Är det bara jag som tycker att svenskar är dåliga på svenska?

Det finns väl två stora trender: Läsförståelsen och ordförståelsen.
Läsförståelsen har tagit stryk av förändrade medievanor, serietidningar är en nisch som inte är ämnad för barn.
Ordförståelsen tar stryk för att det som läses, brottstycken på utrikiska främst engelska inte kan översättas av individen. Ord som "legal" blir till legal istället för laglig, Suicidprevention istället för självmordsförebyggande och publik istället för offentlig. Lägg till idiomatiska fel såsom (min favorit) "en kraftig utkastare som stod och textade hela kvällen" I sammanhanget var det klart att författaren menade en dörrvakt som smsade.

Jo jag vet, det är dock orimligt att anta att det handlar om en pånyttfödelse för latinska ord som fallit ur bruk och ersatts av svenska versioner. Det senare med utkastare ligger närmare innebörden av "Bouncer" än krogvärd, ordningsvakt eller väktare. En direkt översättning var fel, en direkt liknelse är mer korrekt.

Sant givetvis, fenomenet återfinns i alla "nymodigheter" läser du översattvetenskapslitteratur "försvenskningar" eller oöversatta ord i större grad ju närmre du kommer ordet eller teorins uppkomst. Med tiden så finner man nya svenska ord eller gamla uttryck för att beskriva samma fenomen.

Suicidprevention är ett exempel på när det inte hänt, med stor sannolikhet just för att anglicismerna har blivit accepterade i vardagligt tal, det samma gäller HR begreppet som antingen står för Human relations eller Human resources. Svenska HR föreningen som om jag minns rätt hette PA föreningen eller något liknande ett tag, men sedan bytte namn igen (de hette HR-föreningen från början) I det fallet är dock tiofalt dumt och bör inte väl inte utgöra en direkt jämförelse.

Ja, rimligt antagande men se till användningen av orden i svenska och i svenska sammanhang.

Därför att jag inte tror att den Akademiska användningen av ordet ligger till grund för det dagliga bruket men att det dagliga bruket motiverar att inte förändra det akademiska begreppet.

Jag ser fortfarande hur du kan dra en parallell till utkastare och bouncer. De är samma yrke men de delar ju ingen direkt språklig grund. Utkastare är inget nytt ord.[/QUOTE]

Jag håller fullt ut med dig men utkastare om då satt i förhållande till inkastare är ett substantiv formen av ett verb, ett substantiv vars vanligaste användningsområde i sverige hör regnvatten till, inte krogvärlden där verbet beskriver ett av väktarens möjliga uppdrag.

Barnen får ju inte lära sig i skolan längre, föräldrarna har ansvaret att lära ut till barnen..
Och ändå vill lärarna ha högre lön..
Jag lärde mig väldigt tidigt att man får jobba sig värd pengarna, alltså ska lärare ha LÄGRE lön, lägre än socialbidrag.
Fast vad fan förväntas när folk röstar som dom gör, u-land snart.

Skickades från m.sweclockers.com

Om alla hade stavat rätt och korrekt så hade du och alla andra som rättar andra haft lite mindre att göra..

Nja, måhända snarast tvärt om. Ni (med stor bokstav, personligt pronomen i singular) är förvisso artigt, men artigheten ligger i ett distanstagande. Man Niar folk av lägre börd, av lägre klass. Betydelsen har dock aldrig varit huggen i sten och visst förekommer det idag som ett (malplacerat?) artigt duande. Men även när lägre klass inte impliceras så impliceras ändå ett avstånd, man "Niar" personer vars titel man inte känner till. Känner man därför till titeln så kan det alltså uppfattas som att man "slår nedåt". Se även: https://sv.wikipedia.org/wiki/Du-reformen

Suicidprevention är förvisso inte utrikiska utan en fackterm. "Allra minst" säger man självmordsprevention, inte självmordsförebyggande. Om ämnet dvs. En specifik åtgärd kan nog vara självmordsförebyggande...

Edit: Pucktvåa, uppenbarligen.
För övrigt så kallas själva genomförandet för suicidera ("han suiciderade") på fackspråk. I allmänhet kan jag störa mig på när folk spelar allan och påpekar att ord är engelska när de i själva verket är latin, grekiska eller franska som engelska precis som svenskan lånat in (eller som funnits så länge som man kan spåra det).

Mitt bidrag till tråden är som vanligt de/dem och särskrivningar. Fel här och jag antar att personen har tomtar på loftet. Det här med dåligt språk är alltid ett återkommande ämne. Men det finns ingenting som tyder på att språket generellt blir sämre, att det "går utför", enligt de språkvetare jag talat med. Särskrivningar finns belagda så långt tillbaka vi har texter och felstavningar var inte ens något problem innan vi bestämde oss för enhälliga stavningar. "Dem" i stället för de (jag har alltid misstänkt att det har med "dom" att göra) är nog också bara ett problem som finns just nu (där "just nu" kan vara tiotals år eller hundratals år). "Dom" är redan etablerat i talspråkstext och citeringar.

Språklagen från 2008 menar på att universitet och dylikt ska söka skapa ett svenskt rum i vetenskapen.
Ett tillägg i mitt resonemang kring suicidprecention var "Därför att jag inte tror att den Akademiska användningen av ordet ligger till grund för det dagliga bruket men att det dagliga bruket motiverar att inte förändra det akademiska begreppet." Problemet är troligen detsamma som med särskrivningarna, det engelska språkbruket och även då uppbyggnaden "infekterar" Svenskan.

redigering: långt resonemang kring ämnet
Suicidprevention, eller självmordsförebyggande arbete, åtgärder insatser som jag skulle föredra är begrepp, fackordet som valts är suicidprevention, Inte det svenska. Givetvis kan den härledas till Latin och det vore orimligt att inte göra det det, tror nog att jag redan sagt det. Men stort men. Latin må förvisso vara ett substantivens lingua franca men det är inte ett lingua franca för vetenskapliga verk. Att fackuttrycken i ett givet ämne formas av ursprångsspråket är självklart, Öffentlichkeit stöter man ofta på engelsk sociologisk litteratur tex. Nu har det börjat förändras och ersatts med "Public Sphere" Som fackbegrepp behöver man kunna båda men bör inte använda endera om inte verket i sig handlar om uttrycket; Vi skriver Offentlighet och till viss del: Det offentliga rummet.
Det handlar även om klarspråk, fackuttryck är inte klarspråk även om de kan anses vara kända. Ser man till den svenska avtalsrörelsen så tolkas det juridiska språket löpande för att uttryckas i klarspråk så att innebörden blir för alla känd oavsett antaganden. Ett fackuttrycks användade kan inte motiveras med att det är ett fackuttryck eftersom nyttan av att sträva efter ett sammanhållet och begripligt språk vida överstiger behovet av att tala fikonspråk.
Suicid må ha ett latinskt ursprång men det outmanade användandet har inte det utan torde härledas till att engelska termer tar en allt större plats och översätts i en otillfredställande utsträckning, därav ett "dubbelt" vardagsspråk vari begrepp som just suicid låter fackspråket vara oförändrat.

(Jag hatar när marken inte är frusen under isen, taffliga angrepp baserade på oförmåga att läsa vad jag skrivit är dock bara tröttsamt.)

Jag förstår inte vad du fiskar efter riktigt. Å ena sidan verkar du vilja skilja på fackspråk och vardagligt tal och gott så, men sedan vette tusan vad du vill. Du ger några exempel på när olika språk har fackord inlånade från andra, men å andra sidan verkar du inte tycka det är okej. Fast var det inte det dagliga talet som skulle vara på svenska, inte fackspråket? Ett annat exempel på där även engelskan använder tyska är "Bremsstrahlung" inom fysiken. På svenska är det dock inte ovanligt med "bromsstrålning" i stället för "[b]remsstrahlung". När det gäller språk är det väldigt väldigt få saker som är helt konsekventa och det är nog bara en bieffekt av att språk inte är statiska, har aldrig varit statiska. Utrikiska fackord har vi alltid haft och kommer få leva med. Och engelskan lever med sitt "ombudsman" och tillgriper helt logiskt engelska skrivregler där "ombuds [något]" särskrivs.

Din parentes på slutet begriper jag inte alls. Är den förebyggande, riktad till mig eller precis som delar av mitt inlägg ett allmänt bidrag till debatten?

Pytt, spela inte dum.
Fackspråket är rimligt inom slutna system. En läkare kan gott nog säga femur till en kollega, till en patient säger hon lårben. I kontakten med omvärlden ska fackspråket ersättas med klarspråk, inget konstigt med det. i övrigt är det bara att läsa om vad jag redan skrivit tills det sitter, sen kan vi diskutera huruvida det är rätt eller inte att söka bli ett omfattande språk trots den nästintill allmänna tvåspråkigheten. Eller huruvida vi ska söka integrera ett engelskt språkbruk i vardagen.
Som jag redan sagt, suicid är latin men det är genom engelskan det bevaras utanför instituten. Vi kan givetvis också låta bli, inte mig emot.

Visst, men vad är då problemet? Vad är det du försöker säga? Du sa "legal" blir till legal i stället för laglig, suicidprevention i stället för självmordsförebyggande och publik i stället för offentlig. Men du sa inget om sammanhanget. Antingen är det ju de rena felen, översättningsfelen och anglicismerna du menar och då blir suicidprevention ett märkligt exempel eftersom det inte är samma sak som självmordsförebyggande (annat än i en ett-till-ett-översättning mellan fackspråk och vardagligt språk, suicidprevention är en [förhoppningsvis] evidensbaserad disciplin. Ur detta kan måhända självmordsförebyggande åtgärder ramla ut). Eller så menar du orden som sådana och då blir det också märkligt eftersom legal, publik och suicidprevention är svenska.

Fackspråk ska bara ersättas med "klarspråk" om det finns en pedagogisk mening eller precisionen inte går förlorad.

Jag ska försöka vara övertydlig:
Självklart säger läkare "lårben" både till patient och kollegor. Femur reserveras till artikeln, monografen eller möjligen patientjournalen. Publik och offentlig är inte riktigt samma sak, publik är knappast fackspråk för offentlig. Legal används sällan, däremot förekommer legalisera, legitim, legislativ etc, samtidigt som ordboken sätter det som synonym till laglig. Så dina exempelord täcker inte ett enskilt fenomen, så kan du vänligen berätta/omformulera vad du egentligen vill ha sagt?

Eller så omformulerar du dig och svarar på frågor om förtydliganden, så som anständigt folk gör i anständiga konversationer.

Det där är jag inte heller säker på att jag förstod. Svenskan är ett "omfattande" språk (språkrikedom är iofs inte ett helt enkelt begrepp, om det ens är meningsfullt).

Jag gillar inte heller anglicismer och att ersätta ett fattigt ordförråd med utrikiska. Men återigen, exemplen du tar upp får en att undra vad du egentligen frågar efter eller diskuterar. Visst kan man hånle lite åt någon som säger "legal" där "laglig" hade passat bättre eller någon som säger suicidprevention bara för att verka viktig, men bara den första är en anglicism.

Och? Vad är poängen? Menar du att vi har ett problem med att icke-akademiker säger "suicid" i stället för "självmord"? Det har jag då inte hört. Ja, hur många utanför berörda fackområden säger ens "suicidprevention"? Bättre exempel på anglicismer borde du ju hitta tycker jag!

(Jag har en vän som spenderade några år i sin ungdom i USA. Han kom tillbaka och kunde säga saker som "jag hade en så god macka igår", en tvättäkta anglicism utan engelska. "Jaså, verkligen? Snodde någon mackan eller?" Han föreslog också en gång att vi skulle "krossa gatan". Låter ansträngande! Låt oss korsa den i stället!)

http://www.suicidprev.com/
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sjalvmord-i-trafiken-kartlaggs_7474472.svd

Jag talar om användningen utanför den akademiska världen, något som torde framgått.

Klarspråk innebär i sig att precisionen inte går förlorad. I omvärldskontakten så måste språket anpassas till en nivå som kan anses rimlig.

Nej jag har heller inte påstått att publik är fackspråk. De senaste inläggen har handlat om suicid. Legislativ faller i samma grupp som legal. Tips: skriv in legal i sökfältet på SvD eller DN.
Fenomenet är detsamma, Suicid drar det dock ett steg längre: förekomsten motiverar förekomsten.

Ursprungssammanhanget är inte detsamma som språket som bidragit till användandet.
1 2 3 4
Publik är knepigare att söka, av självklar anledning.
De var de orden som stack ut i stunden, gissar på att jag läste dem i tidningen och muttrade över det.

Idiomatiska uttryck är intressant. Själv har jag efter utlands vistelser sagt saker såsom: Vad hade du till lunch, Vid slutet av dagen osv. Fenomenet kan även uppstå om en läser mycket engelskspråkig litteratur utan att samtala eller läsa något svenska.

Redigering: Den som är skarpsinnig märker att jag skrev fel här: "Vad hade vi till lunch" är inte ett idiomatiskt uttryck, det är ett idiomatiskt fel. Idiomatiska uttryck är dock förplåtat festliga när de översätts ordagrant.

Då förstår jag dig mycket bättre! Som sagt, jag kan hålla med om att svengelska och anglicismer är ett problem. Det kan tyda på ett fattigt vokabulär kombinerat med viktigpetterier. Däremot tycker jag att fackord under vissa förutsättningar bör användas även i samtal med utomstående. Under vissa förutsättningar, alltså. En läkare som säger femur eller cerebellum till en patient gör sig till (denne säger knappast så till en kollega), men en företrädare för suicidprevention kan gott säga att hen arbetar med suicidprevention. Denne kan ju lägga till att arbetet syftar till självmordsförebyggande åtgärder. Prevention är ju också ett svenskt ord, jämför med preventivmedel.

Jag kollade några av dina sök-länkar. Jag hittade faktiskt inte så mycket jag störde mig på. Exempelvis den träffen jag valde på måfå (första länken) gav "[kanske]är det i stället den legala relation som ofrånkomligen upprättas mellan en människa och det politiska system som hon för närvarande är underställd". Det tycker jag inte är fel. Användningen av "legala" skulle möjligen kunna bytas mot "juridiska", men jag tycker det finns en tonskillnad här.

En annan av länkarna gav "[förslaget] om legal pyroteknik kommer endast att omfatta utomhusarenor". Här hade "tillåten" passat bättre, men "legal" indikerar ändå att det handlar om juridisk "tillåtenhet", inte något privat regelverk som en enskild aktör reglerar, utan att det faktiskt handlar om lagen.

En tredje exempel (återigen från din länk #1): "Vapnen som förra veckan hittades på ett skoltak i Malmö var legala jaktvapen som stals i Skåne för några år sedan". Här tycker jag också man kan försvara användandet av "legala" snarare än "tillåtna" eller "lagliga". Jag kan inte riktigt argumentera för det utan jag hänvisar bara till min vaga "språkkänsla". "Tillåtna vapen" tycker jag skulle syfta till en vapenmodell och "lagliga vapen" likaså. Legala vapen indikerar att det var dessa specifika exemplar som var tillåtna, dvs tillståndsgivna till en individ. Men visst, det handlar bara om min subjektiva språkkänsla och tonkänsla, så det är inga bra argument.

Hihi, du särskrev "utlandsvistelser"!

Ja, idiomatiska uttryck är intressanta. När det gäller engelska är språket rent allmänt mer fras-styrt än svenska. Rätt mycket kommunikation på engelska kan genomföras endast genom att använda rena standardfraser. Det förekommer ju även på svenska ("jag har för mig att", "som sig bör", "på förekommen anledning", etc) men är än mer vanligt i engelska så som jag uppfattat det.

Jag stör mig på det, det är subjektivt givetvis och min uppfattning är inte allmängiltig.

vad det gäller det sistsa stycket så handlar det mest om klumpigt språkbruk, det fanns ingen anledning till att ta upp huruvida vapnet var lagligt eller ej då det rör sig om jaktvapen inte k-pistar. Hade det rört sig om K-pistar skulle det dock vara relevant att markera om vapnen hade varit lagliga; den forne innehavaren haft licens för dem.
Det är en inte helt uppenbar tautologi: Lagliga lagliga vapen. Det är dock ett annat spår... receptbelagda narkotikapreparat.

Jävlar!

Det finns rätt mycket man inte tänker på, det bästa och enklaste sättet att fördjupa sig är att sno prov i Engelska från närmsta högstadieskola och rätta dem.

är iofs skillnad att skriva lite på nätet eller skriva vanligt. På nätet är jag inte så noga med skrivregler osv.

Fast vem skriver suicid? Det är ju uppenbart att personen spelar allan. Suicidera eller suicidprevention är dock fullt vettiga termer i given kontext. Annars får vi döpa om varenda jäkla disciplin eftersom det är försvenskat latin och grekiska för hela slanten! Självmordsprevention gå ju också bra, men "självmordsförebyggande" är på tok för vagt för att man ska veta vad det betyder? Som jag sa tidigare: självmordsprevention eller suicidprevention syftar till självmordsförebyggande åtgärder, de är inte samma sak som dessa åtgärder.

Du angriper ett problem som jag inte försvarar. Det jag säger är att det är att göra en "dubbel-allan" att klanka ner på folk som använder korrekta termer därför att ordet råkar finnas på engelska. Det kanske är så att det är modernt lån från engelska. Det kanske har funnits inom fackområdet så länge som fackområdet existerat. Det är någon sorts ogenomtänkt purism att inte vilja använda sådana ord. Som jag skrivit är suicidprevention inte alls "självmordsförebyggande", orden har inte samma precision och det finns tonskillnader. Suicidera är ett utmärkt verb som fungerar utmärkt på svenska. Alternativet är att varje gång skriva "begick självmord eller är i begrepp att just nu försöka begå självmord".

Jag var på en intressant föreläsning med Niels Hovmöller (RIP) för flera år sedan där han berättade om det futila (jag skrev futila bara för att jäklas! ) i att försöka hitta en renare och mer ursprunglig betydelse eller härkomst av ett ord.

Det är ett skönhetsproblem och möjligen även ett läsförståelseproblem att använda anglicismer, svengelska, etc, speciellt om det beror på ett fattigt vokabulär. Men fackuttryck kompletterar språket och ger det en precision. Sedan råkar det vara så att en hel del fackord är mer eller mindre direktlån från engelska (eller franska och tyska i vissa fall. Tidigare var tyskan vanligare). Det kan bli ett problem om böjningsformerna inte passar med svenska eller att de påverkar syntaxen. Man kan ju inte importera en särskrivning hur som helst. Men själva idén att nya lån är "förfulande" medan gamla lån kan förstås är ju märklig. Det är inte konstigt att även engelskan har det relativt nya lånet [bremsstrahlung], alternativet hade varit någon omskrivning eller att man döpt det till något helt annat (jämför med x-ray och röntgenstrålning). Dessutom hade man inte kunnat vara säker på om det var samma begrepp. Orden skulle divergera (divergera - ha!) där det ena kanske skulle inkludera Tjerenkovstrålning, det andra inte. Det vore fånigt om en bok i suicidprevention hade behövt skriva saker som "begår självmord", "försöker begå självmord", "självmordsgenomförandeprocessen", etc. Alla dessa "termer" kan med minimal anpassning ersättas av suicidera, suicidering, suicidal, etc. Så nej, jag ser inte att facktermer är förvirrande alls. Tvärt om, de har en mycket mer stringent betydelse än dess exakta översättning.

Om någon skriver "suicid" på forumet i en kontext där "självmord" hade varit lämpligare så är jag helt med dig. Jag tycker själv det är trist att vi inte använder termer där likvärdiga termer faktiskt finns. Här på forumet har det ibland talats om tesla coils. Testlatransformator heter det (teslaspole förekommer förvisso också ibland).

Jag skulle gärna höra Crazy Ferrets åsikter om dessa inlån och vad ålder har för betydelse och vad jämförbar "helhyllesvensk" term har för betydelse. Finns det en svenskt term och känner jag till den, så använder jag alltid den i första hand. Men fackspråk ska vara begripligt för fackfolk över språkgränser. Fördelen med ett modern inlån från engelska är att om betydelsen ändras över tid (t.ex. att vetenskapsfältet går framåt) så följer även försvenskade inlån med automatiskt. Om vi däremot har en helyllesvensk term som nu betyder exakt samma sak, så kan vi inte garantera att det gäller även i framtiden.

Kort sagt: Jag vill försvara fackorden men håller med om att svengelska är fult och onödigt. Att göra sig till. Ett närliggande problem som får mig att rysa är användandet av fina ord för ingenting. Hur ofta hör man t.ex. inte "kommunicera ditt och datt"?

Varav denna avoga inställning till svenska? Nyfiken...

Det enda jag stör mig på är de/dem/dom. Jag tror inte en enda person under 40 års ålder vet vilken som ska användas vart, och jag brukar ge rådet att alltid använda "dom" istället för att slumpa ut "de"/"dem" överallt. "Dom" är inte alltid rätt, men det ser aldrig lika illa ut.

Annars tycker jag det är tråkigt att språket tappar så många äldre ord. Orden som försvinner har ofta en något annan betydelse än det som blir kvar. Nyanserna försvinner.

Ja, och så förstås "hen".