Rätt plats att lösa det på låter spontant som ovanstående säger vara serversidan, där man brukar kunna låsa anslutande klienter till specifika IP-nummer beroende på MAC-adress.
Lite skriptnotiser i vilket fall:
Du behöver inte ha citationstecken när du tilldelar en variabel ett värde direkt från ett `$`-uttryck, så alla de kan skippas. Det blir inget problem med mellanrum ändå — skalet förstår att högerledet är en variabel automatiskt här. Det är definierat i POSIX.
Första radens AWK-användande ser rätt rent ut. Är man bara intresserad av ett värde så kan man lägga till `; exit` i kroppen så att skriptet avslutas efter att ha träffat en gång, i stället för att fortsätta söka genom resten av ingående rader. Inte prestandakritiskt här precis, men bra att känna till.
Vad gäller `BCAST` och `NETMASK` så behöver du inte blanda in `grep` om du ändå öser på med hela `awk`, då det senare gott och väl kan lösa det som `grep` gör här. `BCAST="$(ip addr show |grep -w inet |grep -v 127.0.0.1|awk '{ print $4}')"` kan `awk` göra helt själv genom:
BCAST=$(ip addr show | awk '/\<inet\>/ && !/127\.0\.0\.1/ {print $4; exit}')
där `\<inet\>` bara träffar fristående `inet` och `!//` plockar bort det som träffar mönstret.
På samma sätt kan `NETMASK` förenklas, där du också med fördel kan använda samma fältavgränsardefinition som användes för `IP` samt definiera gränssnittet för `ifconfig`:
NETMASK=$(ifconfig eth0 | awk -F'[: ]+' '/\<inet\>/ {print $8; exit}')
Det är ofta positivt att undvika långa pipeharanger som kräver en process var, speciellt när man i detta fall ändå drar igång AWK och har all dess kraft tillgänglig.
Använd heredoc-syntax i stället och dirigera resultatet direkt till filen:
cat <<-IPCONFIG > /etc/network/interfaces
auto lo
iface lo inet loopback
auto eth0
iface eth0 inet static
address $IP
gateway $GATEWAY
broadcast $BCAST
netmask $NETMASK
IPCONFIG
där jag också fixade felstavningen "adress" → "address" (bara ett "d" i svenska, men två i engelska).
Det är också ofta trevligt att definiera exempelvis sökvägar som `/etc/network/interfaces` som konstanter högst upp i filen för att separera sådana detaljer från själva implementationen, och minimera risk för "slarvfel". Det kanske inte verkar speciellt nödvändigt i ett så här litet skript, men det är en god vana.
Det behövs inte för att konfigurera gränssnittet, då informationen kan läsas ut från IP-adressen och nätmasken (detta gäller även broadcast).
Sammanlagt, med några ytterligare minimala modifikationer, ger detta något i stil med:
#!/bin/sh
IFACE="eth0"
IFCONFIG="/sbin/ifconfig"
IP="/sbin/ip"
INTERFACES="/etc/network/interfaces"
ADDRESS=$($IFCONFIG $IFACE | awk -F'[: ]+' '/\<inet\>/ {print $4; exit}')
NETMASK=$($IFCONFIG $IFACE | awk -F'[: ]+' '/\<inet\>/ {print $8; exit}')
GATEWAY=$($IP route | awk '/\<default\>/ {print $3; exit}')
cat <<-IPCONFIG > "$INTERFACES"
auto lo $IFACE
iface lo inet loopback
iface $IFACE inet static
address $ADDRESS
netmask $NETMASK
gateway $GATEWAY
IPCONFIG
Komplett otestat, och som sagt: detta bör lösas på serversidan i stället, så detta skript borde inte ens existera . Denna variant ser i mina ögon mer läsbar och konsekvent ut, dock. Man skulle kunna roa sig med att plocka all önskad information ut `ifconfig` på en enda körning, men det blir lätt mindre uppenbart vad som händer, vilket som regel är negativt.
Kan också nämna att det inte är speciellt portabelt att tyda output från `ifconfig` på detta sätt, men kör du bara på en typ av system (exempelvis Debianbaserade) så spelar det mindre roll.
