Sannolikt beror specifikationen för slutsteg med impedansangivelsen 4 Ohm på den gamla DIN 45500-standarden. Det är en norm framtagen i Tyskland och DIN står för Deutche IndustriNormen.
Förr i tiden var det DIN-normen som var den som rådde. I USA tog man på 1970-talet fram en ny norm för att säkerställa en bättre ljudkvalitet. Den fick namnet FTC.
I Europa anpassade man FTC-normen och den fick sin standard genom IEC.
Förstärkare som inte specifikt är angivna att kunna driva 2-Ohmshögtalare bör inte belastas med sådana. Skälet är att komponenterna som sitter i förstärkaren inte är anpassade för den höga strömstyrkan som det innebär. Ett förstärkarsteg är anpassat för att klara en minimiimpedans och den bör inte underskridas.
Skulle en förstärkare belastas med 2-Ohmshögtalare och den inte är anpassad för detta kan den mycket väl brinna. Säkringarna i en förstärkare sitter inte kopplade till högtalarutgångarna utan till nätaggregatet/strömförsyningen.
Om förstärkaren är uppbyggd av diskreta komponenter finns en risk att ett flertal av dessa brinner. För att minska själva brandrisken används ofta flamsäkra motstånd i de kritiska delarna av konstruktionen.
Används integrerade kretsar är de oftast dessa som tar stryk och "brinner".
Precis som Hieronymus Bosch skriver begränsas uteffekten av en förstärkare i en bil av dess spänning från batteriet. När bilen är igång ligger spänningen runt 13,2 Volt just för att generatorn ger en något högre spänning än batterispänningen.
Ohms lag 2 anger att effekten W = spänningen U gånger strömmen I .
För att ta reda på hur stor strömmen är kan vi använda oss av Ohm lag 1.
Strömmen I = spänningen U delat med motståndet R.
Om högtalarens impedans är 4 Ohm får vi följande formel:
I = 12/4
Resultatet blir 3 Ampere.
Nu är detta en sanning med modifikation. För att få fram den effektiva effekten måste vi dela matningsspänningen först med 2 och därefter med roten ur 2. Inte nog med det, det finns en spänningsförlust i själva slutsteget på sammanlagt 1,4 Volt.
Med bilen igång har vi ca. 13,2 Volt. Från dessa reducerar vi spänningsförlusten i slutsteget, som vi beräknar till 1,4 Volt.
13,2 - 1,4 = 11,8 Volt.
11,8/2 = 5,9
5,9 delat med roten ur 2 = 4,17 Volt.
I en förstärkare, som inte är en "booster" (dubbla förstärkare per kanal) eller ett slutsteg med switchad nätdel kan vi således inte få ut mer än 4W effektiv med 4-Ohmshögtalare.
En "booster" är uppbyggd kring två förstärkare som jobbar som ett komplementärpar. En sådan koppling kallas också för bryggkoppling. Den ger mellan 2 - 3 gånger mer effekt till en högtalare. Vid sådan användning är det viktigt att använda högtalare som förstärkaren är specificerad för. Ofta är det 8 Ohm då varje förstärkardel enbart känner av halva lasten.
Slutsteg har däremot en nätdel som gör om likspänningen i bilen till växelspänning. Frekvensen är mycket hög, i många fall högre än 5000 Hz, ofta uppemot 20000 Hz eller mer.
Med så hög frekvens behövs inte någon stor transformator vilket gör nätaggregatet litet. Det är här som säkringarna sitter.
En ny likriktning måste ske efter att spänningen transformerats upp. Sådana slutsteg kräver mycket ström vilket i sin tur kräver grova kablar. Är kablarna klena fungerar de som motstånd och de kan börja brinna på grund av värmeutvecklingen i dem om de belastas hårt.
Strömbegränsarna i förstärkardelen ser till att minska signalen in till slutsteget för att begränsa strömuttaget när det blir högt. Det är inte alltid de är tillräckligt snabba för att förhindra att slutsteget brinner p.g.a. överbelastning.
Du bör således inte koppla in 2-Ohmshögtalare till en förstärkare som inte är specificerad för detta.
