Förslag på dokumentärfilmsupplägg

Tjenare!
Jag har på sistone haft lite tid till övers som jag nu bestämt mig för att jag ska fylla med ett litet dokumentärprojekt.

Det är nämligen så att jag har en jämngammal vän (25 år) som har valt ett sånt liv vissa pratar om, men få genomför. Han har nämligen helt tröttnat på att bo i städer. Eller egentligen har han aldrig tyckt om det.
Han bor idag i ett torp några mil utanför Uppsala, ute i skogen, långt ifrån alla vänner och allt stadsbrus. Han ser ut som en skogsmulle, långt skägg och ovårdat hår. Han lever nästan helt utan pengar och lägger sin tid på allt ifrån träsnideri till måleri. Kort och gott en perfekt kontrast till hur de flesta önskar leva sitt liv.

Min tanke är att göra ett dokumentärt porträtt av denna man.

Nu till det jag behöver lite hjälp med,
Efter denna korta introduktion av Rasmus, som han heter, vad är era spontana funderingar? Vad låter intressant? Vad kring denna man vill man veta mer om? Vad undrar ni över? Är det varför man väljer att leva såhär? Eller är det hur man klarar sig från tristessen? Hur står man ut med att leva på randen till ekonomisk kollaps? Eller är det något annat?
Min tanke är att det ni här och nu skulle vilja att jag förtydligar om honom också borde vara det som skulle vara intressant att dokumentera.

Jag har också funderingar på att ge honom ett projekt att genomföra, och dokumentera detta. Vad detta skulle vara för projekt vet jag inte, men om ni till exempel läst Erland Loes Doppler kan man tänka sig något i stil med totempolen han bygger där.

Jag behöver egentligen ingen hjälp med tips på hur jag rent tekniskt/praktiskt ska genomföra detta, när det är kunskaper jag redan besitter. Men känner ni att ni vill komma med tips eller förslag även där är det givetvis fritt fram.

mvh
Hannes

Tack för inputen! Ja, du har nog helt rätt i vad du säger, många vill nog leva som honom. Jag är själv också uppvuxen nära skog och hav och har en stark kärlek framför allt till havet, men väljer precis som du att leva inne i staden eftersom att det är det smidigaste sättet att leva på.

Att regissera en dokumentär är vanligare än man tror. Exempelvis mods-trilogin är mer regisserad än man skulle vilja. Werner herzhog, en av de största dokumentärfilmarna regisserade också ofta sina karaktärer något, så dokumentärerna skulle bli som han hade tänkt. Det rör sig då såklart ofta om mindre saker, som att sätta lite ord i munnen på folk här och var, inte att få dem att uppträda på ett sätt som inte är riktigt.

Det är väldigt intressant det här faktiskt, hur man ska få folk att uppträda naturligt inför kameran. När jag pluggade film hade vi vid några tillfällen en gästlärare som var dokumentärfilmare, och fick då lära mig ett knep. Om man ger personen 48 timmar (tror jag det var) att bekanta sig vid det faktum att man riktar en kamera mot dem, utan att trycka på rec, brukar de flesta hinna bli så pass bekväma att de kan släppa loss lite och vara sig själva.
Det här är första gången jag gör en dokumentär av den här typen, där jag följer en annan människa såhär, så det ska bli väldigt intressant att se hur bra det stämmer.
Nu har iofs den här snubben viss filmerfarenhet själv, vilket förhoppningsvis underlättar en hel del. (slippa påminna om att inte titta in i kameran och liknande).

Ang att regissera honom är det inte något jag har tänkt göra egentligen. På sin höjd som sagt att jag föreslår att han gör något, men inte mer än så. Jag ska inte gå in och pilla i hur han gör det eller så.
Dock är det ju så i de absolut flesta dokumentärer att dokumentärfilmaren ställer frågor, för att få personen att tala om något. Det är ju inte allt för ofta man bara börjar snacka rakt ut i luften utan anledning. Och där blir det ju nästan hur man än gör något regisserat, eftersom att man har valt samtalsämne.