Matteresurs slutade för att elever misslyckades för att de spelade CS

Jag håller med om att mycket tid lades på onödiga moment (men jag menar då främst ändlösa upprepningar där man (typiskt med miniräknare) skulle räkna ut något ointressant numeriskt värde på samma sätt som i de föregående 20 uppgifterna). Nu kan jag mycket väl ha glömt detaljer, men jag har inga särskilt bittra minnen av att vi behövde rita särskilt mycket i onödan (men det kanske varierar även från lärare till lärare).

För övrigt är det ju inte heller i mera avancerade matematikkurser man stöter på matlab (där får man typiskt inte ha tekniska hjälpmedel alls) utan i just fysik, mekanik och liknande.

Jo, men mitt recept är inte "mera dator" utan snarare "ut med miniräknaren också". Kan man sin algebra ordentligt (på papper) är det lätt att fortsätta med matlab och liknande man faktiskt behöver lösa ett verkligt problem.

Enkel lösning; inga datorer/mobiltelefoner/surfplattor eller liknande verktyg i skolan, punkt slut. Återinför särskoleklasser/obs-klasser så att omotiverade/underbegåvade elever inte behöver gå i vanliga klasser och tvingas till utåtagerande beteende som stör normalbegåvade elever i deras arbete.

Återinför sanktionsmöjligheter för lärare och öka kraven på eleverna. Daltande och "medbestämmande" och annat tjafs skall upphöra.

Precis som med många andra företeelser i samhället bör man sluta med meningslösa experiment som bevisligen inte leder till något annat än bortklemade och respektlösa barn.

I Sverige så har eleverna mer auktoritet än lärarna. Det är ett helvete i klassrummet på min sons skola. Han vill inte ens gå dit för det är så mycket stök i klassen.
Han kan inte arbeta och koncentrera sig för att lärarna inte kan hålla ordning. Och han går i åk2..

Jag skojar inte när jag säger att lärarna har pratat om stressbollar på föräldrarmöten och uppmanat eleverna att ta med det till lektionerna.
Dom har hörselkåpor i klassen, men alla elever tycker inte om att använda dom.

Skulle detta vara acceptabelt på en arbetsplats?

Förstår inte hur jävla svårt det ska va att skicka ut en unge ur klassrummet och sen ta upp det med föräldrarna för att lösa situationen.
Om föräldrarna inte är villiga att lösa situationen ska det fan inte drabba resten av klassen.

Nu pratar jag om bortskämda barn som inte har föräldrar som kan lära ungarna respekt och hyfs. Om ett barn har någon form av bokstavskombination så ska denna bli hjälpt såklart.

@Jocke83 Du tjatar mycket om att matlab är bättre, men helt ärligt missar du poängen här. Matlab är bättre på mycket, att använda papper och penna är mycket långsammare. Ja det stämmer. Men när det handlar om att lära sig saker så är matlab mycket sämre. Det ger en sämre Matlabprogrammerare senare när allt inte är lika trivialt längre.

Det finns en hel del olika studier som tyder på att anteckningar på en dator ger sämre inlärningsresultat. Samt som flera nuvarande elever vittnat om så verkar inte datorspelande helt ovanligt.

I dagsläget ser det ut lite mer som "Här får du en leksak som du kan se film, spela spel, chatta med vänner och scrolla roliga bilder på 9gag med. Men du ska använda den till matte. Titta vad kul man kan ha Word".

En dator med internetuppkoppling sätter inte bara ett stort krav på självdiciplin hos en 14åring, utan det gör det mycket svårare för en lärare att få någon kontakt med sina elever.

Jag känner igen fenomentet.

Första året i gymnasiet hade vi undervisning med de ointresserade och oambitiösa eleverna eftersom vi alla skulle läsa samma kurser första året, det var först andra och tredje vi delades in i klasser för vår inriktning. De lata eleverna spelade CS och vi andra försökte jobba med lektionen tills vi insåg att CS är ju faktiskt rätt kul och hängde med (ni vet, grupptryck, de andra har kul men inte jag, äsch jag klarar det ändå).

Jag klarade mina kurser och det gjorde även mina andra kompisar som skulle läsa natur. När andra året började fick alla en chock över att det var mycket att göra och nu var vi tvugna att jobba lite för våra betyg och prov. Den stora skillnaden var ju att nu fanns inte samma störningsmoment, alla fokuserade på böckerna och utbildningen (trots att vi hade datorer), vi hjälpte varandra och läraren kändes mer motiverad. Kort sagt hade jag bättre betyg i de svårare kurserna än de enkla under första året.

Slutligen, diskussionen om papper och penna. Jag är glad att jag har tragglat papper och penna, speciellt i matten. Det händer ibland att jag springer förbi matematiska problem framför datorn och börjar anteckna. Till slut ger jag upp, börjar skriva på papper och löser det. Att kunna skriva ner min process och tankebana skriftligt (går för mig snabbare på papper än med dator) för att sedan fundera och resonera kring dem är egenskaper som hjälpt mig mycket i mitt arbetsliv. Jag låg även långt framför mina studiekamrater på universitetet vad gäller studieteknik, jag läste ekonomi om det är relevant.

Därmed finns det ju så klart självklara fördelar att använda hjälpmedel och verktyg på datorn. Men som någon annan har sagt, så tycker jag att dessa verktyg ofta kräver att du har förkunskaperna. En graf är bara bra om du kan tyda den. Att derivatan är 5 säger inte så mycket om du inte kan förklara vad det betyder och kan applicera det.

Det som jag tror saknas mycket i dagens utbildning är tillämpning av problemen du ställs inför. "lös x= a^2 + ab + c" säger inte så mycket. Vår mattelärare valde exempelvis att säga första lektionen när vi snackade derivator "idag ska vi lära oss att tjäna pengar". Började vi lyssna? Japp. Lärde han oss att tjäna pengar? Nja, kanske inte konkret. Men teorin, hur den kunde appliceras i olika scenarion för att hitta maxpunkter av en funktion. Denna lektionen tog jag med mig rakt in i mikroekonomin på universitetet och jag greppade ganska snabbt varför vi skulle titta på första och andra derivatan - medan andra satt och funderade på "just det, derivata... jag kommer ihåg att vi gjorde det, man flyttade den övre siffran till den nedre och gångrade, va? men hur hjälper det oss här?"

Oj, vilken j*vla roman.

Hörs!