Moores lag handlar egentligen om ekonomi och inte teknik. Vad Moores ursprungliga observation och gissning kring framtida utveckling sade var att den transistordensitet med bäst pris/prestanda fördubblas ungefär vartannat år.
Så länge som man kunde utnyttja ökad transistordensitet till att öka mängden arbete som utförs per klockcykel och framförallt så länge man kunde utnyttja den till att öka klockfrekvensen i kretsarna så skalade prestanda ganska linjärt med transistordensitet.
Denna relation mellan ökad transistordensitet och ökad prestanda kom från att högre transistordensitet länge automatiskt medförde lägre strömförbrukning, något som är känt som Dennard scalning. Varken Moores lag eller Dennard scaling är "riktiga" lagar utan observationer som råkade stämma riktigt bra under en viss tidsperiod. Moores lag är på sina sista år just nu, enligt vissa har den redan upphört att gälla i.o.m. övergången till 14nm som faktiskt ökat pris per transistor jämfört med 22nm.
Dennard scaling fick ett ganska abrupt slut för ca 10 år sedan när det visade sig att strömförbrukningen för de kiselbaserade kretsar vi nästan uteslutande använder åker rejält i höjden när man passerar 4 GHz. Detta gjorde också att enda sättet att öka prestanda sedan dess är fler CPU-kärnor och högre IPC (Instructions Per Clock, hur mycket arbete som utförs per klockcykel).
Ingen av dessa metoder är i närheten lika effektiva för att höja faktiskt prestanda som högre frekvens, framförallt inte på interaktiva laster som i många fall är omöjliga att skala med CPU-kärnor. Core2 var ett rejält hopp i IPC, Sandy Bridge tog ett nästan lika stort hopp igen men efter det har det hänt ganska lite vilket tyvärr har en ganska enkel förklaring: vi ligger numera rätt nära den högsta möjliga IPC man kan nå givet den CPU-design och de metoder vi använder för programutveckling.
För servers har Moores lag ändå gett rejält med prestanda då det är långt fler (men absolut inte alla) fall som går att skala med CPU-kärnor där. För mobiler och strömsnåla enheter har man främst använt Moores lag till att lägga in allt fler specialiserade kretsar, t.ex. iGPU, kretsar för avkodning av populära videoformat, etc, då sådana har långt högre perf/W än att göra motsvarande med CPU-delen. Avkodning av film är exempel som kan utföras mer effektivt via GPU än CPU, men det är än mer effektivt om det görs i en s.k. fixed-function krets.
Så prestanda har ökat, men den är inte längre alls lika generell som tidigare. Att Moores lag skulle gå till mer specifika kretsar har man förutspått länge. Nackdelen med detta är att specialdesignade kretsar är ju bara användbara till väldigt smala områden, gör man andra saker har man ingen nytta alls. Men p.g.a. att Dennard scaling havererat så skulle det ändå inte vara möjligt att ha alla transistorer aktiva i moderna mobiltelefoner/pekplattor, så vi lär få se allt fler kretsar designade med fixed-function kretsar (Core M är ju exempel på att detta är på väg in i laptops). Detta fenomen att inte ens kunna ha alla transistor aktiva p.g.a. TDP-begränsningar går under namnet "dark silicon".
Så väldigt kort: Moores lag och prestandaskalning upphörde att vara kopplade till varandra för ca 10 år sedan när Dennard scalning havererade.
