Varför roota surfplattan?

Mindre bloatware = drar mindre resurser.

Du kan lägga in nytt OS på den, typ Ubuntu nånting.

En tumregel är att om du inte vet varför du ska göra det gör det inte ^^

Dock så är det alltid kul att byta Rom! Känns som en ny telefon/surfplatta

Rootning utför jag av en enda orsak. Resten är bara Bonus.
Jag vill uppgradera operativsystemet på min Android-enhet när tillverkaren av enheten ifråga slutar supporta den. Detta förlänger livet på enheten rejält.
Tillverkarna vill att vi köper nya enheter istället för att uppgradera mjukvaran i dem. Därför brukar officiella uppdateringar sluta efter en kort period, trots att hårdvaran fortfarande är aktuell.

Anledningen till att jag rootade min Nexus 7 var för att få usb-mount att fungera tillfredsställande. Detta då jag brukar ta backup till usb-minnen från minneskortet i kameran när jag är ute och reser. Telefonen (gammal Desire) rootade jag för att förbättra prestandan och köra vanilla Andriod istället för HTC Sense.

Annars håller jag med Superolle, vet du inte varför du ska göra det, gör det inte.

Gör man rätt så finns det ju typ 0,00001% att man brickar sin enhet och då har man alltid kvar sin garanti.

Har aldrig "dödat" någon enhet och är inte speciellt oroad över garanti.

Jag har en Nexus 4 som jag trodde jag skulle klara att använda utan att roota. Det gick inte många dagar innan jag insåg att man är ganska begränsad även i Andriod.

Jag kör en jailbroken Iphone. Rootad Nexus 4 och Asus Transformer och skulle inte vilja köra någon enhet utan root/jailbreak.

Så länge lär det inte dröja. Det går rätt fort för tillverkarna att fasa ut sina "gamla" produkter.
Faktum är att du har även en annan fördel med att installera en egen ROM på plattan: Du slipper vänta på att tillverkaren får tummer ur <cencur> och släpper uppdateringen.
Ta t.ex CyanogenMod. Där får du tillgång till senaste Android-versionen, och därmed ett större utbud av de senaste applikationerna långt mycket tidigare än vad tillverkarna av enheterna ger. Det kan handla om flera års väntan på vissa Android-uppdateringar annars.

Som grädde på moset, får man också detta på köpet:

• Bättre batteritid.

• Slimmat system som är kvickare att starta.

• Binär-optimeringar som förbättrar prestandan och "rappheten".

• Möjligheter att installera skins och utseende-anpasningar.

• Bättre blåtand- och USB- support. Större utbud av profiler stöds.

• Stöd för framtida applikationer och spel som tillverkaren inte ger "support" för.

Exempel med min Sony Ericsson Xperia X10 (Android-enhet gammal som gatan)
Enheten slutade stödjas för flera år sedan.
Jag installerade en egenanpassad CyanogenMod på enheten, och fick följande:

• Stöd för de allra senaste Android-aplikationerna, fastän enheten inte skall kunna köra dessa officiellt. Flyter på prima också.

• Långt mycket bättre batteritid. kan hålla enheten i liv uppemot 2 dygn i normalt användande. (Daglig Musik, youtube, surf, telefon, SMS). "Senaste" Original-mjukvaran kunde inte ens hålla batteriet i liv genom arbetsdagen.

• Stöd för skins. Kör idag med ett riktigt snyggt blåsvart metallic-aktigt skin.

• Stöd för fler musikformat, såsom AAC, FLAC med mera.

• Multitouch, trots att enheten inte stödjer detta. (Senare, efter uppdagandet, kröp Sony Ericsson till korset och stoppade in support för det i efterhand. Fast dem var väldigt rädda att dem skulle få Apple på sig, då alla andra tillverkare fått duktiga stämningar på sig i detta avseende)

• Turbo-läge: 1200 MHZ. Ger en liten prestandaboost dem få gånger det behövs.

• Stöd för senaste blåtands-enheterna med uppdaterade profiler. Används flitigt. Original-mjukvaran hade stora brister i blåtands-stödet.

Jorå går väl bra med handkontrollen utan root?

Ladda ned gratisappar är väl inte svårt?

• Bättre batteritid. - Vad är det som drar mindre batteri?
  Den gamla original-mjukvaran hade inte stöd för något som kallas för "Deep sleep", vilket innebär att enheten drar extremt lite ström när den är i vilo-läge. En Linux-relaterad funktion att hantera processorns mer avancerade strömsparfunktioner som många makare av android-enheter skippar av någon outgrundlig anledning.

• Slimmat system som är kvickare att starta. - Vilket system är snabbare än 4.2.2?
  Det handlar inte om vilket grund-system som sitter i botten, utan vilka tjänster och funktioner makaren av Android-enheten väljer att stoppa in. I Sonys fall är det några saker som laddas in under uppstart, som för övrigt inte behövs alls enligt min mening. UX-tillägg, segare "launcher" + några tjänster till Sonys egna sync-funktioner.

• Binär-optimeringar som förbättrar prestandan och "rappheten". - Exempel på någon optimering som gör just det?
  Det finns några Dalvik-cache optimeringar att aktivera i conf-filer (Som bara kan redigeras om enheten är rootad). Många makare av android-enheter stänger av dessa optimeringar "för stabilitetens skull". Själv har jag aldrig märkt av någon instabilitet.
  Mer om detta finns på XDA-developers forum.
  Titta också i filerna "build.prop" och "sysctl.conf". Många inställningar kräver att man rensar Dalvik-cachen och låter enheten återskapa den igen.

• Möjligheter att installera skins och utseende-anpasningar. - Går det inte förändra skins/utseendet i 4.2.2?
  Såvitt jag vet har inte Vanilla-Android skins-stöd. I alla fall inte så pass djupt och heltäckande.
  Kolla själv hur många CyanogenMod -relaterade skins det finns: https://play.google.com/store/search?q=cm10+theme&c=apps

• Bättre blåtand- och USB- support. Större utbud av profiler stöds. - Exempel på programvara som förbättrar BT och USB?
  Original-mjukvaran i min enhet saknar många BT-profiler, varav bland annat HID-kompatibla enheter inte kan användas (Som mus, tangentbord, trådlösa handkontroller, med mera) Inte heller nyttja displayen i min MW600 headset för att visa vem som ringer, vilken låt som spelas och så vidare.

• Stöd för framtida applikationer och spel som tillverkaren inte ger "support" för. - Här tror jag nog iof att Android också uppdaterar efterhand.
  Eftersom android-makarna slutar uppdatera sina produkter rätt tidigt, så betyder det att man sitter kvar med app-kompabilitet som den android-version man har stödjer. Framtida versioner som utnyttjar nya APIer är inte bakåt-kompatibla tyvärr.

Exempel med min Sony Ericsson Xperia X10 (Android-enhet gammal som gatan)

Garantin i sig har inte något med fördelarna man får, och exemplet är bra, för det visar att en enhet kan vara aktuell flera år efter lansering. Bara mjukvaran i den uppdateras. Detta är något som Android-makarna inte vill ha, eftersom det skulle innebära att färre köper nya enheter.
En enhet blir bara så gammal som dess mjukvara tillåter den att bli

Du bör göra lite sökningar själv..

ROM är mjukvaran i detta fall, som man bara kan läsa från (ReAd only)
Roota, man får tillgång till hela OS'et, mer som superSU i linux (vilket android bygger på)
Du får googla efter hur man rootar just din surfplatta.

Kort svar:
"Roota": ...eller en mer korrekt term: "Root-access". Innebär att man låser upp root-kontot i Linux-systemet. Kan liknas med Administratörs-kontot i en Windows-miljö. Root är även känd som "Super User", så när du läser om "root" eller "Super User", så brukar det i regel innefatta samma konto.
(Anrdoid är bara en speciellt anpassad Linux-distribution)
Det är rätt vanligt att icke Linux/Unix -insatta, blanda ihop filsystemets rot (Engelska: root) med användarkontot "root". Det är olika begrepp.

ROM: Samma betydelse även i smartphone/tablet -sammanhang. en del av enhetens flash-minne som man normalt inte har skriv-rättigheter till. Det är där hela Android-suystemet huserar.

Långt och mer utförligt svar:

"ROM" eller "Read Only Memory", är just det. Även i smartphone/tablet-sammanhang.
Det innefattar den del av enhetens flash-minne som användaren, programmen eller operativsystemet inte kan skriva till.
I Androids fall är det en traditionell partition i flash-minnet som monteras i RO-läge (Read Only) när enheten startar.
Anledningen är för att skydda systemet från oavsiktlig ändring. Även därför enheten ifråga måste starta om till ett speciellt "flash-läge" för att uppdatera grund-systemet (operativsystemet)

Av praktiska skäl är detta inte ett fysiskt begränsat minne, utan är just en partition i flash-minnet som för övrigt kan liknas med en SSD.
I Linux fall kan man montera om RO-monterade enheter till RW-läge (Read and Write) rätt enkelt.

mount -o remount,rw /system

Men...
... Tillverkarna vill inte att användarna skall kunna utföra detta, så de låser ner root-kontot, och hindrar därmed användaren från att utföra diverse kommandon.

Root-kontot finns även i Android-enheter. Android är trots allt bara en någorlunda speciellt anpassad Linux-distribution.
Det är där begreppet root-access ("roota", "rooting" ). I regel handlar det om att återaktivera root-kontot, så att man kan komma åt systemnära kommandon såsom om-montering av filsystem och så vidare (Se exemplet ovan).

Svårigheten ligger i de moment man behöver för att få "root-access":

• För att kunna aktivera och ändra lösenordet till root-kontot, behöver man skrivrättigheter till /system

• För att kunna montera om /system till skrivbart läge, behöver man root-access.

Ett moment 22 helt enkelt.

I regel kringgår man det ungefär på samma sätt som man gör med sin egen dator när man "glömt" lösenordet:
Man måste komma åt filsystemet med hjälp att av ett annat operativsystem. Sedan sätter/byter man lösenordet och utför de ändringar i filsystemet man behöver.

I Androids fall nyttjar man ett separat system som i regel redan finns i enheten: Det flashbara/uppgraderbara läget. Olika Android-enheter gör det på lite olika sätt, men grunden är densamma: ett högst enkelt operativsystem som släpper in "den rätte" via USB-anslutningen. Dessa enkla system som skiljer obehöriga från behöriga är många gånger enkla att knäcka. Ibland får man nyttja buggar i hårdvaran. Efter att man blivit insläppt, har man skriv-rättigheter till hela flash-kretsen i enheten. Det är där "uppgraderingen" kommer in i bilden.

I Samsungs fall är det resistor ansluten till ID-pinnen i micro-USB kontakten som är "nyckeln".
I en del andra fall är det en hårdvaru-bugg man nyttjar genom att överbelasta nyckel-kretsen i enheten, som till slut ger upp och släpper in vem som helst. (Metoden är känd som: "Rage Against the Cage")