En diskussion om gamla kontra nya spel

Definitionen av "nya spel" kan man ju börja med att diskutera. Är del 3 i en serie ett nytt spel eller bara en "finputsning" av ett koncept som vissa kan uppleva som lite mossigt?

Samtidigt får man väl inte glömma saknads-aspekten heller (tänker på X-com t.ex. som jag verkligen ser fram emot för att det var hundra år sen jag spelade originalet). Jag körde D2 för när det var nytt men aldrig mer, sålunda skulle jag kunna överväga att skaffa D3 för att jag saknat den gamla D2-känslan medan en person som lirat D2 konstant i 10 år och går direkt till D3 troligtvis har en helt annan reaktion.

Det är väl i den här ekvationen svårigheten ligger i att pricka in trender och vad som blir framgångsrikt (eller upplevs som farmgångsrikt), är ett koncept uttjatat eller saknat?

EDIT: samt oviljan hos de stora förläggarna att våga satsa x miljoner på en AAA-titel på en helt ny IP mot en viss garanterad inkomst på COD 34 (Even blacker ops)

Tycker inte det har något att göra med att vi är kräsna. Det är helt enkelt så att idag så är inriktningen främst att ge spelarna en häftig nonstop upplevelse, genom en typisk B action-story. Nackdelen med det är att det går på räls och får inte vara för svårt så att spelarna hakar upp sig på något och distraheras från inlevelsen, plus att det blir väldigt snabbt avklarat.

En annan hemsk grej är även att det anpassas för massan och konsoller. Klassiska PC-spel besudlas med cover-system, auto-aim, tappande, event-knappar, diverse löjliga hjälp-system, kill-cams och regenererande hälsa. Ibland har dom även mage att totalt ändra på den ursprungliga artistiska stilen, för att vara mer hippa eller nått. Självklart blir man förbannad när dom gör sånt här.

Förr var det mer fokus på att faktiskt utmana spelarna. Man var inte lika rädd för att låta dom tänka själva och behöva prova sig fram med olika lösningar eller leta för att ta sig vidare. Att behöva nöta hyfsat oförlåtande checkpoints var inte heller några konstigheter. Utvecklarna var dessutom betydligt mer kreativa och lekfulla med sin design, vilket gjorde det allmänt kul att upptäcka hela banor och kika under varenda sten för att hitta påskägg och andra hemligheter. Det är något av en skada som jag fortförande har, men det är ytterst sällan man finner något nuförtiden.

Ah, dessa filmer visar vad jag menar ganska bra Utvecklingen är kort sagt tragisk.

Jag håller i tankarna att även om ett spel är fördummat, linjärt, buggigt samt innehåller obalans, dlc-upplåsning och allt övrigt som satan spytt upp så finns det olika typer av spel. Vissa spel är gjorda för att berätta en historia i ett annat format än i TV-serie-form. Andra är till för att ge en upplevelse genom grafik, ljud eller allmän atmosfär. Vissa är till för att skapa en stor spelarbas och håva in stålar inför nästa projekt.
Anyhow, vad som spelar roll i slutändan är vad jag själv tycker om spelet. Är det roligt att spela? Om svaret är nej så har utvecklarna misslyckats med att göra ett spel för mig.
Detta gäller såklart även äldre spel som inte är bättre än dess moderna motsvarigheter. Några gånger har man försökt sig på gamla titlar och inte orkat med dem då de överlag varit tråkiga att spela jämfört deras uppföljare och fackelbärare.

Fördumning för att fånga en större spelarbas är dock något jag skulle vilja hålla med om är smått genomgående, men vill påstå att det beror framförallt på bättre kommunikation mellan speldesigners och deras publik. Men samtidigt.. man vill ju inte starta ett spel som Yume Nikki och börja med en integrerad tutorial om hur man gör för att sova, komplett med pilar och blippande ikoner.