Skrivet av Olegh:
Beakta dock att dåligt psykiskt mående kan påverka din kognitiva förmåga att lära sig saker.
Jag har nog alltid mått lite sådär. Jag är inte diagnostiserad men jag grubblar mycket och har alltid en (mer eller mindre tjock) grå dimma av meningslöshet som liksom täcker hela tillvaron. Iaf. Jag är nu färdigutbildad, har ett bra jobb och klarar mig ok, men undrar då och då vad som hade hänt om jag inte bara sopat allt det här under mattan sedan slutet av högstadiet? Hade jag kanske orkat med ett ordentligt socialt liv utanför studierna? Hade jag kunnat prestera ännu bättre med mindre ansträngning? Hade jag lärt mig mer permanent, dvs inte som nu där jag kanske bara kan erinra mig enstaka procent av det som forcerats in bakom pannbenet inför en tenta?
Jag menar lite, man stannar hemma så lätt med automatik...Många gör det. Ont i fingret jag stannar hemma, ont i ryggen jag stannar hemma. Medans det många gånger går att lösa och många gånger är bättre att hålla igång.
Men vist många gånger så SKA man stanna hemma. Men man ska inte per automatik stanna hemma för allt. Jämt...
jag tyckte det lät lite... jag har tråkigt och är lite nere... Min polare är borta från skolan och nu blev det ännu tråkigare så då stannar jag hemma.
Om det är så så tycker jag att det helt klart är värt otroligt mycket mer att kämpa på det få åren som är kvar i ställer för att förstöra många år av sin framtid på grund av att polaren inte är i skolan. Trotts att man är lite deppig och trotts att det är lite trist... För det här var ju en sådan tråd, vad tycker ni för han skriver ju att han inte är totalt nerkörd i sin deppighet. och tråden är väl en frågetråd vad tycker ni.
jag tycker att man kämpar på så att man får en bra framtid och kan gå vidare och därför blir mycket gladare i framtiden på grund av att man kämpat och fick en bättre framtid. För det i sig är något man blir glad av när man investerat i sig själv och klarar av det och köper sin bil för pengar som man jobbat ihop till.
Det är bättre att göra skolan och få halvdana betyg och få det där jobbet, någon lucka i kunskap kan man fylla i senare. Det är ju som någon övertro att man blir en mästare bara för att man fick bra betyg i skolan men man märker sedan att ingen byr sig om vad man har för betyg bara att man är godkänd.
Man lär sig otroligt mycket mer sedan efter skolan också så ha inte sådan övertro på skolan. Det är inte allt men det är viktigt att gå dit och göra sina timmar.
Konvux och sån skit är inte kul om man måste gå den vägen och dessutom så måste man låna egen pengar som man själv måste betala tillbaka och den vägen är inte alls kul att gå. och var är det som säger att man är så väst mycket positivare då om ett par år. Det är rätt många som får gå genom halva liv med någon sorts halvdepression och inget blir lättare. Det är betydligt lättare att dyka in i något slags jobb i stället... Än att bara ge upp och kanske få dras med ej genomförd utbildning. Sånt kan man få dras med i många många år.
Har själv genomfört en gymnasieutbildning med kasst betyg och det har gjort att jag kunnat komma in på en annan utbildning trotts att betyget i sig var uruselt. Det är värt att kämpa för alla gånger. En viss del som kass matematik kan man läsa upp senare och då är det betydligt lättare...Än om man bara gett upp och inte fått sin examen.
Jag säger bara kämpa om man kan. Om man kan så gör man det.
Det är ett betydigt svårare samhälle i dag och tar man inte sin examen så får man dras med detta i många många år... Har vänner som hamnat ganska snett på grund av det och vissa får se ett livslångt liv på ströjobb, socialbidrag och diverse arbetsmarknadsåtgärder hela livet.
Det gör ingen glad i sig. Det är bättre att kämpa även om det kanske känns svårt. Det kommer löna sig otroligt mycket senare.
