Har nu äntligen fått testa betan lite Kört igenom med 2 karaktärer, monk och witchdoctor. Är än så länge mycket nöjd och ser fram emot fullversionen som är bokad (2 ex, en till mig och en till frun)
Några reflektioner från en 37-årig gamer som nött Diablo sen demot för 15 år sedan då man kunde spela de 3 första våningarna av spelet.
Spelet är för lätt och för casual
För mig har Diablo-serien alltid varit ett spel för casual players. Sen 1:an kom har jag spelet det med min fru och mina polare och deras flickvänner. Småsyskon, äldre bekanta har oxå gärna spelat. Att sedan Blizzard balanserat och ändrat för att Diablo 2 ska vara en större utmaning för "power gamers" och kräva ett stort party för att klara de högsta nivåerna har för mig inte varit av större intresse. Sen, hur svårt är Act 1 i D2? Seriöst? Den spelar du ju igenom halvsovande, på fyllan och ena armen bakbunden och skärmen uppochner, typ. D1 var betydligt tuffare, The butcher kunde vara en riktig utmaning om man kom oförberedd
Känns det som ett Diablo spel?
Tveklöst ja! Atmosfären, ljudet, spelmekaniken och karaktärerna känns alla igen.
Är spelet som för likt Wow?
Vet inte och bryr mig inte. Spelar inte skiten (har bara testat gratisversionen några gånger under åren men funnit det rätt ointressant). Av det jag sett ser jag inget som känns mer taget därifrån än från andra spel.
Spelet är inte tillräckligt mörkt
Spelet känns fortfarande mörkt i sin stämning, mer än i ljusförhållandet. Fortfarande mörkare än någon annan klon på marknaden. Spel som i övrigt varit rätt ok men alldeles för ljusa är t ex Titan Quest och Torchlight. PoE verkar inte heller vara mörkare än D3 av det jag sett, en lite blodigare version av Titan Quest. Lite mer gore kunde det fått vara i D3 oxå men det kan fortfarande komma på senare nivåer. Det är långt ifrån alla nivåer i d1/d2 som är blodiga och mörka.
Skills och stats
Även om jag i grunden är en "papper och tärnings"-rollspelare så är jag rätt ointresserad av att sätta ut poäng och stats. Skills i D2 handlade upp till lv30 främst om att inte sätta ut några skills alls förrän man låst upp alla nivåer och spara poäng till dess. Innan man dödat Diablo på normal satte man sällan ut några skills alls. Det var på lite högre nivåer skills var intressanta och då handlade det mer om vilka man använde, vilka monster man mötte i kombination med gear för ändamålet osv. Känns ungefär lika nu tycker jag. Nu har jag spelat mycket Guild Wars som har liknande skills val. Mest gillar jag dock Dungeon Siege 1 där skills och stats levlar automatiskt efter vad du faktiskt använder i spelet. Attribut i D1/D2 var ännu mer ointressant och de sparade man så att de fanns att sätta ut för att klara req för nått nytt item, inte för att de behövdes.
Runor, charms och gems
Var väl kul i D2 men sällan så användbart. Ofta hittade man ju bättre uniques och set-items än man gjorde mha nån runa. Samlade mest plats i stashen. Craftingen i spelet känns mer användbart och kul. Letandet och att hitta en ny runa var väl roligare än att faktiskt använda den, lär finnas nog prylar att leta nu oxå. Charms var ju ännu värre, snacka om att bara ta plats. Runorna i D3 känns mer intressanta även om de låses upp istället för att hittas. Känns mer som en utbyggnad av skills än fristående runor så "konflikten" med D2 är snarare kring benämningen än funktionen.
Bara lite av mina "old-timer" tankar kring ett spel som för mig iaf verkar leva upp till hypen. Jag räknar inte med att lägga lika många timmar på det som på D2 men så många timmar lägger jag inte överhuvudtaget på spel längre
