Recension: Asus Transformer Book T200
Fick tillfälle att känna och klämma på denna maskin och kände att jag ville dela med mig utav mina erfarenheter. Passar väldigt bra nu då den har varit uppe på tapeten det senaste i och med alla reor som den inkluderas i.
Slängde in alla bilder i spoilers så att det inte tar upp mer plats än det redan gör!
Lösningen för den som har problem att välja mellan surfplatta och bärbar dator kallas hybrid, eller 2 in 1. Konceptet går ut på att du har all hårdvara som processor, RAM och lagring i skärmen och dockar enkelt i ett tangentbord när man vill ha en mer laptopliknande upplevelse.
Asus Transformer Book T200 använder sig även av den fullskaliga versionen av Windows 8.1 vilket innebär fördelen att kunna installera riktiga program som känns igen från de mer traditionella bärbara och stationära datorerna.
T200 är storebror till T100 som blev en framgång både för Asus och för kategorin i sig. Som sig bör hittar vi en något större skärm, 11.6″ mot 10.1″, men även biffigare specifikationer samt ett batteri med högre kapacitet för att ackompanjera detta.
Specifikationerna för Transformer T200 är följande:
SoC: Intel Z3775 Bay Trail-T Quad-core 1,46 GHz (2,36 GHz boost).
Grafikkrets: Intel HD Graphics.
RAM: 2 GB LPDDR3 1066 MHz.
Lagring: 64 GB eMMC fastlött. Plats för 2.5″ enhet.
Skärm: 11,6″ IPS 1366 x 768 pixlar.
Kamera fram: 0,9 MP.
Kamera bak: 5 MP.
Vikt: 778 g (surfplatta), 764 g (tangentbord).
Batteri: 38 Wh.
Dimensioner: 305*194*11,95 mm (surfplatta), 305*194*14,05 mm (tangentbord).
Anslutningar surfplatta: 1 st Micro USB 2.0, 1 st Micro HDMI, 1 st Micro SD läsare, 1 st 3,5 mm uttag för headset.
Anslutningar tangentbord: 1 st USB 2.0, 1 st USB 3.0, 1 st Ethernetport.
Anslutningarna på skärmen hittar vi bland annat i nederkant i form av dockningsfästet till tangentbordet.
På vänster sidan hittar vi laddkontakten efterföljt av headsetuttag, Micro USB, Micro HDMI samt minneskortläsaren. Lite längre upp finns den ena högtalaren samt Windows- och volymknapparna.
Windowsknappen fungerar som en hemknapp och används främst när man kör med surfplattan utan tangentbord.
Längst till vänster på ovansidan återfinns strömbrytaren.
På högersidan finner vi den andra av två högtalare.
Även tangentbordet innehar portar – en Ethernetport och USB 3.0 på vänster sida samt en USB 2.0 på höger sida.
Utseendet och kvalitetsintrycket är helt klart plastigt. Knackar man på enheten låter det för det mesta ihåligt. T200 framstår även som svulstig då tjockleken ligger runt 12 mm och med tangentbordet påhängt läggs det på ytterligare 14 mm.
Att manövrera en surfplatta som väger närmare 800 g känns inte optimalt och lämnar tyvärr en del att önska. Att hålla i den med båda händerna går bra när man ska konsumera information, men när man väl ska använda gränssnittet gäller det att man lägger plattan stadigt tillrätta med ena armen undertill som stöd. Jämförelsevis väger en iPad Air 2 endast 437 g, dock är den enbart 9.7″ stor.
Hade jag fått välja hade jag valt en konstruktion som var mer slimmad och lättviktad, framförallt surfplattan som innehåller alla komponenter. Det blir en annorlunda känsla mot en vanlig laptop då det, trots den knappa differensen, är skärmen som upplevs väga absolut mest – men det är en vanesak som man lär sig att hantera när man väl har fått prova på. Monterar man en 2.5″ hårddisk i tangentbordsdockan byggs vikten på en aning.
Däremot är det inte detta Asus försöker uppnå med T200. Den är gjord för att vara bland de billigaste enheterna i sin kategori. De har gjort en ny variant av T100 kallad T100 Chi som bygger på en nättare konstruktion med metall som material, men den lägger sig i en helt annan prisklass.
Ramarna runt skärmen är ganska massiva vilket gör själva surfplattan stor att hålla i, men det bidrar i sin tur till att tangentbordet har fått ordentligt med plats. Däremot känns det som att Asus hade kunnat använda sig av en något större skärm för att fylla ut surfplattan.
Baksidan pryds av en räfflad plast i cirkelmönster som är väldigt resistent mot fingeravtryck, stort plus!
Tangentbordet har som sagt plats för en 2.5″ enhet för att kunna bygga ut lagringsutrymmet, förslagsvis en SSD för att behålla hastigheten i systemet. En vanlig hårddisk är även den känslig för stötar vilket inte gör den optimal för att ta med sig, som är lite av syftet med en enhet av detta slag.
Själva tangenterna är nersänkta i tangentbordet och erbjuder en bra slaglängd som gör att det inte är några problem att skriva på. Pekplattan är även den väl tilltagen och fungerar som en enda stor knapp, utöver de vanliga i nederkant.
Tyvärr fungerar inte pekplattan hundraprocentigt. Emellanåt slutar multitouchen att fungerar tvärt för att ibland komma tillbaka – i värsta fall krävs en omstart av maskinen. Ett lustigt problem som uppdagats är att rörs pekskärmen vid uppstart händer det att muspekaren är försvunnen när man ska gå över till traditionell inmatning. Detta löstes oftast genom att ta loss skärmen och återansluta det med tangentbordet, men även här kan det vara nödvändigt med en omstart.
Skärmen är på 1366 x 768 pixlar vilket ger en punkttäthet på ynka 135 pixlar per tum. Det kommer tillfällen där man tydligt ser att displayen inte är högupplöst, men det är ingenting jag har stört mig nämnvärt på. Faktum är att det blir lättare att läsa text i denna upplösning då skalningsfunktionen i Windows är under all kritik – högre upplösning leder till mindre text.
Panelen är av typen IPS vilket borgar för bra betraktningsvinklar vilket är viktigt på alla skärmar i min mening, speciellt på en surfplatta. Detta stämmer väl in på Asus Transformer T200 som inte förvränger bilden även vid de grövsta vinklar. Färgerna som presenteras är fullt godkända om än inte närheten av samma klass som de paneler som sitter i bland annat LG G3.
Något jag har läst mycket är att T200 lider av ganska grova ljusläckage runt kanterna. Detta återfinns även på min enhet, men inte i de skalor som verkar finnas ute hos andra. På det exemplar jag har att tillgå sker ett tydligt framträdande i närheten av det övre vänstra hörnet. Således verkar det som att det är ett lotteri om man får en bra skärm eller inte.
Hybridens huvudsakliga inmatningsmetod är via touchpanelen, som reagerar bra på tryck. Tyvärr har jag upptäckt problem med bland annat Chrome om man växlar mellan att använda pekskärmen och sedan musplattan. Oftast fungerar det utan anmärkning men då och då försvinner pekaren när man ska använda pekplattan. Rent mjukvaruproblem och jag antar att Chrome är den skyldige här då den går in i någon form av touchläge när skärmen vidrörs och klarar förmodligen inte av att gå tillbaka när man återvänder till musplattan.
Prestandan upplevs som god när man arbetar i programmen från den inbyggda butiken i Windows 8. Ligger det huvudsakliga användningsområdet i skrivbordsmiljön märker man ganska snart att tillgång till mer än 2 GB RAM hade varit att föredra. Har man riktigt många flikar uppe i webbläsaren och ett flertal program igång i bakgrunden kommer det stunder där allting mer eller mindre stannar till i någon sekund, och man får låta enheten jobba klart.
Använder man den till att primärt producera text fungerar detta utan problem.
Jag får ut ungefär sju timmars batteritid innan det är dags att plugga i laddaren, vilket är tre timmar mindre än utlovat. Det ska givetvis nämnas att man kan utvinna mer tid genom att göra enklare sysslor och sänka ljusstyrkan på skärmen.
Något som inte testas allt för ofta är spelprestandan man får ut ifrån processorer i Atomserien. En sak jag tycker kan vara intressant då man ofta har med sig en hybrid på språng och det kan vara avslappnande att starta igång ett spel på tåget eller hotellrummet.
För att ni lättare ska se vad man kan förvänta sig gjorde jag en snabb film där jag spelar ett gäng olika spel:
Som förväntat sker inga under med grafikdelen i Bay Trail-T. Men för att vara en SoC på endast några få Watt imponerar det lite på mig. Är man inte kräsen kan man spela när man är på språng och väljer man de lite mindre grafikkrävande alstren kan man få upp antal bilder per sekund till mer behagliga nivåer.
Att notera är att det bildas en del värme nere i vänstra hörnet, men det är bara lite mer än ljummet.
Summerat levererar tyvärr inte Asus Transformer Book T200 samma känsla som dess föregångare. Kvalitétsintrycket finns helt enkelt inte där. De största invändningarna är att den är bulkig och profilmåtten är alldeles för grova. Vikten gör sitt till det hela, och monterar du fast tangentbordet adderas nästan lika mycket till.
Som bärbar dator fungerar maskinen desto bättre. När Asus gjorde hybriden en aning större än föregångaren T100 bredde det plats för ett tilltaget tangentbord som får en mer välutvecklad layout vilket gör att det går att skriva längre texter utan problem.
Med samma upplösning som sin lillebror upplevs skärmen som något pixlig. Betraktningsvinklarna är i stil med andra skärmar med samma paneltyp, och färgerna upplevs som fullt godkända. Enheten verkar dock vara drabbad av ljusläckage av varierande slag, vilket gör det till ett lotteri om man får en bra skärm eller inte.
Hybriden levereras med Intels Z3775 med 2 GB RAM i standardutförandet. Det finns även varianter med den vassare Z3795 och 4 GB RAM men då får man hosta upp åtskilliga hundralappar extra. Prestandamässigt klarar sig T200 bra som surf- och skrivmaskin. Man kan utan vidare plocka ut sex-sju timmar vid surfning, och väljer man att dra ner ljusstyrkan kan man få ut lite mer därtill.
Vid spel presterar denna maskin som man kan förvänta sig. Drar man ner grafikinställningarna till de lägsta går det att ta del av äldre titlar i runt 30 bilder per sekund. Väljer man de lite enklare spelen får man ut närmare den gyllene gränsen vid 60.
Någon som har pillat på denna hybrid och vill dela med sig av sina erfarenheter?
Testar telefoner och tillbehör: www.apetech.se
