Hur tar man steget mot att ha ett socialt liv?

Att komma fran sitta vid datorn grejjen ar att ga till gymmet (eller hitta pa utomhusaktivitet), ofta burkar det funka sa att man hittar vanner i nya sociala sammanhang och vem vet, kanske det finns nagon sjav pa ditt narmaste gym som kan bli en kompis.. eller om du kanner dig kreativ, kanske det vore en ide att posta en lista har eller pa annan lamplig plats for att starta ett hackerspace i Lund(det finns inget i Lund fn tror jag)

Om du bor i Lund så är Gerdahallen väldigt bra. Där är många olika sorters pass och mycket människor. Jag brukar köra spinning, styrkegympa och gympa med stång. Om man inte har disciplin eller motivation att träna själv (som jag) så är gruppträningspass bra, där är duktiga ledare.

Just att träna 3ggr/vecka gör mycket för humöret och psyket. Jag blir väldigt nedstämd och passiv om jag inte tränar. Men som med det mesta så måste man uppleva det själv för att tro på det.

Skickades från m.sweclockers.com

Gymma. Du behöver inte känna någon. Du kanske ser någon kille (eller tjej) bara, ungefär på din "nivå" så att säga, och ni råkar träna på ungefär samma tider. Säg hej, fråga hur det går osv. Kanske fråga om du ska passa honom när han bänkar, eller om han kan passa dig. Sedan kan du gå vidare med att fråga om ni ska köra ett pass tillsammans någon dag. Sedan kanske ni kan snacka om annat icke gym-relaterat i omklädningsrummet/bastun.

Skaffa ett jobb om du inte redan har det. Då får du arbetskamrater och social gemenskap varje vardag. Du får dessutom betalt för det. Idealet för dig verkar vara att jobba med datorer eller IT. Frugan blir glad om du drar hem pengar. Sen är det självspelande piano.

Försök att hitta ett jobb som är intressant och som du trivs med då blir det enklare att klara av dagar som kan kännas tunga. Rätt jobb förutsätter rätt utbildning. Skaffa dig det om du inte har det. Du kommer att få större självrespekt och oberoende om du vandrar den här vägen. Andra kommer dessutom att respektera dig eftersom du inte ligger samhället och dina anhöriga till last.

Jag har gått genom väldigt mycket med det där, både socialt och depressions/ångestmässigt. Något rent praktiskt som hjälpt mig var att lämna tillbaka busskortet och gå de sex-sju kilometrarna till jobbet varje dag, och sedan hem igen. Det tar inte mycket längre än bussen och ger tid att samla tankarna inför och efter dagen. Det blir en form av meditation helt enkelt. Samtidigt är det gratismotion och man sparar pengar.

Beror såklart helt på hur man bor och så vidare men just att gå långt utan musik eller annan skit har fungerat väldigt bra för mig när jag har perioder med massor som händer.

För att komma från mycket av det som höll mig vid datorn var det två grejer som krävdes för att det skulle funka. För det första behövde jag ersätta det med något, för du kommer behöva göra något med den tiden. Ha en konkret plan för vad du ska göra med tiden då du inte spelar eller slösurfar.

För det andra bränner jag broar skoningslöst. När jag slutade spela WoW för några år sedan lämnade jag min guild och mitt raidteam på ett så dramatiskt sätt att det var omöjligt för mig att komma tillbaka. Då de var hela min anledning att spela har jag inget att gå tillbaka till. Samma sak på ett annat diskussionsforum som jag var rätt insnöad på, gjorde helt enkelt bort mig som fan med flit för att bli permanent bannad och inte kunna gå tillbaka.

Sen gäller det mycket att våga konfrontera jävligt svåra saker och att träna träna träna på det. Det blir lättare varje gång även fast det gör sjuhelvetes ont i början. Kan vara allt från att säga att nu fan slutar du käka pizza tre gånger i veckan till att göra något stort avslöjande eller träffa nya människor. Blir så sjukt mycket lättare när man gjort det många gånger.

Utöver det äger jag ingen TV eller smartphone och har gett mina spelkonsoler till yngre kusiner.

Inga problem alls.

Några av de mer konstruktiva grejerna jag gör är att jag helt enkelt ställer upp och hjälper eller är med vänner och familj mycket mer. Jag ser till att ha något för mig varje helg och om jag inte har något på gång fixar jag något typ bjuder över någon eller några på att laga middag eller drar och hälsar på någon ensam släkting. Det har alltid varit otroligt uppskattat att komma på besök och har gett mycket bättre relationer med dem. Var hos min moster ett par helger sedan och hjälpte henne med massor med datorgrejer samtidigt som vi snackade skit och drack vin typ. Var mycket mer givande än någon helg jag spenderat vid datorn.

Jobbar ofta längre också eftersom jag inte känner något behöv av att ta mig hem till något spel eller sådant, så saker blir klara istället för hophafsade.

Jag lägger mig tidigare. Försöker börja avsluta vid 23 oavsett om jag har något dagen efter och datorn ska vara av vid midnatt som senast. När det blir för sent är man ändå för trött i huvudet för att göra annat än att slösurfa, spela halvhjärtat och surfa på porr. I och med att jag lägger mig tidigt kan jag också komma upp tidigare och kunna gå till jobbet. Att kunna ta det lugnt och göra vad jag vill på morgonen är grymt skönt och ger en väldigt avstressad start på dagen jämfört med att hetsa genom samma rutin varje dag. Har kanske en halvtimme mer än vad som behövs så jag brukar laga något ordentligt till frukost istället för fil och flingor. Idag värmde jag panerad torsk från igår kväll och stekte champinjoner och tomatskivor. Lade allt i en baguette med sallad och tog med mig ut att äta. Lite bättre än att skeda i sig en fil och kaffe på tio minuter...

Mer fysisk aktivitet såklart, gång och simning mest. Det är väldigt hypnotiserande och det är kul att bli bättre på det. Är som att levla bara att levlarna syns på bröst och axlar istället för character sheet...

Frivilligarbete på diverse events man tycker är kul kan vara sjukt givande. Vissa lan och sådant söker ofta frivilligt eventcrew för att hjälpa till att rigga allt. Man träffar folk som är intresserade av samma grejer och folk brukar vara väldigt snälla och trevliga även om man är blyg av sig.

Fixa till hemmet. Organisera allt på ett bra sätt, reparera saker, förnya. Att ha en trivsam omgivning hemma gör jättemycket för att må bättre. För ett eller två år sedan kunde min lägenhet se ut som helvete mellan städningarna en eller två gånger i månaden, nu för tiden blir det aldrig speciellt stökigt och lägenheten är otroligt mycket trevligare att vara i. Trots att jag har en etta på 24 kvm får jag utan problem in allt jag behöver inklusive verktyg och sådant med massor med luft över tack vara att utrymmet nyttjas effektivt och bara nödvändiga grejer är kvar. Skit som spelplanscher och annat bös är bortplockat och stilen är väldigt mycket smakfullare. Min moster tyckte att det var bra feng shui i lägenheten

Kurser i whatever du tycker är kul, jag läste 30hp astronomi på sidan av för att det var kul och träffade massor med skoj folk samtidigt som jag fördjupade mig i ett intressant ämne. Universitetskurser är gratis men kräver ju behörighet, sen finns det ju massor med andra typer av kurser av alla de slag.

Försöker se till att all tid vid datorn är målinriktad och/eller konstruktiv, t.ex att skapa något konkret, att diskutera intressanta saker eller att försöka göra folks dag bättre på något sätt. När jag spelar brukar jag se till att alltid spela med någon kompis (och jag menar inte online"kompisar") så att det inte bara blir att jag sätter mig för att jag inte har något för mig och sedan har tio timmar passerat...

Höll på med aikido när jag var mindre och det var alla sorters människor där, atmosfären är väldigt trevlig och välkomnande. Säkert samma med många andra sporter.

Sen så är det helt enkelt så att det är en långsam process att gå mot en mer social tillvaro. Det handlar trots allt om väldigt djupa hjulspår som man behöver gå ur och det behöver få ta den tid det tar. Precis som med viktnedgång är det frestande att ta till väldigt extrema åtgärder ofta för att man blir otålig, frustrerad och desperat, men det går ofta inte jättebra.

Kan det vara så att du har ADD eller Aspergers?

Låter inte helt omöjligt att han har det, vissa hjärnskrynklare tycker jag har rätt starka ADHD/Asperger-tendenser och känner igen mig en del ovan. Inte intresserad av den diagnosen då jag redan har jävligt klart för mig hur mitt huvud fungerar utan att få någon stämpel och Concerta. Jag är av den åsikten att det inte är sjukdomar utan bara att man tänker annorlunda. Går att fungera hur bra som helst bara man känner sig själv och omgivningen är införstådd i hur man funkar. Psykologer kan såklart hjälpa en med det, folk har olika förutsättningar och bakgrunder.

Jobbar med forskning samtidigt som jag pluggar sista året civ.ing och det funkar utmärkt trots att jag funkar radikalt annorlunda än de flesta. T.ex kan jag helt enkelt inte sätta mig ner och läsa i en kursbok mer än typ femton minuter om jag inte är jätteintresserad då. Måste helt enkelt lära mig på andra sätt. Får ut jättemycket av att vara aktiv på föreläsningar/lektioner och hjälpa andra med problem.

Finns otroligt mycket styrkor som man kan dra nytta av och svagheterna är mest bara skillnader som blir svagheter för att man försöker vara något man inte är.

Klockrent exempel på ett område där rätt medicinering skulle kunna hjälpa dig väldigt mycket. Men sen så bör man komma ihåg att alla reagerar olika på dessa mediciner.

Inte för att vara petig men ADD/ADHD och Aspergers är inte personlighetsstörningar utan snarare neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, rätt ska vara rätt

PS: Inte heller är det begåvningshandikapp, du kan vara jätteintelligent men misslyckas med studier pga nedsatt förmåga att planera/organisera/genomföra (bara ett exempel)

Tror jag säkert på sitt sätt, men när jag ser på medicinen i helhet speciellt i kombination med hur lätt jag har att fastna i beroenden väljer jag hellre att vara ADHD-mongo än att använda medicin. Jag fungerar trots allt väldigt väl både på jobb och i skola tack vare att jag anpassar mitt arbetssätt, och impulsivitet och otålighet kan vara stora resurser om man tyglar dem med eftertanke och återhållsamhet.

Om jag skulle jobba på kontor eller något sånt astrist niotillfemjobb så tror jag säkert att jag skulle kunna behöva medicineras för att fungera på ett bra sätt i ramen av det arbetet, men i min forskning kan jag arbeta på ett helt annat sätt där min personlighet fungerar bra.

Faktumet är ju det att jag faktiskt gillar min personlighet väldigt mycket och njuter av att intensivt fokusera mig på saker som fångar mitt intresse. Hur man fungerar på jobbet eller i skolan är inte allt och jag skiter ärligt talat i om jag inte är som alla andra så länge jag och de jag umgås med är bekväma med den jag är.