mot bättre vetande, något jag kommer få äta upp?

Det låter kanske löjligt och säga att jag får ångest av det, men så är det. Vad säger swecs mer fysikkunniga?

Edit: Öppna parenteser.

http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2003
Skrivet av MBY:

Denna tråd får mig att tänka på något som är ganska ångestladdat för mig. Jag har som princip att i vetenskapens namn alltid luta mig åt konsensus i ämnet som jag själv inte behärskar. Principen är att om jag inte vet speciellt mycket om ett fält, är det klokast att lita på de som vet något om fältet eller är involverad i det. Vissa undantag är "patologiska" fält där utomstående expertis kanske har en klarare bild än inomfältare på grund av att inomfältare är protektionistiska. Detta gäller t.ex. parapsykologi och psykoanalys, två dödfödda och mer eller mindre pseudovetenskapliga områden som helt enkelt vägrar att försvinna på grund av denna protektionism och revirpinkande.

Ett av de sista ämnen man förväntar sig något sådan inom är fysik, och det ska mycket till för att jag ska ha en annan uppfattning om ett fysikaliskt spörsmål än en fysiker. Om jag har en annan uppfattning är det ofta oavsiktligt - jag har fått fel uppfattning på grund av oförstånd, inte på grund av att jag vill vara obstinat.

Men det gror en känsla inom mig vad strängteori beträffar och den känslan blir inte precis svagare efter att ha läst Peter Woits och Lee Smolins respektive böcker ("Not Even Wrong" och "The Trouble with Physics"), båda högst populärvetenskapliga även om Woits bok är rätt svårläst. Om jag dristar mig till att säga "strängteori är patologisk vetenskap, ungefär som N-strålar", är det då något som är mot bättre vetande, något jag kommer få äta upp?

Det låter kanske löjligt och säga att jag får ångest av det, men så är det. Vad säger swecs mer fysikkunniga?

Edit: Öppna parenteser.

Jag är som sagt var inte fysikkunnig, men jag kan tänka mig att källan till din ångest i grund och botten beror på din syn och "approach" på vetenskap och studier. Det verkar lite som att du letar efter "sanningen", det mest korrekta och det som de mest kunniga godkänner, för att kunna förkasta allt mindre trovärdigt. Säg t.ex. att du i 20 år studerat "den sanna" fysiken baserad på vad ledande experter ser som mest troligt och samtidigt skrattat åt strängteorin och avfärdat det som trams. En dag fastställer teknikerna på CERN att det finns fler dimensioner än tre rumsliga och en tidsmässig, i linje med strängteorin, och hela din fysikaliska världsbild raseras, den ångesten hade nog inte varit nådig. Tänk om du istället sett på allt utan några värderingar, funderat stilla kring det hela och aldrig delat upp saker i "rätt" och "fel" utan tagit det i beaktning men väntat på vidare bevis och studier för att kunna göra teorin mer solid. Du hade istället för att slitas mellan paradigmer och rätt/fel-facken kanske uppskattat framstegen och byggt vidare på din bild om fysiken snarare än att rasera den för att bygga upp en ny gång på gång. Med andra ord: ha alltid i åtanke att "rätt", "fel", "troligt" och "otroligt", är relativa begrepp och inget man måste se något som! Hoppas det svarar på din fundering lite

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Göteborg
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av MBY:

Denna tråd får mig att tänka på något som är ganska ångestladdat för mig. Jag har som princip att i vetenskapens namn alltid luta mig åt konsensus i ämnet som jag själv inte behärskar. Principen är att om jag inte vet speciellt mycket om ett fält, är det klokast att lita på de som vet något om fältet eller är involverad i det. Vissa undantag är "patologiska" fält där utomstående expertis kanske har en klarare bild än inomfältare på grund av att inomfältare är protektionistiska. Detta gäller t.ex. parapsykologi och psykoanalys, två dödfödda och mer eller mindre pseudovetenskapliga områden som helt enkelt vägrar att försvinna på grund av denna protektionism och revirpinkande.

Ett av de sista ämnen man förväntar sig något sådan inom är fysik, och det ska mycket till för att jag ska ha en annan uppfattning om ett fysikaliskt spörsmål än en fysiker. Om jag har en annan uppfattning är det ofta oavsiktligt - jag har fått fel uppfattning på grund av oförstånd, inte på grund av att jag vill vara obstinat.

Men det gror en känsla inom mig vad strängteori beträffar och den känslan blir inte precis svagare efter att ha läst Peter Woits och Lee Smolins respektive böcker ("Not Even Wrong" och "The Trouble with Physics"), båda högst populärvetenskapliga även om Woits bok är rätt svårläst. Om jag dristar mig till att säga "strängteori är patologisk vetenskap, ungefär som N-strålar", är det då något som är mot bättre vetande, något jag kommer få äta upp?

Det låter kanske löjligt och säga att jag får ångest av det, men så är det. Vad säger swecs mer fysikkunniga?

Edit: Öppna parenteser.

Fast just strängteorin, eller ja, strängteorierna är väl inte så konstigt att det råder totalt kaos runt eftersom det är så många teorier som försöker förklara samma sak. Så länge det är strikt teoretisk fysik utan empiriska inslag för att förkasta teorier är det svårt att få fram en enhetlig bild, speciellt när matematiken det bygger på är allt annat än trivial.

Jag brukar hålla mig borta från strängteorin. Ska gräva ner mig mer i det sen när de åtminstone kan enas om hur många dimensioner vi har. Är det 10, 11 eller 26?

Q9450, HD4850, 8 GB DDR2 800 MHz, 3x750 GB, Antec 300, Dell 2408WFP, U2410, Qnap TS-419p+ 4x2 TB Samsung F4, Asus UL30A-QX056V, Logitech Z-680, Sennheiser HD380pro, M-Audio FastTrack Pro, Ibanez sa160qm, Ibanez TB 15R, Zoom 505II, Ibanez GSR 200, Ibanez SW 35, Cort AC-15, Squier SD-3 BBL, Yamaha PSR 270, Røde NT1-A, Nikon D200, Nikkor 18-70/3,5-4,5, 70-300VR, 50/1,8, 28/2,8, Tamron 17-50/2,8, 90/2,8, Sigma 30/1,4, SB-800, SB-25, SB-24

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Luleå
Registrerad
Apr 2007

När det kommer till den dimmiga vetenskapliga horisonten så säger jag som en mycket gammal klasskamrat gällande just strängar, "fucken matematik alltihopa, var är bevisen?", vilket skall missförstås rätt.
WaR säger det bäst, tror jag. Chill, det står varken heder eller social status på spel så man kan lika gärna gå och ha fel varannan onsdag. Vetenskapliga arbetet är ytterst tolerant när det kommer till missar, felaktigheter och rena rama politiska propagandan i det korta loppet. Det går inte att värja sig. Arbetar man och/eller är intresserad av vetenskap så kommer man under sin livstid att ha haft fel minst en gång inom sitt område. Om hundra år spelar det ingen roll då det är lappat, förlåtet och glömt.
Om man ändock vill vara säker på att man går på den rätta vägen och inte sprider felaktigheter så ska man hålla sig till det som är känt och självklart, typ studera tidvatten. Men hur kul och givande är det?
Nej, våga ha fel och sprida okunskap. Ett steg bakåt resulterar i två steg framåt.

It's not that you don't comprehend what's laid out before you, or that you're unable to process. It's all about what you're to live up to, your position, an identity created by the expectations of your affiliation.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
V-ås - är jag inte söt?
Registrerad
Jul 2001
Skrivet av MBY:

Denna tråd får mig att tänka på något som är ganska ångestladdat för mig. Jag har som princip att i vetenskapens namn alltid luta mig åt konsensus i ämnet som jag själv inte behärskar. Principen är att om jag inte vet speciellt mycket om ett fält, är det klokast att lita på de som vet något om fältet eller är involverad i det. Vissa undantag är "patologiska" fält där utomstående expertis kanske har en klarare bild än inomfältare på grund av att inomfältare är protektionistiska. Detta gäller t.ex. parapsykologi och psykoanalys, två dödfödda och mer eller mindre pseudovetenskapliga områden som helt enkelt vägrar att försvinna på grund av denna protektionism och revirpinkande.

Ett av de sista ämnen man förväntar sig något sådan inom är fysik, och det ska mycket till för att jag ska ha en annan uppfattning om ett fysikaliskt spörsmål än en fysiker. Om jag har en annan uppfattning är det ofta oavsiktligt - jag har fått fel uppfattning på grund av oförstånd, inte på grund av att jag vill vara obstinat.

Men det gror en känsla inom mig vad strängteori beträffar och den känslan blir inte precis svagare efter att ha läst Peter Woits och Lee Smolins respektive böcker ("Not Even Wrong" och "The Trouble with Physics"), båda högst populärvetenskapliga även om Woits bok är rätt svårläst. Om jag dristar mig till att säga "strängteori är patologisk vetenskap, ungefär som N-strålar", är det då något som är mot bättre vetande, något jag kommer få äta upp?

Det låter kanske löjligt och säga att jag får ångest av det, men så är det. Vad säger swecs mer fysikkunniga?

Edit: Öppna parenteser.

Jag känner igen det där. Jag kan inte säga att jag känner ångest inför problemet, men frustration och förvirring. Min invändning mot strängteorin är att testbarhet och falsifierbarhet verkar saknas och därmed fallerar strängteorin som en vetenskaplig teori. Strängteorins förespråkare tycks mest framhävda att teorin är estetiskt attraktiv, men det är ju bara önsketänkande att estetik skulle innebära någon typ av objektiv verklighet.

Kanske är problemet bara att jag inte förstår strängteorin (vilket jag villigt erkänner). Att skylla på oförstånd är dock något som vilken pseudovetenskapare som helst kan göra. Jag finner inte att det nödvändigtvis finns något att förstå i strängteorin.

Jag tycker inte att det finns någon anledning för vare sig dig eller mig att ha ångest över strängteorin. Vi har ingen skyldighet att acceptera några idéer som sanning. Om någon kan presentera hållbara bevis så är det en helt annan femma. Då får man ta skeden vackert i hand.

Coola låtar i massor!
http://revolvermen.com

Trädvy Permalänk
Entusiast
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001

Mycket bra inlägg, Ilja, mycket bra!

http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."