Skrivet av bud_bundy:
Detta minns jag såväl, fast på min skola skulle medelbetyget vara runt 3. Vilket innebar att många kunde få femmor om i princip lika många fick 1:or.
Detta är ett av problemen med att dela ut betyg enligt en normalfördelning. Om man gör det på nationell basis så är det inga problem, och troligen inte ens om man lyckas göra det på en större gymnasieskola, men att applicera en normalfördelning på en enstaka klass blir ofrånkomligen orättvist i väldigt många fall. Det är ett bra exempel på att ett betygssystem kan vara bra i teorin, men om lärarna inte är medvetna om varför ett system ser ut som det gör så kvittar det. I fallet med nationell normalfördelning så måste också lärarna få verktyg för att hjälpa dem att bedöma alla aspekter ur ett vidare perspektiv, och det är inte lätt att hitta bra sådana. Nationella prov hjälper, men även de har sina begränsningar då betyget som mått inte enbart ska mäta rena studieprestationer, utan även arbetsvilja, samarbetsförmåga och annat.
Kanske man kunde dela upp betyget i en mer objektiv del som enbart listade exakt vad man fått på t ex nationella prov samt en lokal del som reflekterade "mjuka" värden. Detta fungerar bättre i vissa ämnen (matte, fysik, etc.), sämre i andra (svenska, samhällskunskap, etc.) och är helt irrelevant i några (idrott, estetisk verksamhet, etc.).
Skrivet av bud_bundy:
Betygskalan var dock inte så dum som den låt, för den säger lite om vad en elev presterar jämnt emot andra elever under samma förutsättningar. (samma lärare)
Problemet är att man då bara rättvist kan jämföra två elevers prestationer om de hade samma lärare, och tom gick i samma klass, vilket snabbt gör det till ett problem att använda betygssystemet som ett jämförande mått.
Att klämma in landets alla elever i en normalfördelad betygsskala är i teorin i stort sett perfekt. Det skulle uppfylla differentieringsaspekten mellan elever perfekt, och med ett ytterligare antagande skulle det även vara ett bra mått på elevens färdigheter. Antagandet vore att kunskapsnivån var konstant över åren, men det var det antagandet som de var tvungna att skrota förra gången, iom att diagnostiska prov visade att kunskapsnivån dalade över tid på 80-talet/tidigt 90-tal. När detta inte håller så blir betygen inte jämförbara från år till år. Kanske man skulle kompensera detta genom att vikta varje årskulls slutbetyg mot ett nationellt snitt på nationella prov, men det skulle upplevas väldigt orättvist för individer om att behöva höra besked som "sorry, hade du varit 1975:a hade du kommit in, men som 1977:a så räcker inte ditt betygssnitt till".
På så sätt borde fasta kriterier för olika betygssteg vara bättre: de är jämförbara över tid, under antagandena att lektionstid och skolmiljö är konstant (vilket inte kan stämma till 100%, men troligen hyfsat nära, så länge som de inte blir alltför stora nedskärningar i skolan). Dock så fick ju i praktiken betygssättarna ett mycket dåligt "betyg" under senaste systemet iom att det blev betygsinflation trots att det fanns konkreta riktlinjer för betyg! Det borde inte kunna hända, kan man teoretiskt säga, men tydligen så var det så. Liknande glidning var något som 1–5-systemet av naturen höll koll på, men det hade som sagt andra problem.
Att sätta betyg är svårt. Någon kombination där både nationella prov och lokal betygsättning registreras vore kanske en idé. Högskoleprovet är inte en speciellt bra mätare om man inte också delar upp dess betyg i dess beståndsdelar. Vid ansökan till utbildningar skulle de sedan kunna sätta koefficienter för olika betygsdelar, exempelvis jurist: mindre vikt på matte, mer vikt på samhällsämnen. Ingenjör: mindre vikt på språk, mer vikt på matte, osv. Samtidigt skulle detta göra att betygssättning blev klart mer komplex, men det kanske är det man ska lära sig av alla skrotade betygssystem genom åren: det är en komplex fråga, och den löses inte med en enstaka siffra.
Kan nämna att Chalmers applicerar intagningsprov som en antagningsmetod för Teknisk fysik sedan några år tillbaka. Det är på sätt och vis ett test för emulera ett mer objektivt kunskapsmått än vad betygssystemet tillhandahåller. Detta blev en nödvändighet efter att betygsinflationen gjort att det upplevdes närapå omöjligt att särskilja lämplighet utifrån betygen längre.