Känner ni era grannar? (Lägenhet)

Nej känner inga grannar, folk i mitt hus är ganska otrevliga jag brukar morsa och hålla upp dörrar åt folk men får varken ett hej eller tack.

Ha det gött

Samtliga lägenheter på samma plan har jag koll på vilka det är, sedan några personer på andra våningar. Gubben i lägenheten under har jag sett en gång, när han kom upp o klagade på hög volym.

Bor högst upp i ett sjuvåningshus.

Träffat en granne som hjälpte mig bära upp tvn när DHL lämnade den i trapphuset. Resten har jag inte sett.

Urk, bäst vore om man kunde slippa grannen ovanför som smäller i toalocket, festar, och skriker på sina kortvariga flickvänner...

Sen är de äckliga satfanskapen till grannar som tvättar sina vidriga hundhårsfyllda kläder i den gemensamma tvättstugan utan att göra rent efter sig även välkomna att bo i en 1200-talshydda såsom de redan delvis valt. Varför inte klämma in en ko på samma gång när man bor på 55kvm? Schysst med ljummen morgonmjölk... De låter även sina kreatur bajsa på gården utanför, härlig grillplats
Den perfekta grannen hörs sällan, syns knappt, och städar efter sig. Finns allt för få sådana i min närhet

OnT: Nej, jag hälsar på dem om jag ser dem, men ber en tyst bön till spaghettimonstret att hissen hinner stängas innan de klämmer in sig och sin hund för att åka till andra våningen

Studerar och bor i en privat etta flera kilometer utanför utanför universitetsområdet. Jag känner igen några i min trappuppgång, men av de tre andra lägenheterna på mitt plan har jag sett två och känner igen ena och den tredje har jag aldrig ens sett på den 1,5 åren jag bott här. De som bor i stadsdelen och åker buss känner jag mera igen än de som bor i trappuppgången

Förrän jag började studera bodde jag i en liten by och där visste jag för- och efternamnet på nästan alla på den vägen som min lilla gränd anslöt till. Den familjen som var direkta grannar umgicks vi mycket med och de andra hälsade man på. När jag var yngre umgicks man med deras barn också, men sedan blev det bara med den närmaste grannens son.

Mina föräldrar skilde sig, ena bosatte sig i utkanten av en stad och den andra i en annan liten by. I utkanten av staden känner jag absolut ingen, men jag är ju inte där så ofta. Resten av familjen känner dock ingen heller.
I den andra lilla byn känner jag nog igen några och kan några namn. Det eftersom pappa flyttade till en kvinna som bott där i över 20 år medan mamma och hennes nya båda flyttade till ett för dem nytt ställe. Pappas nya känner nästan varenda en på de närmaste vägarna och pappa känner nog nästan lika många fastän det bara gått ett par år.

Min erfarenhet är att om man vill känna sina grannar ska man bo i en by. Vill man inte känna dem ska man bo i en stad.

Har bott i både stora städer och på små orter. Kan bara hålla med..

Just nu bor jag i ett mindre hyreshus, med fyra lägenheter. Känner alla i huset och vet vem grannen tvärs över gatan är. Har även en pratglad granne ett par hus bort, som brukar gå förbi med sin hund också.
Resten av grannarna har jag inte en susning om vilka det är..

Lite roligt var det när hyresvärden innan vi skrev på kontraktet påpekade att han tyckte det var viktigt att vi hade en öppenhet och kunde prata med varandra, inte bara säga hej och stänga dörren om oss.

I städer har det varit närmsta grannen, som man vetat lite om vem det är.. Då man pratat lite kort i trappuppgången någon gång eller så.

Märks att det är yngre folk som skapat tråden, alt vet hur grannen ser ut o lagt till på sociala medier :p.

Vanligast är väl ; vet hur min granne ser ut , hälsar på varandra o växlar några ord då o då.
Hade mitt val varet om jag bott i lght.

Ett flertal som jag känner igen och hälsar på.

Men tyvärr bara en jag umgås ofta med.

Det är på samma våningsplan (2 lägenheter per plan) och vi brukar käka middag, åka motorcykel.. ja ha det jävligt kul ihop.

Och jag kände ingen av tjejerna där innan jag och frugan flyttade hit.

Så det var lite av en hit.