Har "Hej" blivit ett mordvapen?

Tror också att det är ganska typiskt svennar, jag känner igen det där.

Haha, fan va skönt att höra att man inte är ensam om den inställningen Kan väl inte säga att jag känner mig direkt mordhotad eller dylikt om någon helt random häver ur sig ett "hej", men om det kan undvikas så slipper jag det helst

Mitten till vänster har ju bara ett ben ;/

Gällande "Hej" så är det väl för att folk har aspergers.

Tyvärr så är detta något som har utvecklats mer och mer med åren och Folk svarar enbart på sånt dom vill svara på och det är tydligen helt normalt idag.

Jag bor i innerstaden för att kunna vara anonym och för att slippa forcerad interaktion med folk jag inte känner eller vill känna. Det du gjorde var troligen ett stort nono och förskräckelsen du uppfattade var troligen enbart irritation. Din sociala vilja kanske inte stämmer överens med din omgivning - du vill kanske småprata med främlingar men främlingar vill inte småprata. Vad tror du om den?

Allt har sin plats tycker jag. Precis som astrob0y säger så är det skönt att inte behöva hälsa på allt och alla. Sen så tror jag att det har att göra med hur laddat ett "hej" är. Jämför man med USA där man är konstig om man inte hälsar på folk i korridorens så tror jag att "hej" här i Sverige är ett slags ansvarstagande, säger man hej tillbaka så riskerar man att man behöver prata med personen ifråga. Lite som att visa intresse för en säljare. Ett Hej är inte bara ett hej, utan massa andra åtaganden också.

Sen så varierar det inom Sverige också självklart, tex i Värmland så hälsas det mycket mer än vad det gör i Stockholmstrakten.

Det är iallafall mina personliga iakttagelser och erfarenheter, om det är någon som känner för det så kan de som svarar göra en liten notering om var i landet de befinner sig samt om de hälsas hejvilt eller inte?

Eller så är det för att folk kanske gör det till något större än vad det är. Jag tycker ett hej är ett hej, ett sätt att vara hövlig mot folk omkring sig. Jag går inte omkring och hejar på random folk på stan så klart, men precis som TS skriver så mot folk vid bussen, grannar osv. Men jag gör det i förbifarten, stannar man däremot upp och hejar så är det ju för att prata.

Jag anser att stadsmiljö är den bästa miljön för att vara anonym. Det blir till en konst att ignorera varandra i och med att det är så folktätt Det är skillnad uppe i byn där alla känner alla och den sociala interaktionen är galet påtvingad. Om du ser grannen så måste du stå och prata med denna i minst 10 minuter utan att verka otrevlig

Jag läste ditt inlägg. Det jag ville påpeka är att ditt Hej kan uppfattas vara något helt annat beroende på kontext. Du skrev följande och det var det jag reagerade på

Du försökte integrera med en tjej med ett "hej". Hon uppfattade det kanske på ett helt annat sätt . Hon kanske får tio "hej" varje dag från främlingar som vill prata med henne. Ditt hej kanske var det elfte i raden och hon blev kanske arg/ledsen/trött. Vi vet inte utan jag sitter enbart och gissar utifrån diskussioner jag har haft med mina tjejkompisar. Poängen är att ditt sätt att vara social mot främlingar, det kan vara hur oskyldigt som helst/hur trevligt som helst (det tror jag också att det är), kan från det andra hållet verka vara något helt annat

Det där sista tycker jag inte stämmer alls. Stadsfolket har ett helt annat sätt att integrera med varandra. Vi är vana att stå nära inpå varandra i rusningstrafiken och vi har lärt oss att hantera andra som luft. Mycket närhet betyder att hen måste utveckla en förmåga att helt enkelt låtsas som om man är ensam. Sen blir det väldigt fel när stadsmänniskan ska försöka köra sitt sedvanliga sociala jag i en bymiljö. Att inte kunna anpassa "jag:et" är ju ett stort handikapp i mina ögon så det är ju synd om dem

Tycker lite att detta är en av anledningarna att Svenskar anses kalla, otrevliga och lite arroganta i resten av världen. Efter en längre vistelse i Nederländerna, Belgien och Frankrike så hälsar man på de flesta (Även random folk ifall man får ögonkontakt). Tillbaka i Sverige så ville nog folk ha mig inslängt på mentalsjukhus när jag vågade hälsa på dem, helt utan skam i kroppen! Nja, flyr Sverige så ofta jag kan, då det är ett väldigt konstigt socialt klimat som verkligen beivrar kontakt.

Kan dock tillägga att det inte verkar skilja sig så mycket i vårat avlånga land. När jag spenderade tid i Umeå, Uppsala och Malmö så var det precis samma som hemma i Göteborg. Ytterligare kan tilläggas att norskar är väldigt mer socialt öppna när det gäller detta. När har en hälsning ofta resulterat i ett kortare snack i väntan på buss eller dylikt.

Mest mysko reaktion har oftast män och kvinnor i sina bästa år (40-50). Från både man som kvinna så visar deras reaktion deras panik när de tror sig se mig komma med våldtäkt, mord och död i blicken. Ungdommar är mer öppna och accepterande, vilket har resulterat i ett par kortare snack.

Att kvinnor undviker män beror på att det finns en så stor del psykisk sjuka män som vill ha sex med dem bara för att... (typ 95% av männen)

Annars angående sociala kontakter i sverige så behöver man inte ha några privata. Skaffar man ett vettigt jobb så får man jobbkontakter där och dessa hälsar på en m.m. När man är ute och handlar varor och tjänster så kommer man i kontakt med anställda som måste vara artiga.

När man annars är ute på stan så kan man köpa en mp3spelare och lyssna på musik och tänka på annat eller beundra naturen och inte lägga så stor vikt på ens mänskliga omgivning.

Haha, om du tycker att någon av de städerna är otrevliga så önskar jag dig varmt välkommen hit till Örebro. Jag vågar påstå att närkingar överlag (myself included) lever upp till alla rykten om grinighet/gnällighet och allmänt asocialt beteende=)

Allt har gått utför sedan folk slutade lyfta på hatten.

Tackar för inbjudan, dock måste jag nog erkänna att en vistelse i Örebro inte är av intresse för närvarande. Skall vara en längre tid i södra Europa nu och utforska deras sociala och kommunikative beteende. Blir intressant att sammanställa lite data för att jämföra våra sociala mönster.

Så är det. Som Fredrik Lindström brukar säga är väl dock den moderna ersättaren ett snabbt "hej-hej" snarare än det besvärliga "hej".