Hehe. Jag har inga större sympatier eller behov av försvar för piratkopiering. Det är inte lagligt och man får köpa att man själv tar en risk och kan hållas ansvarig om man struntar i lagen.
Bra skrivet i övrigt, men just detta är problematiskt. Du är klok nog att veta att "detta är fel eftersom det bryter mot lagen" är ett argumentationsfel och cirkelresonemang. Vi har klassiska lagar mot företeelser som vi som samhälle redan tycker är oetiskt, fel eller skadar andra.
Sympatier och försvar för X kan inte bygga på huruvida X är lagligt eller inte. I just detta fall så vet vi ju att själva essensen, att artister och kulturskapare förlorar pengar ett grundlöst och pseudovetenskapligt antagande som dessutom inte är falsifierbart. Relationen "jag har skapt" och "förlorar pengar när fler konsumerar mitt verk" är svag, om ens detekterbart. Inte nog med det, förhållandet passar knappast i en mall. (Fri) spridning kan orsaka vinster såväl som förluster, men förlusterna är nog sällan ens ekonomiska. De kan vara integritetskränkande om verket inte är avsett för en allmän publik. Grundtipset när det gäller mjukvara, film, musik, etc, är att det genererar vinst.
Förutom detta har vi den andra galna grundstenen, att inte slåss med produkter, argument och affärsmodeller, utan med juridik. Precis samma fel som charlataner använder när de stämmer folk som avslöjar deras kvacksalveri.
Det säger sig själv att dylika "lagar" är bara att strunta i, eftersom de är felaktiga på ett mer objektivt plan. Det är också ett komplett rättslöst hål (och här håller du ju med, anm) att använda pengakrav för att slippa rena brottmål där inga pengar delas ut. Man skrämmer livet av folk som betalar av rädsla för något värre och använder lagen som smörgåsbord. Det är "brott" jämte ISPn, så man kan begära ut IP. Det är civilmål/stämning/förlikning jämte den drabbade som mycket väl kan vara oskyldig (i betydelse "ej ha med saken att göra", pirater är definitionsmässigt oskyldiga eftersom det är idén med pengar för icke-varor som är fel) och av outgrundlig anledning om jag förstått saken rätt, även ha bevisbördan i ett civilmål.
Bara denna enstaka inkoherens diskvalificerar ju hela skiten. Sist och slutligen ska lag spegla rättsmedvetande och här finns inget stöd bland befolkningen vill jag påstå. Och detta går åt båda hållen. Diskvalificerar rättighetspajaserna lagen, ja då är den diskvalificerad även för oss, dvs rättighetsmaffian är härmed laglös och deras medlemmar kan jagas som villebråd. Det är den logiska konsekvensen.
Staten själv förefaller ha kapitulerat inför frågan och avser inte längre skydda medborgarna, utan kan ge kaparbrev till privata aktörer som inte kan skilja på brott och civilmål.
Och piraterna måste sluta använda löjliga argument som att det kostar för mycket eller är så krångligt. Det räcker faktiskt med att konstatera att tekniken gjord digitala verk gratis. Vill du inte att din bok ska nå för många? Då får du bara ge ut den på papper. Eller stentavlor, eller whatever. Kan du inte försörja dig som skådespelare? Skaffa ett jobb. Det finns ingen garanti att dåtidens yrke är gångbart idag, det kan mycket väl vara dagens eller morgondagen hobby. Det dummaste argumentet från piraterna är "de har ändå så mycket pengar" som besvaras med det likafullt korkade "jag förlorar pengar när du stjäl immateriella ting". Faktum är att detta inte är någon annans problem. Det är inte mitt problem att lösa hur NN ska få in pengar på X, bara för att jag mångfaldigar X. NN "äger" inte heller några kopior han inte gjort själv av X.
Det är också irriterande att vi hela tiden måste genomgå strider vid varje självklar förändring. Kopierarna ville inte ha boktryckare och boksmuggling kunde vara ett mycket allvarligt brott under medeltiden. Då, och redan under antiken, kunde "fel kläder" som visade en högre status än ens stånd, vara något djupt omoraliskt och potentiellt olagligt. Tillväxt kallar vi det idag. Förfall, trodde man då.
Vidare, Bahnhof får alltid många positiva kommentarer för att de gör så mycket rent förnuftsmässigt. Men jag tycker ändå inte att det är tillräckligt. Bara för att lagen säger att IP måste lagras, varför följa? Plausible deniability har jag varit inne på förr och det torde vara en smal sak att falsifiera och randomisera loggar till oanvändbart kaos. Eller sätta Kalle Anka som ägare till hela ISPn IP-range. Brottsligt? Tja, det är ju då upp till rätten att bevisa. Jag är övertygad om att detta går att fixa med plausible deniability. Vidare, uppgifterna kan ju lämnas ut i ett totalt oläsbart format, t.ex. 100 GB per post, läsbart men fullt med nonsens. Utskrivet i punkt 0,0000001. SEM ingår inte. De kan hävda force majeure och låta loggarna förstöras av saker de inte kan rå över. De kan ha fel på tidsstämplarna i loggarna. Framförallt kan ju ISPerna säga upp alla IT-avtal med rättighetsivrarna, vägra ge dem internet, vägra hosta deras sidor, vägra hantera deras mail. Eller bara låta fler fel än vad felkorrigering kan fixa i deras nät. De kan hävda att NN som piratjägarna söker har spoofat sitt IP. De kan helt neka till att de sköter ett visst IP-nummer genom att hävda tekniska orsaker till luckor i rangen.
Kort sagt, enbart fantasin sätter gränser här, det finns mycket mer som ISPerna kan göra för att skydda sina kunder mot maffian. EMP-attacker blir också mer och mer överkomliga, åtminstone för korta avstånd och de är knappast spårbara. Säkert inte lagligt, men detta gör man via en bulvan som får offra sig för det goda (fast med låg risk, som sagt, att polisen skulle hitta någon som kört en EMP-attack mot piratjägare betvivlar jag).
Rättighetsivrande (Sony, remember?) företag har ju påkommits med att använda virus, trojaner och rootkits själva, så varför inte tillse att antipirat-wannabepoliser drabbas av sådant? De har själva satt ribban och "den som är med i leken får leken tåla", tydligen. Hahaha, vad de kommer få äta upp detta.
Edit: Det är ett asymmetriskt spel. Medan vettiga aktörer som Bahnhof tänker "vad kan vi göra för att stalla detta inom lagens ramar?" tänker rättighetsfäna ungefär "vad kan vi komma undan med, rent allmänt?". Om en jurist får uppgiften att försöka förhindra något ont, är denna förslagsvis inrutad i det rent juridiska. Syftet är ungefär "vad kan vi göra, enligt LAGEN". Man har alltså en osund tilltro och respekt för lag. Det behövs en syntes av folk som i egenskap av jurister bara laborerar med tankar som "*hur* olagligt är detta och vilket är det värsta straff vi kan få?" och hitta formellt olagliga sätt att slå tillbaka på. För det är för mig rätt uppenbart nu, att detta inte är en lag- och juridikfråga utan en ren existentiell fråga som berör djupare värden som frihet, demokrati och evidensbasering. Självklart kan "lag" inte mäta sig med betydligt mer fundamentala saker som detta. Att vara diktator i en diktatur är säkert lagligt. Men ingen kan hävda att det borde vara, att lagen är korrekt, att lagen ska följas, osv. Vi måste inse att även i demokratier så är det väldigt osunt att ha den yttersta tilltro och respekt för lag. Hade lagar varit objektiva, test- och reproducerbar, så hade den sett likadan ut i alla länder momentant. Den hade utvecklats på alla ställen lika fort som det ställe där den för tillfället utvecklas fortast. Lagar har en funktion, det är förnuftigt att de finns, men vi har en osund attityd till dem och har en rad felaktiga plattityder till föreställningar som "land ska med lag byggas", "alla är lika inför lagen", osv. Dessa är uppenbart orimliga. T.ex. skulle man inte kunna ha prejudicerande fall där lagar "prövas" och påstå att alla är lika inför dessa, samtidigt. Så, piratjägarna är de laglösa, de pseudovetenskapliga, de omoraliska och de kan faktiskt bekämpas även utanför lag, lite som man använder evidensbaserad medicin mot tumörer snarare än att försöka "förbjuda" dem.
http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."
