Krönika: Lugnet efter stormen

Jag förstår att känslorna är blandade. Många är säkert ledsna, förbannade, och flera har säkert drabbats på något sätt av det som hänt. Offren är många, inte bara de som drabbats direkt utan även indirekt. Man behöver inte ha befunnit sig på plats eller sett efterspelet från en balkong på "första parkett" för att vara illa berörd.

Att publicera det här var inget lätt beslut. Det finns säkert de som anser att en text som denna inte har något plats här – i normala fall håller jag med. Det här är inte normala fall. Det märks att många känner ett behov av att uttrycka sina känslor på den mötesplats SweClockers är. Jag tycker därför det är viktigt att alla får en chans att ventilera och söka stöd i vår gemenskap.

Med detta ber jag ödmjukt alla att respektera offren och hålla kommentarerna sansade, utan politiska yttringar, hätsk stämning eller utpekande av folkgrupper.

Fin krönika @jacob

Jag kan bara säga att jag har stor förståelse för dig Jacob som behöver ventilera, och även alla andra som kanske behöver någon att prata med efter det som hände. För det är något man behöver efter sådana hemskheter. Vackert skrivet!

Fint skrivet <3

Väldigt fint skrivet! Nu hoppas jag att denna tråd kan få vara en plats för ventilation och inte någonstans troll samlas för att sprida propaganda eller påståenden. Tillsammans är vi starka!

Det ironiska var att man var tvungen att gå till utländska medier som BBC etc. för att läsa om vad som hänt i Sverige. På Aftonbladet etc var det bara massa svammel och oseriösa rubriker.

Flashback står alltid öppet för sådan diskussion.

Väldigt fint skrivet!

En kollega frågade sig huruvida det verkligen är "rätt" att stänga ner all kollektivtrafik. Är det verkligen värt det? På sätt och viss ger vi ju gärningsmannen vad han vill ha. Det kan låta kallt, men minsta möjliga respons måste rimligtvis vara ett av de bättre verktygen mot terror.

Bara en galning skulle förlita sig på kollektivtrafik för att fly från platsen.

Argumentet för är förstås att _om_ det är en galning så ökar chansen en gnutta att hen fastnar i polisens nät. Det kanske är häri pudelns kärna ligger. Det viktigaste är budskapet till allmänheten, att detta får man bara inte komma undan med. Även om en impulsiv sjuk människa är ett avsevärt mindre framtida hot än om det fanns ett nätverk med en mer omfattande agenda i bakgrunden. Jag är inte alls särskilt liberal, men jag tycker vi ska se upp med hur stora inskränkningar i vår vardag vi ska tillåta för en liiiite större chans att brottslingar lagförs.

Poängen är att ta ansvar för communityt SweClockers och alla som samlas här när det behövs genom att exempelvis ge stöd till ungdomar och andra som mår dåligt eller behöver skriva av sig. Ett sätt är att visa och dela sympati och ett annat är bara att visa att vi finns här för varandra. Så det är gemenskapen som är poängen inom de ramarna som SweClockers ger och står för varför det också finns ett tydligt regelverk kring diskussionsklimat och innehåll som fungerar som minsta gemensamma nämnare där syftet snarare är att ena människor kring teknikintresse istället för att driva polarisering och hetska diskussioner. Det finns ju platser för det med.

Skickades från m.sweclockers.com

Och nu utgår du från dig själv och talar för hela SweClockers. Det är möjligt att alla inte håller med (speciellt alla passiva läsare) och att det finns en poäng och det skadar absolut inte att testa och se vart diskussionen landar genom det regelverk som finns. Det finns definitivt en poäng i att informera och uppmuntra kring BRIS exempelvis om ni som hänger här tycker det är en bra idé. Som vanligt frivilligt deltagande och diskussionen blir vad vi gör den till.

Edit: syftet på ett sådant community kan vara att stötta, inte att problemlösa. Inte säkert att det går att skilja på dessa.

Skickades från m.sweclockers.com

Jag blev inte heller förvånad. Det enda vi inte visste var när det skulle hända. Oavsett är det så klart hemskt.

Nån skriver en krönika mycket fin en, men kommentarsfältet blir genast till en Aftonbladet nivå.

När tragedier inträffar, då är vi alla rädda och oroliga. Bekymrade över hur något sådant kan hända? Kan det hända mig eller de nära mig? Vi lever nog alla i en bubbla av sannolikhet.

Det hjälper att läsa en sådan krönika, att se att andra mår dåligt och att det finns möjlighet att prata om det. Klart det inte passar alla men om vi hjälper någon att må lite bättre så är väl det bra?

Om man låter rädsla eller ilska fatta beslut, då kan det bli en överreaktion. Jag personligen samlar hellre min drivkraft att göra gott i världen i sådana texter som ovan, med en motivation grundad i att göra den bättre.

Fin och välskriven krönika <3