TS skrev ändå att hans processor var 90 grader varm och kondensatorerna sitter på bara några centimeters avstånd med värmeledande koppar emellan. En vanlig kvalitetskondensator är ofta specificerad till 5000 timmars drift vid 105 grader. Det motsvarar 208 dagar. Med en fördubbling av livslängden var tionde sänkt grad håller en sådan kondensator alltså i 4,5 år vid 75 grader. 10 grader upp eller ner från den temperaturen är alltså skillnaden mellan ett moderkort som kommer att fallera under dess naturliga livslängd eller inte. Min praktiska erfarenhet av kondensatordöd kring processorsockeln gäller i och för sig bara gamla Pentium 4:or med underdimensionerad kylning, men jag har inte sett en modern dator som varit utan kylpasta i 1,5 år och är därför beredd på det värsta. Bara luftflöde i chassit räcker inte för att kyla processorn för då hade vi inte behövt några processorkylare överhuvud taget.
Jag är inte ute efter att "munhuggas", bara nyfiken hur du tänker...
Hur anser du att värmen överförs från kylaren till kondensatorerna - är det via den direktriktade strålningsvärmen eller indirekt uppvärmning genom att luften kring kondensatorerna värms upp? (jag bortser från uppvärmning via moderkortet)
Som jag uppfattade det när du skrev "hettan från kylaren" så avsåg du den direktriktade strålningsvärmen, den förklaringen har jag (som du nog märkt) lite svårt att köpa...
När det gäller indirekt uppvärmning från omgivande luft så är den förklaringsmodellen fullt möjlig för att skada kondensatorerna...men då måste man upp i så höga lufttemperaturer att det egentligen inte är avsaknaden av kylpasta som är problemet - utan avsaknad av luftflöde genom lådan...
