Katt lika rolig som hårdvara! [Bild på din katt-tråden]

Ripley har varit hos oss i över ett år nu. Hon stormtrivs och det blev en bra balans emellan de andra katterna. Hon ligger oftast och sover på benen.

Wolfing out gjorde att hon ser inte så mörk ut längre inget hår på benen eller tassarna. Hon ser väldigt kal ut mer silvrig/grå. Troligtvis kommer hon inte se annorlunda ut. Pälsen är väldigt mjuk och len fast den ser sträv ut.

Den 6:e december fick vi hem Ebba. Hon var väldigt skygg i början men nu kör hon rally över hela lägenheten och tillåter oss att klappa henne när hon vill. Hon har imponerande bollsinne för att vara fyra månader ung. Hon är såklart knasig som en katt så man får skratta varje dag

Här ett foto som jag postade på reddit/aww för nån vecka sen.

Jag känner för att ägna ett inlägg åt den sibiriska katten Willy. Han kom till oss i september 2016 och var väldigt stor. Stor som i lång och rejäl, med rätt mycket päls. Hans tassar var så fluffiga att han aldrig lyckades använda klorna på något annat än klösbrädan. Trots att han var en f.d. innekatt var han mycket nyfiken och social av sig. Om någon var hemma ville han alltid göra en sällskap. Åt man middag gick det att skjuta ut en av stolarna runt bordet så satte han sig där. Och värst av allt var att han verkligen kunde öppna dörrar på egen hand, genom att våldsamt slänga sig på dörrhandtagen. Många nätter blev halvt sömnlösa på grund av det. Gnällig som få var han också, men ack så mysig katt.

Willy innan han flyttade till oss.

Willy har flyttat till oss. Han är bestämd och ska bestämma.

Willy spanar och lurar från en bokhylla.

Willy blir subjekt när jag provar att fotografera anamorfiskt för första gången.

Willy håller koll.

Två veckor efter föregående bilden togs (juli 2018) kom en dag då han var ute länge. Vi började leta och det dröjde ett tag, men till sist hittade vi honom i ett dike intill en närliggande väg. "Willy!" skrek min mamma och han svarade med ett "Mjauuuu...". Han hade blivit träffad i huvudet av en bil och kunde inte ta sig därifrån. När vi bar hem honom kände vi att han fortfarande var stark och borde inte ha legat där längre än en kvart. Efter det fick han åka till veterinären och somna.

På ett sätt är det väldigt jobbigt att han fick lida så mycket, men samtidigt får man komma ihåg att han inte bara trivdes väldigt bra hos oss utan fick förhoppningsvis även känna till sist att vi verkligen brydde oss om honom. Det hade varit så mycket värre om han hade känt sig bortglömd och till sist somnat in i diket utan att någon upptäckte honom "i tid". Den sista pussen i pannan och klappen på tassen gör mycket tänker jag.

Har haft flera katter tidigare men just Willy stack ut. Sådant umgänge som han gav är så sällsynt och kreativiteten hade inga övre gränser. Och tidigare nämnda grannkatt Holger saknar honom också, då de kom väldigt bra överens. Den här, sista bilden tog jag några månader innan han gick bort. Han ligger och vilar sig i en säng och får syn på något utanför rummet. Brukar ha den som bakgrundsbild på jobbdatorn. Hans blick är så otroligt fin.

Jag var på Biltema och fyndade en sak som katten verkligen gillade, en borsthandske som jag kunde gå loss ordentligt med på katten, verkade mycket uppskattat så den kan jag rekommendera.

https://www.biltema.se/fritid/husdjur/hund/palsvard/handske-m...

Förargligt. Man måste betala för att läsa historien om katten. Det var begravning av en ensam man. Bara prästen, begravningsentreprenören och organisten var närvarande. Dom kollade en sista gång om det var någon anhörig utanför. Då slank en katt in. Tog ett varv runt kistan och la sig sedan på en bänk. Försvann när begravningen var klar. Den avlidne var djurvän och hade många bilder på djur hemma. Prästen skrev artikeln för hon tyckte det vart en fin begravning tack vare katten.

Var ett tag sedan jag postade så här följer några bilder jag tagit under den senaste tiden.

Skickades från m.sweclockers.com