Strömavbrott, nu såg man vintergatan, men, vilken kamera?

Den kamera du äger och du kan göra manuella inställningar med..

Här är en bra länk att läsa igenom.
https://ludwigsormlind.se/astrofoto-med-systemkamera

Det beror ju lite på var för sorts bilder du vill åstadkomma och hur mycket tid/pengar du vill lägga. Vill du ta "starscapes", dvs där man även har en (skarp) förgrund av något slag (som inte är himmeln alltså) så behöver du ett ljusstarkt objektiv med ganska mycket vidvinkel och en kamera som presterar relativt brusfria bilder på åtminstone ISO3200 (gärna 6400).
En instegsmodell (systemkamera) av senare modell med ett ljusstarkare objektiv än kitobjektivet (minst f/2.8) bör kunna ge hyggliga resultat.
Gör det inget att stjärnorna blir sträck på himmeln är kravet på ljusstyrka och ISO-prestandan lika stort.

Om själva stjärnhimmeln som sådan är motivet så är det bra att ha någon enklare form av följning. Antingen lägger man pengar och köper ett stativ med "equvatorial mount" (man kan ju förslagsvis köpa ett enklare teleskop med ett dito stativ och sedan "piggyback:a" kameran på teleskopet eller så kan man själv bygga en sk barn door tracker.
Utan någon följning så är man lite begränsad, eftersom jorden roterar. Tumregeln är att man kan använda slutartider som är 500/brännvidden (35mm-ekvivalent). Har man motsvarande 35mm, tex, så kan man använda 14s slutartid. Med 200mm endast 2.5s.
Eftersom att man, med följning, kan ha längre tider blir inte behovet av ljusstarkt objektiv lika stort.
För att minska bruset är det sedan bra att ta många bilder som man lägger ihop i för ändamålet avsedd programvara.

Väldigt viktigt är ju även, som du ju redan sett, att man tar sig till ett ställe med så lite ljusföroreningar som möjligt. Långt bort från större samhällen och när månen inte är uppe.

Edit:
En trådutlösare till kameran kommer troligt åxå att behövas. De flesta kameror kan bara ställas in på max 30s med dess interna "klocka".