Ska till Finland och göra lumpen

Du ska vara ärlig. Att ljuga sig till en position man egentligen inte är lämpad för kommer inte att sluta bra.

Nu var det en herrans massa år sedan jag mönstrade, och jag gjorde det ju givetvis i Sverige, men här är mina reflektioner/spekulationer om det hela.

Psyktestet: för mig var det bara frågan om en kvarts samtalande med en snäll farbror om vem jag var, vilken bakgrund jag hade, vad mina ambitioner i det militära var, och vilken tjänst jag helst ville ha. Det enda han skulle kunna fått på mig utan att jag ville det var väl om han hade snappat upp några högst subjektiva "dåliga vibbar" under samtalet. Vill mena att vem som helst som inte är en dreglande dåre skulle kunna fejka ett väldigt välbalanserat psyke under de förutsättningarna. Det var knappast frågan om någon fullständig psykologisk utredning om man säger så.

Om den finska militären funkar som den svenska gjorde på min tid, så är dykcertet definitivt meriterande om du vill bli attackdykare. Ja, förutsatt förstås att det inte är någon med åsikter om PADI som bestämmer

Ledarskapsutbildningen är säkerligen också meriterande. Det kan dock vara en bra idé att plocka med dig lite officiell information om vad det är frågan om, det är ju inte säkert att de vet vad just den utbildningen gått ut på. Att du dessutom gör dig det besväret borde väl också säga något om din vilja och intresse, vilket också borde vara en guldstjärna i kanten.

Oroa dig inte för konditionen. Kör 2 eller kanske till och med 3 dagar i veckan, spring så långt du orkar varje gång. Vågar nästan lova dig att du klarar en mil efter 10 repor, om du inte har rent usel grundkondition. Du kommer förvånas över hur snabbt resultaten förbättras.

Ta det inte som konkret information, det är som sagt bara spekulationer baserade på hur mönstringen gick till för mig. Du ska mönstra i ett helt annat land, mer än 15 år senare, förhållandena är således med all sannolikhet annorlunda. Det enda du kan vara helt säker på av det jag skrev är att det kommer ske underverk med din kondition, även på så kort tid som tre månader, om du verkligen tar löpträningen på allvar.

Man kommer dock ofta väldigt långt på järnvilja och välspelade kort, så om du bara gett dig fan på det och inte schabblar bort något, så håller jag med dig på punkten att du grejar det här

Och angående dina tidigare synder, jag har extremt svårt att tro att finska myndigheter kan begära ett utdrag ur det svenska belastningsregistret utan ditt personliga medgivande.

[edit] Ett litet tillägg till det sista stycket; om de nu är intresserade av vad du ställt till med, så kommer de begära att du begär ett utdrag om dig själv ur registret, som du måste ta med dig till mönstringen. Om du oroar dig för det så kan det ju kanske vara en idé att kontakta aktuell finsk myndighet och fråga vilka handlingar du måste ta med dig och vilka förberedelser du bör göra inför mönstringen. Givetvis frågar du inte rakt ut om du måste ta med dig något utdrag ur belastningsregistret, då detta skulle få dem att fråga sig varför du undrar över den saken. Någon som inte har några fläckar på den fronten skulle aldrig ens ställa frågan.

Kroppen måste vila lite emellanåt också, att köra styrka varje dag är om något kontraproduktivt, speciellt när du precis börjat med det. Träningsvärk är ett symptom av skador på muskelcellerna, vilket kroppen besvarar med att reparera och bygga upp mer muskelmassa för den händelse att den utsätts för liknande ansträngning senare, och den återhämtningen måste ges tid. Jag skulle säga att mer än ett par styrkepass i veckan är en dålig idé om du kör samma muskelgrupper varje gång. Vill du köra mera, så dela upp passen mellan olika muskelgrupper.
Tänk också på att senor och muskelfästen inte byggs upp lika snabbt som musklerna själva. Pressar du kroppen för hårt kan du få långvariga problem med sådant också, och det är knappast önskvärt.

Matens sammansättning är jäkligt viktig också. Nästan alla nybörjare svälter sig på de proteiner som är grundstenar vid muskeluppbyggnad, kan tänka mig att unga killar som inte funderar så mycket på vad de äter, och framförallt är lata och inte pallar att laga riktig mat, smäller i sig alldeles för stora andelar fett och kolhydrater. Att lägga om matvanorna kan snabba upp återuppbyggnadsprocessen.

Det finns mängder av bra nybörjarguider i styrketräning skrivna av folk som verkligen har koll att hitta på nätet. Så gott som alla dessa guider kan ge dig en mer utförlig och framförallt korrekt förklaring av det grundläggande tänket bakom den biten jag summerade i styckena ovan, och om du lägger ner lite energi på det kan du säkert hitta något med ett bra träningsprogram med övningar där du jobbar med den egna kroppsvikten (dvs armisar, situps, chins, etc).

Styrka och uthållighet går till en viss del hand i hand, är du stark behöver inte kroppen gå på en lika stor del av sin maximala prestationsförmåga för att åstadkomma samma sak.

Om du menar att du håller på och maxkör de där övningarna så ofta du bara orkar med att plåga dig, så är du inne på fel spår. Själva träningen som sådan är katabol, de anabola processerna träder in i vilan mellan träningspassen. Det är då din styrka och kondition byggs upp. Att träna utan att ge kroppen tid att återhämta sig är ineffektivt och kommer ganska garanterat leda till skador.

Jag rekommenderar dig verkligen att investera några timmar i att läsa på lite om det här, så kan jag garantera dig både bättre resultat och mindre lidande. Googla på "styrketräning nybörjarguide" eller nåt sånt, så kommer du garanterat hitta något användbart

Psykologens uppgift är att bedöma huruvida du är lämplad för uppgiften eller inte. Att "undvika att första vissa delar" tolkar jag som att du vill undanhålla negativa kvalitéer du har. Det är en dålig idé.

Edit: såg att det rörde sig om missbruk, kriminalitet och annat. Lycka till du.

Att ha bristande empatisk förmåga är inget som är till din fördel.

Min erfarenhet är att det alltid är bäst att vara tyst om sitt bagage om man inte tillfrågas. Enda gången det kunde vara bra att själv initiera diskussionen genom ställa frågan vore väl om deras defaultinställning är att de inryckande är kriminella, men det tror jag knappast den är.

Jag hade definitivt bara ställt en generisk fråga om vilka handlingar jag behöver ha med mig, och absolut inte gått in på något specifikt. Sedan kan jag dock hålla med dig om att det kan vara bra att ha en plan utarbetad för den händelse att de undrar när du väl är där. Om den planen sedan bör gå ut på att blåneka, eller att erkänna allt i förhoppningen att ärlighet ska premieras, vill jag inte uttala mig om, då jag inte säkert känner till vilken information de kan tänkas sitta på.

Jo, visst finns en del EU-samarbete på den fronten, men jag tror nog det är reserverat för lite grövre brottslighet. Jag tror knappast en kille som är i inryckningsåldern kan ha begått några direkt enorma synder, det är väl förmodligen frågan om ringa narkotikabrott och lite annat avancerat tonårsbus eller nåt sånt

Du skulle bli förvånad vad det dyker upp för troll.. och iom att militärtjänst kräver säkerhetsklassningar i Sverige så tror jag inte finnarna är mindre noggranna på den punkten, och skulle tippa på att Sverige utan lämnar ut brottsregister och liknande utan att blinka om finnarna vill ha det.