Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Omskola sig

Som titeln lyder har jag lite frågor och funderingar angående omskolning. Kan väl dra min bakgrund och nuvarande status.
Är examinerad maskiningenjör och har fast jobb sedan ~4 år som konstruktör och beräkningsingenjör. Har alltid haft ett tekniskt intresse så ganska naturligt att jag hamnade som detta.
Men efter dessa år så känner jag att det är något som fattas. Kontorsjobb är ganska sisådär har jag upptäckt. Saknar kontakt med människor, tempot är ganska lågt och det händer inte så mycket. Ska dock tillägga att jag trivs med jobbet och de kollegor jag har men det är det där lilla som stör mig.

Jag är snart 29 år fyllda, har en fru, bil, bostadsrätt etc... Är det för sent att omskola sig på universitetet? Tänker ganska mycket på det ekonomiska då inkomsten skulle sjunka rejält(frugan har ju dock jobb). Blir det något strul med CSN? Kommer Universitetet undra vafan jag håller på med? En ny ev. framtida arbetsgivare, kommer de undra varför jag bytt karriär(till min nackdel)? Har jag någon rätt att få tjänstledigt på mitt nuvarande jobb för att "prova på" ett års studier?

Så, min totala tvärvändning i yrkeskarriär är att gå från kontruktör till.......sjuksköterska. Lägg även märke till att jag är man(bögigt med manlig sjuksköterska?).
Har faktiskt alltid sneglat lite åt sjukvårdenlänge då jag helt enkelt gillar att hjälpa folk och blir stimulerad av det så för mig är det inte helt konstigt.
Sämre lön, japp! Sämre arbetstider, japp! Bättre jobb, vet inte?

Nej, jag är sjukt kluven i detta. Vet inte om man skulle ta sig en sväng till Uni och prata med en SYO-konsulent för att höra lite...
Är det jävligt suspekt att gå från ingenjör till sjuksköterska?

Någon annan som har erfarenheter av en total omskolning vid lite "äldre" ålder?

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Halmstad
Registrerad
Maj 2012

Vuxenutbildning finns men är osäker på universitet

Dator: i5 7600k@5ghz | EVGA 1060 | 16gb Corsair 2666mhz | MSI Z270-A
Laptop: Lenovo Thinkpad T430s | i7-3520M | 8 GB &&
Laptop 2: HP Probook 6470B | Intel i5-3210M | 8 GB
Mobil: iPhone 7 128gb | Konsoler: XboxOne | PS4 | Wii

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Ålesund
Registrerad
Jun 2002

Såvitt jag vet så finns det ingen åldersbegränsning för universitet och dessutom så är inte 29 speciellt gammalt (vet flera som är 29 eller äldre och har precis påbörjat sina utbildningar). Ser inget suspekt i att gå en sjuksköterskeutbildning (varken som man eller som ingenjör), gör det du vill göra.

Tror att du har rätt till tjänstledigt ett år för studie, men inte 100% säker

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Sep 2010
Skrivet av Barra85:

Som titeln lyder har jag lite frågor och funderingar angående omskolning. Kan väl dra min bakgrund och nuvarande status.
Är examinerad maskiningenjör och har fast jobb sedan ~4 år som konstruktör och beräkningsingenjör. Har alltid haft ett tekniskt intresse så ganska naturligt att jag hamnade som detta.
Men efter dessa år så känner jag att det är något som fattas. Kontorsjobb är ganska sisådär har jag upptäckt. Saknar kontakt med människor, tempot är ganska lågt och det händer inte så mycket. Ska dock tillägga att jag trivs med jobbet och de kollegor jag har men det är det där lilla som stör mig.

Jag är snart 29 år fyllda, har en fru, bil, bostadsrätt etc... Är det för sent att omskola sig på universitetet? Tänker ganska mycket på det ekonomiska då inkomsten skulle sjunka rejält(frugan har ju dock jobb). Blir det något strul med CSN? Kommer Universitetet undra vafan jag håller på med? En ny ev. framtida arbetsgivare, kommer de undra varför jag bytt karriär(till min nackdel)? Har jag någon rätt att få tjänstledigt på mitt nuvarande jobb för att "prova på" ett års studier?

Så, min totala tvärvändning i yrkeskarriär är att gå från kontruktör till.......sjuksköterska. Lägg även märke till att jag är man(bögigt med manlig sjuksköterska?).
Har faktiskt alltid sneglat lite åt sjukvårdenlänge då jag helt enkelt gillar att hjälpa folk och blir stimulerad av det så för mig är det inte helt konstigt.
Sämre lön, japp! Sämre arbetstider, japp! Bättre jobb, vet inte?

Nej, jag är sjukt kluven i detta. Vet inte om man skulle ta sig en sväng till Uni och prata med en SYO-konsulent för att höra lite...
Är det jävligt suspekt att gå från ingenjör till sjuksköterska?

Någon annan som har erfarenheter av en total omskolning vid lite "äldre" ålder?

Du är fortfarande ung, också ur universitetsperspektiv. Jag har haft kurs- och programkamrater både i 60- och 70-årsåldern, även om det i det senare fallet antagligen mer handlade om att studera av intresse snarare än för att byta karriär. Poängen är dock att universitetsstudier inte är åldersbundna, utöver att rätten tills studiemedel börjar begränsas vid 50-årsåldern. Det är också just studiemedlet som jag ser som det största potentiella problemet för din del, om du redan studerat på universitet förr - du har ju trots allt bara rätt till totalt 6 års studiemedel, och beroende på hur lång din tidigare utbildning var så kanske inte dina kvarvarande år räcker till. En lösning kan i så fall vara att exempelvis ta ut studiemedel på 75% eller något, för att få veckorna att räcka längre, men det får ju också ekonomin att ta sig ytterligare en törn. Å andra sidan är du antagligen också berättigad till tilläggslån, eftersom du har arbetat tidigare.

Universitetet kommer inte alls att reagera på att du bytt yrke. Det är tveksamt om någon ens kommer veta om det om du inte själv berättar om det, och sådana byten sker ändå litet då och då. Den enda möjliga reaktion du kanske får om ämnet kommer upp i ett samtal är att det är trevligt att du är villig att byta ett ingenjörsjobb mot att bli sjuksköterska (och därmed också ta sämre lön och arbetsvillkor). När det gäller könsfördelningen är kvinnorna i klar majoritet, men det är inte som om det är helt okänt med manliga sjuksköterskor - de utgör cirka 10 procent av yrkesgruppen, och andelen är ökande, till stor del beroende på en ökande andel manliga sjuksköterskestudenter.

När det gäller arbetsgivarna så är det redan från början en generell brist på sjuksköterskor. Fram till 2020 beräknar SCB att det kommer att saknas cirka 20 000 stycken i hela landet. Du behöver alltså inte oroa dig för att arbetsgivarna skall kasta dig åt sidan på grund av småsaker, för de tar helt enkelt de sjuksköterskor som de får. Eftersom de flesta sjuksköterskor också är anställda i offentlig sektor, och i princip alla offentliga aktörer driver ett aktivt arbete för att utjämna könsfördelningen bland de anställda, är det också extremt osannolikt att de inte skulle kasta sig raklånga över dig som manlig sjuksköterska.

Angående tjänstledighet - du har rätt till detta, för hela din studietid, enligt studieledighetslagen. Din arbetsgivare kan dock skjuta på tjänstledigheten i upp till sex månader, så bestäm dig i så fall snabbt om du vill kunna börja till hösten. Var då också noga med att du begär tjänstledighet under förutsättning att du kommer in på utbildningen, så att tjänstledigheten i så fall automatiskt utgår om det visar sig att du inte kan börja studera. Om du tycker att ekonomin är ett problem kan du ju för övrigt begära tjänstledigt på typ 75% eller något, så får du fortfarande in litet lön under tiden du studerar (även om det naturligtvis också ökar din arbetsbelastning). Om du vill avbryta studierna och tjänstledigheten vid något tillfälle måste du säga till arbetsgivaren 14-30 dagar i förväg (beroende på hur länge du studerat), men i övrigt finns inga restriktioner. Efter tjänstledigheten är du garanterad att få ditt (eller ett likvärdigt) jobb tillbaka, om du så vill.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Ringde en studievägledare på Uni förut. Var inga problem från deras sida att jag skaffar dubbla examen. Tydligen var det ganska vanligt att de få killar som läste till ssk var runt 30 och hade hållt på med något annat innan. Lönen var ju som jag misstänkte sämre än min nuvarande såklart, dock är det inte för pengarnas skull jag vill göra detta. Jobb efter examen var typ 100% enligt henne, speciellt som man är man extra eftertraktad.

Blir att suga lite på den här karamellen, ansökningen är ju isåfall till HT-14 så har ju ett tag på mig :S

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013
Skrivet av Genomresa:

Angående tjänstledighet - du har rätt till detta, för hela din studietid, enligt studieledighetslagen. Din arbetsgivare kan dock skjuta på tjänstledigheten i upp till sex månader, så bestäm dig i så fall snabbt om du vill kunna börja till hösten. Var då också noga med att du begär tjänstledighet under förutsättning att du kommer in på utbildningen, så att tjänstledigheten i så fall automatiskt utgår om det visar sig att du inte kan börja studera. Om du tycker att ekonomin är ett problem kan du ju för övrigt begära tjänstledigt på typ 75% eller något, så får du fortfarande in litet lön under tiden du studerar (även om det naturligtvis också ökar din arbetsbelastning). Om du vill avbryta studierna och tjänstledigheten vid något tillfälle måste du säga till arbetsgivaren 14-30 dagar i förväg (beroende på hur länge du studerat), men i övrigt finns inga restriktioner. Efter tjänstledigheten är du garanterad att få ditt (eller ett likvärdigt) jobb tillbaka, om du så vill.

Tack för ett bra svar! Speciellt ditt sista stycke är riktigt intressant som jag måste kolla upp nogrannare. Jag har rätt till 8 terminer CSN då jag inte tog fullt förra svängen så det är ju inga problem.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Sep 2010
Skrivet av Barra85:

Blir att suga lite på den här karamellen, ansökningen är ju isåfall till HT-14 så har ju ett tag på mig :S

För säkerhets skull skulle jag inte rekommendera att du väntar längre än en månad eller så, eftersom arbetsgivaren som sagt kan skjuta på din tjänstledighet i upp till sex månader. Vill du garanterat ha tjänstledigheten klar till HT-14 måste du alltså lägga in din ansökan snart.

Trädvy Permalänk
Hedersmedlem
Plats
Stockholm, Sverige
Registrerad
Jul 2001

Jag tycker du ska köra, börja om och hoppas att det blir rätt den här gången - viktigaste är att göra något man trivs med!

Litet projekt

yayaya I am Lorde yayaya

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Fyfan vad jag har tänkt och klurat på det här. Inte ett lätt beslut måste jag säga. Har ringt komvux/vuxenutbildning iaf då jag måste komplettera upp gymnasiet med naturkunskap B alt. Biologi A(läste teknikprogrammet så har inte dessa ).
Men det var väl inga problem sa hon förutom att det var lite sent att ansöka till vårens kurser nu, har jag tur dock finns det platser kvar.
Ska även skriva högskoleprovet då mitt förra har gått ur tiden, intagningspoängen på betyg var sist typ 17(vilket jag inte har...) och typ 0.8 på HP(skrev 1.3 första gången så lär väl hamna där igen typ).
Så förhoppningsvis har jag allt färdigt tills sommaren och kan då söka ssk. När jag ska söka har jag inte bestämt än riktigt, blir antingen HT-14, VT-15 eller HT-15, beror lite på familjesituation...

Min andra "barndomsdröm" jag haft förutom ingenjör(som inte visade sig vara så ballt.....) är att jobba på ambulans så det är väl ett mål jag har med detta i det långa loppet.
Jävligt jobbig sits detta, suger rätt hårt faktiskt xD

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Dec 2009

Jag läser civ.ing data år 4 går en 50+ snubbe samma kurser som jag, han började för 2år sen. Han hade la lite betyg antar jag.

Skickades från m.sweclockers.com

| 4770K @ 4.3 ghz | Asus z87-Deluxe | EVGA gtx780 ACX SC @ 1057mhz core (1189mhz boost) / 3300mhz ram (25mV) | 8gb G.skill ripjaws cl 11 @ 2133mhz | Intel x25m-g2 80gb | Samsung 840Pro 256gb | WD black 500gb | corsair TX750-v2 | Dell u2711 | benQ XL2420T | Corsair Carbide 500r |

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Stockholm
Registrerad
Feb 2004
Skrivet av Barra85:

Som titeln lyder har jag lite frågor och funderingar angående omskolning. Kan väl dra min bakgrund och nuvarande status.
Är examinerad maskiningenjör och har fast jobb sedan ~4 år som konstruktör och beräkningsingenjör. Har alltid haft ett tekniskt intresse så ganska naturligt att jag hamnade som detta.
Men efter dessa år så känner jag att det är något som fattas. Kontorsjobb är ganska sisådär har jag upptäckt. Saknar kontakt med människor, tempot är ganska lågt och det händer inte så mycket. Ska dock tillägga att jag trivs med jobbet och de kollegor jag har men det är det där lilla som stör mig.

Jag är snart 29 år fyllda, har en fru, bil, bostadsrätt etc... Är det för sent att omskola sig på universitetet? Tänker ganska mycket på det ekonomiska då inkomsten skulle sjunka rejält(frugan har ju dock jobb). Blir det något strul med CSN? Kommer Universitetet undra vafan jag håller på med? En ny ev. framtida arbetsgivare, kommer de undra varför jag bytt karriär(till min nackdel)? Har jag någon rätt att få tjänstledigt på mitt nuvarande jobb för att "prova på" ett års studier?

Så, min totala tvärvändning i yrkeskarriär är att gå från kontruktör till.......sjuksköterska. Lägg även märke till att jag är man(bögigt med manlig sjuksköterska?).
Har faktiskt alltid sneglat lite åt sjukvårdenlänge då jag helt enkelt gillar att hjälpa folk och blir stimulerad av det så för mig är det inte helt konstigt.
Sämre lön, japp! Sämre arbetstider, japp! Bättre jobb, vet inte?

Nej, jag är sjukt kluven i detta. Vet inte om man skulle ta sig en sväng till Uni och prata med en SYO-konsulent för att höra lite...
Är det jävligt suspekt att gå från ingenjör till sjuksköterska?

Någon annan som har erfarenheter av en total omskolning vid lite "äldre" ålder?

Genomsnittsåldern på Umeå Universitet är 29 år. Det går alltid att skola om sig i princip. Bara man ser till att man verkligen är säker på studierna. Eller att man vet att man kan arbeta med sin gamla inriktning om det skiter sig helt.

"It's Tommy this, and Tommy that, And chuck him out the brute,
But it's 'Savior of his Country,' When the guns begin to shoot!"

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Umeå
Registrerad
Jun 2010

Jag vet inte så mycket om CSN och såna grejor men jag kan då lugnt säga att du inte är för gammal för att omskola dig! Jag själv har gjort det, läste ursprungligen matte/data och började skola om mig i ett helt annat ämne (humaniora) vid 38-års ålder och ångrar det inte, trots att en del kompisar tycker jag är rubbad som "offrar" en karriär inom IT med bra lön osv. Men trivs man inte så ska man byta, tycker jag.

Sen känner jag personligen till flera äldre, både män o kvinnor, som har börjat på ny kula i ganska sen ålder. T.ex. har jag varit på disputation där det varit folk i 60+ års ålder som har disputerat, dvs tagit doktorsexamen. Okej kanske extremfall, men jag känner även flera andra ("flera" betyder då >10) som har skolat om sig när dom varit 30+ år. Det är fullt normalt.

Jag tycker du ska köra hårt! Om du sen hamnar i jobbintervju så ska du bara vända det här till din fördel, så att du förklarar att du med din livserfarenhet och dubbla utbildningar och tidigare erfarenhet har något mer att komma med än snorvalpar som aldrig satt en fot utanför skolan. Ja nånting sånt...

Lycka till!
ps med "data" menar jag då datalogi. Jag vet att många stör sig på folk som menar "dator" men säger "data". Jag vet skillnaden (har programmerat sen 1981)

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Stockholm
Registrerad
Nov 2002

Jag har som mål att göra många olika saker i mitt yrkesliv. Man lever bara en gång och måste ta vara på det liv man har. Visst, det ekonomiska är en faktor, men din familj uppskattar nog en glad pappa/make mer än en bitter jag-önskar-att-allt-var-annorlunda-klyscha.

Allt löser sig, man ångrar bara det man inte gjorde.

Error 412: Precondition Failed - You need to use a real browser in order to view this signature!

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Malmö
Registrerad
Okt 2001

Varför inte läkare då, även om det är ett par år...? Ta frugan o flytta till Gdansk och få licens överallt... Lättare att komma in där än i Sverige/Danmark. El tandläkare? Tänkte mest på ekonomin och att du alltid jobbar med människor och att hjälpa dem.

CPU: Intel Core i7 7700K @4.5GHz Moderkort: ASUS MAXIMUS VIII HERO Minne: Corsair Dominator Platinum 32GB 3000MHz DDR4 Grafikkort: ASUS GeForce GTX 1080 Ti 11GB STRIX GAMING Monitor: ASUS ROG SWIFT PG278Q 3D 27" 144Hz G-Sync PSU: Evga SuperNOVA 1000 G2 1000W Chassi: Fractal Design Define R5 Titan Sound Designer för Squad

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Läkare är inte aktuellt då jag vill jobba inom ambulansen. Den eknomiska oroligheten ligger ju såklart inte när jag är exad utan under utbildningen då jag går från en heltidslön till CSN. Men det går, får bara prioritera bort lite under vardagen

I övrigt tack för bra svar. Har bestämt mig att jag kommer köra, preliminärt kommer jag satsa på på VT-15(lång tid kvar....).

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Malmö
Registrerad
Jan 2002

Tjena Barra85,

Du är definitivt inte för gammal, speciellt inte för ett yrke som sjuksköterska. Kan vara värt att tänka på att pensionsåldern, som redan höjts till 67 (frivilligt) förmodligen måste höjas då "vi" lever längre än vad som låg till grund för 65-årsregeln. Poängen med det är att du kommer ha många, långa, jobbiga år i tjänst...

Jag var i en liknande situation som du, civilingenjör, trivdes inget vidare med arbetet trots bra lön (inte fantastiskt bra lön ska sägas), ville göra något mer "på riktigt". Har nu ett år kvar tills dess att jag är praktiserande geolog, läst i två år vid Lunds Universitet. Väldigt mer konkret och, utan att ta till för stora ord, något lite mer världsförbättrande. Ålder? Började när jag var 33!

-Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.
PSN: RoedeOrm_PSV

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Stenungsund
Registrerad
Sep 2004

Jag är 30 och har börjat en KY-utbildning utan en sambo som stöttar ekonomiskt och visst, det är ju inte asroligt att gå tillbaka till CSN, men det går absolut att leva. Jag tycker att du ska ta chansen ärligt talat. En framtida arbetsgivare kommer med största sannolikhet inte bry sig om att du har en tidigare utbildning och valt att omskola dig. Det är mycket bättre för alla inblandade parter om du hittar något som du trivs med istället!

Angående tjänstledigt så är det där lite flummigt. En arbetsgivare kan välja att skjuta upp beviljan om tjänstledighet i... 2 år har jag för mig? Men om du är ute i god tid så ska det inte vara några problem.

Go for it!

EDIT: Glömde ju skriva att jag utbildar mig till stödpedagog från att tidigare ha varit webbdesigner och säljare. Känner att jag kommer få ut mycket mer av det yrket än att utföra ett meningslöst arbete för någon som inte bryr sig.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Tackar för bra "inspirerade" svar
Har bestämt mig till 99% att jag ska köra och söka till HT-14. På måndag får jag reda på om jag kommer in på komvux för att läsa upp biologi A som är ett krav för SSK.
Vänner/familj runtomkring är faktiskt mer positiva än jag trott, första reaktionen på dem har ju varit i stil med "Hur kan du välja att gå från ett kontorsjobb med en lön som är högre än vad du någonsin kommer ha inom vården....".
Men förklarar man hur det ligger till så förstår de faktiskt varför jag vill göra det.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Bumpar den här tråden igen....
Så har varit i kontakt med alla möjliga ställen nu då jag har bestämt mig för att söka till HT-14.
Mitt krux är att jag inte är behörig då det krävs Ma B+Naturkunskap B samt grundläggande behörighet såklart.

Matte har jag i överflöd så problemet är Naturkunskap B vilket jag måste komplettera via komvux.
Nu har jag ju insett att dessa A,B,C etc... kurser inte finns längre utan de heter nu typ 1,2,2a,2bm.m.
Det jag undar är om Biologi 1 motsvarar Biologi A? För om det är fallet så kan man tydligen kombinera Fysik A,Kemi A och Bilogi A(eller 1) till Naturkunskap B. Fysiken och Kemin har jag.

Har frågat både Syo på Uni samt komvux och de tror att det ska vara ok och räcka för mig att läsa biologi 1 bara men man vill ju vara säker...
Vart vänder man sig annars med en sån här fråga, VHS?
Då jag jobbar heltid i dagsläget så vill jag ju självfallet läsa så få poäng som möjligt på komvux vara Biologi 1 är minst poäng.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Sep 2010
Skrivet av Barra85:

Bumpar den här tråden igen....
Så har varit i kontakt med alla möjliga ställen nu då jag har bestämt mig för att söka till HT-14.
Mitt krux är att jag inte är behörig då det krävs Ma B+Naturkunskap B samt grundläggande behörighet såklart.

Matte har jag i överflöd så problemet är Naturkunskap B vilket jag måste komplettera via komvux.
Nu har jag ju insett att dessa A,B,C etc... kurser inte finns längre utan de heter nu typ 1,2,2a,2bm.m.
Det jag undar är om Biologi 1 motsvarar Biologi A? För om det är fallet så kan man tydligen kombinera Fysik A,Kemi A och Bilogi A(eller 1) till Naturkunskap B. Fysiken och Kemin har jag.

Har frågat både Syo på Uni samt komvux och de tror att det ska vara ok och räcka för mig att läsa biologi 1 bara men man vill ju vara säker...
Vart vänder man sig annars med en sån här fråga, VHS?
Då jag jobbar heltid i dagsläget så vill jag ju självfallet läsa så få poäng som möjligt på komvux vara Biologi 1 är minst poäng.

Antagningsenheten på ditt universitet borde väl rimligen veta detta, eftersom det är de som avgör vilka som är behöriga och skall antas.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Stockholm
Registrerad
Jul 2001

Snor tråden lite.
Jag har jobbat som entreprenör och varit med och startat ett IT-bolag i Kina som nu har ett par populära appar på den kinesiska marknaden. 2 med över 1 Miljon användare. Efter 7 år så tyckte jag att trots att det var kul och tämligen framgångsrikt så saknade jag känslan av att jobbet jag gjorde var meningsfullt för samhället. Jag försökte skapa en företagskultur med stark emfas på socialt ansvar "do good" men jag lyckades inte. Så då visste jag att förr eller senare skulle det vara ohållbart att bara jobba för pengar och bolagets framgång. Så jag sadlar om.
Pluggar nu upp Fy2, Ke2 och Bi2 på KOMVUX för att i höst söka till läkarlinjen på KI.
Har förhoppningsvis tillräckligt högt resultat på HP för att komma in bara jag har behörigheten klar.
Inbillar mig att jag som läkare inte kommer att känna att arbetet är meningslöst plus att möjligheten att jobba i organisationer såsom läkare utan gränser etc.

- We are an army of dreamers, and therefore invincible. How can we fail to win, with this imagination overturning everything. - Subcomandante Marcos

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2013

Hehe, den här tråden....
Kan väl uppdatera vad som hände. Frugan vart gravid och nu har jag en dotter. Våran livssituation för tillfället(boende,bilar,barn etc..) gorde att jag bestämde mig för att inte söka då våran "nya" ekonomi (CSN+FP) helt enkelt inte skulle räcka om vi inte sålde boendet samt bilarna vilket vi inte vill.
Tyvärr känner jag väl egentligen fortfarande likadant men vet inte riktigt hur man ska lösa det utan att tumma på livskvalitén i övrigt. Har bytt jobb sen sist iaf så blev väl en liten nystart iaf. Ska jag va lite realistisk så kommer min omskolning nog aldrig ske(kanske vid en skilsmässa). Vi sitter i en sits där jag helt enkelt inte kan mer än halvera min inkomst utan att vi får sälja hem och bilar.

Nåväl, ett jobb är ju bara ett jobb. Har ett nytt liv att lägga all fokus på nu så mitt bekymmer är väl inte hela världen.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Stockholm
Registrerad
Maj 2010
Skrivet av oC MasteR Jay:

Snor tråden lite.
Jag har jobbat som entreprenör och varit med och startat ett IT-bolag i Kina som nu har ett par populära appar på den kinesiska marknaden. 2 med över 1 Miljon användare. Efter 7 år så tyckte jag att trots att det var kul och tämligen framgångsrikt så saknade jag känslan av att jobbet jag gjorde var meningsfullt för samhället. Jag försökte skapa en företagskultur med stark emfas på socialt ansvar "do good" men jag lyckades inte. Så då visste jag att förr eller senare skulle det vara ohållbart att bara jobba för pengar och bolagets framgång. Så jag sadlar om.
Pluggar nu upp Fy2, Ke2 och Bi2 på KOMVUX för att i höst söka till läkarlinjen på KI.
Har förhoppningsvis tillräckligt högt resultat på HP för att komma in bara jag har behörigheten klar.
Inbillar mig att jag som läkare inte kommer att känna att arbetet är meningslöst plus att möjligheten att jobba i organisationer såsom läkare utan gränser etc.

Bra.

Skrivet av Barra85:

Hehe, den här tråden....
Kan väl uppdatera vad som hände. Frugan vart gravid och nu har jag en dotter. Våran livssituation för tillfället(boende,bilar,barn etc..) gorde att jag bestämde mig för att inte söka då våran "nya" ekonomi (CSN+FP) helt enkelt inte skulle räcka om vi inte sålde boendet samt bilarna vilket vi inte vill.
Tyvärr känner jag väl egentligen fortfarande likadant men vet inte riktigt hur man ska lösa det utan att tumma på livskvalitén i övrigt. Har bytt jobb sen sist iaf så blev väl en liten nystart iaf. Ska jag va lite realistisk så kommer min omskolning nog aldrig ske(kanske vid en skilsmässa). Vi sitter i en sits där jag helt enkelt inte kan mer än halvera min inkomst utan att vi får sälja hem och bilar.

Nåväl, ett jobb är ju bara ett jobb. Har ett nytt liv att lägga all fokus på nu så mitt bekymmer är väl inte hela världen.

Sjuksköterskeutbildning finns på distans, Det finns ingen anledning för dig att inte söka.
Den tidsbrist som ligger i grunden för dina orsaker till att inte söka in är inte relevant, du har pluggat tidigare och du vet hur det är. Du kommer att köra på de första tentorna, det gör de andra också. Du kommer att skriva omtenta antingen månaden efter eller under sommaren: Du behöver inte CSN, vad spelar det för roll?

Kontentan är att du befinner dig i en situation där du kan studera på dina villkor, hade du inte gjort det dvs befunnit dig i en situation där du studerade på CSN villkor så hade din livssituation både ekonomiskt och tidsmässigt varit svårare. Hoppar du av utbildningen efter några månader eller nåt år för att du inte känner att det är din grej? Visst varför inte. I den mån du har VFU och praktik så kan du säkert komma överens med arbetsgivaren eller i annat fall ta ut ledighet för att få det att fungera.

Huzzbutt! Huzzbutt! Huzzbutt! Huzzbutt!

(Huzzbutt Hatar Klubben nästa möte är flyttat till tisdag, men vi ses som vanligt bakom Statoil. Ta med Chips och glatt humör!)

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Göteborg
Registrerad
Jan 2008
Skrivet av Barra85:

Hehe, den här tråden....
Kan väl uppdatera vad som hände. Frugan vart gravid och nu har jag en dotter. Våran livssituation för tillfället(boende,bilar,barn etc..) gorde att jag bestämde mig för att inte söka då våran "nya" ekonomi (CSN+FP) helt enkelt inte skulle räcka om vi inte sålde boendet samt bilarna vilket vi inte vill.
Tyvärr känner jag väl egentligen fortfarande likadant men vet inte riktigt hur man ska lösa det utan att tumma på livskvalitén i övrigt. Har bytt jobb sen sist iaf så blev väl en liten nystart iaf. Ska jag va lite realistisk så kommer min omskolning nog aldrig ske(kanske vid en skilsmässa). Vi sitter i en sits där jag helt enkelt inte kan mer än halvera min inkomst utan att vi får sälja hem och bilar.

Nåväl, ett jobb är ju bara ett jobb. Har ett nytt liv att lägga all fokus på nu så mitt bekymmer är väl inte hela världen.

Se till att frugan gör karriär och ökar hushållets inkomst så du kan bli "hemmagubbe" och skola om dig.