Hej Flygarn!
När jag läser dina inlägg får jag uppfattningen att du har identifierat naturvetenskaperna som det enda säkra sättet att få ett jobb, och därmed en säkrad tillvaro, i framtiden. Baserat på denna analys har du valt en gymnasial utbildning fokuserar på dessa områden, men du märker hur du på egen hand inte räcker till och det gör dig rädd. Inte rädd för att misslyckas på matten, utan rädd för att du kommer att misslyckas i livet om du inte lyckas med matten. Det är inte lite press du lägger på dig själv!
När man lägger så mycket press på sig själv, så spänner man sig och då blir varje rörelse svår, eftersom man aktivt måste tänka på varje liten muskel man måste spänna och slappna av i, istället för att bara ta ett litet avslappnat steg. Försök slappna av istället, det kommer att ordna sig! Du kan det här, du behöver bara övertyga dig om att så är fallet och du har nästan ett helt läsår på dig att hämta hem det du missat. Det kommer inte att bli lätt, men du kommer klara det, för du har redan lösningen i ditt inlägg ovan.
Du beskriver följande problem:
1) Du får ingen tid att räkna när du har någon att fråga
2) när du har tid att räkna har du ingen att fråga
Den uppenbara lösningen här är att hitta någon klasskamrat, som brottas med det här lika väl som du gör och räkna tillsammans med denne. Ni får undervisning som på universitetet, så det är lika bra att du också lär dig hur man studerar på universitetet. -> i grupp.
Det är inte alltid lätt att tro det, men genom att problemlösa tillsammans lär man sig hur man skall räkna just de här problemen, man lär sig tekniker för att resonera kring ett problem och man har dessutom mycket roligare när man pluggar! Dina klasskamrater är dessutom lika intresserade av att det skall gå bra på provet som du är, så ingen kommer att håla igen eller tro att de inte kan, för de vill alla lära sig!
En annan sak som du måste se upp med är att du verkar ha lätt för att ge upp. Det måste du arbeta med! Jag har samma problem och har försökt utveckla lite metoder för hur jag kan komma runt känslan av hopplöshet.
1. Tålamod: Jag kommer jämt på ideer, så om jag bara har tålamod så har jag lärt mig att jag kommer på andra sätt att testa på, för att se om man kan komma fram den vägen.
2. Förlora målet: Släpp den stora bilden. Den blir man bara stressig av! Dela upp i delmål: Varje kurs, eller t.o.m varje enskild uppgift. och ibland kan även uppgifterna delas upp i mindre bitar att fokusera på.
3. Lättast först! Genom att göra det som är lätt först får du en positiv ingång till varje uppgift och du får med dig träning inför de svårare delarna, så när du är beredd att gå på de mellansvåra uppgifterna har du redan tränat på tänket så mycket att dessa blir betydligt lättare. Det finns ingen skam i att lämna en uppgift en stund och gå på en annan, för rätt vad det är har metod nummer 1 ovan levererat ett resultat.
4. Det finns en lösning! Varje övningsuppgift har en lösning. Din uppgift är att hitta lösningen. Inte svaret, utan lösningen, för lösningen kan du använda på nästa uppgift. Mycket kunskap finns säkert på Google, om man skulle få för sig att använda något sådant verktyg... du får aldrig (eller nja, jag har faktiskt råkat ut för det) en uppgift som saknar lösning. Den kanske saknar lösning i den naturliga talrymden, men då får man väl söka i en annan talrymd, eller hur?
5. Räkna det du kan och härled det du inte kan! Du verkar vara väldigt intelligent, så du borde kunna härleda lösningar med hjälp av kända (och lätträknade) exempel. Matematik är fint på så vis att samma lösning gäller oavsett om talet är 3 eller x. x³ går att härleda med att 3+3+3 = 3*3 = 3² vilket ger att 3+3+3 + 3+3+3 + 3+3+3 = 3*3*3 = 3³.
Om allt annat fallerar, betänk Gruarns Axiom! Det kan bli värre! Gå igenom vilka delar av som du hade kunnat sämre och som hade gjort det svårare. På så vis ser man lätt över vad man kan och hur man kan använda det!
Din personliga studiemetod är också extremt viktig för dig att känna till. Hjärnan har 4 input-kanaler som vi kan använda för att lära oss saker. Det är att höra, läsa, skriva eller göra. Normalt är vi starkast i en och ganska starka i en andra, men inte allt för starka i de 2 andra. Höra och skriva är viktiga för mig, vilka lärmetoder är starkast för dig?
Varför är detta viktigt? Jo, för om du inte lär dig ngt genom att höra och skriva (vilket är sättet som undervisningen sker), så får du försöka komma på hur du skall kunna läsa och göra för att komma ihåg! Matteboken och google tror jag är bra svar på det första, men att göra är minst svagaste sida, så där har jag ingen erfarenhet. Du kanske får börja sjunga lösningar du hittar?
Tills sist: Man kan alltid misslyckas, bara man vill. Om man brottas länge med ett problem och inte hittar en lösning kan det faktiskt bli så att man inte vill hitta en lösning och i det läget blir talet omöjligt att lösa! hjärnan kan vara lite dum på det viset. Hamnar man där kan det vara dags för en rast!
Lycka till! Vänder du bara tillbaka till det du kan och börjar resonera dig framåt därifrån kommer du se att du kommer att ta det här. Du har som behövs för att klara detta. Det kommer att bli tufft och du kommer att behöva jobba för det, men om ett halvår, när det värsta är över, kommer du att tacka dig själv för att du faktiskt lade extra tid på matten och hittade någon annan att arbeta tillsammans med.
/Gru
