Angående den analoga VGA-signalen, finns det några nackdelar, både kvalitetsmässigt sett, och prestandamässigt sett.
Till en CRT, som i helhet är en analog teknik, så är skillnaderna minimala, om ens märkbara.
Men när det kommer till digitala flatpaneler, där varje pixel representeras av en "fysisk" punkt på panelen, kommer saken i en annan vinkel.
VGA är en analog signal, där tre separata signaler representerar varje sub-färg (Se: RGB)
VGA är ursprungligen tänkt att fungera med CRT-monitorer, men har på senare tid även använts till flatpaneler. Inte helt optimalt, men bra nog att accepteras av den breda massan.
Nackdelen med en analog signal till en flatpanelen är att processorn i skärmen kan ha svårigheter att "se" exakt färginformation till varje pixel när signalerna sveper över. Det finns en risk att nästkommande pixel i uppdateringssvepet kan "smittas" av den föregående pixeln. Detta är extra märkbart där kontrast-skillnaderna mellan grann-pixlarna är stor. Syns oftast i form av skugg-effekter i horisontell led. Dessa effekter syns "extra bra" på en flatpanel, då flatpaneler är "pixel-exakta". Det finns även en risk att pixel-informationen från den analoga signalen försvinner mellan två fysiska pixlar. Varav detta resulterar i att två pixlar visar en inkorrekt visuell presentation av en bildpixel.
Huruvida man kan se dessa med blotta ögat eller inte, beror på vad man har att jämföra med, hur bra signal grafikkortet ger och hur bra kablar samt hur de är dragna. Dessa effekter finns där vare man ser det eller ej. Det är bara en fråga hur bra de syns och vad för referens man har.
Sedan behöver jag nog inte beskriva nackdelarna att överföra en analog signal från "A" till "B". Störningar i form av EMI, Rippel och annat gott som smittar av sig på intill-liggande kablar.
En annan nackdel med en Analog signal till en digital skärm, är signalkonverteringen. Denna konvertering tar inte bara upp dyrbar tid (I form av "Input Lag") utan ger också en viss degradering av informationen, Inte bara en gång, utan två. Första "degraderingen sker när grafikkortet skall konvertera den digital bilden till en svepande analog signal och mata ut denna. Nästa degradering kommer i bildskärmen, där skärmens bildprocessor först måste konvertera tillbaks den analoga signalen till en digital bild igen.
En bra signalprocessor är snabb nog att konvertera signalen och mata den vidare i ett enda svep. Detta minskar signalfördröjningen.
En medioker signalprocessor konverterar signalen och mellanlagrar resultatet i ett bildminne, innan hela bilden skickas vidare till panelen. Detta ger en signifikant signalfördröjning, men ger billigare hårdvara.
När man jämför de andra teknikerna såsom HDMI, DVI, Displayport och så vidare, är det en minimal skillnad, och dessa tekniker skiljer sig mer i fysiskt utförande samt bandbredden. Kvalitén är i regel 100%, då alla är digital signaler, som till och med är kompatibla med varandra. Det är många gånger möjligt att använda enkla passiva adaptrar tack vare detta.
Nackdelar såsom "pixel-smitta", skuggeffekter, störningar och annat är så gott som bortblåst. Liksom hela grundtanken med digitala signaler.
Bildkvalitén är i dessa fall helt upp till bildskärmens paneltyp.
Finns inte mycket att orda om här egentligen.
