Trasig rund marmorskiva

Ett tips, lämnar inga garantier så klart, men det är att limma med Essve´s Ess Tack-lim (om alla bitar finns kvar)
Limmade en mortel i marmor som gick uti. Den har hållt i ~3år.
Kanske kan väcka något intresse och idé så skivan kan komma till användning.

Hur lyckas man ta sönder en marmorskiva jag som trodde att dom inte gick att ta sönder.

@ddaniel91: var i Göteborg? Jag är intresserad.

Kan man dela den i mindre delar så är marmor perfekt som bakbord då det inte fastnar direkt på den. Har jobbat som pizzabagare för lääääänge sen och då var det marmor som gällde.

Marmorskivor är ganska ömtåliga. Lättare att ha sönder än exempelvis motsvarande godstjocklek vanligt glas.

Jag har en sprucken skiva som fått en tunn plywood-skiva limmad med PL400 på undersidan. Skivan han aldrig dela sig helt, och limningen har räckt för att den inte ska dela sig helt under åtminstone 20 år... Sprickan uppstod för att jag som ung pojke hade bordet som klätterställning när jag skulle nå något på väggen. 25-30 kilo tung var jag nog vid tidpunkten.

Ingen aning om marmor i pizza-branschen, men bord är normalt ytbehandlade (lack) för att undvika missfärgning. På ett par av borden här hemma kan man se var lacken försvunnit om man tittar i låg vinkel mot ytan. Blank yta är lackad, matt är stenens naturliga yta. I mer normal vinkel syns det ingen skillnad. Inte för att jag har någon aning, men marmorskivorna här är överlag ljusa.
B!

Kom ska jag visa vad som händer med den blanka bordsytan om du använder ett rakblad. Marmorn ran du möjligen repa, men lacken på ytan hyvlar du av som ett fint pulver.

Vilket är orsaken till varför marmorbord oftast är ytbehandlade. Jag vill minnas att jag nämnde det i mitt ursprungliga inlägg:

Ja, titta, där står det ju.
Märkligt som fan, inte sant?
B!

Sten ska absolut aldrig lackas. Såpa är det som gäller om du inte använder någon stenimpregnering. Men såpa impregnerar också. Gnugga in med lite trassel, låt verka, torka av överflödigt. Repetera efter 24h tills stenen blir mättad.
Senaste köket jag satte med marmor (skiva och stänkskydd) lyckades de som jobbade på det kontoret spilla kaffe på innan jag hade fått på såpa.
Marmorn sög åt sig direkt. Fick lägga koncentrerad gulsåpa på för att neutralisera färgskiftningen. Gick inte helt bort, men visste man inte om fläcken så märkte man den inte.

Skickades från m.sweclockers.com

Ah, så gör man inte som du har bestämt att det ska vara, så är det för att man inte är seriös. Nå, det får stå för dig.

Självklart. Det här kan vara ett dåligt exempel dock, men, så här ser det ut:

Om man tittar noga, så ser man att det finns 3 olika fenomen här. Mörkt gul, lack, på stenen. Ljusare gul, lack som har lyft. Nästan vitt, utan lack. Det här, skiktet är drygt en mm tjockt, och stenen är polerad under det här skiktet. Den här ytan går av förklarliga skäl inte att hyvla av med rakblad, utan man får spräcka loss den från stenen och plocka bort bitarna med grövre våld. Eftersom jag ska ha det under ett akvarium, så har jag bara ställt undan skivan tillsvidare. Biten som saknas har lyft från stenen av sig själv, och som bord ansågs skivan förbrukad. Jag fick den därför mot priset "avhämtning". Ett kap. Misstänker dock att det här är onyx, och inte marmor. Någon som är bättre bevandrad i sten har säkert ett svar där.

Så här ser vardagsrumsbordet ut: (Japp, som synes till höger i bild. Det här är bordet jag spräckte för runt 20 år sedan. Redan vid den tidpunkten var det inte längre ett nytt bord. Skivan är minst 30 år gammal. Men marmor är betydligt äldre än så, så jag skäms inte för att ha kvar skivan som bord... Och det här är definitivt marmor.)

Här är lacken betydligt tunnare, och går snyggt bort med rakblad:

Värt att nämna är att även här är stenen polerad under lacken, och skillnaden mellan lackad och olackad är bara synlig i flack vinkel, eller när bordet är nytorkat, och fortfarande fuktigt.

Övriga marmorytor med lack är jag inte villig att sätta rakbladet i, av skäl som borde vara onödiga att förklara. Men i alla fall, skälen är: Även om man inte ser påverkan förutom i vissa vinklar, så känner man definitivt skillnaden på ytan, och så det uppenbara. Ytan är skyddad för att inte få fläckar. Tar man bort skyddet kan man få fläckar. 2 anledningar jag känner mig mer än motiverad av, så att jag inte går loss på alla marmorytor i hushållet med rakblad.

Eller, så är det bara så att man har, hör och häpna, skyddat sten som är ökänd för att få fläckar av allt möjligt, mot att få dessa fläckar, genom att man... har försett dem med en skyddsfilm. Du är lite för långt bort, annars hade jag erbjudit dig att inspektera själv, bilderna visar det lite dåligt.
Är du på genomresa är du välkommen förbi. Ge mig åtminstone någon dags förvarning så löser det sig säkert. Jag är allt för glad när jag kan främja någons vidare bildning. Bara för att du inte hört om något, innebär det inte att det inte finns, eller görs.

Det kan jag hålla med om. Ska stenen lackas, är den lackad från leverantören, och vidare ingrepp behövs inte. Klart mer lättstädat dock.
Ungefär som läder/skin. Ytbehandlat läder/skin har en plastfilm som bevarar utseendet länge, men när filmen ger upp, kan man inte rädda materialet, utseendet kommer bli lidande.
B!