Hur ställer ni er till "silent treatment"?

Rent spontant så känns som att du kanske klarar dig bättre utan hans vänskap?

Det är ju väldigt svårt att sätta sig in i någon annans relation med någon men kan det inte vara så enkelt att han bara ville prova och ta kontakt med dig men fortfarande känner att ni kanske inte har så mycket gemensamt längre? Även om just den gången ni träffades var rolig för gamla minnens skull så att säga.

Personligen har jag självt gjort samma sak.
Det känns helt enkelt lite konstigt när någon man inte haft kontakt med på typ 3-4 år helt plötsligt börjar skriva konstant till en. Visst är det roligt att prata gamla minnen, men att helt plötsligt bli tighta som bröder och snacka på telefon i tid och otid är ingenting jag är sugen på då precis.

Konfrontera i SMS eller via släkten som svara i telefonen med att du misstänker att det körs med "silent treatment"-metoden och tycker och känner. Ledsen att bli behandlad så och även irriterad? Även då fråga varför han beter sig på detta viset. Fråga så det för honom inte känns som krav och bara bygger på hans undvikande beteende.

Låt en dörr stå på glänt att om han vill ha kontakt så är det upp till honom för dina försök får ingen respons. Stäng inte helt för du vet inte vad som ligger i grunden i hans beteende. Att umgås med dig kanske kändes som du pressar honom och hans försvar är att undvika dig istället för att säga att han bara klarar av ett samtal i månaden och träffas två gånger per år.

Det är möjligt att han inte hör av sig för att han mår dåligt/är deprimerad/skäms över sin livssituation. Du nämnde att han hade barn, var inneboende hos en annan familj och arbetslös, låter som han har det tufft just nu.

Man kan ju inte tvinga andra människor att höra av sig. Vill han inte umgås så kan du inte göra någonting. Hör inte av dig på ett halvår och pröva igen senare kanske? Annars är bollen helt i hans hörna.

Känner rent spontant att personen i fråga inte har nån skyldighet att säga något till dig.
Visst att det vore trevligt att han förklarar läget, men det är fortfarande upp till honom och inte dig.

Jag tror i alla fall att det kan bero på hans livssituation. Inneboende och har kanske haft det tufft en längre tid med separation och arbetslöshet och Gud vet vad. Han orkar kanske inte med att hålla kontakten och vill inte förklara varför.

Det är inte du "TS" som försökt höra av dig för mycket så din polare tycker du är en pain in the ass?

Är det inte så, så kan du nog klara dig utan hen eller vänta tills han hör av sig.

De flesta människor har olika mycket "socialt kapital" beroende på välmående, livssituation osv.

Det kan ju vara så att han rätt och slätt i te orkar med sociala relationer nu?

I vilket fall som helst så är han ju inte skyldig TS ett skvatt så jag fattar inte varför det ska tryckas på efter ett svar eller en reaktion.

Låt han va. Livet är kort. Gå vidare...

Sitter i en sits med en sådan här "bekant" eller vad man ska kalla det

Kan ge kanske en lite annan synvinkel, eller även om det inte är så kan det iaf vara något att ha i åtanke

Har en vän sen förr, som alltid hör av sig, i förevändning att "höra hur du mår" och sen för att i nästa "andetag" efter ett gäng omgångar "skitprat" under samtalet bryta med "ja just det, tänkte fråga dig x dator-relaterad fråga"

Antingen så är det datorproblem, eller så behöver han låna stålar alternativt att man ska komma över o käka... där det slutar med att man står för minst hälften av käket pga hans misslyckade sociala situation som arbetslös (läs arbetslös som i arbetsskygg)

Det slår aldrig fel, och det har helt resulterat i att jag slutat svara på hans sms , telefon osv för att i flera års tid har det alltid varit såhär, han bryr sig inte om mig personligen utan om vad jag kan göra för honom just då

Kanske är så simpelt att du inte tänker på att det blir något sådant när ni ses, behöver inte vara datorrelaterat alls utan kanske att samma saker pratas om och om igen så att det helt enkelt blir så dödstråkigt att man har ångest i en vecka efteråt eller att ni bara har "vuxit ifrån" varandra pga olika livssituationer

@mikael_a1:
Jag tror inte att du behöver gå längre än hit för att få en förklaring på situationen! 2 barn? Det finns bara 24 timmar på ett dygn!

Det tycker jag absolut. Skärp dig och get over it.

Först och främst tycker jag du skall fråga dig själv varför du vill få ett svar. Vad är det som driver dig att söka kontakt trots att du känner dig avvisad från den här personen? Om det är för att du genuint önskar ha kontakt och bygga vidare på vänskapen så är det en annan sak än om du främst vill (tvinga) fram ett svar på varför han beter sig som han gör.

Man kan aldrig kräva svar på sådana saker. Ju mer du pushar, ju mer kommer han vilja undvika konfrontation. I slutändan blir ni båda känslomässigt irriterade och ingen vinner någonting på det. Låter på flera av dina inlägg som att du är dels besviken, men också ganska arg över att bli behandlad så här. Mitt råd är att försöka skita i det. Du blir inte lyckligare av ett svar. Om du någonsin får ett svar blir det förmodligen bara en undanflykt eller i bästa fall säger han det som han tror du vill höra.

Att döma av det du skriver verkar ni vara funtade på olika sätt när det gäller status. Väldigt förenklat förefaller du vara en person som ser på sig själv som ärlig i och med att du aldrig backar från en konfrontation eller drar dig från att "säga sanningen", även om det skulle kunna vara sårande för mottagaren att höra. Din polare verkar hellre vilja undvika konfrontationer och känner sig förmodligen hotad/trängd av att tvingas ta tag i vad han uppfattar ha blivit en "jobbig" situation. Det kanske inte var så från början, men att döma av din irritation får man väl förmoda att motparten inte känner att läget är särskilt lyckat heller just nu.

Livet blir otroligt frustrerande att leva om man går omkring och stör sig på hur konflikträdda andra personer är. Det är ju något av en hederstradition i vårt land