1200 miljarder

Allt snack om lata, omoraliska fuskare tror jag är enormt överdrivet.
Det finns flera extrema fall, men på det stora hela är detta få.
Men om man tror att dom förändringar som Alliansen har gjort drabbar fuskare särskilt hårt tror man fel.
Fuskarna vet vad dom behöver för att få ett godkännande av Försäkrinskassan, hårdare regler och krav där så som det genomförs nu drabbar i första hand dom sjuka personerna som inte vet hur man ska formulera sig.
Den typen av argumentation och lagtolkning som Försäkringskassan gör i dagsläget är en kombination av "Goddag yxskaft" och "Processen".
Delar av det hela beror på att juridiskt språk ibland inte alls kan tolkas som vanligt språk, men det finns delar som advokater som specialiserar sig på just detta står hänförda inför.

Så visst kommer man åt en del fuskare på det här sättet, men storfuskarna som har falska läkarintyg osv drabbas inte alls av dessa nya hårda regler.

Som sagt, det som Alliansen har gjort bra, i teorin, är att det öppnat upp fler dörrar för att kunna arbeta utan att förlora rätten till ersättning.
Dels att man kan ha en del av ersättningen kvar om man klarar av att arbete deltid och dels att man kan gå tillbaka till full ersättning om det inte funkar eller om arbetstillfället upphör.
I praktiken fungerar det dock inte så, i praktiken så blir dessa gränsfall som kan arbeta lite granna helt av med rätten till sin ersättning pga ändringar i hur saker och ting ska tolkas.

Det är ingen hemlighet att jag står extremt långt till vänster på den politiska skalan, men jag är också väldigt pragmatisk av mig.
Jag tycker Alliansen har gjort så fruktansvärt mycket illa, men förändringarna i vårat sociala skyddsnät och hur vi tar hand om sjuka och handikappade är det vidrigaste jag varit med om och jag tror det är det som ligger längst ifrån vad den svenska befolkningen faktiskt tycker och vill.

Och det som gör mig så otroligt upprörd är att så stora delar av regeringen öppet står för dom här försämringarna. När dom pratar om att familjen och vänner ska gå in och stödja så säger dom ju rakt ut att dom inte tycker att vi ska ha den här typen av socialt skyddsnät.
Och det har dom lyckats bra med att förstöra.

Trots att jag inte är vänster (utan mer mitten/pragmatisk/föränderlig) så håller jag faktiskt med dig i stort här.
Problemet med duktiga fuskare verkar finnas kvar till viss del, medan de som verkligen behöver hjälp alltför ofta sätts åt istället.
Jag kan med stor säkerhet lova att en stor majoritet av de borgerliga väljarna inte heller vill att det ska vara på det sättet.
Så frågan är varför de inte gör något åt detta. De vinner inte direkt några röster på det.
Nu kanske de där hemska fallen med cancersjuka som tvingas söka jobb får väldigt mycket uppmärksamhet och i realiteten inte är så många, vad vet jag, men bara att de förekommer visar på något systemfel här.
En annan sak jag stör mig på här är också hur försäkringskassan skiter i expertutlåtanden från läkare och tror sig veta bättre själva. Läkerens utlåtande borde gå före alla "utlåtanden" från jurister, småpåvar på försäkringskassan osv. Det borde tom skrivas in i lagen att det ska vara så.

Under det långa socialdemokratiska styret tror jag att det slentrianmässiga utnyttjandet av sjukskrivningar och förtidspensioneringar var rätt stort.
Det var stora summor som läckte ur systemet och misstänkt många som blev förtidspensionerade och sjukskrivna på den tiden. Det verkade ha blivit lite slentrian i det hela, ungefär som det nästan verkar ha blivit slentrian att inte bevilja sådant idag, även när det är befogat.

Varför ska det vara så svårt för politiker att försöka släppa ideologin lite och resonera lite mer rationellt ?
Är det så totalt omöjligt att skapa ett system med hårda kontroller på att skattemedel inte slösas på folk som inte bör ha bidrag, samtidigt som sjuka faktiskt får bidrag ?

Ja, det är därför just den här frågan upprör mig så mycket.
Jag är pragmatisk och tror i första hand på demokrati.
Men just det här är en fråga där jag tror att dom förändringar som skett ligger så otroligt långt ifrån vad en överväldigande majoritet av svenska folket faktiskt vill.

Jo, jag har pratat med ett flertal borgerliga väljare, den absolut vanligaste inställningen jag har stött på är helt enkelt okunskap över hur illa det faktiskt är.
Det är argument om att det visserligen är ganska många människor som hamnar i kläm men att det kommer att reda ut sig för dom så småning om. Deras process blir lite krångligare och det är synd men att den typen av åtstramning behövs för att komma tillrätta med fuskare och andra som helt enkelt inte vill jobba trots att dom kan.

Man tar det Svenska sociala skyddsnätet för givet, det är en så stor del av vår egen självbild och vårat samhälle att man inte tror på att det är så nedbrutet som det är.
Dom extremfall man läser om i tidningarna ibland är bara toppen av toppen på ett isberg. Och det är inte ett temporärt problem som kommer reda ut sig, det är den tolkningen som många drivande i Alliansen vill ha. Läs Reinfeldts "Det sovande folket", lyssna på deras argument, bara det faktum att dom tar upp familj och vänner som stöd får sociologer att gapa häpet.
När man studerar det svenska samhället och vårat sociala skyddsnät så jämför man med andra kulturer och samhällen, t.ex. Turkiet och liknande. Deras samhälle bygger på familjen, där finns det inget statligt skyddsnät på det sättet vi tänker oss. Det är självklart att det är familjen som går in och stöttar om någon i familjen inte kan jobba osv. Den synen på familjen osv går igenom i hela samhället.

I Sverige så ser vi individen som fristående från familjen på ett helt annat sätt och vi har ett socialt skyddsnät som är till för att skydda individer.
När representanter från regeringen pratar om att familjen ska gå in och stötta sjuka och handikappade så visar dom att dom inte tror på den här typen av individuella skyddsnät.

Nu babblar jag bara på för att jag blir engagerad, poängen jag egentligen ville komma fram till är att dom flesta borgerliga väljare jag har pratat med kring detta som sagt inte accepterar hur illa det faktiskt är.
Och hur illa är det? Grupper av psykologer osv har skrivit om flertalet självmord som direkt resultat av dom åtstramade reglerna. Hur dom stöter på människor varje dag som hamnar i allt djupare depressioner pga dessa åtstramningar.

Men tron på det svenska skyddsnätet är en stor del av vår folksjäl. Många har svårt att acceptera att det inte längre skulle finnas där.
http://en.wikipedia.org/wiki/Just-world_hypothesis känns väldigt relevant.

Vad behöver dom fler röster till? Dom styr landet, vann valet 2010 enkelt och Sossarna är inte direkt ett hot.
Varför ska dom göra någonting åt detta?
Det ligger ideologiskt helt i linje med vad många styrande tycker.

Det kommer alltid finnas personer som liksom kommer i kläm och hamnar emellan. Jag tycker det är lite orättvist att kalla det systemfel bara för att det förekommer exempel.
Problemet är att det är tiotusentals personer som är i den här sitsen. Minst.

Är det rimligt att en person som är över 60 år med allvarliga ryggproblem och har arbetat hela sitt liv ska tvingas ut på arbetsmarknaden och konkurrera med arbetslösa ungdomar?
Vad är poängen med det?

Det finns eventuellt deltidsjobb som med anpassningar och fria arbetstider hade varit genomförbara för den här personen. Det innebär smärta och obehag, men det är genomförbart.
Med dom riktlinjer som finns idag så har den här personen ingen rätt till ersättning utan ska ut på arbetsmarknaden.
Är det rimligt?
Detta handlar inte om att systemfel, detta handlar om ideologi.

Jag är som sagt långt åt vänster, för mig är frågan busenkel. Vi har hög ungdomsarbetslöshet. Gamlingar med fysiska problem som inte vill arbeta tycker jag vi kan ta och förtidspensionera utan att blinka för att lämna plats på arbetsmarknaden åt ungdomar istället.

Sen tycker jag det är viktigt att påpeka att många utav dom här sjuka och handikappade personerna inte syns i statistiken.
Dom bedöms av försäkringskassan som för friska för att få ersättning men dom känner själva att dom är för sjuka för att arbeta så dom är på inget sätt inskrivna i arbetsförmedlingen eller liknande.
Den gruppen har växt enormt dom senaste åren.

Problemet är riktlinjerna och mot vilka jobb bedömningen görs.
Stephen Hawking kan röra en liten muskel i ena kinden, i övrigt är han i princip förlamad. Han kan arbeta.
Så, ja, vad är problemet? Kan du tänka dig något värre handikapp eller sjukdom som är mer begränsande?
Bedömningen görs inte på något vis gentemot jobb som finns i praktiken.
Dessutom så görs bedömningen inte bara gentemot hur det ser ut nu utan gentemot hur försäkringskassan bedömer att det eventuellt kan komma att utvecklas.

Därför är läkarintyg osv ganska ovidkommande för vilket beslut försäkringskassan tar.

Det ligger kanske lite mer sanning i det än vad jag upplever det som. Men dels så när man tittar på siffrorna från då till idag som inkluderar folk som hamnat helt utanför systemet osv så är det inte alls så många som många verkar tro. Men det förra systemet hade många brister, man heltidspensionerade folk som både kunde och ville deltidsarbeta osv.

Men det jag ser som den egentliga skillnaden i praktiken för dom allra flesta är attityden.
Förut när man ansökte om hjälp från försäkringskassan så fick man liksom någon som "åh, hej, hur kan vi hjälpa dig? visst, inga problem. Här, här får du ersättning. Ta hand om dig och krya på dig."

Idag är det: "Du behöver hjälp? Bevisa det." "Läkarintyg som säger att du ej är arbetsför. Vi håller inte med om läkarens bedömning." "Du har genomgått arbetsförmågebedömning och har specialistintyg. Vi anser att det finns alternativ kvar för dig att utforska." "Ännu mera intyg. Nej."
"Du vill ha argument säger du? Det får vi tyvärr inte ge dig. Detta är vår bedömning. Om du inte är nöjd får du överklaga eller ansöka igen." "Nej, vi kan inte tala om för dig varför vi har gjort bedömningen att du kan arbeta trots att alla dina intyg säger att du inte kan det. Vi får inte uttala oss om vår bedömningsprocess."

Jag skiter ärligt talat i om det är många som glider igenom och får ersättning utan att förtjäna det när alternativet är att bli bemött på det viset.
Folk som har blivit sjuka och handikappade och redan fått sina liv förstörda i viss mån blir bemötta på det viset.
Jag kan inte tro att svenskar faktiskt skulle acceptera detta en sekund till om dom visste just hur illa det faktiskt är i så många fall.

Om man har moralen och världssynen som Ayn Rand har så är det helt rationellt att dessa sjuka och handikappade inte får någon ersättning.
Om man dessutom vinner val på det, vad är det som inte är rationellt?

Jag vill fortsatt påstå att det inte är hårda kontroller som behövs utan en mer resursstark rehabiliteringsvänlig och uppmuntrande attityd.
Så att man kan komma i arbete mer även med svårigheter och problem.

Fuskarna har sina läkarintyg som är väldigt välformulerade, och du säger själv att läkarintygen är det man ska gå efter. Hårdare kontroller drabbar inte fuskarna.
Fuskarna måste man ta itu med på annat sätt.

Skulle gärna sett siffror på hur många fuskare som faktiskt finns, med tanke på vilket konsumptionssamhäller vi lever i där pengar är så jäkla viktigt för de flesta har jag helt enkelt väldigt svårt att tro att det faktiskt finns en betydande del människor som hellre förtidspensionerar sig och därmed lever fattigt än jobbar.

Sen ifrågasätter jag att pengar till bowlinghallar, klubbar osv är slöseri. Det handlar om vilken sorts samhälle man vill skapa helt enkelt och i längden tror jag detta är saker som påverkar allmänt välmående hos befolkningen, minskar brottslighet osv och detta spiller över även till de som faktiskt inte spelar någon bowling.

Och som någon sa tidigare; om man tror att "slöseri" med skattepengar löses genom att sänka skatterna måste man vara jäkligt naiv.

Har ni läst artiklarna på DN om sjukvården föresten? om det som står där stämmer är det fan dags att avsätta pajaserna i rosenbad. Har de gjort något bra sedan 2006 egentligen? det enda som hänt är att sjukvården är åt helvete, försäkringskassan är åt helvete, CSN är åt helvete, Vin&Sprit är sålt och för allt detta har medelsvensson tjänat vad? 2 oxfileér i månaden? Vad jag undrar är hur den nuvarande regeringen kunde urholka alla våra sociala skyddsnät utan att faktiskt prestera något av värde. Men det är det som händer när man skär ner på saker bara för att kunna sänka skatter; folk är bara för dumma för att inse konsekvenserna... hur många liv har förlorats pga att medelsvensson blev alldeles till sig av tanken på 300kr mer i månaden? jag tycker folk borde fråga sig hur mycket de tycker människors liv är värda egentligen, för varje krona skattesänkning måste faktiskt tas någonstans ifrån och om man inte inser att mer folk kommer att dö i onödan om man skär ner på skjukvården (och försäkringskassan, bevisligen) skall man fan inte ha rätt att rösta ens.

Det som är helt fantastiskt med detta är att det alltid bottnar i diskussionen att de som inte har vill ha, och de som har inte vill ge (i vart fall inte i någon större utsträckning). Triffid, jag vill inte betala för din sjukvård. Kalla mig cynisk. Men så är det.

Cynisk? det är självisk/egoistisk du är ute efter, knappast cynisk.

Jag aldrig varit på sjukhuset på 24år men har trots allt betalat för din sjukvård och har inga problem med detta. Kalla mig givmild, men så är det.

Men varför kan du inte se det som att du betalar för din egen sjukvård helt enkelt? hade du inte haft någon sjukvårdsförsäkring ifall det var alternativet? Hursomhelst handlar det i slutändan om vilken sorts samhälle man vill bygga, jag är ogillar när slumpen skall bestämma, speciellt om vi pratar om folks liv, och vem som helst kan åka på cancer eller en hjärnhinneiflammation om de har otur.

Cynisk är jag, då jag i allmänhet inte bryr mig ett skvatt om kollektivets välmående. Egoistisk därtill.

Jag har betalat för min egen sjukvård och fruktansvärt mycket mer därtill. Sverige är rätt trist att skatta i som bemedlad.

Faktum är att jag redan idag har en sjukvårdsförsäkring, och jag brukar mig i väldigt liten utsträckning av landstingens apservice. Sofiahemmet är trevligare och bättre i mitt tycke. Sedan måhända att Sofiahemmet mottager stöd från det offentliga i just mitt fall(även fast jag inte tror det med tanke på att min försäkringsplan härstammar från utlandet). Men, faktum är att jag mer än gärna hade betalat nettokostnaden privat.

Vår meningsskiljaktighet bottnar i ren ideologi. Jag är något av en anarkokapitalist, medan du är något annat. Det är därmed föga givande att diskutera frågor som dessa. Detta då det mesta bottnar i ren och skär subjektivitet ))

Klart det är subjektivitet, fördelarna och nackdelarna med specifika system är dock inte subjektiva utan dessa kan man diskutera objektivt om man så vill

Men om du är anarkokapitalist kan jag inte förstå att du fortfarande bor kvar i sverige...

Ja, det tycker jag du har en väldigt bra poäng i.
Det finns ju fuskare som får sjukersättning och sedan jobbar svart. Då får man rätt bra med pengar över.
Men dessa fuskare får sin sjukersättning genom att hota eller samarbeta med läkare som skriver ett perfekt intyg.
Dom drabbas inte av hårdare regler.
Men det är också väldigt ovanligt, det är ett allvarligt brott och läkaren ställer hela sin karriär på spel.

Ersättningsnivåerna det handlar om är annars ungefär 8000 i månaden, före skatt. Alltså runt 6000 kronor i handen varje månad.
Jag tror det finns väldigt få som ens potentiellt skulle vilja sitta hemma utan någonting att göra och få så lite pengar.

Allt tar sin tid. The exodus of oggan kommer att ske. Först gäller det bara att övertyga nära och kära (kanske framförallt den kvinnliga sorten) om att Saudiarabien är ett vackert land där man kommer trivas. Nej, skämt åsido.

Utan att låta vår följetong dra ut alltför mycket på OT-spåret så inväntar jag väl helt enkelt att vissa saker ska falla på sin plats. Under tiden får man väl försöka att påverka den svenska opinionen i den mån det går. Hehe.

Ja, det finns det. Ca 80-85% av kommunernas utgifter går till vård, skola och omsorg. Orsaken är delvis att befolkningspyramiden blir alltmer uppochnedvänd (har du hört talas om de eviga pensionavgångarna just de senaste 10-15 åren? Eller Pär Nuders uttalande om "köttberget"?) - d.v.s. att andelen äldre ökar i förhållande till andelen yngre. Pensionärer arbetar inte, och bidrar sålunda inte till skatteintäkter, samtidigt som de kostar mer för välfärdssystemen på grund av sämre hälsa. Däri ligger även en annan stor orsak - trenden för utnyttjande av välfärdstjänster. Yngre människor som egentligen inte är så sjuka uppsöker i allt högre utsträckning vårdcentraler och sjukhus, och äldre vårdas inte längre i lika hög utsträckning privat av deras familjer. Därutöver tillkommer förväntningsökningar - i takt med att välfärdstjänsterna expanderar anpassas befolkningens förväntningar när de vänjer sig vid bättre service och tillgång. Man vill hela tiden ha mer, till samma eller lägre kostnad - och detta är naturligtvis en omöjlighet. När väl vård, skola och omsorg har tagit sin del av kakan tillkommer därutöver vattenförsörjning, snöröjning, försörjningsstöd, kollektivtrafik, vägunderhåll, naturvård, fastighetsskötsel, miljötillsyn, bibliotek, fotbollsplaner, ishallar, badhus, parkskötsel, överförmyndarverksamhet, stadsplanering, fritidshem, socialtillsyn och så vidare. Och då har vi ändå bara gått igenom en bråkdel av vad kommunal sektor sysslar med, utan att ens peta i regional och statlig sektor.

Det finns en uppfattning om att offentlig sektor är ett svart hål dit man kan pumpa hur mycket pengar som helst utan att det leder till något - ofta understryks detta av en uppfattning om att offentlig administration är hutlöst gigantisk. Inget av detta stämmer. Det finns få företag där man vänder på varje krona i lika hög utsträckning som i slumpmässig kommunal verksamhet, och den administration som finns är en barskrapad nödvändighet för att kunna samordna verksamheten och uppnå dess målsättningar. I just målsättningarna ligger även den stora skillnaden, som får offentlig sektor att se dyrare ut än privat sektor - det finns tjogtals med väldigt långtgående krav och förväntningar som offentlig sektor måste anpassa sig till, som privat sektor är befriad från. Detta gör dock inte offentlig sektor sämre, eftersom att tjänsterna skiljer sig i motsvarande omfattning. Ett klockrent sådant exempel ligger i offentlighetsprincipen - offentlig sektor måste hela tiden dokumentera varje steg som tas, för att möjliggöra medborgargranskning. Ett annat ligger i det övergripande planeringsansvaret för samhällsutvecklingen - utvärderingar och utredningar avlöser varandra konstant inom den offentliga sektorn, och dessa ligger till grund för i princip all verksamhet i landet, privat som offentlig. Den privata sektorn slipper dock i stor utsträckning hantera kostnaden kring dessa, men får ändå åtnjuta fördelarna. Därutöver tillkommer socialt ansvarstagande, kompetensutveckling, rättssäkerhet och så vidare.

Hoppsan, där kom ett inlägg, hade nästan glömt att jag postat och skrivit i den här tråden. Bakgrund till mitt inlägg är att jag tycker att all omfördelning av kapital är fel, alla bidrag är fel, all omfördelning där någon som inte tidigare betalat skatt får tillgång till kapital som jag inte anser dem vara berättigade till. Jag är inte solidarisk, jag vill ha mödan av mitt eget arbete. Vilket också är anledningen till att jag är emot en bidragsfinansierad invandringspolitik. Utan skatter och stat skulle jag gärna sett fri invandring och rörlighet, därför att jag tror att det skulle vara resultera i en bättre värld, men tyvärr tycks världen inte röra sig i en riktning med mer frihet, utan snarare motsatsen. Så nu när vi har det ur vägen jag svara på ditt inlägg.

Det finns enorma utgifter i samhället som är vård, skola och omsorg, men jag vill påstå att anledning att man inte har pengar idag, är att man har spenderat för mycket under tidigare år. Kommuner kan inte tänka sig att sitta kvar på ett överskott för att det kommer komma utgifter i framtiden, de pengarna spenderar de på annat som kan göra att politikerna blir omvalda. Det ligger inte i politikernas intresse att tänka längre än till nästa val, för vad finns det för mening att tänka 20 år in i framtiden, ifall det resulterar i att du inte blir omvald till den nästa fyra års perioden. Kombinera detta med det faktumet att väljare tenderar att vara ”dumma”, misstolka mig inte, många väljare är säkerligen ointelligenta… men det jag avser här är att man lyssnar på kortsiktiga vallöften. Ifall väljare tänker på lång sikt och gå efter de politikerna som verkligen står för en hållbar utveckling, så skulle vi kanske inte sitta i alla dessa situationer där pengarna inte kommer räcka till i framtiden.

Visst, vi får en enorm mängd pensionärer idag, men vart har alla pengarna de betalat in gått? Ifall man har betalat in skatt som ska räcka till sin pension när man blir gammal, har man då inte rätt till den när man blir äldre? Ifall man inte har lagt undan tillräckligt mycket kapital när de arbetade och istället räknat med att någon annan kommer finansiera deras äldrevård… då har man definitivt tänkt fel. Pengarna ska gå tillbaka till dem som betalat dem, inte någon sätt att någon leker och tvunget ska spendera dem. Så att pensionärerna kostar pengar, visst det är självklart, men de har arbetat, de har bidragit. Varför ska de få lida för att det nu inte finns tillräckligt många som arbetar? De har gjort sitt, nu ska de inte lida.

Men tänk om… Människorna själva fått disponera över sina egna pengar, skulle det då inte varit i deras eget intresse att spara undan pengar tills de blir äldre? Definitivt. Skulle de då inte ha gjort det? Förmodligen. Varför är det då i deras intresse att någon annan spenderar de pengarna som betalats in? Hur kan det finnas någon annan som skulle veta vad som verkligen är bäst för dig? Hur kan det finnas någon som skulle känna dig bättre… än dig själv? För här är det nog en fråga om vem man tror kan ta de bästa besluten, ifall du inte tror dig vara förmögen att fatta de bästa besluten för dig själv… Visst, då kanske en stat och enorm apparat kan vara berättigad. Men ifall du anser dig själv fatta de bästa besluten för dig själv, varför ska då någon annan bestämma vad som du får och inte får göra. Vad som sker med dina hårt förvärvade pengar?

Du nämner ett utnyttjande av välfärdstjänster, det är ett system som finns där, som finansieras gemensamt för att säkerställa att individen inte behöver betala så mycket själv, utan istället sprider ut kostnaderna på andra. Så för en individ som kan utnyttja ett system utan att behöva betala för det… Kommer också göra det. Visst, det kan vara berättigat att gemensamt finansiera vissa utgifter eftersom du som enskild individ aldrig skulle haft råd. Frågan är om det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv går att rättfärdiga… För ifall man enbart skulle se alla människor i kronor och ören, då skulle direkt behöva slå ihjäl dem när de blev en utgift.

Det tas även upp ett flertal utgiftsposter inom offentlig sektor, frågan är ifall det verkligen är försvarbart att dessa drivs i den offentliga sektorn? Är det rätt att driva ett badhus och erbjuda subventionerat badande? Är det rätt att driva en ishall och erbjuda subventionerat användande? Ligger det i allas intresse att pengar spenderas på saker och ting som skulle kunna regleras genom konkurrens på en fri och öppen marknad? Är det verkligen på nöjen och underhållning åt andra som du vill att dina pengar ska användas?

Anledningen att offentlig sektor kan anses vara ett svart hål, är att hur mycket du än pumpar in där, kommer politikerna hitta ett sätt att spendera dina pengar. De kommer inte spara på kapitalet de får in. Har de täckt upp de nödvändiga utgiftsposterna som krävs, så kommer de hitta på något som bättrar deras position att bli omvalda till nästa mandatperiod.

Visst, det finns principer och idéer som skulle kunna få dig att tro att offentlig sektor utnyttjar pengar bättre än privat sektor, men jag tvivlar att man är lika noggrann med pengarna när det inte rör sig om dina egna. Det är inte du som lider ifall pengarna inte spenderas tillräckligt effektivt i offentlig sektor, det är inte du som betalar. Att pappersarbete och offentlighetsprincip skulle vara en stor utgift tror jag inte ett dugg på, det går att lösa och sköta på ett effektivt sätt utan att det kostar några större mängder pengar. Däremot är det enkelt att spendera pengar på sådant som egentligen kan vara svårt att motivera om det varit dina egna pengar.

Det jag motsätter mig är att det är så fruktansvärt enkelt att spendera någon annans pengar, att tappa fokus på vad som är uppgift och mål, vad som är långsiktigt och hållbart. Politiker är väldigt glada för att satsa på nya projekt, nya saker och ting som glänser, ofta på bekostnad av att de skär i underhållsbudgeten och försummar underhåll av vägar, byggnader mm. Att tänka långsiktigt premieras inte som politiker, det är inte det som väljarna röstar på, det är inte det som kommer få dig omvald. Ifall vi väljare inte varit så dumma, så kanske vi fått ett bättre system... Men nu är frågan, får vi kanske det vi förtjänar? Om vi är dumma nog att tro på skiten politiker spottar ur sig, förtjänar vi då inte koskiten vi tvingas trampa och gå i?